Rykte: Hemlig natt-träning

Ett rykte säger att någon bland Gnosjös rullskidåkare är ute och kör efter mörkrets inbrott. Ett fotografiskt bevis av tvivelaktig kvalite publiceras härmed.

Överhuvudtaget är det mycket s.k. fuskträning som pågår.
Hermansson (är det möjligen han vi ser på bilden) kör på egen hand, inte ens hagelstormar stoppar honom. Han påstår "att han är lite dåligt grundtränad denna säsongen och därför nu måste satsa lite hårdare". Tro det den som vill..

Bolmgren har installerat diverse maskinell utrustning hemma i hobbyrummet, där han enligt Lena "säkrast står att finna om man nån enstaka gång behöver få tag i honom".
Dessutom har han dubbelstakat två gånger uppför Sommarhems-backen i Götarp. Han blev dock omedelbart upptäckt och ryktet om försyndelsen nådde Gnosjö fortsre än ett bösse-skott.

Elmblad kör enligt den gamla woodstock-principen( d.v.s. han tycker att alla bra skidåkare är skogshuggare i grunden).
Hävdar envist att "kan man inre sätta 2000 plantor i timmen kan man lika väl lägga av".
Säger sig inte träna något, men går framåt ungefär 40 % per vecka.
Alla vet att han har varit dopad, är han verkligen helt ren nu...???

Kvarnsund säger sig ha tappat lusten sista veckorna, något vi starkt betvivlar. Han tränar säkert armarna för fullt där hemma. Får han sen bara lägga huvet lite så där på sne så blir han livsfarlig i spurten.

Sundqvist kör på trögskidor för att simulera föret vid Oxberg, detta är direkt fusk som borde jämställas med doping. Dessutom har han börjat lyfta på hälarna i dubbelstakning. Så åkte aldrig Sixten Jernberg.

Daniel och Johan pratar ständigt om något dom kallar "fabriken", förmodligen är det produktion av någon typ av anabola steroider som avses. Daniel har inte vågat prova än, men Johan har framgångsrikt kört ett par grönfärgade doser. Det har dock inte hjälpt honom att passa tider..

Bosse Göransson tränar i stort sett varje vardag kl 16.10. Varje gång Bolmgren ringt och förhört sig om träningsplaner så har svaret varit: "Jooo, jag har kläderna med mig till Gnosjö, så det blir nog en runda direkt efter jobbet". Ryktet säger dessutom att han intensivt forskar kring elektrifiering av rullskidor, men hittills har det fallit på gnistbildning från stavspetsarna.


Vid söndagens träning fick Elmblad bestämma upplägget (han ska ju kunna sånt..).
Så här lät det: " Vi turas om att köra allt vad vi orkar till Anderstorp, och sen efter vändningen tävlar vi allt vad vi orkar tillbaka".

Och så blev det. Vidare kommentarer överflödiga.

Stavspetsar, Triceps och kämpaglöd.

Söndag,
kallelse hade utgått till rullskid-åkning, och 7 tappra trotsade blötvädret och stod på startlinjen 15.00 vid kyrkan.
Bolmgren påpekade att "vi väl kunde hålla ihop klungan i början, åtminstone tills vi klarat vägövergången vid Hyltan". Alla anade nog vad ett sådant uttalande betydde..

Regnet hade nu lugnat sig lite, men asfalten var dyngsur efter ett helt dygn med ihållande nederbörd.
De två starkaste i gänget (Hjälmåker och Sundqvist) hade gentlemannamässigt valt rullskidor med lite trögre hjul, vilket delvis kompenseras av att deras triceps är ungefär så stora som normalt normalt (se bild).

Men vad händer alltså efter vägövergången..?
Hjälmåker (plats ca 300 vid senaste Vasaloppet) drog iväg i bra tempo, men fick naturligtvis ta i extra med sina tröga hjul. Hans skidor drog dessutom så pass snett att det får betraktas som märkligt att han inte hamnade i Nissafors istället för i Anderstorp.
Men strax ökade dramatiken. Som ett jehu kom plötsligt Elmblad farande i högerspåret. Ingen hann reagera på hans explosiva fartökning förutom...ja, vem då.. Bolmgren naturligtvis. Snabbt som ett piskrapp flög han upp i rygg på Elmblad. Bolmgren var naturligtvis grymt revanschsugen efter förra söndagens stavspets-debackel (se bild).
Bosse G insåg strax faran, och fick snabbt kontakt med ledarduon i den svaga slakmotan upp mot Häryd.
Där övertog emellertid Bolmgren dragpositionen längs fram. Med nya stavspetsar mosade han asfalten och farten drevs upp ytterligare. Bosse tvingades släppa några meter, och när ledarduon vände sig om för att söka fler dragvilliga gapade ett tomrum.
Bosse fightade på tredjeplatsen, och strax bakom krigade Hjälmåker, Sundqvist, Johan Holmgren och Daniel om att inte komma sist till vändningen.

Fram mot Anderstorp fortsatte de båda tätmännen att växeldra i motvinden, armarna började bli ansträngda, men humöret steg när man efter vändningen fick möta de övrigas plågade anletsdrag.
I det småruskiga vädret kände vi oss nog alla lite som Wassberg, han sa ju en gång: "Smärtan...den skiter jag i"... (se bild av denne man som var en mästare på att samla is i skägget på 5-mils lopp i 120 minusgraders kyla).

Hemvägen blev en kamp, alla gick för fullt.
Vem skulle hinna ifatt vem..?
Halvvägs tillbaka bromsade plötsligt en V70 in och rutan vevades ner. Någon skrek...kämpaaaaaa!!...
Det var Kvarnsund! Både han och Harald hade i sista stund fått andra sysslor, och för Lars återstod nu bara att följa äventyret från bilen. Räkna med att dom är sugna nästa söndag.

Målet närmade sig. Elmblads armar skrek, Bolmgren stakade som en besatt. Ingen ville ge sig. Men mitt i kampen fanns en tyst överenskommelse..vi hjälps åt till sista andetaget..
Bakom kämpade de övriga, men avståndet hade nu blivit ointagligt.
In mot mål gjordes den rättvisa överenskommelsen att dela segerbuteljen (dvs läsken Trocadero), och sida vid sida gled de båda kämparna över mållinjen.
På ett radband kom sedan de övriga några minuter efter. Alla gjorde kanonbra prestationer denna tung-åkta blötvädersdag.

Bosse rapporterade efteråt att han dessutom varit ytterst nära att bli överkörd av en bil,och förra söndagen av en cyklist..!
Känner man Bosses skidåkning är detta emellertid föga märkligt. Hans blick söker sig sällan längre fram än 2 decimeter. ( Frågan är hur han fick syn på Ann-Britt när det begav sig) (..låg hon månne på marken framför hans fötter..?) (se bild).

En härlig åkning var till ända, belöningen kom i form av en varm skön bastu uppe i Hult där alla samlades för att diskutera skidåkningens hemligheter. En back med sportdrycken Trocadero fanns passande nog på plats.

Höstrus i höstrusk.

Rubriken (som Andreas introducerade i sin sms-sammankallning)passade bra denna oktoberlördag.
Nåja, någon rusning blev det kanske inte, men höstrusket var bästa tänkbara.
Lagom regnigt, inte kallt, stora vattenpölar, skvättande bilar och annat som hör till en riktigt härlig höstträning.
LGR-gänget har varit lite blekare ett tag, alltför många har fortsatt skadeproblematik. Men idag var vi i alla fall fem som samlades hemma hos Andreas för att kuta runt rundan Hallanäs-Gynnås.
Nilenfors o Göran kom iväg i bra stil, och kunde spurta in på knappa 48 minuter, naturligtvis en helt avslappnad prestation av dessa LGR-mästare.
Bolmgren, som enligt eget uttalande "är helt slut som löpare", placerade sig länge minuten bakom ledar-duon. Eftersom han för närvarande helt saknar spurt-förmåga drogs avståndet ut på slutet. 51,19 stannade undertecknads klocka på.
Andreas och Thomas Linder tog det lite lugnare och var ytteligare ett par minuter bakom.
Sedan transport upp till Hult. Där väntade kyld Trocadero, en snabbt upptänd pagod-eld och en skön bastu.

Efter bastun avslutades träffen med en mindre styrketränings-tävling;
Lyft 25 kilo med triceps...
De flesta gjorde lekande lätt 15-20 ryck, Andreas nöjde sig med 1.
Han segrade emellertid enkelt i skid-stakningsmaskinen, då han med virtuosa benrörelser kammade hem massor av stil-poäng.

När detta skrivs är det söndag morgon, äggröran står på spisen och väntar.
Här gäller det att ladda inför eftermiddagens rullskid-batalj... 15.00 samling vid kyrkan.

Marathon-prestation av Nilenfors.

Växjö Marathon 2010.

Från LGR var Thomas Nilenfors utskickad för att försvara Gnosjö-färgerna.
Och äntligen fick Thomas visa vad han går för på 42 km!

Ett jämnt och stark tempo ledde fram till den fina slut-tiden 3,10.
Växjö Marathon innebär 8 varv på runt en sjö, varierat asfalt och grus.
En ganska kylig dag, men Thomas hanterade situationen perfekt och gick in som 11:e man i motionsklassen.
Vi gratulerar till en jättefin tid !

Rullskidor i Höstsolen.

Lördag förmiddag: Rullskidorna framme igen.

Kvarnsund, med för dagen nya stavspetsar...
Bolmgren, med handvalkarna väl insmorda...

En "normal" åkning var tanken ,men redan från början växeldrog vi riktigt bra i den svaga motvinden. Klockan hade bara hunnit till 25,30 när vi kom till Anderstorps-rondellen.
Märkligt nog lyckades väder-gudarna snurra till det så att vi fick en lätt motvind även på hemvägen.
Detta stoppade inte två envisa rullskidåkare, och tack vare att vi turades om att "ta vinden" kunde vi staka på riktigt bra ända till målet.
Solen blixtrade i stavspetsarna denna härliga Oktober-dag, och hjulen körde på sina ställen över de första fallna höstlöven.
När vi sedan pustade ut nedanför kyrkan konstaterade vi nöjda att klockan stoppats på fina 52,44.

Åkningen kan beskrivas som intensiv, men aldrig stenhård. Det finns mer att hämta en vindstilla dag.
Träningsdagboken fick en ny notering, denna gång med ett streck under tids-angivelsen (dvs rekord !)

Allsidigt tränings-läger onsdag - söndag

Härmed tillkännages att LGR-gänget kommer att ägna 5 dagar i rad åt all slags träning.
Däribland nämnes: Löpning, Rullskidor, Styrketräning, Ski-Erg-träning (hemlig Bolmgrensk träningsmetod), Mental uppbyggnad m.m. m.m.
Det kommer att bli en späckad week-end för alla på HEMMAPLAN.

Dom som valt att lämna orten för att ägna sig åt terräng-krocket i Skottland
kan vi tyvärr inte hjälpa.

Ojojoj, där sprang Hägg förbi fönstret..!!.. ser ut att vara på väg mot under 42..

Håkan och Daniel i bitter pers-strid

Följande dialog utspelade sig på söndags-kvällen mellan Daniel P och Håkan Hägg:

H: Hej Daniel, jag hörde du slog pers igår.

D: Yesss!! 42,12, det klart bästa jag gjort på LGR-rundan. Grymt vad stark jag är just nu

H: Kul, själv gjorde jag detsamma idag. 2 sekunder bättre än du faktiskt.
Alltså 42,10. Man är ju lite starkare när det gäller..

D: Jo jo, men Göran sa att du stannat klockan minst 5 sekunder, kanske 10, när du vinkade åt en kompis. Det är ju direkt fusk, klockdoping vill jag kalla det!!

H: Sa han det! Han lovade ju hålla tyst..men det var ABSOLUT INTE 10 sekunder, högst en eller en och en halv. Bara liksom så här..pip..pip..jättesnabbt bara..

D: Så du menar på fullt allvar att du har sprungit fortare än mig då, det är inte möjligt..?.. Bolmgren (som ju kan sånt här) har sagt till mig att du aldrig skulle slå mig om det verkligen gällde. Han vet hur snabb jag är nu.

H: Han bara snackar. Jag gjorde ett urstarkt lopp, det gick bara fortare o fortare för varje kilometer. Fråga Göran. Du vet han med mitellan.

D: Urstark..du..det där tror jag vad jag vill om, själv såg jag både stjärnor o traktorer på slutet. Så ärlig kan jag vara att jag erkänner det.

H: Jag såg bara Görans rygg, han drog mig på ett föredömligt sätt. Dessutom bedömer jag att jag hade väldig nytta av brunns-intervallen från Gullbranna-lägret i våras.
Du vet den där stegintervallen som ni andra inte pallade.. upp, ner upp, ner upp, ner, det där gjorde susen ska du veta.

D: Ja, där ser du, det är MIN förstjänst att du är så snabb nu. Det var ju JAG som ordnade hela lägret. Men vänta bara, om någon vecka ska jag engagera Bolmgren för att tävla runt LGR. Det kommer att bli den blodigaste uppgörelse som Gnosjö sett sedan Christer Park slutade träna.
Bolmgren har lovat att strunta i alla sina löjliga bensmärtor o dra på allt vad han orkar. OM han orkar alltså, det var ju såååååå nära att jag tog hans skalp på Lidingö-loppet, jag vill ha REVANCH!

H: Nåja, nu ska du nog inte ta ut några segrar i förskott här, under 42 minuter går du aldrig.

Ja, så där höll dom på hela kvällen...det blev inte många plåtbitar gjorda där inte.
Typiskt LGR-gnabb.
Den som lever får se....