Herkuliska prestationer utfördes i helgen av flera GFK-skidlöpare.
Henrik Alm kom 9:a i den nationella långlopps-tävlingen i Värmländska Långberget!
Henrik var bara halvannan minut efter segraren, en mystiskt gränsöverskriden norrman.
En riktigt välförtjänt och stark prestation av vår elitåkare.
På frågan om detta var en maximerad prestation av den nu i H35 tävlande Henrik blev svaret
- Nej nej, här finns mer att ge. Nu ska jag snart iväg på höghöjdsläger, sen blir man ännu starkare..
Nyblivne fästmannen Isak Nilsson blev 24:a i samma tävling där även Viktor Park gled in på en fin 36: plats.
Här ser vi det unga paret avfotograferade med en s.k. "självis".
Hur upplevde ni loppet?
- Vet inte riktigt, säger Sara, vad tycker du Isak?
- Kommer inte på nåt att säga, tänker bara på dig Sara, vad tyckte du?
- Vet inte Isak, jag åkte bara o tittade efter dig hela tiden.
- Samma med mig Sara, jag ville ju egentligen bara att loppet skulle ta slut så vi kunde få åka hem till Hyltan igen, du o jag Sara.
- Jag också Isak, det var nästan det enda jag tänkte på.
- Så tänkte jag också Sara.
- Jasså , tänkte du på samma som jag då.
- Jag tycker o tänker ofta samma som du Sara.
- Å jag samma som du Isak.
- Så bra att vi tycker lika du o jag Sara, nu när vi är förlovade o allt.
- Det är jättebra, det tycker jag också Isak.
Nä, nu börjar det bli lite väl tjatigt..
För dom riktigt inbitna vill vi istället redovisa resultat från en avlägsen resultatlista.
I "Moraloppet" deltog herrarna Bolmgren och Björnell, sekonderade av den för säkerhets skull hastigt inkallade läkaren Mikael "Doc" Olsson samt materialförvaltaren Marcus Björnell.
Bolmgren lyckades bli 9:a i H50, emedan Björnell pressade in sig efter 41:a åkaren i klassen "Motionärer".
Några kommentarer?
- Nja, säger Bolmgren, "Doc" fick behandla ett igenfruset öga, dessutom blev skidorna lite åtgångna i den kärva snön, men annars är allt bra. Resultatet kunde väl varit både bättre och sämre, men det var en blixtrande fin skiddag på min ära.
Jag lyckade bli 9:a i klassen "levande Fossiler", får vara nöjd med det.
Björnell?
- Jodå, mycket mycket nöjd. Bolmgren fick visserligen rätt i sin uppmuntrande förutsägelse att jag "aldrig går under tre timmar på den tuffa banan", men det finns andra saker att glädjas över.
Häromdagen blev jag - med skidorna på - stående i en vak hemma vid Götarpssjön. Det upplevde jag som lätt överraskande och jag har alltså mycket god anledning att vara nöjd med att överhuvudtaget befinna mig på fast mark igen.
Nu hade jag visserligen hela tiden stora delar av min kroppshydda ovanför vattenytan, men lite kallt blev det allt om knäna.
Jag fick lugnt o stadigt böja mig ner och knäppa av de på botten stående skidorna.
Med dessa i ena handen och med stavarna i den andra kunde jag någorlunda behändigt ta mig upp.
För att behålla lugnet visslade jag hela tiden Ålefiskarns vals, men väl uppkommen blev det en ganska hastig promenad i till värmen i min närbelägna bostad.
Se där så äventyrligt GFK:arnas liv kan vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar