Naturskönt löp-pass på höjderna.

Harald tog initiativ till ett långpass på fredagen.

Deltagare blev:
Jocke Kallin
Bosse Göransson
Thomas Bolmgren
Harald Hermansson

Bilen parkerades ovanför Marsås, eventuella krämpor redovisades på sedvanligt sätt:
Jocke: -Ni förstår, cykling o löpning är ingen bra kombination. Lårmusklerna är så tunga att släpa runt på..
Bosse: -Mina hälsenor kunde varit bättre, och det var dom också för ett par veckor sen, men nu börjar jag känna av dom igen..
Thomas: -Körde ett tufft intervallpass igår med Andreas, baklåren är spända o lite ömma..
Harald: -Grabbar, lägg av nu, vi kör lugnt o stadigt så ska ni se att det går bra. Men vänta lite, jag måste gå till skogen lite först bara..

Så bar det iväg i ett skönt prat-tempo. Passerade väster om Rudö, vidare mot Göshult och Abborrakull. In i skogen igen, fantastisk vy mot Gnosjöhållet, och kom sedan ut i Norrebo. Upp igen mot Göshult, förbi lilla torpet Rödjan, här blev det några fartökningar i den kuperade terrängen.

Snart närmade vi oss bilens parkeringplats igen, en härlig löprunda!
Vi beräknade sträckan till ca 16 km, ett lagom långpass i perfekt tempo.

Eftersnacket tog vid och vi var överens om att detta borde upprepas snarast möjligt, kanske redan nästa helg om inte snön kommit.
Fyra nöjda gubbar tog plats i Bosses konkurs-SAAB, som dock utan problem fraktade hem oss till respektive bostad där välförtjänt varmdusch väntade.

PS!
Tilläggas kan att Kvarnsund tidigare på dagen ville prova varianten "rullskidor på grus i sol", ett litet äventyr som naturligtvis undertecknad inte var sen att haka på.
Det blev en stabil åkning utan missöden ,trots gruset. Härligt väder!
För intresserade kan nämnas att det inte är några problem från Gnosjö till stora parkeringsplatsen (halvvägs till Anderstorp), därefter blir det dock mera grus vilket gör färden mindre bekväm.

En liten annandagslöpning i skymundan

Ett påbud utgick plötsligt halvsex på annandags-kvällen:
"Med kort varsel samlas vi hos Andreas för en LGR-runda klockan 6".

Med så kort förvarning blev det naturligtvis bara de mest entusiastiska som mötte upp.
Göran, Andreas o Thomas B.

Löparbetingelserna var goda, om än lite vind emellanåt.
I gemytligt tempo tog vi oss fram på vår vältrampade slinga , blöt asfalt blänkte i gatljusens sken.

-Tänk vad vi har det bra, vi löpare, sa Göran efter någon kilometer.
-Ja, tänk, sa Andreas.
-I det här sket-tempot ja, sa Thomas.

-Det blåser mer nu, sa Thomas
-Ja, det gör det verkligen, sa Göran.
-Vänta på mig, sa Andreas.

-Nu gör vi ett litet ryck i backen, sa Thomas
-Jag hakar på, sa Göran,
-Vänta på mig, sa Andreas

-Det var här Sofia stod i går o serverade glögg, sa Thomas.
-Gjorde hon? frågade Göran.
-Ja, hon är snäll o söt min hustru, sa Andreas o tittade upp mot stjärnorna.

-Nu drar vi på lite, sa Andreas.
-Gör det då.., sa Thomas efter nån minut.
-Har han dragit på än.., frågade Göran

-Tänk vad fint det är i Gnosjö ändå , sa Göran när vi passerade reningsverket.
-Ja, underbart vackert är det, sa Thomas.
-Jag vill ha glögg, sa Andreas.

-Vad är det du har huvet idag? frågade Thomas
-Min nya mössa, sa Göran
-Är den verkligen ny, sa Andreas



-Är ni med på en illrusning uppför Gåröbacken, frågade Thomas
-Halva, svarade Göran.
-Hon är så snäll... tänkte Andreas och himlade med ögonen.

-Nä, nu gör jag en fartökning, sa Andreas när vi kom uppför backen.
-Varför det, sa Göran
-Det går inte att begripa sig på karln, sa Thomas och suckade.

-Varför går det så fort plötsligt, frustade Thomas
-Andreas har hemlängtan, sa Göran.
-Jag ökar tempot lite till, sa Andreas.

Ja, sådär vackert och poetiskt kan det låta när LGR-medlemmar sammanstrålar under gatlyktornas varma sken.
Ytterligare en träning noterades sedan i löpar-dagböckerna.
Det kändes särskilt bra eftersom vi visste att några andra löparvänner satt o drack coca-cola och åt korv.

Årets juldagslöpning stor succé!

Som vanligt samlades LGR-gänget till en 9,7km-runda på juldagens förmiddag.
Vi var ett färgglatt 16-mannagäng som mött upp på Rönngatan, inklusive 2 tjejer!
Vi fick nämligen med oss Maria Carlsson och Linnéa Myrhage, båda boende i Göteborg men med Gnosjöblod i ådrorna.



Ett samlat fält pratade sig igenom Töllstorp och Industriomdådet söderut, och vid Automatsvarvning stod Sofia Pettersson med glögg i bakluckan, trevligt!
En kort paus alltså, men snart var vi iväg igen.

Daniel P hade proklamerat "fri fart" efter glögg-uppehållet, vilket gjorde att fältet nu sprack upp något.
Bolmgren gjorde en illrusning, men var strax ikapphunnen av Henrik Alm.
Dessa båda drog någon kilometer, men strax hördes snabba steg närma sig bakifrån.
Mattias Lundell hade fått upp farten, med Alexander Johansson i släptåg.

Denna kvartett höll ihop en kort sträcka, sedan visade Henrik och Mattias vem som bestämmer..
Naturligtvis hade även Thomas Nilenfors kunnat gå med i ledar-duons fartökning, men han föredrog sällskaplig löpning lite längre bak idag.

I hyggligt, men inte alls snabbt tempo klarades LGR-rundan av.
Alla deltagare genomförde sträckan på ett tjusigt sätt, särskilt vill vi framhålla tjejernas mycket höga nivå.

Förutom de redan nämnda såg vi idag
Daniel Sigbladh
Michael Holmgren (tillika bastu-värd)
Linus Åkerlund
Andreas Pettersson
Johan Holmgren
Niklas Lundell
Niklas Wickman
Victor Park

Flertalet deltog sedan i bastu-gemenskap hos Mikael.
En härlig start på juldagen.

Välkomna nästa år igen.. !

Sida vid sida.

På söndagkvällen mötte ett glatt gäng upp vid Vallaboden.
Skidåkarna hade i brist på snö och asfalt kallats till joggning, och denna kväll hade vi sällskap av LGR-gängets bättre löpare.

16.30 fanns ett gäng skidåkare punktligt på plats, och några minuter senare lösgjorde sig löparnas skuggor ur skogen, naturligtvis redan uppvärmda..
Det krävdes en tydlig information att detta INTE var en prestigekamp mella skidåkarnas respektingivande lung-kapacitet, och löparnas lätta och vägvinnande steg.

Tvärtom hade "skönt prat-tempo" angivits i inbjudan.
Och visst... både Mattias och Göran kunde säkert konversera i farten som drogs upp.
Vi andra fick - något tystare - fokusera på själva löpningen.

Men det blev en kul runda!
Eller rättare sagt 3.
Elljusbanans 3,5km-slinga avverkades tre gånger. Tempot varierade, och ibland såg man pigga ben sätta av uppför någon av backarna i god fart.
Mattias och Göran stod som väntat för farthållningen, men flera andra visade också god form.
Bakom de två fantomerna kubbades Bosse, Håkan, Thomas, Johan P, Runum, Nedstedt och damlagets Ann-Britt.
Vi fick titta lite extra var vi sattte fötterna.Regnet i kombination med en skogsmaskins hjulspår gjorde vissa partier lite leriga. Turligt nog hade Andreas skickat ut en varning att vi skulle undvika "500-metersslingan", där annars risk för drunkning fanns..

Ett annat samtalsämne var Daniel P.
Michael och Håkan (båda närboende grannar till Daniel) bekräftade det vi länge misstänkt, att Daniel i sin ensamhet genomför oerhörda mängder fuskträning (se ovan i röda fältet för förklaring).
Vi andra kunde bara nicka och lyssna.
Vid något tillfälle lär han tydligen ha sagt att
-Det är så trist att träna ihop med grabbar som inte fixar 4-minutersfart, jag tränar hellre själv då.

-Mmmm, jaha, jojo, kunde tro det, mmmmm, jaja, hmmmm, hördes kommentarerna bland kvällens deltagare.


I den lilla backen vid fotbollsplanen tog sig plötsligt Bosse åt baklåret och ropade "Neeej.." , en sträckning uppstod när vi accelererade uppför.

Vi får hoppas att den är av lindrig art, så att han inte behöver ansluta till föreningen "Diverse Krämpor och Blessyrer", där många motionärer har medlemskort.
Den kloke Bosse joggade sedan i lugnt tempo det sista varvet, han är ju inte den son viker ner sig i första taget.

Efter målgång frågade Bosse mig om jag (av alla människor..) möjligen hade några tips på hur man hanterar en skada.
-Jodå, sa jag, jag brukar låtsas som dom inte finns. Det hjälper visserligen inte, men på det sättet kan man i alla fall fortsätta träna.
Mot baklårs-sträckning rekommenderar jag dessutom katrinplommon, linfrö och långkalsonger. Det hjälper mot det mesta.

Sedan konstaterade vi att det varit en lyckad förbrödring löpare och skidåkare emellan.
Med rådande väderlek kanske det inte var sista gången..

Nu är allt väldigt hemligt...så säg inte att jag har sagt nåt...

Följande information om hemlig träning har uppsnappats och på olika omvägar nått mina öron.

-Ett elitgäng bestående av Harald, Kallin, Kvarnsund, Bolmgren, Torgny och Runum bedriver intensiv s.k. Älghufs-träning i Töllstorp.
Detta har skett vid upprepade tillfällen.
Träningen har förstärkts med den ytterst effektiva " ett - två " -metoden, om vilken emellertid inget avslöjas.
Det sägs att Bosse Göransson inte vågade vara med, men han lär visst ha stått bakom en gardin i den närbelägna klubbstugan o tittat..



-En falang från de norra trakterna av kommunen har dragit iväg på träningsläger till Bruksvallarna.
Skidmagister Elmblad och Björnell prövar här två olika metoder, vilka senare kommer att utvärderas.
Elmblad prövar metoden " åk o ät o åk o ät o åk o ät o åk ännu mera". Enligt utsänd spion är han outtröttlig, och ett nytt svenskt rekord i kaloriförbrukning har uppmätts, 18.300 kalorier på 16 timmar !

Det är i sanning en märklig man vi har att göra med.

Björnell, vars ljumskar inte tål Elmblads mängdträning, tror mer på kvalité.
Han har därför myntat följande lilla ramsa:

Ett pass om dagen, det är bra för magen
Kör du mer än så, då blir näsan blå
För en junior, som går sitt första år
Får man ta det varligt, annars blir det farligt



Daniel Pettersson uppvisar ett märkligt lugn.
Ingen ser honom träna, men ett svagt leende kan skymtas när frågan kommer på tal.
Det ryktas att han inrett ett hemligt gym i källaren.
Dessutom är han nu bortrest, troligen på höghöjdsträning.

Löpargänget flinar hånfullt åt skidåkarna.
-Håll ni på¨med den där materialsporten.. när det kommer till våren är ni lååångt efter, hördes dom mumla när dom kutade förbi oss i backen härom kvällen.

Men då vet om inte vilken lung-kapacitet vi skidåkare bygger upp i det tysta. Glöm inte att Sven-Åke Lundbäck har det hittills högsta uppmätta testvärdet..


Nä,
nu hinner jag inte skriva mer.
Löpbandet väntar. Dags för veckans så kallade "Norsk".
Det är tufft det..

Henrik Alm utslagen av småländsk hårdträning. Kallin går framåt.

Information från GFK´s skidsektion:

Henrik Alm har nu återvänt till Idre ifrån sitt träningsläger i Gnosjö.
Det blev en hård sista träning ihop med Kallin, Bolmgren o Bosse G.
20 intervallkörningar i den numera berömda Vinkås-backen.

Här ser vi ett glatt gäng före start:



Samt Henrik efter träningen:


-Nu orkar jag inte med Er mer grabbar! .. var det sista han sa innan han vände kosan norröver.
Men vi ses till jul igen!

Som kuriosa kan nämnas att Henrik körde 20 stenhårda.
Bosse körde 16 hårda, 2 halvhårda och 2 mesiga.
Bolmgren körde 17 hårda, 2 halvhårda och 1 trögskida.



Dessutom har ett stavgångs-pass klarats av.
Deltagare var Linus Åkerlund, Isak Nilsson, Harald H, Kallin och undertecknad.
En mycket trevlig och givande träning i Töllstorp (Hästabacken).
14 upprepningar!

Harald påstår sig efter denna träning vara "bättre tränad än på länge"... det verkar lovande inför vinterns bravader.

Kallin stod för dagens ryck! Vid upprepning nr. 11 drog han plötsligt iväg som en iller uppför backen, vi andra bara gapade.

Bolmgren upprepade frenetiskt:
-Det är de sista 30 metrarna som ger nåt, kom igen! Det är där Daniel brukar krokna!

Juniorerna Isak o Linus såg o lärde.

I sin ensamhet körde samtidigt Kvarnsund rullskidor i Vinkåsen.
Som ett tyst sus hörde vi hans tankar genom skogen:
...Jag ska minsann visa dom att jag fortfarande kan komma ner mot 5 timmar.
...Det är dags för Bosse o Elmblad att få lite motstånd.
...Om Torgny inte blir frisk snart så får även han se upp.
...Bolmgren.. Nää, han håller nog inte hela sträckan , ingen fara. Bara det inte blir spurt-uppgörelse, han är ju snabb som Northug.
...Kallin...nää, han har bara tunga cykelmuskler..

Andreas i god löpform. Irriterad rullskidning.

En händelserik träningshelg har passerat.

LÖRDAG:

Andreas o Thomas bestämde sig för en LGR-runda på eftermiddagen, Håkan Hägg anslöt också.
Det låg i luften att Andreas ville vissa framfötterna, därför var även Henrik Alm inkallad som farthållare.

Mycket riktigt..
Redan i hallen därhemma på Hallanäsvägen såg vi hur Andreas liksom bröstade upp sig framför spegeln.
-Idag blir det löpa av grabbar, sa han med kepsen nerdragen i pannan.
Vi joggade ner till startplatsen vid kapellgatan, och så gick startskottet.
Bolmgren stack som en pil, men ångrade sig efter 22 meter.
Efter 700 meter tittade Andreas på mig och sa:
-Skön utgångshastighet vi hittat, eller hur?
-Jodå, det går bra, svarade jag (men tänkte: det går ganska fort..)
Backarna upp mot Rönngatan klarades av i 4,30-tempo.
Fortsatt bra fart upp till Töllstorp och ner förbi sporthallen mot Marieströmsdammen.
Och just där...i den snäva kurvan där man möter dammen sträckte Andreas ut steget lite extra så att farten blev lite obekvämt hög.
-JAG MÅSTE STANNA !!, ropade plötsligt en förtvivlad Hägg och försvann ner i ett dike.
Orsaken dryftar vi fortfarande... Var han slut? Blev han nödig? Var han chockad?
Ingen vet.
Det enda vi vet är att han försvann spårlöst, och dök sedan inte upp förrän senare på kvällen.
Mystiskt.

Men loppet gick vidare.
I backarna upp mot Aut-svarvning parerade Andreas lutningen perfekt.
Lite försiktigare steg, tog lä bakom den breda Bolmgrenska ryggtavlan, en taktisk triumf.
Henrik Alm tittade förundrad på skådespelet, började ana att en bitter slutstrid väntade.
Ovanför backen slog motvinden mot oss med kraft. Den för dagen mindre taktiske Bolmgren gick upp o drog, ett vansinnesdåd i stormen.
Regnet piskade honom i ansiktet, vinden slet i håret, bakom låg Andreas o lurpassade, bara väntade på att sätta in stöten.
Andningen var nu ansträngd hos de båda, men inspirerade av Henriks lätta steg försökte vi upprätthålla farten ner mot Hylténs-muséet.

Och så kom avgörandet!
Precis i uppfarten till Gåröbacken frågade Henrik Alm:
- Jo, du Thomas, har du lust att haka på och vara vattenlangare i Estland i Februari ?
För en kort stund tappade då Bolmgren fokus.
- Ehhh, jag vet inte, ..jag orkar nog inte prata nu..

Och detta hörde den grymme Andreas.
På en hundradels sekund reagerade han instinktivt som ett jaktdjur.
-Thomas är trött. Det är nu eller aldrig.. tänkte han tyst för sig själv.

Med spänstiga kliv drog Andreas uppför backen.
Bolmgren blev svårt chockad och kunde bara flämta:
-Henrik, följ med honom , han är starkast idag. Jag ger mig.
Så försvann de båda i horisonten framför mig.
Först tänkte jag att jag kanske kunde komma ifatt på slutet, men allt hopp var ute.
Vid J:son var avståndet redan 20 meter, vid Gnox 60. Jag blev allt mer apatisk.

När jag passerade svackan nedanför Konstsmide-backen syntes ledarduon i ICA-skyltens sken.
Själv kröp jag uppför backen i skydd av skuggorna.
Enda trösten var att jag inte blivit upphunnen av Håkan Hägg, men han var som sagt mystiskt försvunnen.

Jag stapplade in i mål, och med svag röst gratulerade jag Andreas.
Han såg oförskämt pigg ut.
- Det var nog min bästa löpning på ett helt år, konstaterade han sakligt.
- Men Thomas, nu ska du inte vara alltför bedrövad, du är ju duktig på mycket annat sa Henrik tröstande. Minigolf t.ex.
- Jag åker hem nu, svarade jag uppgivet. Bollibompa börjar snart.
Men innerst inne var jag glad..
Min gode vän Andreas hade äntligen fått besegra mig. Det händer inte så ofta.
Typ vartannat år..

Senare på kvällen kom alltså även Håkan till rätta.
Allt slutade lyckligt.




SÖNDAG:
Rullskide-samling vid kyrkan.
Avfärd mot Anderstorp som vanligt, MEN..
..motvinden nådde nästan stormstyrka, blåsten piskade vid kyrk-sjön.

Det blev en sällan skådad kamp mot naturkrafterna.
Henrik hade - pga den hårda träningen med smålänningar de sista dagarna - fått uppslitna handflator, och kunde därför bara skejta.
Det gick inte så vidare fort, jag höll på att köra sönder hans stavspetsar och bakhjul flera gånger.

Det blev många gliringar åkarna emellan, eftersom blåsten gjorde oss alla lite små-irriterade.
-Kan ingen säga till den där junioren från Idre att dra på lite, jag fryser! hördes från en av de bakomvarande.
-Håll truten o åk! sa Bosse.
-Kör på! Vi vill ju hem o bada bastu, sa nån annan.
-Håll truten o åk ! muttrade Bosse.
-Kan ni inte var vara LITE hyggliga mot en en nybörjare, utbrast Nedstedt.
-Håll truten o åk!! vrålade Bolmgren.
-Du ska inte tro att du är nåt, bara för att du är långarmad som Northug, fräste Bosse till Bolmgren.
-Håll truten o åk, hördes tillbaka.
-Vänta på mig! Jag har faktiskt ont i magen! flämtade Kvarnsund, som dagen innan fått för sig att träna styrketräning med ett kylskåp.
-Håll truten o åk, skrek Bosse.
-Ni kör onödigt hårt på träning grabbar, tyckte Henrik (avsevärt mindre irriterad).
-Det gör vi inte alls, sa Bosse, vi ÄR så här bra. SÄRSKILT i motvind o ösregn !!
Vi är nämligen vaaaana vid sånt här skit-väder här i Småland.
Dessutom är det ännu värre uppe i Åsenhöga där jag bor, det är därför jag nästan alltid är bäst! Så håll truten o åk!
Och med dom orden satte Bosse in en grym fartökning.
Det visade sig emellertid bero på att vi just då mötte Ann-Britt. Han vill ALLTID imponera på henne.
-Ja, annars brer hon ju inga smörgåsar till mig, förklarade han senare.


Efter målgång förvandlades irriterad konkurens åter till bästa vänskap, där vi berömde varandra för fina prestationer.

Ja, det var verkligen en händelserik träningshelg.
Det brukar bli så när vi har besök av Henrik..