Det blev en härlig kamratlig träning i den gråmulna Augustikvällen.
Daniel gjorde säsongspremiär och fick 5 meters försprång varje gång, något som emellertid snabbt inhämtades av de grymt armastarka Göransson o Bolmgren.
Bosse var alltid vass i starten, hans berömda kondition räckte faktiskt HELA 70-80 meter av den 270 meter långa sträckan.
Sedan var han emellertid tvungen att ta till allt mer tveksamma metoder för att hålla TB bakom sig i stigningen.
Han skejtade, han trängdes, han flaxade med stavarna, ja ALLT som kan tänkas för att komma först till toppen.
(Dvs samma metoder som han använder på sträckan Sälen-Mora..).
Nu berörde detta Bolmgren föga, sommarens grymma tränings-läger i Italien, (då bl a Dario Colognas hem-by besöktes) visade sig avgörande.
Daniel föreslog ett skid-byte då han envist hävdade att mina hjul var ny-smörjda, och att hans å andra sidan var igengrodda med frätande västkust-salt.
Vi bytte kors o tvärs, men nej, inte heller detta förändrade situationen.
Med mjölksyre-tunga armar gav sig DP efter 16 körningar, Thomas o Bosse körde ytterligare 4.
En fin träning som kommer att ge betalning i Oxbergs-backen i Mars.
Väl hemma i Åsenhöga körde Bosse slut på sina sista krafter i ett hårt stavgångs-pass.
Han hade bestämt sig: Jag tar aldrig stryk en gång till av den där långe drasuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar