måndag 25 mars 2013

LGR-gänget har vårkänslor

Nu när skidsäsongen definitivt är över fylls Gnosjös gator allt oftare av joggare och löpare.
Främst bland dessa är naturligtvis LGR-gängets innersta krets, men även många andra tycks fyllda av vårkänslor nu när snön smälter bort.
Söndageseftermiddagen slog nog ett inofficellt rekord när det gäller antalet motionärer utkomna i Gnosjö-kvarteren. Överallt syntes färgglada löpare studsa omkring.

LGR-gänget var utkommenderade på långpass av Daniel, en uppmaning som flera av oss åtlydde.

Andreas avstod, men hade å andra sidan klarat av GGÅG-rundan dagen innan.
För den oinvigde översätts denna mytiska bokstavskombination med Gnosjö-Götarp-Åsenhöga-Gnosjö.
Vassa löpare klarar detta den  under timman, bra löpare runt 1,10, goda motionärer på 1,16 ......

Men åter till Söndagen:
En pigg kvartett startade från Flintgatan vid 16.00.
Bolmgren attackerade direkt, strax bakom sågs Mattias Lundell, tätt följd av Daniel P och Nilenfors.
Vi sprang LGR-rundan baklänges, och varvade efter bra precis 46 minuter.
Vid vändningen väntade Michael Holmgren och Håkan Hägg.
Dom anslöt och tempot drevs upp någon procent avstartsnabbe Holmgren.

Nu sprang vi LGR åt "rätt håll", och snart hade Bolmgren o Lundell återtagit initiativet.
Det ena rycket efter det andra slet sönder startfältet.
Vid "Gnox" - med ca 3 kilometer kvar - . gick emellertid den taktiske Hägg till attack.
Han förlängde steget och såg pigg ut en bra stund.
Men det höll som vanligt inte ända in i mål, redan vid Second Hand fick han släppa några meter.
Men tack vara Håkans initiativ klockade vi 45 minuter på andra varvet.
Det kanske inte är några sprint-tider direkt, men ändå ok för att var ett långpass.

Solen sken över oss när vi en efter en gick i mål vid Cykelbommen på Flintgatan.
Där delades våra drickaflaskor broderligt (vilket betyder att TB snodde Nilenfors dricka).
Michael hade inte varit så väldigt dragvillig idag, vilket förklarades med att:
- Jag har haft lite ont i vänster lår, måste bara stretcha lite innan jag går hem.
Här ser man ett skolexempel på hur man avslutar ett träningspass.


Epilog:
På lunchen dagen efter (dvs idag måndag), meddelade Daniel att han inte sovit på hela natten.
Kroppen var i totalt uppror efter långpasset.
- Ja, det kan jag säga, sa Daniel,  att en värre natt vet jag inte när jag upplevde.  Kanske har jag sovit en kvart. Högst!.   Jag har har svettats o frusit om vartannat, haft svåra host-attacker och känt mig mycket yr o konstig.   Träningsvärk har jag också så jag knappt kom ur sängen. Det ska bli skönt med Påskledigt så jag får åka ner till Gullbranna o vila upp mig. Då ska jag minsann bara fika hela tiden.



För övrigt meddelas att Elit-Henrik är på besök i Åsenhöga. Säkert väntar något trevligt träningspass med honom närmaste dagarna.




 

tisdag 5 mars 2013

Vasaloppet 2013

Vasaloppet 2013 bjöd på många härliga upplevelser och minnen för oss GFK:are.

Vi börjar med det viktigaste:
Vår eminente researrangör och skid-entusiast Åke Pettersson fick äntligen åka sitt 30:e Vasalopp.
Därmed är Åke "Veteran", med allt vad detta innebär av ära och berömmelse..
Vi som vet hur Åke  - efter några års uppehåll - längtat efter att få genomföra detta gläds storligen åt hans lyckosamma färd från Sälen till Mora.
När veteran Pettersson gick i mål blev han bekransad och mottagen med öppna famnar av oss i klubben. Vi hade i stort sett invaderat hela målfållan. Intervjuad av speakern blev han också.
En hedersman hade nått sitt mål!




Men nu till ett annat stort glädjeämne; våra duktiga tjejer!
Monica Hellström fick glädjen att vara först med utmärkta tiden 8,09.
Monika har gått framåt ytterligare under året, dessutom lärt sig vallningens svåra konst. Att undertecknad lyckades försnilla hennes polerings-borste (för skidorna alltså..) tycks inte ha haft någon större betydelse!
Halvtimman efter henne följde den jämnstarka trion Linnéa Park, Sara Karlsson och Sofia Skörde med tider runt 8,40.
Ulrika Sigvardson och Tina Molin kompis-åkte strax bakom och kom i mål medan kvällen fortfarande var ung..
Nedan ser vi Vasadebutanten Linnéa med mer erfarne pappa Christer:




Hur gick det då i tupp-fäktningen oss grabbar emellan?

Ja, åt Torgny Sundqvist fanns inget att göra..
Sedan flera år abbonerar han på titeln "Gnosjös skidkung", så även 2013.
Torgny presterade den bästa placering vi sett i klubben på många, många år när han gled in på plats 350 med tiden 4,42.
Ett stort grattis till den genomtränade Torgny!


Men det blev hårdare än man kunde tro..
Bara en kvart bakom stormade 2 stjärnskott framåt med hisnande fart.
Isak "i Hyltan" Nilsson placerade sig som 600:e löpare (4,56) och Daniel Sigbladh på 680:e (5,00).
Om man ser till den allt hårdare konkurrensen i Vasaloppet är detta uppseendeväckande bra av två killar som bara satsat på skidor ett par-tre år.
Klubbens något äldre topp-åkare (jag talar då om Christer Park och Harald Hermansson m.fl) imponerades storligen av den nya generationens framfart.  Haralds spontana kommentar speglar prestationen:
-Hur sjutton kan ni åka så fort grabbar...!!?

Bolmgren fick förra året stå på den interna prispallen, men blev i år nedflyttad till 4:e plats i klubben.
Gjorde dock sitt bästa lopp någonsin med placering 1.055. Tid 5,14.
-Jodå, kommenterade Bolmgren. Jag kan bekräfta att tre ungtuppar lyckades komma före mig i den interna kampen. Men tro inte att jag nöjer mig med tre till nästa år. Då ska det vara åtminstone fyra!
Här ses 2:an och 4:an framför lämplig skyltning:



Femte-platsen förärades Patrik Strand med utmärkta 5,19.
Detta är högst märkligt.  På hans meritlista hittar vi nämligen:
-För ett år sedan kunde han inte åka skidor.
-Bristfällig taktisk förmåga.
-Utmärkt förmåga att reta gallfeber på hotell-värdinnor (av typen max-snorkig).
Herr Strand tycks emellertid ha fötts med skidåkar-gener och blir nog än farligare 2014.

Målarmästare Joakim Kallin åker bara Vasaloppet vartannat år.
Då slår han å andra sidan alla med häpnad och placerar sig alltid bra.
I år tränade han så effektivt att det räckte till att bli 6:a i Gnosjö, klockades för 5,22.
- Joakim, det finns dom som hävdar att du har alltför höga blodvärden?
- Detta är alls inte sant, replikerar Kallin. Ryktet har troligen sin grund i att jag målat ovanligt mycket vindskivor under senaste året. Men då stegen inte är mer än max 5 meter kan detta inte räknas som höghöjdsträning, protesterar Kallin bestämt.
- Dessutom har eventuell höghöjdsvistelse kompenserats av att jag tillbringat ganska mycket tid under jord. Jag har ju åtagit mig att måla väggarna i Falu koppargruva, ett uppdrag som jag gruvat mig för länge men nu äntligen tagit tag i.


Ytterligare en Hillerstorpare (noch einen Hillerstürper) följde, Berlin-födde Markus Sykora.
-Ja, ich bin wirklich ganz zufrieden, var kommentaren av den alltid lika positive Markus.
Vi har anat att han tränat riktigt bra under hösten, nu fick vi kvittot på detta.
-Dessutom vill jag tacka Thomas för all valla jag fått av honom under vintern. Bolmgren har ju ett riktigt berg av vallor (einen richtigen Wallenberg) där hemma i sin vallabod, säger Markus.
Markus blev emellertid så utsliten (ausgeschlitten) att han nu måste ta ledigt från både träning och arbete i flera månader framöver.
-Ja, nu ska det bli riktigt skönt med en lång semester, (ja, jetzt kann ich endlich die verdammte drahtmaschine abschalten) avslutar Markus med ett brett leende.

Samuel Ling.
Behöver vi säga mera?
Förra årets komet lös över himlen även detta år. Denne profil gjorde emellertid en del taktiska misstag under säsongen och hade några fler kamrater före sig nu i år. Men 5,30 imponerar med den mössan!



Ytterligare två åkare kom in under 6 timmar.
Ulf Runum är ju känd för sina aggressiva starter, men lyckades i år behålla både stavar och revben intakta.
Detta resulterade i 5,42.
-Jag är ju numera även känd som stor leverantör av diverse sport-drycker, säger Runum.
Dock har han en väl förborgad hemlighet, nämligen vad han själv laddar upp med före loppet.
- SEMLOR ska det vara. Allt annat är bara skräp som dock är tacksamt att lura i sina kamrater, flinar Ulf.



Harald Hermansson upphör aldrig att förvåna. Ytterligare ett år under 6 timmar (5,54)!
Om jag minns rätt var detta Haralds 32:a Vasalopp, samtliga på hög nivå. En verklig idrottsman, som alltid är först med att gratulera sina kamrater till framgång.  Får Harald bara behålla hälsan har vi här snart Gnosjös meste Vasalopps-åkare genom tiderna. Se nu bara till att få med dig dina gamla träningskompisar Bosse o Kvarnsund till starten nästa år! Harald, en craftkarl:





Ja, detta var de 10 främsta GFK:arna.
De övriga får ni själva leta upp i den digra resultatlistan, spaltmetrarna är alltför dyra för att skriva om alla 45 som gick i mål detta år.


Några små notiser ytterligare vill jag dock förmedla:

Tre GFK:are tvingades bryta.
August Blom fick alltför ont i ryggen och Mats Sjöbergs höft ville inte vara med.
Arne Greek misslyckades i år med uppladdningen. Kosten blev alltför ensidig varför ena höften inte ville bära Arne genom hela loppet. Vi hoppas på bättring för gemytlige Arne och varnar samtidigt för hans kostuppladdning:



Daniel Pettersson och Johan Pettersson smidde väldiga planer efter loppet. Här får vi se upp 2014.
Det tisslades och tasslades länge o väl om "storsatsning" och "träningsläger" bakom mig i bussen på hemvägen.

En bitter kamp utspelades i spåret mellan läromästaren Lars Stenholm och adepten Jonas Sigvardsson.
Sigvardssons investering i "husvagn i Moraparken hela säsongen" visade sig verkningslös. Stenholms muskler malde sönder junioren, vi får se om adepten kan få revanch 2014 istället..
På hemvägen (under lunchpausen i Kristinehamn) rekognoserade Sigvardsson om det möjligen fanns några ännu större husvagnar att inköpa, medan Stenholm bara lutade sig tillbaka och myste.
-Håll du på med din dyra husvagn.... Det är här det sitter, det är här det sitter.... flinade han och pekade på sina groteska triceps.

                                                  Tre blåbärs-kämpar med fina åktider:


Kvarnsund kom aldrig till start i år pga en ömmande rygg.
Fyllde emellertid stor funktion genom att serva Henrik Alm med dricka i ett elit-team.
Henrik fick tyvärr bryta med kramp, men Lars gjorde ändå ett gott jobb som vätskelangare.
-Ja, det var nog väl så ansträngande som om jag skulle kört loppet, menade Lars. Jag har inte svettats så sedan Bolmgren körde livet ur mig på rullskidor 2011.    Jag drack nog mer av den där vätskan än vad elitåkarna gjorde och yschianemej så pigg jag kände mig framåt halv två på kvällen. Men det hade man ju ingen nytta av.
-Jag får ta nya tag till nästa år, avslutar Lars. Då...............ska ni få se!