Nu på vintern kretsar ju mycket kring skidåkning.
Visserligen tränas det även löpning hemma i Gnosjö, men det mest intressanta utspelar sig kanske i längdskidspåren.
Först måste vi uppmärksamma att en GFK:are fick gå upp på prispallen i ett skidlopp nu i helgen, när hände det senast......?
Sara Karlsson och Julia Ling ställde båda upp i Stråkenloppet, 4 mil på en varvbana.
Julia var något sliten efter att just kommit hem från träningsläger (..) i Seefeld, trots detta genomförde hon på ett bra sätt det krävande loppet, starkt!
För Sara gick det så bra att hon slutade på 3:e plats och fick kliva upp på pallen.
Stort grattis, mycket välförtjänt!
Förutom nämnda tjejer deltog även Isak Nilsson och vapendragaren Samuel Ling.
Samuel presterade ungefär som förväntat, kanske hade man trott att Isak skulle varit något minut snabbare.
- Jodå, säger Isak, normalt sett skulle jag slagit Samuel med ytterligare 2-3 minuter, men jag måste faktiskt skylla lite på kroppen o dagsformen. Allt skogsarbete där hemma på hemmanet har gjort att jag fått allt svårare att kröka ryggen. Detta drabbar min annars så berömda stakstyrka.
Man ser tydligt på bilden hur jag liksom inte riktigt kommer ner i stakrörelsen. Han till vänster - en gentleman från Mullsjö - kommer ner mycket bättre. Han hade visserligen av misstag knäppt ihop jackan med gylfen, men ändå. Måste försöka rätta till det där..
Nyligen har även Intersportloppet ägt rum med flera goda insatser från våra skidkämpar,
I resultatlistorna hittade vi t ex Johan Pettersson, Daniel Pettersson, Isak, Sara och Samuel.
Som coach fungerade Mia Pettersson som här syns övervaka vallningsarbetet:
I Söndags var det dags för det 41:a Marcia Longa, ett 70 kilometer långt skidlopp i Val di Fiemme-dalen.
8000 anmälda, det mest prestigefyllda loppet tillsammans med Vasaloppet.
På plats för GFK fanns som vanligt Bolmgren.
-Jodå, rapporterar han, här skiner solen och russinen står i full blom.
Likväl har dom fått till en riktigt fin spårbädd, och ett lätt snöfall dagarna innan loppet målade hela dalen gnistrande vit, underbart!
-Jag har ju glädjen att umgås med det proffsiga "Team Sysarb" (där vår vän Henrik Alm ingår) och från dom får jag många tips om träning o tävling.
T ex har jag lärt mig att:
# Ska man vara bland de tio främsta i stortävlingar så måste man äta råa
ägg, helst oskalade (s.k Myl-ägg). På det sättet går lunchen väldigt fort o man hinner träna mer, säger t ex Dan Moberg, expert på området.
Dan säger också att man inte behöver krångla till det här med träning så mycket.
-Jag har ett enkelt upplägg, säger Dan. Jag kör i stort sett bara en typ av träning.
90 minuter allt vad jag orkar, värre än så är det inte. Har hört att ni kör rätt mycket så i Gnosjö också. Förr eller senare får ni fram en elit-åkare , det är jag säker på.
# Skidor o vallning är fullständigt obegripligt, inte ens elitåkare klarar av att valla sina egna skidor.
(Själv har jag slutat glidvalla, det funkar lika bra).
# Dopingmedel finns att köpa i helt vanliga mataffärer här nere, och billigt är det.
(Här ser vi Henrik och Dan efter lyckosam shoppingrunda):
# En viktig sak för en bra skidåkare är att ständigt gå omkring i färgglada kläder.Helst ska ett proffsigt Team påminna om ett gäng lysmaskar på vift.
# Det är väldigt viktigt för elitåkarna att hitta rätt skidpar till tävlingen. Därför har man gjort livet helt omöjligt för dom genom att varje åkare har sådär 30-40 par att välja mellan. Ett under att dom överhuvudtaget vet vems som är vems.
(Inside info: Det vet dom inte.. jag hörde flera gånger nån säga: -Dom här ser fina ut, dom tar jag..)
Åkarna i Team Sysarb gjorde överlag bra prestationer, allra mest nöjda var nog tjejerna som båda hade placering bland de främsta i loppet.
Henrik kom lite längre ner än förra året. Var med i ledarklungan halva loppet, men i en lång saxbacke ryckte eliten ifrån med en lyckad taktisk manöver och då tappade Henrik kontakten.
Sista milen stumnade hans armar och mage rejält, kramp-problematik igen.
För egen del måste jag vara helnöjd.
Jag fick en bra start i Moena och kom iväg utan missöden med stavar eller skidor.
Stretade på i det svaga motlutet upp till Canazei (20 km), och stakade sedan vidare ner mot Predazzo
i ganska god fart.
Jag hade bra fäste och gled ungefär som alla andra.
Passerade VM-stadion i Tesero och kämpade vidare ner mot den smala bron i Molina.
Närmade mig äntligen målet..
Nu var armarna ganska spaka, men likväl måste den tuffa slutbacken klaras av.
Klister rullas på vid en vallastation, och sedan är det bara att ge sig i kast med den berömda 2,5 kilometer långa och branta uppförsbacken till målet i Cavalese.
Något svettigt när man har 7 mil i armar o ben, det är många suckar som hörs på vägen uppåt.
Men den hör liksom till Marcia Longa, ungefär på samma sätt som den långa startbacken hör till Vasaloppet.
Jag kom i mål på tiden 4,09 (59 minuter efter segraren) och placering 556. Sen gjorde jag inte så mycket mer den dan..
PS!
Stötte senare i veckan på mina Anderstorps-bekanta, familjen Sturesson.
Dom, liksom jag, hade åkt Marcia Longa, men nu hittat upp till den välkända Lavazzeplatån där man njuter av fantastiska förhållanden för längdskidåkning.
Lite tunn luft frestar på (1800 m.ö.h.), men utsikten över bergen är väldigt fin. Ett längdåkningsparadis med välpreparerade spår.
Anderstorp var ju för övrigt representerat i tävlingen även av hårdsatsande Majken. Hon gjorde en riktigt bra tävling, men jag har förstått att kroppen tog lite stryk.
Hoppas du kryat på dig nu.. Testa blåbärs-soppa annars, det hjälper mot allt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar