Typisk tisdag

-Ska vi åka skidor idag, frågade direktör Pettersson  på eftermiddagen.
-Ja, om det finns spår nånstans, svarade redaktör Bolmgren, Vi kollar med Turbo-Torgny, han vet allt.

-Hej Turbo-Torgny, finns det spår nånstans?
-Ja, farsan tror han ska kunna ha nåt färdigt i Töllstorp kl sex, svarade Turbo-Torgny.
-Då ses vi vid vallaboden då, du och jag och Daniel.

Men det dök aldrig upp någon Turbo-Torgny.
Och några spår blev det aldrig, då snötillgången var liten.Inte ens Spårmakar-Svens skicklighet rådde på den märkliga snön runt fotbollsplanerna. Det var kramsnö trots 3 minusgrader..

-Vi kan väl kolla med Åsenhöga, föreslog förre hemvärnschefen R. Eidhall, som tillsammans med bemanningspoolaren Åke Svenningsson nu också anlänt till vallaboden.
-Bra idé, tyckte f.d. charkuteristen, numera kamratstödjare Ingemar Karlsson, som även han satt i ett hörn men en burk Blå Extra i handen och väntade på spår.
-Ring dit, samtyckte hans dotter Hanna, även hon god skidåkare.

-Hej Folke Nilsson i Åsenhöga, telefonerade Bolmgren från sin mobil. Har ni spår däruppe på höjderna?
-Nä, det har ju snöat, påpekade denna kloke man.
-Där också, det var som attan, sa Thomas.
-Men jag ger mig ut med skotern på momangen!! sa förre storlöparen, numera spår- och precisionsfräsare Nilsson.
-Nä, men det är alldeles för mycket begärt, svarade Thomas.
-Inte alls. Allt för sporten!  svarade Folke och for iväg som ett jehu!

När vi 10 minuter senare kom upp till Åsenhöga var spåren mycket riktigt redan körda.
Otroligt!
En effektivare spårningsorganisation än denna kan inte finnas söder om Valdshult.

När vi åkt ett halvt varv kom vi ifatt herrarna tjänsteman T.Cederkrans och  f.d. mipa. emer. , numera reseledare J.Björnell.
-Ni syntes knappt, sa Daniel.
-Nej, det är ju knappt hälften av lamporna som fungerar, konstaterade Björnell.
-Vi får försöka famla oss fram till målet i alla fall, sa Daniel.

Det blev sedan ytterligare ett varv i mörkret, sedan avvek Daniel som har ganska svag mörkersyn.
Då hade å andra sidan elektrikaren , tillika näringsidkare Bo Göransson anlänt. Han ser bra.
Han satt inkrupen i ett el-skåp,  på jakt efter den felande länken i det elektriska systemet.
-Tycker ni det är mörkt, sporde han.
-Lite mörkt var det allt, svarade vi. Fast på vissa gynnsamma ställen kunde man se uppemot två meter.

Nu bar det sig emellertid inte bättre än att en annan framgångsrik skidåkare, snickarmästare G Andersson, hade anslutit till sällskapet efter att även han hade fullbordat ett helt varv på den mörklagda slingan.
-Jag har redan telefonerat till elektricitetskonsult Agne Toftgård, sa Göran.
-Jaha, sa Bo, duger det inte med mig?
-Jodå, det kunde det väl gjort, men just när det gäller arbete i sträng kyla ser jag Agne som mer lämpad, försvarade sig snickarmästare Andersson.

Sålunda kom det sig så denna tisdagskväll att inte mindre än två elektrikare stod på huvudet i elskåpet för att om möjligt reparera det bristfälligt installerade belysningssystemet ovanför Åsenhögas motions-slinga.
Efter en stund satt alla sladdar på plats, och lamporna  tändes igen.
Sakta.
Ty någon mindre bristfällighet återstår nog ändå att lösa. Lamporna behöver ju trekvartr på sig för att accelerera ljusstyrkan från cirka 1 watt till mer åklämplig styrka
Kanske saknas fortfarande någon propp..?

  
Skidåkarna vände hemåt med endast ett fåtal varv i benen.
Det måste dock påpekas att alla inblandade verkligen gjorde sitt bästa, och det fanns inget att invända mot spårkvalitén.
Förutom från Bosse:
"Tycker dom känns tröga", som hans något skeptiska ord löd. Vi andra trodde att det mer berodde på hans Idre-utslitna armar.

Ja, så där kan en skidåkares tisdagskväll bli när det inte riktigt vill sig.
Men trevligt hade vi ändå!
Och det går ju att träna hemma också.
Som Turbo-Torgny.

PS!
Nämnas bör att förre hemvärnschefen R Eidhall och Åke Svenningsson stannade kvar i Töllstorp.
Sven fixade så att dessa flack-åkare fick ett tillfälligt spår på fotbollsplanen.
11 kilometer presterades.