Pers pers och lite annat

Några nedslag bland helgens övningar:

Rullskidor:

Per G hade föresatt sig att slå pers. på sträckan Gnosjö Kyrka - Anderstorpsrondellen tur o retur.
Hans förra bästatid var 1,12.
Vi satte målet till 1,10 och genom en stark kämpainsats av Per var vi tillbaka vid kyrkan efter 1,08,21.
En rejäl putsning och här finns mer att hämta när Per slipper blåsor i händerna och har tränat ytterligare några veckor.

På fredagen hade jag o Isak nöjet att inviga Viktor Park i rullskidornas hemligheter. Här fick vi se en verklig talang som körde riktigt snabbt redan vid första försöket. Viktor är ju konditionsmässigt vältränad, det ska bli spännande att följa hans utveckling på skidor.
För övrigt påminde han oroväckande mycket om Bosse Göransson i stilen.
Ja, en del av er kanske minns Bosse. Han bor i Åsenhöga socken och var riktigt vass på både löpning o skidor innan han blev egenföretagare och hemmansägare. Men Bosse är en bra karl, han kommer nog igen vad det lider.
Så här ser han ut:

På Söndagen var det ett fasligt velande om vilken träning det skulle bli.
Isak hade egentligen bestämt att vi skulle göra ett rekordförsök till Atorp, men det slutade med att han istället åkte till Värnamo på okänt uppdrag.
Istället blev det Samuel och TB som trotsade motvinden och stakade iväg.  Ordentlig motvind till rondellen, mer tacksamt på hemvägen.
Men då var vi ganska slitna och fick vara nöjda med 50 blankt, trots allt en gångbar tid i det vädret.
Vi blev uppmärksammade av ett filmteam som fanns på plats, dock okänt i vilken kanal vi kommer att synas. Förmodligen någon typ av lokal-TV.


Löpning:

Här har jag bara en sak att rapportera, men en minnesvärd sådan.
TB och Andreas P skulle ut på "en långsam men lite längre runda", och det började bra.
Hult - Hästhult - Tyngel - därefter ett försök att ta oss runt Hästhultssjön motsols, vacker natur passerades..
Men....
Efter badplatsen/stugområdet vid Hästhultssjön så hände något illavarslande.
Vi tappade all orienteringsförmåga och började irra omkring.
Efter att ha prövat de flesta stigar o skogsvägar öster om sjön så var vi till slut helt vilsna och befann oss på en långsträckt grusväg utan ände.
-Andreas, jag tror att vi är helt fel nu, sa jag.    (Vi hade nu passerat två timmars löpning..)
-Det tror jag också, sa Andreas, jag tyckte jag såg en skylt där det stod Glasgow.
-Ja, sa jag, vi är nog nära England i alla fall för nu ser jag en skylt där det står Swedecoat, dvs nån engelsk industri.
-Det här blir jobbigt, sa Andreas missmodigt.
-Fast.... sa jag o sken upp, om jag inte misstar mig så är vi nog i Brännehylte nu.
- Va!! Brännehylte !  Det kan väl inte vara så väl, sa AP. Där känner jag ju en familj, Romhagen. Vi springer till dom o ringer efter ambulans  nån som kan hämta oss!

Så slutade äventyret med att vi blev omhändertagna av den trevliga familjen (Eva o Tobias)Romhagen som upplät sitt hem åt oss.
Dom bjöd på dricka, dom lät oss nyttja telefonen, dom stannade hemma från en bjudning, dom bad oss återkomma, dom visade sig med bar överkropp (gäller tyvärr endast karln i huset), dom styrde o ställde och gjorde verkligen allt för att vi skulle trivas.  I sanning en gästfri familj.

Så småningom blev vi hämtade i bil och kunde välbehållna återkomma till Gnosjö lagom till sena Sportnytt.
En minnesvärd dag på min ära.