Även i år blev det en resa till Italien och långloppet "Marcia Longa"
Henrik hade fått tag i en vätskelangare vid namn Ingemar Karlsson, en stabil man som utförde sin uppgift med den äran.
Ingemar är en mycket skidintresserad herre, och när vi trädde in på Val di Fiemmestadion tyckte han "att det var så pass helig mark att man borde ta av sig mössan".
På denna stadion har ju ett stort antal svenska skidkungar firat bragdartade triumfer.
Förutom tävlingen genomfördes en rad ansträngande träningspass. Här ser vi Ingemar och Henrik vid Lavazze-passet (1.800 m.ö.h.) där ett flertal lungförstorande träningar gick av stapeln.
Efter dessa träningar var vissa personer ofta väldigt hungriga.
Detta avhjälptes med uppletande av trevliga restauranger och uppätande av rejäla pasta-portioner. Som f.d. charkuterist kunde Ingemar ofta ge expertutlåtande om matens kvalité.
Han fick emellertid en handfast reprimand av en italienare som på en restaurang kom fram till Ingemar och förklarade att man absolut inte fick äta Spaghetti med kniv o gaffel..
Han tog helt sonika kniven ur Ingemars hand och gav honom en sked istället, ty så äter man Spaghetti Bolognese!
När det gäller mat kan även tilläggas att Henrik normalt sett inte rör vare sig frukt eller grönsaker.
Under denna resan utvecklades emellertid ett visst fruktintresse. Jodå!
Thomas tyckte istället att själva träningen skulle prioriteras och fortsatte oförtrutet varv efter varv
När det gäller själva tävlingarna rapporteras kortfattat:
Henrik gjorde ett bra Marcia Longa, men fick släppa några minuter i de sega uppförsbackarna. Han blev drygt 80:e man, de exakta resultaten finns inte på nätet i skrivande stund.
Tid 3,14
Själv blev jag 518:e med 4,03, det får duga det också.
En grupp AOK:are (Anderstorp) fanns även i startfältet och tog sig till målet på bra tider.
Efter Marcia Longa njöt vi av några härliga träningsdagar i fint väder.
De Dolomitiska byarna dukade upp utmärkt mat oss, och trots ihärdig träning blev vi inte ett gram lättare under resan....
Sedan gick färden vidare till vad som skulle varit König Ludwigs Lauf i Oberammergau,Tyskland.
Men se så blev det inte.
Snöbrist omöjliggjorde tävling där, och i all hast ordnades ett ersättningslopp i Österrikiska Seefeld.
Där fick proffsen köra tre varv på en extremt kuperad bana, vi andra amatörer slapp undan med ett varv (22km) (Det räckte.... puh!!..)
Med klistervallade skidor blev det dessutom en del bekymmer med glidet.
Trots allt gjorde vi acceptabla prestationer, Henrik 56:a ( i elitloppet) och jag 50:e ( i amatörloppet).
Vi fick hjälp av Lovisa Hultegård (nu i Innsbruck, men uppvuxen i Gnosjö) med vätskelangning, en uppgift som friluftsvana Lovisa utförde med den äran. Tack för hjälpen!
Så for vi hemåt igen till ett tyvärr snöfattigt Gnosjö, men med många härliga skidminnen i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar