På lördagen blev det ett långpass på rullskidor. Vi hade bestämt oss för den lite ovanliga sträckan "Sigges Loge" - Gislaved - Anderstorp - Gnosjö - Gynnås - Sigges Loge.
In alles ca 37km.
Deltagarlista med kommentar:
Henrik: Kändes som en fåraherde som försökte hålla ihop en spretig skock. Det gjorde han bra, även om det fanns deltagare (inga namn, men dom kommer från Åsenhöga) som for o flängde åt alla håll.
Henrik körde lugnt o fint på sina gamla trögskidor (även om han flera gånger försökte pracka på mig skräpet).
Dom drog ju så snett att jag förmodligen skulle ha hamnat i Borås med dom under fötterna.
Tryggve: Dagens överraskning! Inte anade vi att Tryggve var i så fin form. När vi förundrade frågade honom hur detta kom sig...? Ja, då beskrev han i målande ordalag hur han tränat ett flertal ansträngande långpass över Kramphult, Gunnilstorp, Centralen och Klevshult.
Eller vad det nu var.. Många byanamn kan han den där karln.
Praktisk som han är hade han även tagit med olika verktyg i sitt gamla Karhu midjebälte.
Där fanns t ex eltejp, något han ju kunde ha berättat för dom som behövde det.
Men Tryggve såg bara lyckligt oförstående ut för andras behov.. -Va, behövde ni låna min eltejp? Det visste väl inte jag..!?
(Hade han hållt sig i klungan hade han fattat, men nu låg han mestadels 200 meter före oss andra)
Bosse valde också att ligga där fram och spåra.
Det kunde dock straffat sig. Med en lyktstolpe som danspartner lyckades han med en millimeters marginal undvika en kollision med en (troligen blind) mopedist i Gislaved.
-Ja, han körde bara rätt ut, sa Bo upprört. Tryggve kunde också blivit överkörd, han löste det dock genom att blunda o skrika.
-Och efter loppet var jag rejält trött, sa Bosse. Visserligen hade ni bestämt att vi skulle köra lugnt, men min vana trogen körde jag allt jag kunde. Längtade ju till Sigges Loge också, där har man ju haft mycket roligt, ja innan jag träffade Ann-Britt förstås. Nu slipper man sånt där, jag föredrar fredagsmys i soffan faktiskt.
Samuel stod för ett av dagens missöden. Han hade inte limmat sina stavspetsar ordentligt, typiskt nybörjarfel.
Vid infarten mot Gislaved lossnade givetvis en av spetsarna.
Tur då att en del av de mer erfarna rullskidåkarna hade tänkt på sånt där. En stavspets letades fram ur gömmorna (dvs Bolmgrens ryggsäck), och en bensinmack fick släppa till tejp för att hjälpligt kurera staven.
Tacken till Bolmgren blev att Samuel senare under åkningen tyckte att jag "åkte som en kärring".
Det hör till saken att jag normalt känner Samuel som en väluppfostrad gentleman, förstår inte vad det var med honom denna dag.
Men det var nog bara hans berömda blodsockerhalt som nådde en ny låg-punkt, vi var ju utan näring i några timmar.
Du kan behålla spetsen förresten, vassego!!
Isak körde väldigt ojämnt på denna träning.
Ibland låg han längre fram, ibland längst bak.
Men så där har jag sett honom bete sig även tidigare under veckans träningar.
Ibland tar han i och presterar riktigt duktigt, ibland tappar han fokus och loosar (minns senaste Vasaloppet t ex).
Men Isak drog på bra, inte minns i den s. k. Kärringbacken väster om Hagelstorp.
Thomas hade också en besvärlig eftermiddag.
Det började med att Henrik redan efter någon kilometer fick mig att byta skidor med Lina
- Hennes gnisslar så förskräckligt, ja du hör ju själv hur dom låter!
Snälla Thomas, tror du att du kunde byta med henne så att hon slipper höra eländet...? Du är väl inte så känslig om det väsnas lite?
Så med ett tröskverk under fötterna åkte jag vidare.
Men det var inte nog med detta...
Strax därpå beslutade min 8 år gamla vänsterpjäxa att det var dags att pensionera sig. Hela tåpartiet lossnade, med resultatet att jag gjorde en snygg luftfärd, men en mindre snygg landning utanför Lantmännen i Gislaved.
Lyckligt nog endast ytliga skrubbsår på knä och armbåge.
Lyckligt nog var butiken stängd så att folk slapp se det blodiga eländet på gatan.
Tack vare min bländande teknik lyckades jag trots dessa missöden slutföra loppet genom att balansera på höger fot, endast lätt supportad av vänster.
Lina:
Visade fin skidteknik, och tack vare att hon fick åka på dom snyggaste rullskidorna gjorde hon en strong insats.
- Jo, jag har ju nu bestämt mig för en storsatsning på Tjejvasan till vintern, bekräftade Lina.
Henrik ska ju vara pappaledig i vinter, så jag räknar med att i stort sett kunna träna på heltid.
Nu gäller det bara att hitta en sponsor så att jag kan förbättra min utrustning lite, mina rullskidor låter alldeles förskräckligt illa, typ rrrrrrrgggggrgggrggrrggrgrrgrgrgrgrgrgrggrgrrppppppppppprprrprrrprrrprrrrssssssssssrrrrrrrrrrrr.
Fattar ni, det är väl en sak här nere bland alla skid-analfabeter, men man kan bara inte visa sig på sånt skräp uppe i Idre.
Helgen avslutades sedan med att LGR-gänget sprang en milrunda i skönt tempo.
Bosse o Thomas fokuserade på Lidingö-utmaningen framöver och drog istället iväg Ranneborundans 19 km. Vi balanserade tempot bra och höll ihop någorlunda hela distansen. Möjligen var en av oss lite trött i sista backen upp mot Åsenhöga.
En tuff träningsvecka var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar