På Gökvägen i Åsenhöga samlades Bo Göransson, Torgny Sundquist, Thomas Bolmgren, Joakim Kallin och Harald Hermansson.
Det diskuterades en kort stund om vägval för dagen, men så småningom var vi överens om en västlig rutt med Algustorp som bortre gräns.
-Men hittar vi genom skogarna där bortåt, sa Harald med viss tveksamhet i stämman.
-Jag hittar, sa Bosse.
Så bar det av.
Åsenhöga - Kramphult - Appelås - "livsfarliga backen" neråt, och vidare ut till Gynnås - in mot skjutbanan - Stenshult -
- Hur var det här då..... sa Bosse plötsligt. Höger eller vänster...?
- Ja, det var ju du som hittade, sa vi andra med en röst.
- Tur jag tog med generalstabens stora karta, sa Bosse, och vecklade ut en jätterulle som han burit med sig på ryggen.
En lång tystnad följde.
- Höger!
Vidare mot Nabban och Toftåsen.
- Eeehhhh, sa Bosse.. nu blir jag lite osäker igen.. hur var det här då.. höger eller vänster..?
Harald grep in och löste problemet genom att tillfråga en vänligt sinnad traktorförare som råkade befinna sig i närheten.
-Bara fortsätt rakt fram över hygget och håll sedan vänster, informerade han oss.
-Just det sa Bosse. -Höger!
-Nej VÄNSTER, sa vi andra.
Vi trampade vidare i det vackra vädret.
Algustorp - Golfbanan - Hjulvhult.
Vägkorsning igen..
- Jaha, hur var det här då, sa Bosse....
- TACK BRA, sa vi andra, följt av ett unisont HÖGER ! innan Bosse hann plocka fram sin kartrulle igen.
Alltså höger i Hjulvhult, uppför en brant backe och ut på grusvägen mot Velebo.
Bosse var nu något trött, men när Bolmgren lägligt ropade "Fruktstund" hörsammade han inte detta utan for frenetiskt vidare medan vi andra njöt av banan och vårsol vid Abborragölen.
Bosse väntade på oss vid vägskälet in mot Ekhult.
-Kan vi köra runt Ekhult, frågade Bo. Jag vill så gärna känna vinden från min barndoms by, fortsatte han poetiskt.
- Tjöta, sa vi andra, men hakade på.
-Oh, så jag längtar tillbaka hit, där jag som barn har lekt, sa Bosse. (Nu började hans språk bli smått patetiskt)
-Här har jag jagat humlor o älgar, här har jag burit torv och skulor, här har bönder och prinsar samsats, här har grisar och hönor kacklat, fortsatte Bo.
-Lägg av nu, sa vi andra.
Så for vi vidare runt Ekhults-sjön, gjorde en liten avstickare till Högafors där herrskapet Forsberg just förberedde en tur med sin duvblå Volvo PV.
- Jodå, sa Olof. Nu så ska vi ta vårens första lilla åktur med min lilla pärla. Funderar på en tur bortåt Hillared faktiskt.
Så vi cyklade vidare, och via ytterligare ett par krävande backar och elljusbanan nådde vi fram till målet, dvs Gökvägen i Åsenhöga.
På något sätt lyckades Bosse försvinna under den sista kilometern, men så småningom dök han upp runt kröken.
-Ooohh !! Bosse !! Så skööönt att du äntligen är hemma igen, kom hans Ann-Britt utropande och utspringande.
-Ja ä trött, sa Bosse, mer korthugget.
Så var denna härliga motionsrunda över.
Tack vare Bosses resoluta vägvisande hade vi tagit oss hem igen.
-Jodå, sa Bosse, är man bara utrustad med en rejäl karta så klarar man sig alltid!
Vi andra tittade beundrande på hans förmåga att alltid komma väl förberedd till alla strapatser.
-Kan man få en kopia, undrade Kallin.
Diverse övrig info:
Efter cyklingen gick Bolmgrens Volvo i baklås, tur att en mer pålitlig Saab fanns i tillgå i det Göranssonska garaget. Tack för lånet!
Dagen innan hade Torgny cyklat 14 mil, det är långt det..
Dagen innan hade Bosse och Thomas sprungit Åsenhögaloppet i god fart. Bosse hade lätta fötter.
HArald har både sprungit och cyklat senaste dagarna, det är flitigt det..
Stora delar av LGR-gänget har ägnat sig åt golf i helgen (gäsp..).
Mattias Lundell var ute på långlöpning, hittills okänd sträcka.
T Linder sprang 30 kilometer på söndagen, det är långt det.. Han blev jättehungrig.
Samuel och Julia Ling har varit på upptäcktsresa. Man sökte hemvisten för LGR-gängets officiella dryck, läsken Trocadero!
Och den som söker skall finna, här ser vi Julia posera i närheten av målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar