torsdag 25 juni 2015

Ultralöpare bortkomna på träningsrunda


Onsdag kväll 23.30.
Ett sent mobilsamtal från öde skogar uppåt Åsenhöga:

-Hej, det är Samuel (Ling) o David (Oxenlöw).  Vi har sprungit fel..... vi har sprungit jättelänge och är frusna, trötta o hungriga... vi har sprungit vandringsleden i fyra och en halv timma nu... från fågeltornet på Store mosse.... vi skulle till Hestra      men vi är bortkomna.. det är jättemörkt...
Kan nån sätta sig i bilen o hämta oss?  Ta gärna med pizza.

Räddningspatrull Bolmgren o Pettersson tog en snabb konferens, lyckades fixa pizza o 2 liter Coca-cola, satte sig skyndsamt i bilen o drog iväg.
Vi hade uppfattat en svag GPS-signal från reningsverket utanför Åsenhöga.

Och där satt dom.
Två grottmänniskor fångades i billjuset, ihopkrupna på en liten skogsväg.
Det var synd om dom.

Dom angrep pizzan med djurisk stenålders-hunger.
Det var en vacker syn.




Fattar ni vad vi håller på med i LGR-gänget..?
Inte vi heller.

tisdag 23 juni 2015

Motionsliv i Gnosjö

Det var en gråmulen afton i juni.
Rullskidebanan i Töllstorp hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, den nyligen utlagda asfalten lyste oljesvart mot de gröna tallarne.
Ännu hade ingen mänskofot trampat dess yta, än mindre hade något gummihjul rullat över dess förföriska glans.
Ett och annat nedfallet träd syntes ännu efter alla oväder, men dess döda stammar sjödo av liv.
Där krälade skalbaggarne, där borrade barkborrarne, där syntes flitiga myror samla byggmaterial till sina ståtliga hus.
Den uppmärksamme hörde trädkryparne snattra, skatorna kraxa och morkullan gäspa.
Där var ett liv och ett kiv som man icke hört sedan midsommardagen förriga året.
En o annan blåklocka vippade längs asfaltens rand, men även hundkex, ormbunke, malört och absint hade slagit rot och gav prydnad åt omgivningarne.

Plötsligt döko två långbenta varelser upp bakom vallaboden.
Thomas o Isak hade bestämt sig för att vara de första som vågade sig ut på den jungfruliga marken.
Att det fans en liten skylt "Beträd ej rullskidebanan före Midsommar" låtsades de båda inte se.
Sakta och vördnadsfullt stako de båda ett varv. 
Först åt fel håll, sedan korrigerat till rätta riktningen.
Dagen till ära var dom beklädda med treans tröga rullskidor för att icke riskera falla och besudla banan med sitt skrubbade blod.
- Man fattar ju typ inte riktigt hur banan går, sa Isak.
- Nej, men idag äro vi ju typ  lite trögare än vanligt, replikerade den alltid lika slagfärdige Bolmgren.
- Det är i alla fall ljuvligt och alldeles underbart att få fara omkring här, sa Isak.
- Det är vackert, sa TB
- Sven och hans medhjälpare tycks ha utfört ett utmärkt arbete, sa Isak
- En prydnad för Töllstorp, sa Bolmgren
- Tror du banan är lagom svår, frågade Isak.
- Det tror jag , sa TB, möjligen kan den vara i nedförsbackigaste laget för vissa Åsenhögabor.
- Men dom borde klara det, sa Isak.
- Man kan tycka det, sa Bolmgren och suckade.





På annat håll utspelade sig andra äventyr:

Marina Pettersson visade ånya vilken framstående löpare hon är, var hon möjligen första
Gnosjöare att klara Birkebeinelöpet, 21 km i närheten av Lillehammer i Norge. Strongt!

Hugo Bolmgren gjorde en riktigt fin prestation på Gullbrannaloppet, dryga 24 minuter på de fem kilometrarna.
Före sig hade han Henrik och Lina Alm, bakom sig de något snopna näringsidkare Thomas B, familjeföretagaren Andreas P, direktör Ottosson samt fröken Lena Bjuvensjö.
Det fanns vissa frågetecken kring bansträckningen detta året, vilket en argsint TB markerade genom att riva av sig nummerlappen före målgång.
- Ja, det var mycket försmädligt säger en uppriven Bolmgren. Pilarna i skogen var ju riktade åt alldeles galet håll.  Jag inser nu i efterhand att jag borde följt mitt eget huvud istället för pilarna.
Istället förlitade jag mig på den framförvarande - betydligt mer oerfarne - Hillerstorpslöparen David Oxenlöw. När han sprang fel så gjorde jag det också. Typiskt !
-Jag håller med Tompa, säger Andreas P. Men vi hade trevligt ändå tycker jag.


  

Nämnas bör även följande händelser:

Torgny Sundquist och Jonas Sigvardsson har synts vingla runt på rullskidor senaste dagarna. 
Dom har även synts på apoteket efteråt.

Det blir ofta bra när AP hittar på nya löprundor.
Senaste dagrna har vi provat:
- Naturreservatet söder om Haverdal, där fanns många väldigt krokiga tallar.
- En trevlig runda över Gynnås och Bondarp, där fanns många bångstyriga hästar. 

Det blir ofta jobbigt när Henrik hittar på träningar.
Jag har bl a haft en nära döden-upplevelse vid stakmaskinen nyligen. Det var roligt.

Samuel Ling o Gullbrannavilsne Oxenlöw tränar för ultravasan.
Onsdag kväll ska dom visst springa fyra timmar.
Själv tänker jag springa 15 sekunder. 40 gånger. Ihop med en massa andra tokfolk. På Isaberg.
  






söndag 14 juni 2015

Victor Persson triumferade i Järnbärarloppet !


Tekniske studenten Victor Persson kom hem till Gnosjö och visade ryggen för alla lokallöpare.
Lätt i steget tog han ledningen, öppnade i ett hårt 3,20-tempo.
Bakom honom kämpade Henrik Alm, Viktor Park, Marcus Aronsson, Mattias Lundell och Andreas Ljungkvist om de återstående pallplatserna.

Det varma och soliga vädret pressade löparna hårt, turligt nog var banan relativt flack och lätt-sprungen.
Till slut delades medaljerna ut enligt följande:

Victor Persson  36,57
Henrik Alm       38,12
Viktor Park      38,46

Nämnas bör även att loppets yngsta deltagare, 13-årige Axel Elmblad gick i mål på nionde plats med fina 43,08 strax följd av loppets absolut äldste deltagare, den dock fortfarande levande Thomas Bolmgren (43,31).
Ständige elvan Andreas Pettersson 44,31,. en överraskande bra tid för Andreas.
- Ja, säger Bolmgren, inte trodde jag att min träningskompis AP skulle vara så nära mig i det varma vädret, där brukar han ha problem. Men, men, man ska aldrig underskatta en medtävlare och idag var Andreas återigen farligt nära mina bakhasor.



Unge Axel Elmblad frågades ut av lopp-kommentatorn efter loppet:
-Axel, en fantastiskt bra prestation. Grattis!
-Tack, det gick bra, men jag är törstig nu, nån som har en Fanta?
-Det ska vi nog ordna, men säg, är det farsan som tränat dig till denna nivå, han är ju en välkänd träningsprofil?
-Nä, han håller mest till i skogen nuförtiden. Dessutom begriper han sig inte på löpning, han höll ju mest på med längdskidor. Nån gång på åttitalet tror jag att det var. Jag var inte född då.
-Okey Axel, nu får du fira segern med en rejäl Fanta, det är du sannerligen värd.
-Ja, jag ska bara hitta pappa först. Tyckte jag såg honom nyss vid chokladhjulet. Fast nån sa att han satt o baddade Bolmgren med isvatten, jag vet inte.

Påpekas bör att Gnosjö - enligt resultatlistan - belade 14 av de 16 första platserna.
Påpekas bör även att Åsenhöga dock beslagtog ett flertal placeringar mellan platserna 17-21.
I målfållans vimmel syntes t ex återigen Åsenhögas Grand Old Man, Pär Simonsson, en kämpe som dyker upp där man minst anar det

Linda Matsson Anderstorp var snabbast bland tjejerna, och Monika Hellström segrade på korta banan, 5km.

På fotot:  Victor Persson o Monika Hellström
 .


VÄTTERNRUNDAN:
Det finns dom som skriver betydligt mer informativt än jag om cykling.
Benstarke rörledningsdirektören Erik Svenningsson blev - så vitt jag vet - bäste Gnosjöbo från Motala till Motala.
Dryga nio timmar är en finfin tid, vilket även gäller för hans hustru Petra som cyklade i mål ett par timmar senare.
Av de tolv Gnosjöcyklister som gick i mål noterar jag att fyra arbetar inom Swemix-gruppen.
Tre från Fig Metall och en från IRE.
Bra kämpat !!!






tisdag 9 juni 2015

Kort notis om långt lopp


Samuel Ling är ju en ultralöpare av världsklass  god Gnosjöklass.
Tillsammans med vapendragaren David Oxenlöv genomfördes gångna helgen Hallands Ultra, 50 km i terrängen runt Halmstad.
Dom ser väl detta som en lätt uppvärmning inför Ultravasan i Augusti.

Det finns en del att läsa på loppets egen websida, här får ni hålla till godo med Samuels ryggtavla när han stretar upp för en backe på slutet.

Bra gjort, 50 km är långt!




Diverse övrig info:

Den Hultska träningsgruvan nu är reparerad från föregående veckas omfattande skadegörelse (se föregående inlägg).
Stakmaskinen är reparerad, skruvöglan justerad och väggen har fått en förstärkningsskiva.
Tur man är en händig karl..

Vi håller på att få en ny skidåkare av rang i Gnosjö.
Viktor Park har börjat bli riktigt vass på rullskidor och tränar flitigt.
Enligt Henrik Alm har Viktor (citat) "betydligt bättre fysiska förutsättningar än t ex Isak o Samuel" vars kroppar snarare är byggda för varpa (Isak) respektive gång (Samuel).
Henrik är ju elitidrottsman, så det han säger stämmer oftast.

Cyklisterna herr P-O Nedstedt och herr Erik Svenningsson syntes ute på tisdagskvällen.
Förberedelser till Vätternrundan pågår.
Det var lätt att se skillnad på herrarna då den förstnämnde hade grön cykel och den andre hade inte grön cykel.









 

torsdag 4 juni 2015

Fina kompisar man har..


Det händer ju att jag bjuder in några av mina kamrater till träning i den Hultska träningsgruvan.
Där har jag fixat en del enkla redskap, många av dom passar bra om man vill köra s.k. cirkelstyrka, särskilt med tanke på längdskidåkning.

Följande LGR-medlemmar var inbjudna i går kväll:

Henrik Alm
Sara Karlsson
Viktor Park
Isak Nilsson

Dessa medlemmar orsakade följande skador på min träningslokal:

                                                  Henrik Alm - som inte borde se så glad ut.....


.....förstörde väggen genom att försöka kasta en tung medicinboll RAKT GENOM DENSAMMA.
Sprickan syns inte så väl, därav markerad med ett kryss. Men en ny vägg måste sättas upp likväl.


Sara Karlsson.. 
.....drog sönder min stakmaskin, vilket orsakat mig en mängd dyra rikssamtal ända till Jönköping, samt förmodligen en helkväll för att personligen reparera densamma. Hon borde inte se så himla nöjd ut hon heller! Enda trösten är att hon vred höger knä ur led vilket framgår av bilden.


Viktor Park
Behagade krossa infästningen till vår situps-matta.
Ett välriktat hugg med en skivstång knäckte den ganska kraftiga skruvöglan, 
Viktor ses här tillsammans med några av sina motionsvänner i B-laget (bilden är från senaste Hillerstorp Advanture Race, ett ganska intetsägande lopp med mediokert startfält i en ort nära Gnosjö).

Här ser vi fotografiskt bevis på den numera snedvridna och böjda skruvöglan, även väggen fick fula blåmärken av det obefogade hugget.


När jag frågade Viktor varför han bar sig åt på detta viset fick jag bara ett grymtande svar som nog handlade om att han "behövde stärka sina alltför svaga triceps".
Jaha.

Nu kommer det att gå en liten tid innan vi kan träna hemma igen. 
Väggen ska lagas och reservdelar till stakmaskinen införskaffas.
Situpsmattan får väl ligga kvar på golvet och förhindra övriga familjemedlemmars (läs Hugos) sportaktiviteter.

Jag nämnde att även Isak var inbjuden.
Han dök dock inte upp, emedan han (citat) "har sin evinnerliga vårsådd att tänka på"




Slut för idag.
Nu tänker jag springa 5 km med en kompis man däremot kan lita på i alla väder, Andreas Pettersson.

  

tisdag 26 maj 2015

Göteborgsvarvet, några noteringar.


Det är allt för många med Gnosjöanknytning som springer Göteborgsvarvet, jag får nöja mig med att rapportera om några i min närmaste omgivning.

Först o främst:
Linus Hultegård !!
Jag utgår från att den tid Linus presterade är den bästa som någon med rötter i Gnosjö har gjort.
1,12,37 ger en genomsnittlig kilometertid på  3,26.
Göteborgsboende Linus tävlar nu för Sävedalens AIK och har i år gjort det ena fina loppet efter det andra.
Linus platsar nu definitivt i begreppet elitlöpare, förstod jag rätt var han 10: svensk i tävlingen.



Men det börjar bli svårt att hitta riktigt bra infödingar som presterar bra i Göteborgsvarvet.
Andreas Gustavsson godkänt med fina 1,29, här har vi en grabb som gått framåt med stormsteg sista åren, bra gjort!
Marcus Aronsson likaså bra tid, 1,30 och Simon Kristoffersson 1,37. Samuel Ling lär ha promenerat in över mållinjen på 1,39.
Så vitt jag förstår är dessa de enda som gick under 1,40 och det måste i ärlighetens namn betraktas som ganska blekt.
Varken GFK eller LGR-gänget producerar riktigt snabba löpare i dagsläget.
Men men.... trevligt var det i alla fall, Göteborg bjöd perfekta förutsättningar för en lyckad löpardag.

Några andra namn:

T Bolmgren fick avbryta efter halva loppet pga ett krånglande baklår.
Andreas Pettersson presterade enl plan, klart godkända 1,43

I den nivån hittar vi också Håkan Hansson och Isak Nilsson, Håkan ett par minuter före AP, Isak några minuter efter.
Sören Hansson o Mikael Hellström dryga 1,50.

Då vissa sålt sina nummerlappar är jag lite osäker på vem som var bästa Gnosjötjej.
Jag gissar på Ulrika Sjöberg med klart godkända 1,51.
Mia Engvall satsar i år på Båstads halvmarathon, annars hade hon troligen presterat några minuter snabbare, på träning har hon visat fin form.

Till nästa år måste vi Gnosjölöpare ta tag i löparformen.
Visst vill vi se ett par stycken till under 1,30 (Lundell.. Nilenfors.. Bosse G... och helst ett par till i det yngre gardet.)
Och visst är vi flera som vill in under 1,40 bara träningen funkat och skadorna uteblir.

Nu tar vi tag i det här och kommer tillbaka nästa år!






onsdag 20 maj 2015

Glädjeämnen och krångel i LGR-gänget


Vi börjar med några positiva saker:
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Lina Alm har nu visat upp sig på rullskidor, det lär visst vara fyra år sen hon stod på sådana senast.
Men det kunde man inte tro, hon åkte som värsta Charlotte Kalla, ingen dålig form där inte..'
Hon utses härmed till ny ledare i tävlingen "Jag tränar mycket men säger inget".
Den leddes  tidigare av Kvarnsund som emellertid nu är förpassad till andraplatsen.

Bosse Göransson dök upp på jobbet häromdagen.
Officiellt var han där för att (som han sa) "det finns väl alltid nåt relä som inte fungerar", men inofficiellt var han där för att träffa mig o förhöra sig om framtida träningsmöjligheter.

Isak har inlett en period av blandad träning, s.k. Combo.
På kort tid har han genomfört distanspass inom såväl rullskidor, bergslöpning och norsk MTB.
Farten på löp-långpasset drevs upp till mäktiga 6,40-tempo, eller om det som han själv utbrast "möjligen gick ännu fortare" (Gäsp..man blir bara trött av att höra honom tjöta..)

Mia Engvall och Andreas Pettersson visade fin löpform runt Ranneborundan (19,3 km) i Måndags kväll.
I ett obevakat ögonblick skaffade sig AP (tillsammans med Henrik) en liten lucka till bakomvarande kollegorna TB och ME.
-Jag tror Bolmgren är trött, hördes AP viska till Henrik efter 13 km. Ökade takten lite och fick alltså en liten lucka.
-Tänk för att jag inte är det, replikerade TB (som hör även den svagaste viskning..), men jag coachar Mia in mot målet, som den gentleman jag är.  Spring ni bara..
Skillnaden blev till slut 37 sekunder.
Mia imponerade, men berättade att hon ofta tränar ihop med Arne Greek, så då förstår man ju att hon går framåt.

Men så har det hänt en del mindre bra incidenter:
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

MTB är en livsfarlig sport.
Det ryktas om både nyckelbensbrott och brutna fingrar senaste veckan.
Det gäller att se upp över stock o sten..

Bolmgren skulle genomföra ett sista fartpass på löpband ihop med Henrik på Tisdagen
På den tjugonde och allra sista intervallen nöp det till i vänster baklår.
Är hans Göteborgsvarv i fara..??
- Ja, säger Bolmgren , det finns en uppenbar risk att jag får avstå. Normalt läker mina skador inom 24 timmar, men sträckningar i baklåren är luriga.
Jag har nu - efter att ha rådgjort med Michael Holmgren - smörjt in hela kroppen med en blandning av Klosterfrau (Gula varianten), Tigerbalsam, Vinäger och Aceton. Det brukar hjälpa mot det mesta även om det svider utav bara attan några timmar.
Vi får nu avvakta å se.


Sara körde ett 4-timmarspass på rullskidor på Onsdagen.
Henrik - som skriver hennes träningsprogram - skulle skrivit 150 minuter, men slant på tangenterna så det blev 250 minuter istället.
Fast vaddå, det gjorde väl inte saken sämre....

Roland Eidhall var nära att få lämna walkover till Göteborgsvarvet (som ju äger rum på Lördag).
När han häromdagen skulle koppla släpkärra till Bolmgrens Volvo så skulle han ta ett lätt skutt över kärrans dragkrokskoppling, men detta resulterade i platt fall.
Det trettio centimeter höga hindret blev Roland övermäktigt.
Osökt kom man att tänka på OS i Montreal 1974, 3000 meter hinder.
Tysken Baumgartl spurtade mot Anders Gärderud, spänningen var olidlig.
På sista häcken föll östtysken pladask och guldet tillföll svensken.
Polacken Malinowski tvåa, östtysken kom på fötter igen och blev trea.
Exakt så såg Eidhalls dramatiska fall ut. Som tur var klarade sig Roland utan allvarligare blessyrer.