Hård skidåkning. Stort tack till Sven !

Så var det söndag kväll igen.
Liksom efter förra helgen finns det en hel del att rapportera från de senaste dagarnas kamp med klistertuber och fladdriga skidspår.
Dessutom har aktiviteten inom LGR´s löparsektion ökat på senare tid, lite om det längre ner.


Vi börjar med fredag eftermiddag:

Plötsligt ringde M Elmblad och frågade om jag skulle hänga med till Skövde för att köra Billingens Långlopp.
Som enkel 4:e-ledsåkare säger man inte nej när en storåkare frågar.
Jag fick nästan en kvart på mig att packa, och senare på fredagskvällen anlände
vi till Billingen, där Elmblad bokat ett prisvärt boende:


Vi avslutade kvällen med en räkmacka och kröp till kojs.
Som tur var är jag numera alltid utrustad med öronproppar när jag reser. Elmblads något märkliga försvarstal nästa morgonen löd "att om jag sover på rygg i torr luft så händer det att jag snarkar".
Jaha...

Någon torr luft såg åtminstone inte jag av på lördag-morgonen.
Regnet duggade ganska tätt och stormbyar slet i flaggstängerna.
Spår-dragarna måtte haft ett elände, träffade en av dom strax innan loppet:


Men nu fanns ingen återvändo, det drog ihop sig till start.
Vi vallade klokt nog med klister-blandning, placerade ut skidorna vid den framskjutna plats vi ansåg oss behöva och peppade varandra till stordåd.

Runum (som drabbats av hybris sedan framgången i Idre) härmade topp-åkarna och körde utan fästvalla:


Det tror jag var första o sista gången, men ett modigt försök.
Mats och Ulf hade nämligen varit på plats sedan länge och ansåg sig besitta expertis-kunskap om banorna.
Enlig deras utlåtande var banorna extremt flacka och hade jättefina spår.

Nu visade det sig snart att det inte stämde riktigt.
Det fanns säkert 50 backar, och även om dom var för sig inte var så farliga så var jag glad att ha fäste ju längre loppet gick.
Man hade dessutom bra nytta av fästvalla när man ute på kalhygget mötte en 35 sekundmeters hagelstorm som riskerade att flytta mig bakåt i spåret.

Och de fina spåren...jodå, dom fanns där säkert under all bråte.
Jag tror hela Västergötlands barr- och kvistsällskap bestämt sig för att ha möte i Billingens skidspår denna dag. Spåren var i stort sett svarta av allsköns skogsprodukter. Om någon vill studera denna blandning finns den ännu att beskåda under mina skidor, en färgrik blandning.



Det blev dramatik redan vid startskottet.
Torgny bröt staven och hamnade långt efter tätklungan.
Elmblad, Bolmgren, Runum, Mats och Torgnys bror Richard kom iväg fint och fann snart sina platser bland de andra åkarna.

Redan efter sex-sju kilometer kom emellertid Torgny ifatt mig.
Med starka stavtag körde han förbi mig, imponerande efter missödet i starten.
Kanske fick han extra krafter från den brygd som hans pappa Sven serverade utmed spåret.
Ett STORT TACK till Sven som inte bara tänkte på sönerna, utan villigt höll fram dricka till alla oss Gnosjö-åkare. Ett viktig insats eftersom temperaturen var ovanligt varm denna dag.
Påpassligt hade han placerat sig på banans mest startegiska punkt där vi passerade ett flertal gånger. När man såg hans blå jacka var det bara att ropa SVEEEN, så langade han skickligt en bägare sportdryck.

Hur gick det då för Gnosjö-åkarna?
Elmblad presterade ånyo ett lysande resultat, blev 17e man på fina 2,18.
Torgny var strax efter, 2,19. Mycket starkt om man betänker hur han startade loppet.
En stund sedare kunde Richard (2,32) och Thomas (2,34) pusta ut.
Ulf klockades för 2,47 och Mats fick kämpa ytterligare en stund (3,19).

Undrar ni vem som vann?
Hemma-åkaren Dan Moberg var stor favorit, och segrade överlägset.


Förutom all ära och berömmelse som sköljde över Gnosjö-åkarna hade undertecknad turen att vinna en liten påse med diverse livsmedel.
Denna lilla bonus kommer att fördelas mellan de anställda på mitt företag. Dom är värda en liten uppmuntran som tack för allt stöd dom visar mig och mitt idrotts-utövande. Det går inte att överskatta betydelsen av detta. Med o-uttröttligt intresse lyssnar dom dagligen på mina tränings- och tävlingsrapporter... (jag tror faktiskt aaaaaaaalllldrig dom tröttnar).
Ni kan se fram mot en förgylld måndags-frukost.

Tillbaka till Billingen:
Efter loppet hittade jag Elmblad på hotell-rummet.
Han var naturligtvis mycket nöjd, dock lite bekymrad över att han slarvat bort sina skor. Hur skulle han nu ta sig hem..?
Flickorna i receptionen undrade säkert lite över den skolöse mannen som irrade omkring, men tack vare en räddnings-aktion av den mer världsvane Bolmgren kunde han ta sig därifrån men äran i behåll.


(Ett tips till Elmblad: nästa gång detta händer så håll dig lite mer i skymundan, sätt dig inte i BÄSTA FÅTÖLJEN I RECEPTIONEN, där ser ju ALLA dig...)

Jag föreslog sedan snabb-mat på hamburgeri, men se det dög inte åt Elmblad.
Här skulle firas med Kinamat!
Vi hittade snabbt en parkerings-plats med tillhörande Kina-krog.
Och Elmblad beställde in utan att snåla!
Minst sex rätter avverkades i ett svep, och allt kröntes enligt sed med friterade bananer.
Mikael höll ett lovsångs-tal över långsamma kolhydrater, och det var ju viktigt för honom att äta eftersom han skulle köra ett nytt lopp redan nästa dag.
PROPPMÄTT och med hängande ögonlock fick jag sedan ratta mot hembygden.
Elmblad underhöll mig emellertid livligt med diverse anekdoter från skidvärlden och snart var vi hemma i Gynnås och Gnosjö.

Söndag:
Undertecknad hade INTE några planer att som Mikael tävla även denna dag.
Jag slickade såren i TV-fåtöljen, lämpligt nog var det "Vinterstudion" hela dagen.

Men Elmblad for till Bottnaryd för Rallarloppet och där hade han sällskap av flera GFKare.
Då jag själv ej var på plats följer här en mer kortfattad info om vad jag fått veta:


Elmblad: Bäst av Gnosjö-äkarna igen, endast 12 minuter bakom segraren. Jag börjar misstänka restprodukter av gamla synder i hans kropp. UR-STARK tycks han i alla fall vara. Fast nu vet jag ju hans hemlighet.. RIS o FRITERADE BANANER!
Imponerande!

Harald: En kämpe som aldrig ger sig, bara några minuter över två timmar på 4 mil.
Hermansson har många skidmil i benen i år, det ger resultat! Hans svepande fina stakstil passade nog bra på banvallen.
Att han sedan med ett kraftfullt hugg harpunerade skinkan på en med-tävlare säger vi inget om..det ingår liksom i denna ädla sport.

Kvarnsund: Stark come-back !! Lars som inte tävlat på länge och som fått avstå de två senaste Vasa-loppen presterade fint och har ännu ett par veckor på sig att spetsa formen.

Stefan Bjällsjö: Stigande formkurva, går från klarhet till klarhet.

Daniel: Kom iväg bra i de inledande backarna, och hade ganska bra fart på stavarna även på det långa stakpartiet. Fick se sig omkörd av Kvarnsund, men gav sig inte. Bra kört!
Daniel syns för övrigt i karaktäristisk bredbent startposition längs till höger på bilden ovan.

Strax bakom Daniel kom Mattias Lundell, riktigt starkt.
Ska bli spännande att se vad han får till i sitt första Vasa-lopp.

I resultatlistan finns ytterligare flera Gnosjö-namn, Isak N, Samuel, m.fl, m.fl.
Ni får själva titta på:
http://www.rallarloppet.se/resultat/2011-1912429
Här är många grabbar av det rätta virket, som kommer att synas högre upp i GFK-listorna framöver.

För några väntar nu de spännande seedning-resultaten i mitten av veckan, har något tagit sig upp i Vasalopps-leden...??


Slutligen lite om LGR-gängets löpning:
Allt oftare kommer nu sms om träning, och allt oftare är det många deltagare.
Elit-truppen utgörs som vanligt av Nilenfors, Göran och Mattias (någon mer..?).
Men där bakom tränas det nu allt flitigare, och löparna välkomnar att asfalten nu tittar fram i mildvädret.
Skidor är roligt, men det ska också bli härligt när våren kommer och gräsmattan torkar upp uppe vid "Brunte".