måndag 29 november 2010

LGR-gänget trotsar vädret (som vanligt)



Från helgen kan följande aktiviteter nämnas:

Lördag: Hänvisning till tidigare artikel, men den härliga känslan från de fina skidspåren i Hestra sitter FORTFARANDE kvar.

Söndag: En splittrad dag med allehanda aktiviteter. Ett antal familje-aktiviteter (av sakral-, komsert-, och julskyltningstyp) kunde dock sprängas in mellan de olika tränings-passen.
Eftersom undertecknad anade att kvällen skulle innebära ett trevligt ruskväders-pass (men där jag ej kunde deltaga) fick jag istället börja dagen med 390 ryck i styrketränings-snöret.
Efter avklarad 1:a advent i Gnosjös vinterskrudade kyrka (med vacker körsång), hastade jag hem till löpbandet och genomförde ett GSF-pass.
(Den exakta betydelsen av denna förkortning hemlighålls, men det var den övningen som fick mig att slå Daniel i Lidingöloppet
Det enda jag säger är att den är skapad av Anders Gärderud. Fantastiskt effektiv tränings-metod. Enda problemet är att det är så besvärligt att få plats med trä-hindret på löpbandets begränsade yta.

Vid eftermiddagens konsert (med vackert musicerande LGR-Andreas + dotter Claudia m.fl.) strömmade LGR-medlemmarna in i lokalen. Runt lussekatter och ångande kaffe smiddes kvällens löp-planer, den ena järvare än den andra trots pinande snö-oväder.
Nåja, snacka går ju.... sms-rapporten från Göran meddelade sedan att det hade slutat med ETT social-varv (dvs prat-tempo) runt LGR.
Rapporten är dock bristfällig eftersom den lämnades av föreningens starkaste medlem, måhända var de andra avsevärt mer slitna...?
Huvudfråga: Var Michael med? (Han om ägnar sig mer åt att BYGGA tränings-lokaler än att använda desamma..)

lördag 27 november 2010

Härlig skid-dag i Hestra




Ryktet hade gått..det fanns bra skidspår på Isamon i Hestra.
När dessutom vädret var strålande på lördagen gick en liten karavan från Gnosjö till vår nord-västliga grannort.

Ganska kallt när man steg ur bilen, men extravantar placerades i vallaboden om det skulle behövas.
Och vilka härliga spår vi fick glida fram på!
Först en liten felkörning, där Thomas gav en grundkurs i hur man undviker grus-skidåkning, men därefter några härliga varv på en lättåkt 5km-bana i strålande solsken.

Daniel och Johan P nöjde sig med 2 varv, varav vissa partier ganska intensiva.
På varv två testade Bolmgren sitt nya hemliga vapen, superstaven SG168.
Flög fram i spåret, men insåg efter ett tag att den kräver mer axelmuskler än vad undertecknad besitter. Kommer att kapas till mer passande längd..
Bolmgren visade även hur man beter sig vid mindre vurpor, vilket uppskattades av de mindre erfarna skidlöparna. (Hemligheten är att 1: Inte ramla. 2: OM man ändå ramlar så stakar man som en tokig för att komma fatt de andra snabbt som rackan, samtidigt som man med viss finess borstar bort snö ur pjäxor och ansikte.)

Varv 3 och 4 genomfördes endast av de två mer uthålliga, Johan Holmgren ovh TB.

Efter åkningen träffade dessa två en mindre grupp blivande Vasaloppsåkare som för första gången i livet fått på sig längdskidor (av relativt fint märke..).
Då dessa såg vilka framstående skidåkare som fanns ute i spåret denna dag passade dom på att ställa en del frågor, typ:

-Min kompis sitter kvar i bilen o huttrar, hur får jag ut honom så vi kommer igång?
-Varför buktar skidan uppåt på mitten, har den kroknat i kölden?
-Hur gör man när man ska stanna, finns det nån slags broms?
-Säljer dom valla i vallaboden?
-Är det långt från Sälen till Mora?
-Vilket är bäst, dubbelstakning eller klassisk skidåkning?
-Kan du ta hand om min hund medans jag åker, han är snäll om man inte skäller på honom. Vi är nog inte borta mer än en timme.

Till slut bands hunden vid ett träd vid sidan av spåret (se bild) så vi fick åka hem och äta en välbehövlig lunch.
Hoppas vi kan åka snart igen!

söndag 21 november 2010

Rullblask i grådask.




Söndags-eftermidddagen innebar som vanligt rullskidor.
Efter diverse utprovning av olika arenor bestämde vi oss för att den bästa platsen var den blaskiga Vinkås-vägen. Orsak: Bra stavfäste. Viktigt för Daniel.
Det blev alltså back-intervall igen.

Åkare för dagen var
Johan Pettersson: Började med att bryskt hugga av nya staven i en vägbrunn. Så gör en riktig karl, men bör inom kort lära sig bättre stavhantering efter två malörer på kort tid. Den ende som för dagen insett att simglasögon var rätt utstyrsel.

Elmblad: Otålig tävlings-inriktad åkare som insett att hans bästa chans att nå toppen först är att ständigt tjuvstarta. Körde MINST lika många upprepningar som vi andra. Hävdade att han var uppe i 20 när vi andra räknat till 16.
Gnosjös genom tiderna bäste Vasalopps-åkare påvisade i efterföljande bastu skriftliga bevis på hur bra han var för 25 år sen, men höll även en mindre teori-kurs där han ledde i bevis att Oskar Svärds muskler mer består av fett än proteiner. Tycker det är roligare att basta än att sälja julkalendrar.

Bolmgren: Kämpade som en besatt för att komma ifatt Elmblad. Efter 12 upprepningar kunde han äntligen köra jämsides o passade då på att ställa två hundra olika frågor om hur man blir en bättre skidåkare. Men då orkade inte Elmblad svara längre.
Bolmgren förlorade alla stilpoäng genom snora mer än Wassberg. Bjöd dock på bastu o Trocadero som vanligt. Lovade att nästa gång köra i tvättade träningskläder.

Torgny S: Kör så stilrent att man kan tro att någon snörat ihop hans båda pjäxor.
Hans enda problem tycks vara att hjulen rullar alldeles för trögt. Om han nu ska argumentera att det "ger bättre träning" så vore det väl bättre att HELT PLOCKA BORT hjulen! Ende åkare som har egen servicepersonal. (läs: Sven S)

Daniel P: Klart snabbast. Nerför.
Dock något långsam i själva startögonblicket. Behöver därför träna explosivitet och inte bara att vara bäst efter 6 mil.
Ryktet säger att han tränar mer sång än skidåkning, men han påstår att det kan vara mentalt helt avgörande. Siktar stenhårt på att tampas med Harald som dock idag tränade ÄNNU hårdare i form av en långrunda löpning. Hans positioner är markerade på ovanstående karta.

Vi försökte även att via sattelit hitta Bosse, Kvarnsund och Johan H, men utan resultat. Måhända hade dom hamnat under något vallaställ, letande Blå Extra.

fredag 19 november 2010

Vad stoppar tre rullskid-galningar?





Inget!

Nu var det bestämt backintervall med rullskidor 16.15..... och då genomför man det!
Att det snöade ymnigt och att vinden pinade stoppar inte 3 matadorer.
Backe upp o backe ner på Vinkåsen.

Daniel ofta först i spåret, men jagad av vargarna Thomas o Bosse.
250 meter slakmota ger fin träning för armarna, särskilt som backen är lite brantare på slutet.
Bosse snabb som en kobra i starten, Thomas får upp farten lite längre fram.
Tung andhämtning vid toppen av backen, piggare efter att sakta ha rullat ner igen.

16 upprepningar börjar bli standard.

5 går bra, sedan tuffare.
Efter 9 rejält slaka armar, men då är 10 nära..

Bosse ramlade..
Bolmgren tittade ner o frågade omtänksamt: "Slog du dig.."
Vad svarar en hårding från Ekhult: Naturligtvis korthugget "Nä"
Snabbt uppe igen..revanschsugen..

Sedan ett par till på ren vilja.
13 o 14 lite lugnare
15 stenhårt
16.. nu räcker det för idag!

Nu får vi följa väderprognosen till söndag, hoppas på en 2-milare då med rullskid-gänget.

Dessutom är vi stolta över att vår skid-vän och inspiratör Henrik Alm pryder framsidan på "Vasalöparen", vår kvällslektyr på vinterhalvåret.

Tilläggas kan att undertecknad igår (torsdag) sprang sin första LGR-runda på bra länge.
Sysslingarna Andreas o Mattias Pettersson visade vägen, och i skönt tempo joggade vi runt mil-rundan.
Ett kort NÖDIGvändigt uppehåll fick göras på Holmgrens Metall, där Mattias absolut ville göra ett studiebesök.
Lyckligtvis (dock ej ovanligtvis) var fabriken bemannad av den alltid lika vänlige Bengt, som utan tvekan upplät företagets hemlighus.
Lättad kunde sedan Mattias förlänga steget ner mot Hylténs och vidare mot Gårö och ICA.
Andreas o Mattias avslutade i fin stil med en ruggig spurt de sista 200 metrarna!
Den något mer erfarne Bolmgren gäspade avslaget och lät ungtupparna vara först i mål.

måndag 15 november 2010

Vinkås-flås


Måndag kväll:

3 entusiaster sammanstrålade på Christinas gränd.
Jasså....vet ni inte vilket gata som bär detta ovanligt vackra namn?
Det är alltså en av de ny-asfalterade vägarna på Vinkåsen-området.
Perfekt för kort intervall på rullskidor!

Backen är en typisk slakmota, ca 250 m lång. Stretar man på flitigt tar den ca 50 sek att åka uppför.

Just så gjorde Daniel , Bolmgren och Johan Holmgren denna kväll.
16 gånger.
Det var härligt, och vi varierade tempot lite för att orka många upprepningar.

Kvällens skratt kom när Bolmgren utsåg sig till mänsklig slumpgenerator.
Han hävdade att han kunde ropa ett,två eller tre utan att först tänka på vad han skulle ropa.. (för att på så sätt slumpmässigt kommendera lämplig tempo-nivå.)
Daniel hävdade lika bestämt att detta inte var möjligt!
Bolmgren bevisade att det VAR möjligt genom att inför varje intervall högt utropa en slumpmässigt vald siffra.
HELT UTAN FÖREGÅENDE TANKE.
Ett agerande som för undertecknad faller sig helt naturligt.

Johan gapade mest av förundran.

Om någon tycker detta verkar svårt att förstå är det ingenting mot hur det är att försöka förklara det hela.

Pga kommunens lysande idé när det gäller gatu-armaturer kan inga bilder lämnas ut från kvällen. Men det får man ta i dessa besparings-tider.
Vi vill även lovprisa kommunens initiativ till grusning av cykelvägen mot Anderstorp.
Tur man äger en kvast.

Ny generation tar över LGR-rundan.


Från den gångna helgen kan följande rapporteras:

Hugo Bolmgren, 7 år har gjort debut på LGR-rundan.
Ledsagad av pappa Thomas knatade han runt milen i god stil.
Han har naturligtvis hört talas om rundan vid ett otal tillfällen..., och på lördagsmorgonen tyckte han att vi skulle klä på oss varmt och trotsa höst-rusket.

Med stark vilja och lite gång-pauser flöt det på riktigt bra.
Ibland gick det lite långsammare, ibland gjordes små ryck!
Vi fick en liten vatten-paus hos M Holmgren, och sedan var vi snart framme
vid målet vid Töllstorps-hallen.
Benen var förstås lite trötta på slutet, men runt kom vi!

En nöjd Hugo pustade ut på gräsmattan, därpå följde sedan eftersnacket i bastun hemma i Hult.



Söndag:
Rullskidor.
Samling denna gång i Hestra, och så bar det av på banvallen mot Gislaved.
Torgny, Harald, Johan P och undertecknad.
Tyvärr rök Johans stavspets direkt, så det blev att åka vidare utan honom.
En trevlig samåkning följde på den trevliga sträckningen.
Ibland gjorde någon ett ryck, men strax var de andra i fatt igen.
Det blev en skön åkning utan klockning, men hela 19 km tillryggalades.
Torgnys lite trögre skidor gjorde att vi andra kunde matcha honom, men å andra sidan stärkte han sina triceps mer effektivt..
Hoppas på fler deltagare nästa söndag.

söndag 7 november 2010

Några tränings-råd till Henrik Alm






Detta blev en mycket innehållsrik träningshelg!
På fredag-eftermiddagen lite lätt stak- och styrketräning på hemmaplan.
Detta var en förberedelse för lördagen och söndagen, då Henrik Alm skulle dimpa ner i Åsenhöga med sin Lina.
Henrik Alm.... vi pratar alltså om en av Sveriges bättre längdskidåkare, vinnare av Svenska Långlopps-cupen 2010 mm mm. Dessutom vinnare av senaste Åsenhöga-loppet!

Men jag kunde tidigt konstatera att denne för övrigt mästerlige åkare har en del att lära när det gäller tränings-metodik:

Lördag fm 09.15:
Intervall-träning var påkallat, och vi började med lätt uppvärmning förbi Hyltan.
När vi närmade oss Häryd prövade vi först några korta accelerationer som förberedelse. Redan där såg man ju ett misstag...man blev ju liksom småtrött innan det ens börjat!
Sedan lite vila innan det var dags för första intervallen, 30 sekunder maxtempo.
30 sekunder!! Det är ju alldeles för kort tid, det här blir en enkel martch..

Så 90 sekunders vila..

Därefter max igen, en minut..ja nu började det väl likna nåt.
Ödmjukt höll jag mig STRAX BAKOM, hörde hans ansträngda andhämtning och ville ju inte knäcka honom så tidigt.
90 sek vila..

Klockan piper igen, nu TVÅ minuters max..men hallå..nu börjar det nästan bli jobbigt.
Varför förlänger han intervalltiden på detta sätt? Kan aldrig vara nyttigt för armarna, man blir ju jättetrött!!
90 sek vila..

Max igen! Nu tre minuter.
Och här ytterligare ett misstag. Istället för att ta rygg på mig så liksom försvinner han i horisonten. Jag fattar ingenting, det är ju jättejobbigt för honom att ta vinden hela tiden. Kan aldrig vara rätt. Mina armar börjar nu lika spaghetti, det är väl STARK man ska bli av träning,eller..?
90 sek vila..

Nu kör vi 4 minuter! ..ropar den rakryggade Henrik. Min rygg hade däremot nu en mer makaron-liknande form.
Henrik for iväg i full fart,sanden sprutade efter hans hjul.
Men på så grusig asfalt kan det INTE vara hälsosamt att dra på så snabbt. Riskfyllt och oförsiktigt kallar jag det! Själv sänkte jag nu farten lite, vilket inte på något sätt skulle uppfattas som trötthet..mer som UTMATTNING.
90 sek vila..

Och då råkar Henrik säga att "han tycker att han borde ha dragit ifrån mig tydligare, ÄVEN OM HAN KÖR PÅ TRÖGRULLANDE SKIDOR!"
Fattades bara det...denne i övrigt oklanderlige gentleman ligger alltså och kör livet ur mig , för att sedan tala om att hans skidor är avsevärt mer trögrullande än mina.
Och varför..varför..välja tröga när det finns lättare som mina, förklara det den som kan. Men det är väl något hemligt kan jag tro..Men pga mjölksyra upp över öronen var jag relativt trögfattad nu.
90 sek vila..

Och så gick intervallerna stegvis neråt åt andra hållet. Tre minuter max.. och så vidare ner till 30 sekunder. Henrik låg ständigt steget för mig. Verkade ha bättre krafter av någon anledning. Fusk-tränar han där uppe i Idre..?
Men ett bra tips..BYT HJUL! Då skulle du bli riktigt snabb.
Själv var jag också trött. JÄTTETRÖTT. JÄTTEJÄTTETRÖTT.
Trots att mina hjul rullade lättare. Fattar ingenting.

Sedan hem.
Ingen hemma, så det var bara att fixa en egen lunch.
2 burkar Bong köttsoppa, ingen spädning.
Fortfarande hungrig.
5 mackor med leverpastej och en tallrik fil.
En flaska svagdricka (1,5 L)och 3 äpplen.

Sov som en stock 50 minuter.
Duschade (vilket jag borde gjort FÖRE maten)

Samma dag 14.00:
Långlopp med Henrik. Han hade lovat mig lugnt prat-tempo.
Henrik pratade mer än jag.
33km.
Blod-blåsor i händerna, värk i vänster axel.Det här är en härlig sport.

Söndag 10.15:
Henrik dök upp hemma och körde ett STENTUFFT intervall-pass på mitt löpband.
Jag provade lite medan han pausade, insåg att han var något starkare än jag...
Barnen stod i trappan o gapade. Om det var åt sin pappas kråk-akrobatik på löpbandet eller om det var åt Henriks tempoökningar blev jag aldrig klok på.

Söndag 15.00:
Rullskid-gänget samlades vid kyrkan. 8 deltagare.
Fina förutsättningar. Sol o nästan vindstilla.
Men vi hade bara hunnit över vägen vid Hyltan när eländet (fartökningen alltså) började. Och vem var den skyldige? Elmblad naturligtvis.
Ingen hänsyn togs till undertecknads möra kropp. Farten drevs obönhörligen upp
mot Anderstorp, och efter vändningen blev det riktigt tufft.
Längst fram nu Henrik (han med de tröga hjulen om ni minns..), därefter Elmblad som klängde sig fast som en igel.
Kvarnsund, Bolmgren och Bosse försökte följa, men fick ge ledar-duon en liten lucka.
Trots envist kämpande nådde Henrik Gnosjö först, tätt följd av Elmblad.
Halvminuten bakom kom de tre andra instormande, och strax därpå Daniel, Hermansson och Kallin.

Dagen avslutades med bastu, där vi som vanligt diskuterade hur bra vi kunde blivit om vi bara fått rejäl träning i unga år.
Gamle tränaren Elmblad snackade i en halvtimme om kapillärkrafter och blodtryck, men det lät inte särskilt trovärdigt. Då bytte han samtalsämne och skrämde upp oss alla med hemliga valla-recept.
Typ Hulån-blandningen, som citat: "ser för eländig ut men funkar i före där det både är is och pulvrig snö samtidigt" ...jo jo..
Bosse orsakade skratt-kramper när han utbrast att han " MINSANN FORTFARANDE VÄNTADE PÅ SITT STORA GENOMBROTT".
Kvarnsund fick en flaska Trocadero-läsk, och med den som napp satt han någorlunda tyst.
Daniel svettades o drömde om sin Cross-trainer.
Bolmgren stirrade utmattad ner på sina blodiga nävar.

måndag 1 november 2010

LGR-gänget...en liten uppdatering av läget.


LGR-gänget...vad händer?
Dags för en liten lägesrapport:

Göran och Nilenfors håller fortfarande fanan högt.
Görans armskada tycks läka bra, och även om styrkan inte är tillbaka riktigt ännu så fungerar löpningen utan större problem. Han är redan tillbaka i toppform.
Där har han sällskap av Thomas Nilenfors som med en fin marathon-prestation i bagaget nu växlar över till vinterträning.

Men för många andra är det mer halvdant med formen..
Andreas: knatar på hyfsat flitigt, men har tappat lite under året. Vill säkert börja träna lite hårdare, men vill ha draghjälp från övriga LGR-are.

Michael: stora problem med vaden. Likt undertecknad famlar han efter en lösning på skadeproblematiken, hans löpning ligger nästan helt nere just nu.

Thomas B: Hela hösten har runnit iväg, och fortfarande smärta i höger baklår, illa! Imorgon (tisdag) blir det ett drastiskt nytt läke-försök; Cortison-spruta! Hjälper det...? Vi får se.

Håkan: Enträgen som få detta året, 3 gånger i veckan har gett resultat. Håkan blir allt starkare och lämnar nu den ena LGR:aren efter den andra bakom sig i spåret.
Kommer vi att se samma utveckling hos Thomas Linder? Troligen.

Niclas N: Alltid i form..vi minns Lidingö med vördnad.

En del andra vet jag alltför lite om.
Sören och hans bror håller säkert riktigt bra klass, har tränat bra under året.
Paret Hellström: ingen info. Vet bara att dom jobbar o studerar för fullt.
Mattias L: ingen info. Men han tränar ju upp sig på 2 v om det behövs..

När det gäller dom som på vintern mestadels ägnar sig åt skidor hänvisas till särskilda inlägg på denna blogg.




Rykte:
Det sägs att vårt patenterade namn LGR har pirat-kopierats å det förskräckligaste.
Ett mindre seriöst gäng har tydligen anammat förkortningen, men hävdar nu betydelsen
L O V E L Y Gnosjö Rundan................på sin avsevärt kortare lilla joggsträcka.
Men hallåååå.....huuuuur lågt får man sjunka??? Jag vet inte vilket som är fjantigast ..namnet eller sträckan..

Institutionen LGR får under inga omständigheter dras i smutsen på detta sätt. Den har under årtionden frambringat blod, svett o tårar hos stora delar av Gnosjös mer manliga befolkning (och några rejäla kvinnor).
Jag vill på denna blogg ej upphöja de fräcka personernas namn i skrift, men Vi kräver att dessa AV MIG KÄNDA personer omedelbart byter namn på sin närmast fjuttiga lilla runda, alternativt börjar med pilkastning eller fia.
Det kanske kan vara bra för er att veta att jag känner en som tillhör ett fruktat MC-gäng.... Visserligen heter han Kurt-Uno , men ändå.
Jag föreslår att ni istället använder beteckningen LMR (lilla mes-rundan).