söndag 24 september 2017

Lidingöloppet 2017 En episk batalj mellan Gnosjölöparna




Lidingöloppet 2017 går till historien som en av de mer minnesvärda tävlingarna för GFK´s löpare.

Inte som det snabbaste, några riktiga fart-fantomer fanns inte med från hemtrakterna i år.
Henrik var ju ben-skadad och var de yngre - och normalt sett snabbaste löparna - håller hus vet jag inte. Vi måste försöka gräva fram några sådana ur sina gömmor till nästa år.

Inte heller som det gyttjigaste eller besvärligaste, förhållande var bra med lagom temperatur och mulet. Det regnade rejält dagen före, men den väl dränerade banan stod pall för påfrestningen av 30.000 fötter som trampade runt Lidingön.

Eftersom Åsenhöga-bördigt folk stod för de två främsta placeringarna i år
så får jag - något motvilligt - börja med att redovisa ett par av förortens löpare:

Gustav Kvarnvik!
Egen produkt från skogarna som trots ringa rutin helt respektlöst rusade in som lokalvinnare.
Riktigt bra gjort, och med sina 2,35,37 närmar han sig tider som de mer etablerade storlöparna från GFK brukar prestera.
Springer effektivt o lätt, kan bli nåt i framtiden.

Jonas Sigvardsson!
Näringsidkare som numera lägger det mesta av sin dyrbara tid på motionsidrott.
Flyter fram med ett effektivt glidande steg och tillhör dom hårda när backarna står som spön i backen. I år silverplats med fina 2,37,05

Andreas Pettersson!
Teknisk direktör i familjeföretaget, har länge längtat efter sitt genombrott.
Det kom nu när han slog personligt rekord med 7 minuter efter ett makalöst bra lopp.
Gentleman som han är lät han JS gå före de sista 2 kilometrarna, men steg alltså upp på tredje platsen på prispallen.  Tiden 2,38,31 imponerar!
Vi var några som med intensiva hejarop försökte få kontakt med honom 500 m innan mål, men vi möttes av en stelnad och glasartad blick, han var då inte kontaktbar längre.
Efteråt var han emellertid oförskämt nöjd, och kallade sig själv "Flower Power - the machine".



Thomas Hansson
Hade Hillerstorp bara varit lite mer kuperat hade säkert Thomas hävdat sig ännu bättre.
Nu får han nöja sig med att vara stark på de flacka partierna, men det räckte till en fin 4:e plats. 
Systern Camilla sprang för övrigt halva distansen, ett spänstigt syskonpar!
Camilla sprang 15-kmrundan jättebra, men jag förstod att hon velat vara någon minut snabbare.
Till saken hör att Camilla nog hade den mest långsökta (bort)förklaring jag någonsin hört från en löpare, hon ansåg nämligen att tidsförlusten berodde på att dom har vänstertrafik i INDIEN. Be henne gärna själv förklara sambandet, jag kunde omöjligen följa med i sådana kvinnliga tankesprång.

Daniel "J:son" Johansson
Debutlopp för Daniel på Lidingön.  Han bemästrade detta förvånansvärt bra, och ivrigt påhejad av sin Linda presterade han utmärkta 2,46,41.
-Hur kändes premiären Daniel?
-Jo, det var precis så brutalt som man förvarnat om, men jag är mycket nöjd och hade inte tjejerna babblat o bubblat så förgrömmat varje gång jag passerade hejarklacken så hade jag nog tjänat ett par minuter. Men dom vill ju bara väl, töserna, så det må vara förlåtet.  

Mikael Hellström
Trots mindre träningsmängd än normalt gjorde Mikael ett stabilt lopp, 2,51,07.
Han har i år haft principen att bara träna på Måndagar, detta räcker inte riktigt för högklassiga tider, men bra nog ändå!

Johan Kvarnvik
Hade fräckheten att spränga målsnöret 3 sekunder före Ida. Normalstraffet för ett så o-gentlemannamässigt beteende är normalt sett 4 sekunders tidsstraff, men han klarar sig undan i år eftersom även Johan kämpade sig igenom på ett bra sätt. Lite mer träning o han spränger 3-timmarsgränsen nästa gång.

Ida Sommehed
Ida verkade positiv före starten, och slutresultatet visar att optimismen var berättigad.
3,09,07 är jättebra sprungit och supportande pappa Per såg stolt ut över dotterns prestation.
Bra gjort Ida, och här finns ännu mer att hämta med mer målmedveten löpträning.

Något längre tider, men fortsatt utmärkta prestationer gjordes av
Algot Svensson
Tobias Svensson
Kenneth Palm
samt av radarparet Åke Svenningsson och Roland Eidhall som dessutom med dagens lopp slutförde sina 4:e KLASSIKER.   Anmärkningsvärt!

Henrik Alm var anmäld, men en envis benskada omöjliggjorde start i år.
Henrik har varit i riktigt fin löpform i sommar, men får ge det en ny chans nästa år.

Thomas B var på plats, men en krasslig vecka grusade hans chans till genomförande.
Ställde sig visserligen på startlinjen och flaxade iväg, men kände efter ett
några kilometrar att det var bäst att stiga av.
- Ja, säger Bolmgren ödmjukt, börjar jag svettas redan första milen så är det något som inte står rätt till. Kände att det inte var min dag, och även om jag var snabbast av Gnosjölöparna de första 8-9 kilometrarna kände jag att hälsan måste sättas i första rummet.
Jag hade ju mätt upp febern till över 36,9 på morgonen, alltså 2-3 grader högre än normalt.
-Nä, det funkade inte idag, men roligt för juniorerna som nu fick chansen att ta för sig.
Jag kommer tillbaka nästa år o sätter tillbaka skåpet på sin rätta plats.

måndag 8 maj 2017

Run against Malaria April 2017



Evenemang:
"Run for Malaria" (Ja, eller snarare mot..).

Plats:
Tempelhof nedlagda flygplats i centrala Berlin.

Tid:
Valborgsmässoafton 2017.

Deltagare:
Nettan Runesson, Lena Sveningsson, Per  Runesson, Thomas Bolmgren samt ett par hundra andra framstående atleter från Berlins olika stadsdelar.


Det blev en minnesvärd snabblöpning.
Lena attackerade ständigt med utbrytningar på den snabba 5-kilometersbanan, men inför målgången var vi alla samlade, precis som planerat.
Under löpningen hann vi även med att studera fågel- och växtlivet på det stora flygplatsområdet,
men även undersöka Berlinarnas privata grönsaksodlingar (man hade helt enkelt ockuperat en del av flygfältet och där samsades tusen krukor och andra odlingskärl, en mycket sympatisk och klok ockupation för att uppnå närodlade livsmedel).
Det där borde vi ta efter i Gnosjö City nånstans.

Vi fick även inblick i Berlin-bornas Söndagsträning.
Här förekom löpning, cykel, fallskärm, gång, inlines, ja, till och med rullskidor fanns representerade.
 
Vi kom heller inte allra sist i tävlingen.
En kvartett från gamla öst-Berlin kämpade för att slå oss men orkade inte följa när tempot drevs upp i den besvärliga motvinden på bortre flygrakan.

Nöjda sprängde vi målsnöret och fortsatte sedan dagen med allsköns aktiviteter.

Några bilder:
                                                             
                                               Juniortävlingen inledde arrangemanget.

                                                               
                       En av deltagarna var precis lika lång som flygledartornet (när han stod på tå)
 
 

De tre övriga mer normala

                                                                  
                                   Den längre av deltagarna tappade en kontaktlins, men den upphittades lyckligt   nog av en pressfotograf som kände igen den himmelsblå blicken.
   
 
 
Per var oberörd efter loppet och passade därför på att köra ett tufft pass på hotellets löpband när han ändå var i farten.
 
 

fredag 21 april 2017

Uppladdning inledd. Internationellt lopp väntar.

 
 
 
Uppladdningen har inletts inför årets första internationella löp-lopp.
Då resmålet är hemligt måste tyvärr informationen vara knapphändig.
Det kommer att bli en oerhörd kamp.
Nedan ett par bilder från förra årets start och information.
 
 
 


tisdag 18 april 2017

Nordenskiöldsloppet 2017 Fantastisk prestation av GFK:are


När man står vid sidan om är det ganska svårt att föreställa sig hur det är att åka skidor i 220 kilometer.
Och då menar jag inte 220 km/h..  utan ett lopp som spänner över 22 mil, 10 minusgrader, 15-20 timmars åkning, och en massa kroppsliga reaktioner som inte riktigt går att leva sig in i.
D.v.s. NORDENSKIÖLDSLOPPET i Jokkmokk. Världens längsta skidtävling!
Till detta hade GFK skickat ut 6 av sina mest envisa och starka skidlöpare.

Jag fick några sms-beskrivningar, och så småningom även en muntlig redogörelse från deltagarna.
Först o främst ska sägas att de tre modiga GFK:arna genomförde loppet med bravur.
Isak Nilsson var som väntat snabbast, Sara K därefter, och de övriga 4 hjälptes åt att även dom streta in under 20 timmar.
En mäktig bravad på min ära!

Ni måste själva intervjua någon av hjältarna för att få en bild av hur man upplevde resan ut i vildmarken och tillbaka, jag ger er bara några stödord och bilder:

- Kom inte å säg att det var en platt bana.. backigare än Vadsaloppet..
- Jag upplevde det som en blandning av en skräckfilm och Finska vinterkriget (dock ej uttalat av mer hårdhudade GFK:are..).
- Tänk Ski-cross istället, åtminstone i vissa backar, inga spår där inte..
- Tungt före i början efter snö kvällen innan. Med början menar jag 10 mil..
- Fantastisk service vid kontrollerna, och tur det fanns gott om Bajamajor (Erik Sv)
-Vi klarade oss från både vargar och björnar, men helt säker kunde man inte vara..
-Detta var ingen skidtävling. Det var en polarexpedition! (Sara K)
-Efter 6 mil hade jag rejäla skavsår i händerna.   Hur jag hanterade det..?  Man fick bara strunta i det så klart! (Daniel P)
- Jag var rätt trött på slutet faktiskt (Isak)
- Kände mig pigg nästan hela tiden. Hade hållit i träningen bra efter Vasaloppet så jag kände mig stark (Johan P)
- Aldrig mer. Fast underbart att ha klarat det! (Daniel P)
- Först åkte jag tåg. Jättelångt. Sen åkte jag skidor 22 mil, varav 5 timmar i mörker. Jättelångt! (Jonas Sigvardsson).

Såna här saker gillar vi i GFK att hålla på med, prova gärna själv nån gång!











 
   
  

torsdag 6 april 2017

Planering inför sommarhalvåret


Henrik Alm - som ju agerar nån slags träningsmentor åt flera av oss intresserade motionärer - kallade mig till planeringsmöte häromkvällen.

Först sprang vi intervall-träning, 6 x (3,30+2,00), det var jobbigt som attan.
Men men.. vi tog väl oss igenom, Henrik på starkare ben än jag.

Sen var det meningen att jag skulle duscha hos Henrik, han vill bjuda mig på Pasta Carbonara och prata träning.
Nu hade jag glömt ombyte, så Moa och Isak undrade väl var det var för en märklig man som satt vid matbordet, iförd Henriks T-shirt (den var ju i minsta laget för en rejäl karl som jag) och skidkalsonger.
Nu var ju inga damer närvarande så det fick bli så.
Förresten var Linas mamma Elisabeth inom en kort stund, men fick brått ut igen. Jag förstår henne.

Samtalet gällde mycket att Henrik ville veta lite om vilka målsättningar jag hade inför sommaren och hösten, så han ställde några frågor:

Thomas, hur ser du på kommande säsong, vad har du för mål egentligen?
-Ja, först vill jag säga en sak: Annie har skaffat häst!  Jag vet inte riktigt vilken inverkan detta har på mitt privatliv (läs: möjlighet att träna), förhoppningsvis inte alltför mycket. Gnäääääggg!!

Okey.. då vet jag det, men om vi börjar med löpning, vad har du för mål?
- Mycket enkelt att svara på!
-Jag vill aldrig bli sist i Måndagsgängets träningar, den dan ICA-Peter kutar ifrån mig ska jag bli hovslagare istället. 
-Jag vill springa Göteborgsvarvet med Andreas och andra GFK-vänner, det är kul o lajbans. Helst på liknande tid som senaste åren, dvs slå AP med bred marginal. Räknar iskallt med att vara närmare Linus Hultegård också, tror han har nått sin topp nu.
Sen är det så att Per o Åsa Gabrielsson har spanat in ett nytt trevligt hotell i Gbg, det vill man ju inte missa.
Utsikten är enligt dom "heeeeelt fantaaastisk". Dessutom ville dom hemskanes gärna nån gång bli omnämnda på min blogg, så nu fick jag tillfälle till det.  Ska bli kul att prova det hotellet, det ser ju onekligen väldigt fint ut.




                  
Men Thomas, tillbaka till målsättningarna nu, vad tänker du mer?
- Jo, jag vill ju gärna springa Lidingöloppet också. Det där är ju ett lopp för dom RIKTIGA löparna. Förra året fegade t ex Jonas Sigvardsson ur i sista stund, rädd för att tappa ansiktet...
Han blir nog farlig i år, men det vore kul att tampas med honom där. Problemet är bara att jag är rädd att han inte klarar att hålla sig skadefri. Han har ju yttrat att han "utan problem kan gå ner mot 2,20", men han snackar mycket grabben.
Själv är jag ju som alltid mer ödmjuk och skulle aldrig fnissa i det tysta när han eller andra sticker ut hakan på det där sättet.

Okey Thomas, några fler löp-lopp på gång?
- Tja vi får se, det blir kanske några internationella storlopp. Jag har visserligen i dagsläget bara ett inbokat, men där räknar jag med att prestera på topp. Kommer att ha sällskap av en tre-fyra andra från hembygden där också.

Låter ju jättespännande Thomas, men skidåkningen då? Blir det stakning på blanka skidor även nästa år?
- Vilken fråga..  bensprätt tillhör det förgångna, det vet väl du om någon.

Ok, TB, då vet jag hur vi ska lägga upp träningen närmaste månaderna. Tack för ett bra samtal.
- Tack själv Henrik.

 
                             


   

tisdag 7 mars 2017

Vasaloppet 2017 The Story

Allt började som vanligt.
På Fredagen den 3:e Mars kl. 05.30 mötte 50-talet morgonpigga GFK-åkare upp vid klubbstugan.
Mikael Larsson - vår eminente chaufför - hade tankat bussen, denna gång inhyrd från Ivar Svensson.

Vägen gick förbi Rattugglan utanför Mariestad där frukost inmundigades.
För vissa en enkel ostfralla, för andra falukorvsportioner som kunde räcka till två Vasalopp..

Bussen åkte vidare.
Passerande Enåsa församling tog plötsligt Christer Park till orda, nu vankades det skrönor av sällan hört slag.
Christer har god kännedom om området och kunde berätta skräckinjagande historier om hur det spökade.
I den ena kyrkan tändes tornljusen av sig själva, vid en annan kyrka vandrade en gammal spökdam omkring med en gris i famnen.
Vi var alldeles gripna av Christers fabuleringar, vågar man röra sig i dom trakterna framöver...?
När vi hämtat oss var det dags för lunch på Grönland.
Ja, med detta menas restaurang Grönland i Malung, allt enligt känd rutin.
Därtill kompletterande proviantering i Coop-butiken för några, samkväm på järnvägscaféet för andra.

Kort färd vidare till Berga by där nummerlappar uthämtades.



Sara hade lyckats hamna i 2a startled, vete tjyven hur det gått till, men hon hade väl pratat ihop sig med några andra "Bibs" som var på gott humör den dagen....


Det är väl ungefär vad vi hann på Fredagen.
Dagen slutade med matlagning i våra övernattningsstugor hos Tore, Gullan, Tommy och allt vad dom heter.
Trevligt värre har vi i alla fall, särskilt på Fredagen då nervositeten ännu inte tagit överhanden.

Lördag:
Vi vaknade till ymnigt snöfall.
Nu var det inte lika muntert längre. Fallande nysnö är ju det värsta en skidåkare vet, det är närapå omöjligt att få fäste om temperaturen ligger runt nollan och snön faller.
Bolmgren gäspade emellertid och sporde:
- Jassååå, ni tänker åka med fäste ni.. ? Nä, sånt där klabb har jag slutat med. Låt det snöa så mycket det vill, här ser ni grabben som litar på överkroppsstyrkan. Benen sparar jag till löparsäsongen.
Isak o Sara tittade förvånat på TB..  om den ....... (rimmar på stubben)  kan åka ovallat, ja då måste vi väl klara det också..?

Glidtester i Mångsbodarna stod nu på programmet.
Vissa for iväg mot Risberg, andra mot Smågan.
Andra sökte skydd i våffelstugan där dalkullorna serverade allt möjligt som inte hittas på Viktväktarnas meny. Mums Filibabba!


Sedan följde en sista komplettering av vallor, stavar, choklad, apelsiner och öronproppar.

Eftermiddag och kväll ägnas åt framför allt åt vallning och andra förberedelser för den stora utmaningen som väntar.
Det är ett märkligt skådespel som äger rum i Tores garage:
Flour-ångan ligger tät som dimman vid Lützen när Daniel Peterssons strykjärn far fram över skidorna.
Daniel hade för övrigt köpt upp 80 % av alla valla som fanns i Mora kommun.



Erik Sveningsson briljerar med kemiska uträkningar som ingen begriper, inte han själv heller.

Christer Park smyger in i ett hörn med sina, Linnéas och Johans skidor.
Försöker man få något vettigt ut honom vad han vallar med så kommer ett mumlande - och oftast obegripligt - svar som inte gör någon klokare.
Det kan till exempel låta så här:
-Vad väljer du för valla i år Christer?
-Joho, det ska jag säga er pojkar, att 1987, då var det ett konstigt år, då vallade vi o norrmännen med Lotrec, och vi hade bergfäste trots att det både regnade o var tjugo grader kallt i Evertsberg. Nu finns ju inte den vallan längre o den hade säkert inte fungerat idag i alla fall.  Har ni sett som det snöar? Det blir nog en jävra resa imorgon, men jag hoppas turista ner på 6-7 timmar.
Pajken är också i fin form o Linnéa är inte dålig hon heller. Nähä, nu får jag lägga på ett par lager av den här nya Rodeburken utan ettikett, vad den nu heter, den ska visst fungera bra sägs det, jag har diskuterat med Furunäsa farsa. Jag köpte sista burken i Alingsås och den räcker inte till alla hur gärna jag än vill. Och jag har mycket att sköta ikväll förresten, jag ska både hinna steka fläskpannkaka och beställa en resa till Svalbard så ni får klara er bäst ni kan. Men prata med Petersson om glidet, han kan allt utom att valla.



Mat igen.
Många kalorier, stora portioner.
Nattsömn.
Öronpropparna kommer till användning, GFK´s medlemmar utgör en veritabel provkarta på snarkningsljud.

Mikael Larsson bodde i min stuga i år igen; Han snarkade lagom.
Värre var att han började äta chokladkaka 02.45.
Det prasslade på ett sätt som Apotekets öronproppar inte är förberedda för.

Söndag 03.45:
Vasaloppsmorgon.
Klockan ringer.
Allt måste nu vara förberett.
Kläder i olika väskor, nummerlapp o chip ligger framlagda.
Vi ser till att alla i stugan kommer till medvetande och försöker tvinga i oss gröt o smörgåsar.
Harald knäpper händerna och ber en sista bön att allt ska gå bra även denna gång, flest Vasalopp av alla GFK:are på årets resa..

04.45 Avresa med bussen till Berga by och startområdet.
06.30 öppnar portarna till respektive startfält.   I GFK finns de flesta nivåer representerade, allt från Henrik Alm i elitledet till de något långsammare i led 10.
Det är det fina med GFK´s resa, här finns plats för alla, ingen värderas högre än den andre.
Mycket trevligt.
Tillbaka till bussen, en sista smörgås, kanske en kopp kaffe.
Vi önskar varandra "Lycka till !!" och så går alla till respektive startled vid halvåtta-tiden.

Överdragskläder av, plastpåsen försvinner med lastbil till målet.
Startskott!!
Pang!!

15.000 skidentusiaster ger sig iväg på färden:
Startsträckan vid Berga by, en kilometer snabb stakning.
En lång, lång, trång, trång uppförsbacke till myrarna.
Pust o stön.
Belöningen blir härlig skidåkning över myrarna.

Efter 11 kilometer; Smågan och första drickan.
Flack åkning till Mångsbodarna.
Här känner vi igen oss sedan gårdagen, men inte tid för några våfflor idag, inte.
Nerför, men snart den krävande slakmotan till Risberg.
Kilometerskylten hånar: "60 km" kvar..
Men vi fixade den backen också. Även om den tog lite på krafterna.

Tuff o kuperad terräng till Evertsberg, en av loppets hårdaste passager.
Många småbackar äter på armar o ben.
Men nu är vi halvvägs, bra jobbat.
"45" Puh..

Nerför rejält till Vasslan, lätt en bit, men så kommer Lundbäcksbackarna upp mot Oxberg.
Man är trött nu. Alla är trötta.  Riktigt trötta.
Det tystnar i leden.
Tankarna riktas inåt, nu gäller det att pannbenet vinner över musklerna.
Jag borde druckit mer i Evertsberg..

Men stretar vidare mot Hökberg som nås efter ytterligare en långsträckt - om än inte så brant - backe.
Vätska. Tack! HIT MED EN MUGG TILL,  FORT !! TACK !!!

Snabb - hisnande snabb - utförslöpa.  Ett par kilometer rinner undan i ett huj.
Eldris nästa.
Kaffe.
Tack gode Gud för Eldris o kaffe.

Nu ska vi väl fixa det, bara några småbackar kvar, mest lätt åkning.
Om man vore pigg alltså..
Sista biten in mot mål, kilometerskyltarna blir smalare, äntligen ensiffriga.
"4"  
"3"   
"2".
Känner mig stark nu, märkligt med de där ensiffriga skyltarna.

Hemusområdet och Moraparken i sikte.
Man vill komma i mål. Snart!
Och så ser man Mora kyrkas spira ovanför trädkronorna.
Många fäller en tår av glädje.
Speaker-rösten, då vet man att man är nära.

Kilometerskylten signalerar " 1 " .
Nu vet man att man tar sig i mål.
Känslan är så såå skön.
En sista kraftansträngning, ett par små backar innan upploppet, kanske mäter man krafterna mot någon de sista hundra metrarna.
Speakerrösten i högtalarna:
"Och så har vi nummer 8828, Lars Stenholm från Gnosjö på ingång"

Folket längs upploppet ropar och applåderar.
Och så får man sträcka händerna i luften och andas ut.
Man slänger en snabb blick på målportalen.
"I fäders spår för framtids segrar".
I den stunden bryr man sig föga om segraren är en Norrman, en svensk eller nån annan.
Men man undrar hur det gick för Henrik, hur gick det för mina kamrater, fick Britta Norgren äntligen vinna, hur har jag lyckats själv?

Buss mot dusch o torra kläder.
I bussen växlar man några ord med någon man inte känner.
-Hur gick det för dig?

Man huttrar o fryser lite lagom.
Varmt, välförtjänt strilande vatten.
Jag gjorde det.
Igen.
På morgonen före loppet förstår man inte varför man håller på med det här.
Efter loppet har man alla svar.

Efter målgång - den drar ju ut på tiden eftersom vi är olika snabba till målet - träffas vi nånstans för eftersnack.
En efter en droppar in, de flesta med en nöjd min.
Resultat jämförs till höger o vänster.
Mobilerna och Vasaloppets förnämliga resultatrapportering har blivit ett kul verktyg, det finns många sätt att värdera egna och andras prestationer.
Man jämför sig med klubbmedlemmarna, mot andra i hemtrakterna, mot andra i samma åldersklass osv osv.

GFK`s prispall 2017:

1.Henrik Alm 
Plats  82                tid  4,16    
Vår egen elitåkare presterade på topp! Bilden nedan från årets träningsläger i Dolomiterna.

2.Isak Nilsson
Plats  329               tid 4,41    
Precis så bra som vi hoppades på, även om några illvilliga Burserydare snuvade honom på lite av innehållet i glädjebägaren..

3.Thomas Bolmgren
Placering 1162    tid   5,18    
Klamrade sig fast på GFK-pallen igen, hur gör han??
Precis som på bilden sitter han ju mest o tittar istället för att träna.

                                                        
 

 


Därefter följde
Johan Lindow, lysande förbättring i år        5,26
Viktor Park      alltid stark                           5,27
Sara Karlsson  vår hårt satsande tjejstjärna 5,34

Joakim Kallin                                               5,35
Samuel Elmersson                                        5,41
Emanuel Elmersson                                      5,45

Daniel Sjöholm                                            5,48
Victor Erwing                                               5,48
Daniel Petersson                                           5,54

Tobias Arvidsson                                          6,01
Peter Andersson                                            6,02
Harald Hermansson                                      6,05

Johan Petersson                                             6,06
Erik Sveningsson                                           6,13
Petter Gustavsson                                          6,13

Listan fortsätter, men jag stannar efter de 18 främsta, kolla in Vasaloppets websida för alla övriga resultat.

Nej, förresten, alla våra duktiga tjejer ska lyftas fram i ljuset:
Förutom Sara räknar vi in ytterligare 7 snabba skidåkerskor:

Sofia Skörde            7,38
Ellen Gottfridsson    8,20
Linnéa Park              8,33
Elin Hermansson      8,46
Evelina Olofsson      9,05
Tina Molin               9,22
Matilda Stenholm   10,57


Samling vid bussen igen och kort färd till i Våmhus där vi äter och sover efter loppet.
Sover ja.. det är inte svårt att få alla i säng.
Kropparna är nu trötta, men mätta och nöjda.
Vid tio- halvelvatiden är det ganska tyst, bara snarkningarna stör friden i den fina bygdegården.
Så vaknar vi på Måndagsmorgonen och blir serverade en rejäl och god frukost, helt i linje med gårdagens förnämliga middag i stora salen.

Diplomhämtning i Mora.
Glädjen över avklarad bedrift märks tydligt så här dagen efter, här ser vi Tina, Linnéa och Elin i ett gemensamt glädjeskutt.


Det är så viktigt och roligt  att de gamla Vasaloppsrävarna fortfarande deltar på resan.
Harald och Christer har tillsammans 68 Vasalopp.
68....   smält den siffran en stund.



Så bar det av hemåt Småland igen.
Snö - som vi saknat hela vintern - mötte oss när vi närmade oss Gnosjö.
Men nu lägger de flesta av oss skidorna på hyllan för denna säsongen.

Vi ses snart igen.
På rullskidor, på löparstigarna eller vid någon stakmaskin.

Tack för i år, alla skidkompisar !













lördag 4 mars 2017

Nattvasan 2017


Mörkt










































































































Pannlampa skymtar förbi


























Mörkt


















Bra gjort av Lina o Jonas

















Gonatt










onsdag 1 mars 2017

Vasaloppsveckan pågår, tuffa prestationer av GFK:are


Som alla skidintresserade vet pågår både Vasaloppsveckan och Skid-VM i Lahti.
Skid-VM får Pops & Co ta hand om, men från Vasaloppsveckan kommer här information som ni faktiskt bara måste känna till:

Obs!
Av praktiska skäl kan jag bara referera till åkare som åker för Gnosjö FK + några till som jag råkar känna till.

TJEJVASAN:
Som förväntat slog Sara K till med en grym åkning.
Slutade 37:a, ca 10 minuter efter segrarinnan Britta Norgren (världens främsta långloppstjej, som dessutom slog banrekord).  Tid 1,27,09 !!
Sara håller otroligt hög nivå just nu, mycket välförtjänt framgång när man vet hur mycket tid hon lägger ner för att förkovra sig inom sin stora hobby, längdskidåkning.
37:e-platsen gav dessutom mersmak om man betänker att Sara inte var seedad bland de 100 främsta och fick solo-åka loppet igenom. Nästa år startar hon precis bakom de bästa tjejerna, får hon rygg på dom kan det bära ännu längre fram..
Men GFK har fler duktiga flickor i spåren:
Linnéa Park gick in på finfina 1,50, även här har vi en tjej med fin talang och stort intresse, jättekul att det gicks så bra för Linnéa.
Tina Molin är alltid på g! Presterade idag 2,03 vilket hon måste vara mer än nöjd med.
Elin Hermansson ser vi också ofta i träningsspåren. Gjorde en jättebra tjejvasa även hon, 2,05 idag.
Grymt åkt allihopa, och vilken skid-dag ni fick uppleva, perfekta spår o strålande sol!




ÖPPET SPÅR SÖNDAG:
Här fick vi se bröderna Janne och Ingemar Karlsson staka mellan Sälen och Mora på 7 timmar och 7 minuter.
Dessa seniorer skäms inte för sig i år, och är dessutom helt jämna i spåret.
Jättekul och väldigt välförtjänt efter medveten träning hela året.
Här ser vi Ingemar proviantera i känd miljö:



Lennart Andersson och Ingemar Petersson körde likaså bra och kom i mål någon timma bakom.
Fina förhållanden även på Söndagen, skidpropaganda!

ÖPPET SPÅR MÅNDAG:
Här var det något tjurigare förhållanden.
Leif Mårtensson och Arne Greek fick visa vilka envisa idrottsmän dom är, snö och vind gjorde spåren både lång- och slitsamma.
Ett välplanerat lopp tog in Arne strax under tolv timmar, Leif något före.
Thomas Davidsson hade hittat annan valla och nådde Mora på dryga 8 timmar, riktigt bra.

HALVVASAN (Tisdag):
Detta lopp är ett beryktat seedningslopp, lämpligt för den som eventuellt söker förbättra sitt startled på det kommande Vasaloppet.
Här fanns jag själv på plats och kan därför ge en mer detaljerad rapport.

Daniel Petersson hade hyrt ett hus nära skidstadion där vi kunde bo.
Här fanns de bästa förutsättningar för att förbereda sig, jag menar då t ex:

Vallabod med bra utrustning
Leverpastej
Kaffe
Mobiluppkoppling för statistikstudier och försnack
Trocadero
Kakor
Falukorv
Makaroner
TB´s hemliga dryckesblandning till vätskebältet (Kryddad Redbolm)
Alla klister- burkvalla- och pulversorter som finns i hela världen (Läs: DP´s vallabox)
M.m.   m.m.

Vi lyckades sova i nästan 5 timmar.  Åt frukost, gjorde ett smörgåspaket och kokade kaffe.
Vid halv sju begav vi oss till starten, det visade sig vara perfekt för vi fick riktigt bra placering längst fram i startfältet.
Vi försökte muta några elitgrabbar "att inte köra för fort utan ge oss amatörer en ärlig chans".

Detta accepterade dom, och efter 4 kilometer - ute på Oxbergssjön - var Bolmgren uppe o nosade på tätpositionen.
En sensation anades!!
Bakom ledarklungan rusade de övriga GFK-arna framåt i hopp om fina placeringar.
Där hittade vi Johan Lindow, Daniel Petersson, Ulf Runum, Mats Sjöberg,  Ulrica Sigvardsson, Arne Henrysson, Terttu Kurkinen, Magnus Petersson, Pierre Bengtsson och Hugo Fröjd.



Spåren var något tröga för åkarna längs fram och vi amatörer kunde på så sätt ligga ovanligt nära de allra bästa.
En fruktansvärd kamp följde..!
Vid Oxberg var Bolmgren o Lindow bara minuten bakom ledargruppen, strax bakom forcerade Ullis framåt i fältet.
En Oxbergs-bo fick uppsöka lasarettet efter att Arne Henrysson spetsat staven i en åskådares lilltå under utropet "flytta på sig gubbe, för här kommer Blixten Henrysson farande" (Nä, jag får erkänna, det var inte riktigt sant)
Trögföret slet på armar o ben, regnet slätade ut nackhåren.
Men en GFK:are ger sig inte!
Efter Hökberg började det utkristallisera sig vem som skulle avgå med segern.
Bolmgren hade slängt en ilsken blick åt Lindow och sagt till honom att "man kommer inte här o tror att man är nåt, vill du vara vänlig att lägga dig strax bakom!"
Lindow lydde skamset, men tänkte...  skrattar först som skrattar sist.. det kommer ett Vasalopp också..
Daniel kände att han hade en bra tid inom räckhåll, men orken började tryta..

Förbi Eldris.
Ingen hade tid att dricka utom Magnus Petersson som drack två koppar kaffe och lyckade sno till sig en muffins ur nypan på förvånad dalkulla.
Kampen o spänningen var nu olidlig.
Runum slängde en blick på klockan. Ska jag nå Mora på tre timmar? Chansen finns..
Mats Sjöberg körde ner blicken, struntade i sin sargade kropp och jagade ifatt gubben framför, en rödmosig farbror från Lycksele. Snart var Mats före och tittade runt axeln med ett snett flin.

Pierre saxade med våldsam frenesi uppför en av de sista backarna, inget krut sparades i jakten på framgång.
(För den skidintresserade har Daniel P en videoupptagning av Pierre´s hänsynslösa framfart).

Nu närmade vi oss Mora.
Musklerna värkte, fingrarna stelnade, näsan droppade, blicken flackade.
Men så äntligen; Kyrkspiran stack upp bland trädtopparna, folkets öronbedövande jubel från Moraparken hördes på avstånd.
Upploppet låg framför.
I sista nedförsbacken tömde Bolmgren sin bägare med Redbolm, Lindow o Daniel kämpade förtvivlat för att hinna i kapp innan det var för sent.
Trion forcerade med sina sista krafter, publiken svimmade av hänförelse.
Kranskullan skrek som en stucken gris.

Så flög vi in under portalen.
Segraren hade varit i mål några få minuter, och nu översköljdes upploppet av de imposanta GFK-åkarna.
Klockan gav svar:

Bolmgren               2,34
Johan Lindow        2,36
Daniel P                 2,47
Ulf Runum             2,59
Magnus Lindow     3,35
Arne Henrysson     3,42
Mats Sjöberg          4,14
Ulrica Sigvardsson 4,36
Terttu Kurkinen      4,42
Pierre Bengtsson     4,52
Hugo Fröjd             5,32



Kampen var över.
Lugnet lägrade sig över Morasjön.
Kamratskapet återupptogs efter den bittra fejden.

Men snart väntar fler höjdpunkter..


måndag 20 februari 2017

GFK´s skidatleter firar triumfer igen!


Det är ingen måtta på framgångarna för GFK´s skidlöpare just nu.

Sara Karlsson radar upp den ena fina placeringen efter den andra, i helgen 6:a i det prestigefyllda Skinnarloppet i Malung.
Sara var bara 10 minuter efter segraren (Ulrika Persson, som vunnit Vasaloppet två gånger..).
Även Henrik Alm var på plats i Malung, dock blev det DNF för vår elitåkare denna gång.

Isak Nilsson gjorde en minst lika stor bedrift som fästmön Sara då han på Söndagen stod som segrare i Åkulla Ski Marathon.
Isaks första seger i ett skidlopp, stort grattis !!!
Detta skidlopp genomförs över 15 varv på en knappa 3 km lång bana, spåren höll ihop förvånansvärt bra trots några plusgrader.
Isak har nu nått en nivå som verkligen imponerar, körde ifatt starke Peter Bernroth från Burseryd, och väl där lämnade Isak ingen pardon.
Vi som sett Herr Nilssons utveckling är inte förvånade, men alltid roligt med en seger.
Här ser vi Isak i mitten, Peter till vänster och Niclas Hansson till höger.
På så sätt försvarade GFK även den översta pallplatsen eftersom Henrik Alm vann i Åkulla förra året.



På skidor i Åkullas vackra bokskogar fanns även Thomas Bolmgren, Ingemar Karlsson, Janne Karlsson samt Jan Björnell.
Samtliga dessa blev påhejade av vinnaren Isak, han varvade nämligen dessa mer än en gång... 


 

tisdag 14 februari 2017

Västgötaloppet, Henrik Alm på pallen !!

Vi har väntat ett tag på att Henrik skulle få till det där "kanonloppet" som vi vet han kan när allt stämmer.
Skidåkning är en lynnig sport där mycket ska stämma; rätt skidor, vallning, drickalangning, stavar, dagsform osv osv.

Omständigheterna har varit mot Henrik vid ett par tillfällen i vinter, men att kapacitet för fina placeringar finns råder inga tvivel om.
Det fick han nu äntligen visa på Västgötaloppet 2017, ett av södra Sveriges större - och mest välordnade - skidtävlingar.
Med vätskelangaren Bertil vid sidan av spåret intog Henrik tidigt en framskjuten plats i klungan.
Allt efter hand tappade medtävlarna kraft.
Till slut stod striden mellan tre starka skidlöpare och i det starka startfältet, de bästa i Sverige - förutom de som tävlar internationellt i proffsstall - kom Henrik trea, halvminuten efter segraren Andreas Svensson, Ulricehamn.
Henrik spurtade om andraplatsen men fick se sig slagen med några tiondelar av Dala-åkaren Adam Steen.
Bakom dessa hittar vi sedan namn som Robin Bryntesson, Peo Svahn, Fredrik Ousbäck, Robert Eriksson och Erik Wickström.

Ett stort grattis till Henrik som härmed gjorde ett av sina främsta lopp i karriären!

Här ser vi Henrik vid träning i Marcia Longa-miljön nyligen.



För Gnosjö skidgymnasium tävlade bl a starke Edvin Andersson som stormade in
på en fin 11:e plats.    
Isak Nilsson gjorde som alltid ett bra lopp, idag 47:a.
Johan Lindow överraskade med ett riktigt bra lopp, och därefter - i GFK´s klubbfärger - följde
Sara Karlsson (5:e plats bland tjejerna!)
Daniel Sjöholm
Erik Svenningsson
Daniel Petersson
Johan Petersson
Christer Park
Linus Andersson
Jakob Johansson och
Elin Hermansson

Sara Karlsson tävlade för övrigt även på halva distansen dagen före.
Där blev Sara tvåa, pallplats även där alltså!
Tvåa och femma.... Sara visar gång på gång att hon går framåt, hur många GFK-herrar har hon före sig vid kommande Vasalopp..?

Här en bild från vinterns träningsläger i Bruksvallarna:




onsdag 8 februari 2017

Marcia Longa och König Ludwigs Lauf 2017


Det blev som vanligt en minnesvärd resa till mellaneuropa.
GFK´s utsända skidlöpare var i toppform för att visa italienare och tyskar var skåpet ska stå.

Hotellet i Cavalese (byn där MarciaLonga-målet är) var i år belamrat med Gnosjöfolk.
En stor beundrarskara hade hittat hit för att på plats följa de småländska atleterna IRL.

Här följer några bilder som åskådliggör livet i alperna:

Först o främst måste det tränas, vallas och ätas ordentligt, utan det inga dugliga skidåkare.





Loppet blev sedan en härlig drabbning i perfekta förhållanden.
Tyvärr rök Henriks stavrem av med ett brak, och så var den dagen förstörd.
Isak fick då ställa sig överst på GFK-pallen, tätt följd av Henrik (som trots allt tog sig i mål) och Thomas B.




Men efter denna trojka kunde den högljudda supporterklacken även se Sara, Daniel, Anders och Lukas frenetiskt streta sig uppför den krävande slutbacken.




 
Efter loppet hängdes kläderna på tork. TB var som vanligt ytterst kreativ och använde taklampan i brist på bättre torkmöjligheter på det enkla hotellet.
  
Ytterligare några bilder för att beskriva stämningen i Cavalese:



 
Efter några härliga dagar gick färden (för TB och Ingemar K) vidare till nästa lopp, König Ludwigs Lauf (i Oberammergau Tyskland).
 
Men en skeptisk skidåkare från Trelleborg som vi råkade träffa beskrev förutsättningarna som helt hopplösa, han menade att det nog inte kunde bli tal om något lopp.
-Naj naj naj, det är eotreoligt voått o all sneö holler peå att smelta boårt!! 
Men nu är det ju så att en skåning knappast är expertis i detta ämne, och tänk så fel han hade.
På natten blev det minusgrader och vid start på Söndagsmorgonen hade spåren frusit.
Blixtföre !!
 
Ingemar tyckte det var dags att skippa fästvallan och vallade för bästa glid. Hans första långlopp med enbart dubbelstakning.
 
Thomas hittade en mystisk dunk i hotellets garage, tog några stärkande klunkar strax innan loppet.
 

Sedan gick det som ett jehu.
De fyra milen klarades av på rekordtider av både TB och Ingemar.

Tyvärr fick TB betala ett pris för sin framfart, efter en rejäl vurpa med svullna fingrar som resultat blev det hårdhänt fingeroperation av sonen på Malmö lasarett vid hemkomst.

                                               
 
Ja, sådär ser livet ut för skidåkarna i GFK.