MTB-träning. Bosse imponerar.

Söndag eftermiddag betyder ofta en längre MTB-runda, så även idag.
På Gökvägen i Åsenhöga samlades Bo Göransson, Torgny Sundquist, Thomas Bolmgren, Joakim Kallin och Harald Hermansson.

Det diskuterades en kort stund om vägval för dagen, men så småningom var vi överens om en västlig rutt med Algustorp som bortre gräns.
-Men hittar vi genom skogarna där bortåt, sa Harald med viss tveksamhet i stämman.
-Jag hittar, sa Bosse.

Så bar det av.
Åsenhöga - Kramphult - Appelås - "livsfarliga backen" neråt, och vidare ut till Gynnås - in mot skjutbanan - Stenshult -
- Hur var det här då..... sa Bosse plötsligt. Höger eller vänster...?
- Ja, det var ju du som hittade, sa vi andra med en röst.
- Tur jag tog med generalstabens stora karta, sa Bosse, och vecklade ut en jätterulle som han burit med sig på ryggen.
En lång tystnad följde.

- Höger!

Vidare mot Nabban och Toftåsen.
- Eeehhhh, sa Bosse.. nu blir jag lite osäker igen..  hur var det här då.. höger eller vänster..?
Harald grep in och löste problemet genom att tillfråga en vänligt sinnad traktorförare som råkade befinna sig i närheten.
-Bara fortsätt rakt fram över hygget och håll sedan vänster, informerade han oss.
-Just det sa Bosse. -Höger!
-Nej VÄNSTER, sa vi andra.

Vi trampade vidare i det vackra vädret.
Algustorp - Golfbanan - Hjulvhult.
Vägkorsning igen..
- Jaha, hur var det här då, sa Bosse....
- TACK BRA, sa vi andra, följt av ett unisont HÖGER ! innan Bosse hann plocka fram sin kartrulle igen.

Alltså höger i Hjulvhult, uppför en brant backe och ut på grusvägen mot Velebo.
Bosse var nu något trött, men när Bolmgren lägligt ropade "Fruktstund" hörsammade han inte detta utan for frenetiskt vidare medan vi andra njöt av banan och vårsol vid Abborragölen.

Bosse väntade på oss vid vägskälet in mot Ekhult.
-Kan vi köra runt Ekhult, frågade Bo. Jag vill så gärna känna vinden från min barndoms by, fortsatte han poetiskt.
- Tjöta, sa vi andra, men hakade på.
-Oh, så jag längtar tillbaka hit, där jag som barn har lekt, sa Bosse. (Nu började hans språk bli smått patetiskt)
-Här har jag jagat humlor o älgar, här har jag burit torv och skulor, här har bönder och prinsar samsats, här har grisar och hönor kacklat, fortsatte Bo.
-Lägg av nu, sa vi andra.

Så for vi vidare runt Ekhults-sjön, gjorde en liten avstickare till Högafors där herrskapet Forsberg just förberedde en tur med sin duvblå Volvo PV.
- Jodå, sa Olof.  Nu så ska vi ta vårens första lilla åktur med min lilla pärla.  Funderar på en tur bortåt Hillared faktiskt.

Så vi cyklade vidare, och via ytterligare ett par krävande backar och elljusbanan nådde vi fram till målet, dvs Gökvägen i Åsenhöga.
På något sätt lyckades Bosse försvinna under den sista kilometern, men så småningom dök han upp runt kröken.
-Ooohh !! Bosse !! Så skööönt att du äntligen är hemma igen, kom hans Ann-Britt utropande och utspringande.
-Ja ä trött, sa Bosse, mer korthugget.

Så var denna härliga motionsrunda över.
Tack vare Bosses resoluta vägvisande hade vi tagit oss hem igen.
-Jodå, sa Bosse, är man bara utrustad med en rejäl karta så klarar man sig alltid!

 

 

Vi andra tittade beundrande på hans förmåga att alltid komma väl förberedd till alla strapatser.

-Kan man få en kopia, undrade Kallin.

 

Diverse övrig info:
Efter cyklingen gick Bolmgrens Volvo i baklås, tur att en mer pålitlig Saab fanns i tillgå i det Göranssonska garaget. Tack för lånet!
Dagen innan hade Torgny cyklat 14 mil, det är långt det..
Dagen innan hade Bosse och Thomas sprungit Åsenhögaloppet i god fart. Bosse hade lätta fötter.
HArald har både sprungit och cyklat senaste dagarna, det är flitigt det..
Stora delar av LGR-gänget har ägnat sig åt golf i helgen (gäsp..).
Mattias Lundell var ute på långlöpning, hittills okänd sträcka.
T Linder sprang 30 kilometer på söndagen, det är långt det.. Han blev jättehungrig.

Samuel och Julia Ling har varit på upptäcktsresa. Man sökte hemvisten för LGR-gängets officiella dryck, läsken Trocadero!
Och den som söker skall finna, här ser vi Julia posera i närheten av målet.

 

  





          

Tisdag kväll.

En dålig bild, men bra löpare:

På väg hem från en träning med LGR-gänget stötte jag på en annat piggt gäng, MMM-gänget.
Här ser vi Mia Svensson flankerad av Monica och Micke Hellström skära kurvan vid Bygget i god fart. Dagen till ära hade Monika dragit på sina vårblommiga löparbyxor.

Strax innan hade alltså en annan grupp varit i farten.
Från Rönngatan utgick Michael H, Andreas P, Mattias L, Håkan H och Thomas B.
Holmgren lyckades förirra sig bort från bansträckningen, hamnade i Bondarp och hem igen via Töllstorpssjön.
-Ja, jag tyckte jag ville testa terränglöpning nu när det var så härligt väder, säger Michael. Det är ju så ljuvligt att höra ekorrens sång och humlans skrik.

Men för de övriga var det LGR-rundan som gällde idag.
Thomas jagade Håkan som jagade Andreas som jagade Mattias.
Det blev en fin kubbning, med års-pers för åtminstone TB och AP. Jag har tyvärr inte riktigt koll på tidigare bästatid för Håkan,  och Mattias tog ju det lite piano pga sin läkande muskelbristning.
Det var ett gäng trötta och frustande gubbar som pustade ut på Michaels stenmur.
Vi är väl inte nere på några jättesnabba tider ännu, men årsbästa får duga bra!

Mattias har nu också skaffat MTB, kul med ytterligare en cyklist i gänget.  .
    

Kort-kort information

Lördag:

Premiär för Gynnås-rundan.
Thomas, Andreas och Håkan Hägg presterade ett fart-varierande kvalitetspass under kompetent ledning.
Här förekom en mängd olika tränings-inslag, såsom normallöpning, snabbdistans, hoppaöverskogstuvor-löpning, backintervall typ tuff, jaktlöpning m.m.



Söndag:

Nilenfors o Linder 30 km i 5,05-tempo, starkt!

Daniel 21 km , bra gjort!

Thomas o  Bosse                25 km MTB på mjuk grusväg, ganska jobbigt men kul!

Thomas, Harald o Kallin    45 km MTB på asfalt och mjuk grusväg i högt tempo, jobbigt men kul!
Turen gick i princip runt södra delen av Store Mosse.
Kallin fotograferade från ledningsposition, Harald stark tvåa, TB glad trea.

  



Söndag kväll:
Per Gabrielsson på rullskidor, storsatsning inför Vasaloppet 2014 inledd.
- Jodå, bekräftar Per. Nu har jag lagt grunden inför Vasaloppet nästa år. Bolmgren har hjälpt mig att införskaffa nödvändig utrustning, och det är inte lite kan jag säga.
Hade ingen aning att det krävdes så mycket grejer för att bli skidåkare.  Har t.o.m. köpt smala sportbyxor, så kallade "tajts". Trodde aldrig jag skulle sjunka så lågt.
-Jag har ju en ganska gammal plasthjälm också, fortsätter Per.  Grå och lila och liksom rund i formen. Får nog göra nåt åt det, bara jag hittar nån sportaffär som har vår-rea. Annars har dom nog nån bra tysk hjälm på Lidl.
Man ser ju lite töntig ut i dom där åtsmitande kläderna, och hittills har jag löst det där genom att bara träna efter mörkrets inbrott.
-Men, avslutar Gabrielsson, det blev ju värre nu när det slog om till sommartid. 

.

April: Lägesrapport nr 2.

Redaktören har plikten att redovisa ett antal händelser som påverkar LGR:gängets väl och ve.


Thomas och Daniel hade uppsnappat att ett "blått streck" fanns målat utanför brandkårens uppfart.
Tydligen används detta som start- och mållinje för en trekilometers-bana som sträcker sig därifrån, bort mot Daloplast och över järnvägen, runt Ezzekvarteret och tillbaks igen.
Brandmännen måste ju ibland bevisa att dom håller måttet när det hettar till.
3 kilometer är ju även distansen för ett s.k. Cooper-test, ett internationellt mått på konditionsnivå.
Detta blå streck var vi naturligtvis tvungna att inspektera...

Vi kom dit lite lagom uppvärmda efter en kilometers sakta jogg.
Vi tog ett extra uppvärmningsvarv inom produktionen på Zal-produkter där flitens lampa - som vanligt - lyste.    Isak, Samuel och Ove - alla med gedigen löparbakgrund.. - tittade frågande på oss vad vi gjorde där så sent på kvällen.

Men så satte vi ner vänsterfötterna vid det blå strecket....
Klara... Färdiga... Gå!
Vi hade tänkt testa banan i ett någorlunda  lugnt 4,20-tempo, men första kilometern gick på 4,01.
-Jag känner mig ganska pigg, sa Thomas. Du då, Daniel?
-Det går fint, svarade DP och ångade på, trots sin tyngande GPS-klocka..
På andra kilometern började benen märkas lite mer, men vi klockade ändå på 8,05.
-Jag lägger mig i rygg, sa Daniel.
 Över järnvägen på hemvägen började benen kännas rejält ansträngda.
-Bäst o sätta in en spurt så man kommer i mål nån gång, sa Thomas och avancerade några meter.
-Jag är hack i häl, frustade Daniel, hans nya gula Adidas rev i asfalten bakom mig.
Vi avslutade i fin stil.
Thomas satte sig sedan 20 cm efter mållinjen och ville inte röra sig på en stund.
Daniel uppträdde förvirrat och var nära att utlösa ett larm för brandkåren.
Tid meddelas icke utan hemlighålls tills vidare. Allt för att alla LGR:are ska ha något att fundera över.

Trist nyhet:
Mattias Lundell har sträckt sitt baklår.
Typiskt när han var i så fin form
Vi kan bara hoppas att unge Mattias läker snabbt så att han får chansen att komma i form inför Gbg-varvet.

Glad nyhet:
Michael "Lance Armstrong" Holmgren har blivit cyklist.
Just nu är han i USA, där tänker han lära sig cyklingens alla hemligheter.
-Dessutom ska mitt företag sponsra längdskid-landslaget med cyklar, sa Michael glatt.
-Jaha, sa vi, och tittade frågande på varandra.    Cyklar....? Nu har han väl helt fått snurren..

Andreas har gjort ett par stabila LGR-lopp nyligen.
Lite intervallträning där så kan det nog börja likna nåt framöver.
-Mitt enda problem är att jag är så splittrad nu sedan jag o Claudia tagit upp hästsporten igen, säger Andreas.

Håkan har gjort ett par riktigt fina ojämna träningslopp med varierande distanser, nu väntar vi bara på det stora genombrottet...

Nilenfors och Linder ligger i mängdträning.
Linder lär visst ha sagt att han  "minsann ska visa att det finns fler Ekhultare som kan springa häcken av Gnosjöborna när det gäller."
Gäsp..

Bosse Göransson jobbar o står i, men har kommit igång med lite löpning nu på våren.
Bolmgren lyckades också till sin stora glädje släpa ut Bo på en MTB-runda härförleden, det blev en trevlig tur runt Rannebo på mestadels fina vägar.
Hoppas på repris snart.  Kanske får vi med Harald m.fl?

På tal om cykel så sågs Torgny ute på sin hoj häromkvällen.
Stärkt från sitt träningsläger på Mallorca går han nog en härlig cykel-säsong till mötes.
-Jodå, det var allt riktigt fint där nere på Mallorca, säger Torgny.  Vacker natur och vårblomstren stod i full blom. Det var så rasande grant att jag faktiskt fick ställa ifrån mig cyklen nån gång ibland..

Från damlaget har det varit väldigt tyst.
Men Sara K ska tydligen köra Vätternrundan och lär ha införskaffat en landsvägsracer. Om jag uppfattade rätt skulle hon  ha sällskap av Sofie Holmgren.
Spännande!

Vi tar det bästa till sist.
Den i LGR-gänget skolade (hrrmm...) Rickard Claesson sprang i helgen Berlin halv-marathon på 1.14 !!!!!
Nu börjar vi snacka löpning...
Rickard tävlar nu visserligen för IKHP i Jönköping, men har sitt hjärta kvar i Gnosjö.
Den som vill lära sig löpning av ett fullblods-proffs kan ansluta till Rickards tisdags-träningar framöver, se annons i VN idag torsdag. Det kommer att finnas träningsgrupper för både nybörjare och mer erfarna motionärer.


 






.








  

Lägesrapport

En härlig påskhelg har passerat, diverse aktiviteter har ägt rum.

På Söndagen var jag och Andreas ute på långrunda, dryga 19km runt Rannebo.
En skön löpning som avslutades med den mäktiga stigningen från Vägabo till Åsenhöga Kyrka.

Dagen efter körde TB och Bosse G samma runda, men på MTB-Cykel.
Vi passerade bl a  Ekhultssjön, och där träffade vi på Åke P och Marina som på längdskidor njöt av vädret på sjö-isen.
I samma stund passerade Mattias Pettersson med lätta löpsteg.
Sålunda sammanstrålande tre olika idrottsgrenar på samma fläck, inte helt vanligt!

Thomas Linder är väldigt tränings-flitig just nu.
I Söndags travade han iväg 27 km, och det var bara ett av många långpass på senare tid. Hur ska detta sluta..?

Daniel - som har tränat bra i Mars - förespråkar som vanligt intervall, och har redan frustat ett par gånger i intensiva träningar.
Nu ikväll - onsdag kl 20.00 - blir det ytterligare en sådan träning, ett antal varv runt Ezze-kvarteret planeras, puh!!
Hoppas vi blir några stycken som frestar baklårsmusklerna i sub-4-minuterstempo.

På hemmaplan är det väl Mattias Lundell o Nilenfors som - som vanligt - är snabbast, men jag har i helgen även fått en del rapporter om Linus Hultegårds utveckling på bortaplan i Göteborg. Han verkar inte vara i helt kass form om man säger så..
Om allt går som tänkt ska Linus springa Swiss Alpine Marathon till sommaren, ett 8-milslopp för de allra hårdaste grabbarna..

www.swissalpine.ch


Nu ser vi fram mot att:
-Snösmältningen fortsätter och att solen fortsätter lysa.
-Michael o Håkan återtar vanan att starta träningsrundorna lite för fort.
-Harald drar ut oss på härliga MTB-rundor.
-Torgny och Isak slarvar bort sina rullskidor (så att jag kan skaffa mig ett litet försprång)
-Lasse Stenholm tränar ännu hårdare så att han tar YTTERLIGARE 1000 placeringar nästa Vasalopp.
-Åke smörjer upp cykeln och börjar synas på landsvägarna runtomkring.
-Per Gabrielsson inser att Florida är en dålig plats för skidträning.




 

LGR-gänget har vårkänslor

Nu när skidsäsongen definitivt är över fylls Gnosjös gator allt oftare av joggare och löpare.
Främst bland dessa är naturligtvis LGR-gängets innersta krets, men även många andra tycks fyllda av vårkänslor nu när snön smälter bort.
Söndageseftermiddagen slog nog ett inofficellt rekord när det gäller antalet motionärer utkomna i Gnosjö-kvarteren. Överallt syntes färgglada löpare studsa omkring.

LGR-gänget var utkommenderade på långpass av Daniel, en uppmaning som flera av oss åtlydde.

Andreas avstod, men hade å andra sidan klarat av GGÅG-rundan dagen innan.
För den oinvigde översätts denna mytiska bokstavskombination med Gnosjö-Götarp-Åsenhöga-Gnosjö.
Vassa löpare klarar detta den  under timman, bra löpare runt 1,10, goda motionärer på 1,16 ......

Men åter till Söndagen:
En pigg kvartett startade från Flintgatan vid 16.00.
Bolmgren attackerade direkt, strax bakom sågs Mattias Lundell, tätt följd av Daniel P och Nilenfors.
Vi sprang LGR-rundan baklänges, och varvade efter bra precis 46 minuter.
Vid vändningen väntade Michael Holmgren och Håkan Hägg.
Dom anslöt och tempot drevs upp någon procent avstartsnabbe Holmgren.

Nu sprang vi LGR åt "rätt håll", och snart hade Bolmgren o Lundell återtagit initiativet.
Det ena rycket efter det andra slet sönder startfältet.
Vid "Gnox" - med ca 3 kilometer kvar - . gick emellertid den taktiske Hägg till attack.
Han förlängde steget och såg pigg ut en bra stund.
Men det höll som vanligt inte ända in i mål, redan vid Second Hand fick han släppa några meter.
Men tack vara Håkans initiativ klockade vi 45 minuter på andra varvet.
Det kanske inte är några sprint-tider direkt, men ändå ok för att var ett långpass.

Solen sken över oss när vi en efter en gick i mål vid Cykelbommen på Flintgatan.
Där delades våra drickaflaskor broderligt (vilket betyder att TB snodde Nilenfors dricka).
Michael hade inte varit så väldigt dragvillig idag, vilket förklarades med att:
- Jag har haft lite ont i vänster lår, måste bara stretcha lite innan jag går hem.
Här ser man ett skolexempel på hur man avslutar ett träningspass.

Epilog:
På lunchen dagen efter (dvs idag måndag), meddelade Daniel att han inte sovit på hela natten.
Kroppen var i totalt uppror efter långpasset.
- Ja, det kan jag säga, sa Daniel,  att en värre natt vet jag inte när jag upplevde.  Kanske har jag sovit en kvart. Högst!.   Jag har har svettats o frusit om vartannat, haft svåra host-attacker och känt mig mycket yr o konstig.   Träningsvärk har jag också så jag knappt kom ur sängen. Det ska bli skönt med Påskledigt så jag får åka ner till Gullbranna o vila upp mig. Då ska jag minsann bara fika hela tiden.

För övrigt meddelas att Elit-Henrik är på besök i Åsenhöga. Säkert väntar något trevligt träningspass med honom närmaste dagarna.




 

Vasaloppet 2013

Vasaloppet 2013 bjöd på många härliga upplevelser och minnen för oss GFK:are.

Vi börjar med det viktigaste:
Vår eminente researrangör och skid-entusiast Åke Pettersson fick äntligen åka sitt 30:e Vasalopp.
Därmed är Åke "Veteran", med allt vad detta innebär av ära och berömmelse..
Vi som vet hur Åke  - efter några års uppehåll - längtat efter att få genomföra detta gläds storligen åt hans lyckosamma färd från Sälen till Mora.
När veteran Pettersson gick i mål blev han bekransad och mottagen med öppna famnar av oss i klubben. Vi hade i stort sett invaderat hela målfållan. Intervjuad av speakern blev han också.
En hedersman hade nått sitt mål!

Men nu till ett annat stort glädjeämne; våra duktiga tjejer!
Monica Hellström fick glädjen att vara först med utmärkta tiden 8,09.
Monika har gått framåt ytterligare under året, dessutom lärt sig vallningens svåra konst. Att undertecknad lyckades försnilla hennes polerings-borste (för skidorna alltså..) tycks inte ha haft någon större betydelse!
Halvtimman efter henne följde den jämnstarka trion Linnéa Park, Sara Karlsson och Sofia Skörde med tider runt 8,40.
Ulrika Sigvardson och Tina Molin kompis-åkte strax bakom och kom i mål medan kvällen fortfarande var ung..
Nedan ser vi Vasadebutanten Linnéa med mer erfarne pappa Christer:

Hur gick det då i tupp-fäktningen oss grabbar emellan?

Ja, åt Torgny Sundqvist fanns inget att göra..
Sedan flera år abbonerar han på titeln "Gnosjös skidkung", så även 2013.
Torgny presterade den bästa placering vi sett i klubben på många, många år när han gled in på plats 350 med tiden 4,42.
Ett stort grattis till den genomtränade Torgny!

Men det blev hårdare än man kunde tro..
Bara en kvart bakom stormade 2 stjärnskott framåt med hisnande fart.
Isak "i Hyltan" Nilsson placerade sig som 600:e löpare (4,56) och Daniel Sigbladh på 680:e (5,00).
Om man ser till den allt hårdare konkurrensen i Vasaloppet är detta uppseendeväckande bra av två killar som bara satsat på skidor ett par-tre år.
Klubbens något äldre topp-åkare (jag talar då om Christer Park och Harald Hermansson m.fl) imponerades storligen av den nya generationens framfart.  Haralds spontana kommentar speglar prestationen:
-Hur sjutton kan ni åka så fort grabbar...!!?

Bolmgren fick förra året stå på den interna prispallen, men blev i år nedflyttad till 4:e plats i klubben.
Gjorde dock sitt bästa lopp någonsin med placering 1.055. Tid 5,14.
-Jodå, kommenterade Bolmgren. Jag kan bekräfta att tre ungtuppar lyckades komma före mig i den interna kampen. Men tro inte att jag nöjer mig med tre till nästa år. Då ska det vara åtminstone fyra!
Här ses 2:an och 4:an framför lämplig skyltning:

Femte-platsen förärades Patrik Strand med utmärkta 5,19.
Detta är högst märkligt.  På hans meritlista hittar vi nämligen:
-För ett år sedan kunde han inte åka skidor.
-Bristfällig taktisk förmåga.
-Utmärkt förmåga att reta gallfeber på hotell-värdinnor (av typen max-snorkig).
Herr Strand tycks emellertid ha fötts med skidåkar-gener och blir nog än farligare 2014.

Målarmästare Joakim Kallin åker bara Vasaloppet vartannat år.
Då slår han å andra sidan alla med häpnad och placerar sig alltid bra.
I år tränade han så effektivt att det räckte till att bli 6:a i Gnosjö, klockades för 5,22.
- Joakim, det finns dom som hävdar att du har alltför höga blodvärden?
- Detta är alls inte sant, replikerar Kallin. Ryktet har troligen sin grund i att jag målat ovanligt mycket vindskivor under senaste året. Men då stegen inte är mer än max 5 meter kan detta inte räknas som höghöjdsträning, protesterar Kallin bestämt.
- Dessutom har eventuell höghöjdsvistelse kompenserats av att jag tillbringat ganska mycket tid under jord. Jag har ju åtagit mig att måla väggarna i Falu koppargruva, ett uppdrag som jag gruvat mig för länge men nu äntligen tagit tag i.

Ytterligare en Hillerstorpare (noch einen Hillerstürper) följde, Berlin-födde Markus Sykora.
-Ja, ich bin wirklich ganz zufrieden, var kommentaren av den alltid lika positive Markus.
Vi har anat att han tränat riktigt bra under hösten, nu fick vi kvittot på detta.
-Dessutom vill jag tacka Thomas för all valla jag fått av honom under vintern. Bolmgren har ju ett riktigt berg av vallor (einen richtigen Wallenberg) där hemma i sin vallabod, säger Markus.
Markus blev emellertid så utsliten (ausgeschlitten) att han nu måste ta ledigt från både träning och arbete i flera månader framöver.
-Ja, nu ska det bli riktigt skönt med en lång semester, (ja, jetzt kann ich endlich die verdammte drahtmaschine abschalten) avslutar Markus med ett brett leende.

Samuel Ling.
Behöver vi säga mera?
Förra årets komet lös över himlen även detta år. Denne profil gjorde emellertid en del taktiska misstag under säsongen och hade några fler kamrater före sig nu i år. Men 5,30 imponerar med den mössan!

Ytterligare två åkare kom in under 6 timmar.
Ulf Runum är ju känd för sina aggressiva starter, men lyckades i år behålla både stavar och revben intakta.
Detta resulterade i 5,42.
-Jag är ju numera även känd som stor leverantör av diverse sport-drycker, säger Runum.
Dock har han en väl förborgad hemlighet, nämligen vad han själv laddar upp med före loppet.
- SEMLOR ska det vara. Allt annat är bara skräp som dock är tacksamt att lura i sina kamrater, flinar Ulf.

Harald Hermansson upphör aldrig att förvåna. Ytterligare ett år under 6 timmar (5,54)!
Om jag minns rätt var detta Haralds 32:a Vasalopp, samtliga på hög nivå. En verklig idrottsman, som alltid är först med att gratulera sina kamrater till framgång.  Får Harald bara behålla hälsan har vi här snart Gnosjös meste Vasalopps-åkare genom tiderna. Se nu bara till att få med dig dina gamla träningskompisar Bosse o Kvarnsund till starten nästa år! Harald, en craftkarl:

Ja, detta var de 10 främsta GFK:arna.
De övriga får ni själva leta upp i den digra resultatlistan, spaltmetrarna är alltför dyra för att skriva om alla 45 som gick i mål detta år.


Några små notiser ytterligare vill jag dock förmedla:

Tre GFK:are tvingades bryta.
August Blom fick alltför ont i ryggen och Mats Sjöbergs höft ville inte vara med.
Arne Greek misslyckades i år med uppladdningen. Kosten blev alltför ensidig varför ena höften inte ville bära Arne genom hela loppet. Vi hoppas på bättring för gemytlige Arne och varnar samtidigt för hans kostuppladdning:

Daniel Pettersson och Johan Pettersson smidde väldiga planer efter loppet. Här får vi se upp 2014.
Det tisslades och tasslades länge o väl om "storsatsning" och "träningsläger" bakom mig i bussen på hemvägen.

En bitter kamp utspelades i spåret mellan läromästaren Lars Stenholm och adepten Jonas Sigvardsson.
Sigvardssons investering i "husvagn i Moraparken hela säsongen" visade sig verkningslös. Stenholms muskler malde sönder junioren, vi får se om adepten kan få revanch 2014 istället..
På hemvägen (under lunchpausen i Kristinehamn) rekognoserade Sigvardsson om det möjligen fanns några ännu större husvagnar att inköpa, medan Stenholm bara lutade sig tillbaka och myste.
-Håll du på med din dyra husvagn.... Det är här det sitter, det är här det sitter.... flinade han och pekade på sina groteska triceps.

                                                  Tre blåbärs-kämpar med fina åktider:

Kvarnsund kom aldrig till start i år pga en ömmande rygg.
Fyllde emellertid stor funktion genom att serva Henrik Alm med dricka i ett elit-team.
Henrik fick tyvärr bryta med kramp, men Lars gjorde ändå ett gott jobb som vätskelangare.
-Ja, det var nog väl så ansträngande som om jag skulle kört loppet, menade Lars. Jag har inte svettats så sedan Bolmgren körde livet ur mig på rullskidor 2011.    Jag drack nog mer av den där vätskan än vad elitåkarna gjorde och yschianemej så pigg jag kände mig framåt halv två på kvällen. Men det hade man ju ingen nytta av.
-Jag får ta nya tag till nästa år, avslutar Lars. Då...............ska ni få se!