söndag 24 september 2017

Lidingöloppet 2017 En episk batalj mellan Gnosjölöparna




Lidingöloppet 2017 går till historien som en av de mer minnesvärda tävlingarna för GFK´s löpare.

Inte som det snabbaste, några riktiga fart-fantomer fanns inte med från hemtrakterna i år.
Henrik var ju ben-skadad och var de yngre - och normalt sett snabbaste löparna - håller hus vet jag inte. Vi måste försöka gräva fram några sådana ur sina gömmor till nästa år.

Inte heller som det gyttjigaste eller besvärligaste, förhållande var bra med lagom temperatur och mulet. Det regnade rejält dagen före, men den väl dränerade banan stod pall för påfrestningen av 30.000 fötter som trampade runt Lidingön.

Eftersom Åsenhöga-bördigt folk stod för de två främsta placeringarna i år
så får jag - något motvilligt - börja med att redovisa ett par av förortens löpare:

Gustav Kvarnvik!
Egen produkt från skogarna som trots ringa rutin helt respektlöst rusade in som lokalvinnare.
Riktigt bra gjort, och med sina 2,35,37 närmar han sig tider som de mer etablerade storlöparna från GFK brukar prestera.
Springer effektivt o lätt, kan bli nåt i framtiden.

Jonas Sigvardsson!
Näringsidkare som numera lägger det mesta av sin dyrbara tid på motionsidrott.
Flyter fram med ett effektivt glidande steg och tillhör dom hårda när backarna står som spön i backen. I år silverplats med fina 2,37,05

Andreas Pettersson!
Teknisk direktör i familjeföretaget, har länge längtat efter sitt genombrott.
Det kom nu när han slog personligt rekord med 7 minuter efter ett makalöst bra lopp.
Gentleman som han är lät han JS gå före de sista 2 kilometrarna, men steg alltså upp på tredje platsen på prispallen.  Tiden 2,38,31 imponerar!
Vi var några som med intensiva hejarop försökte få kontakt med honom 500 m innan mål, men vi möttes av en stelnad och glasartad blick, han var då inte kontaktbar längre.
Efteråt var han emellertid oförskämt nöjd, och kallade sig själv "Flower Power - the machine".



Thomas Hansson
Hade Hillerstorp bara varit lite mer kuperat hade säkert Thomas hävdat sig ännu bättre.
Nu får han nöja sig med att vara stark på de flacka partierna, men det räckte till en fin 4:e plats. 
Systern Camilla sprang för övrigt halva distansen, ett spänstigt syskonpar!
Camilla sprang 15-kmrundan jättebra, men jag förstod att hon velat vara någon minut snabbare.
Till saken hör att Camilla nog hade den mest långsökta (bort)förklaring jag någonsin hört från en löpare, hon ansåg nämligen att tidsförlusten berodde på att dom har vänstertrafik i INDIEN. Be henne gärna själv förklara sambandet, jag kunde omöjligen följa med i sådana kvinnliga tankesprång.

Daniel "J:son" Johansson
Debutlopp för Daniel på Lidingön.  Han bemästrade detta förvånansvärt bra, och ivrigt påhejad av sin Linda presterade han utmärkta 2,46,41.
-Hur kändes premiären Daniel?
-Jo, det var precis så brutalt som man förvarnat om, men jag är mycket nöjd och hade inte tjejerna babblat o bubblat så förgrömmat varje gång jag passerade hejarklacken så hade jag nog tjänat ett par minuter. Men dom vill ju bara väl, töserna, så det må vara förlåtet.  

Mikael Hellström
Trots mindre träningsmängd än normalt gjorde Mikael ett stabilt lopp, 2,51,07.
Han har i år haft principen att bara träna på Måndagar, detta räcker inte riktigt för högklassiga tider, men bra nog ändå!

Johan Kvarnvik
Hade fräckheten att spränga målsnöret 3 sekunder före Ida. Normalstraffet för ett så o-gentlemannamässigt beteende är normalt sett 4 sekunders tidsstraff, men han klarar sig undan i år eftersom även Johan kämpade sig igenom på ett bra sätt. Lite mer träning o han spränger 3-timmarsgränsen nästa gång.

Ida Sommehed
Ida verkade positiv före starten, och slutresultatet visar att optimismen var berättigad.
3,09,07 är jättebra sprungit och supportande pappa Per såg stolt ut över dotterns prestation.
Bra gjort Ida, och här finns ännu mer att hämta med mer målmedveten löpträning.

Något längre tider, men fortsatt utmärkta prestationer gjordes av
Algot Svensson
Tobias Svensson
Kenneth Palm
samt av radarparet Åke Svenningsson och Roland Eidhall som dessutom med dagens lopp slutförde sina 4:e KLASSIKER.   Anmärkningsvärt!

Henrik Alm var anmäld, men en envis benskada omöjliggjorde start i år.
Henrik har varit i riktigt fin löpform i sommar, men får ge det en ny chans nästa år.

Thomas B var på plats, men en krasslig vecka grusade hans chans till genomförande.
Ställde sig visserligen på startlinjen och flaxade iväg, men kände efter ett
några kilometrar att det var bäst att stiga av.
- Ja, säger Bolmgren ödmjukt, börjar jag svettas redan första milen så är det något som inte står rätt till. Kände att det inte var min dag, och även om jag var snabbast av Gnosjölöparna de första 8-9 kilometrarna kände jag att hälsan måste sättas i första rummet.
Jag hade ju mätt upp febern till över 36,9 på morgonen, alltså 2-3 grader högre än normalt.
-Nä, det funkade inte idag, men roligt för juniorerna som nu fick chansen att ta för sig.
Jag kommer tillbaka nästa år o sätter tillbaka skåpet på sin rätta plats.

måndag 8 maj 2017

Run against Malaria April 2017



Evenemang:
"Run for Malaria" (Ja, eller snarare mot..).

Plats:
Tempelhof nedlagda flygplats i centrala Berlin.

Tid:
Valborgsmässoafton 2017.

Deltagare:
Nettan Runesson, Lena Sveningsson, Per  Runesson, Thomas Bolmgren samt ett par hundra andra framstående atleter från Berlins olika stadsdelar.


Det blev en minnesvärd snabblöpning.
Lena attackerade ständigt med utbrytningar på den snabba 5-kilometersbanan, men inför målgången var vi alla samlade, precis som planerat.
Under löpningen hann vi även med att studera fågel- och växtlivet på det stora flygplatsområdet,
men även undersöka Berlinarnas privata grönsaksodlingar (man hade helt enkelt ockuperat en del av flygfältet och där samsades tusen krukor och andra odlingskärl, en mycket sympatisk och klok ockupation för att uppnå närodlade livsmedel).
Det där borde vi ta efter i Gnosjö City nånstans.

Vi fick även inblick i Berlin-bornas Söndagsträning.
Här förekom löpning, cykel, fallskärm, gång, inlines, ja, till och med rullskidor fanns representerade.
 
Vi kom heller inte allra sist i tävlingen.
En kvartett från gamla öst-Berlin kämpade för att slå oss men orkade inte följa när tempot drevs upp i den besvärliga motvinden på bortre flygrakan.

Nöjda sprängde vi målsnöret och fortsatte sedan dagen med allsköns aktiviteter.

Några bilder:
                                                             
                                               Juniortävlingen inledde arrangemanget.

                                                               
                       En av deltagarna var precis lika lång som flygledartornet (när han stod på tå)
 
 

De tre övriga mer normala

                                                                  
                                   Den längre av deltagarna tappade en kontaktlins, men den upphittades lyckligt   nog av en pressfotograf som kände igen den himmelsblå blicken.
   
 
 
Per var oberörd efter loppet och passade därför på att köra ett tufft pass på hotellets löpband när han ändå var i farten.
 
 

fredag 21 april 2017

Uppladdning inledd. Internationellt lopp väntar.

 
 
 
Uppladdningen har inletts inför årets första internationella löp-lopp.
Då resmålet är hemligt måste tyvärr informationen vara knapphändig.
Det kommer att bli en oerhörd kamp.
Nedan ett par bilder från förra årets start och information.
 
 
 


tisdag 18 april 2017

Nordenskiöldsloppet 2017 Fantastisk prestation av GFK:are


När man står vid sidan om är det ganska svårt att föreställa sig hur det är att åka skidor i 220 kilometer.
Och då menar jag inte 220 km/h..  utan ett lopp som spänner över 22 mil, 10 minusgrader, 15-20 timmars åkning, och en massa kroppsliga reaktioner som inte riktigt går att leva sig in i.
D.v.s. NORDENSKIÖLDSLOPPET i Jokkmokk. Världens längsta skidtävling!
Till detta hade GFK skickat ut 6 av sina mest envisa och starka skidlöpare.

Jag fick några sms-beskrivningar, och så småningom även en muntlig redogörelse från deltagarna.
Först o främst ska sägas att de tre modiga GFK:arna genomförde loppet med bravur.
Isak Nilsson var som väntat snabbast, Sara K därefter, och de övriga 4 hjälptes åt att även dom streta in under 20 timmar.
En mäktig bravad på min ära!

Ni måste själva intervjua någon av hjältarna för att få en bild av hur man upplevde resan ut i vildmarken och tillbaka, jag ger er bara några stödord och bilder:

- Kom inte å säg att det var en platt bana.. backigare än Vadsaloppet..
- Jag upplevde det som en blandning av en skräckfilm och Finska vinterkriget (dock ej uttalat av mer hårdhudade GFK:are..).
- Tänk Ski-cross istället, åtminstone i vissa backar, inga spår där inte..
- Tungt före i början efter snö kvällen innan. Med början menar jag 10 mil..
- Fantastisk service vid kontrollerna, och tur det fanns gott om Bajamajor (Erik Sv)
-Vi klarade oss från både vargar och björnar, men helt säker kunde man inte vara..
-Detta var ingen skidtävling. Det var en polarexpedition! (Sara K)
-Efter 6 mil hade jag rejäla skavsår i händerna.   Hur jag hanterade det..?  Man fick bara strunta i det så klart! (Daniel P)
- Jag var rätt trött på slutet faktiskt (Isak)
- Kände mig pigg nästan hela tiden. Hade hållit i träningen bra efter Vasaloppet så jag kände mig stark (Johan P)
- Aldrig mer. Fast underbart att ha klarat det! (Daniel P)
- Först åkte jag tåg. Jättelångt. Sen åkte jag skidor 22 mil, varav 5 timmar i mörker. Jättelångt! (Jonas Sigvardsson).

Såna här saker gillar vi i GFK att hålla på med, prova gärna själv nån gång!











 
   
  

torsdag 6 april 2017

Planering inför sommarhalvåret


Henrik Alm - som ju agerar nån slags träningsmentor åt flera av oss intresserade motionärer - kallade mig till planeringsmöte häromkvällen.

Först sprang vi intervall-träning, 6 x (3,30+2,00), det var jobbigt som attan.
Men men.. vi tog väl oss igenom, Henrik på starkare ben än jag.

Sen var det meningen att jag skulle duscha hos Henrik, han vill bjuda mig på Pasta Carbonara och prata träning.
Nu hade jag glömt ombyte, så Moa och Isak undrade väl var det var för en märklig man som satt vid matbordet, iförd Henriks T-shirt (den var ju i minsta laget för en rejäl karl som jag) och skidkalsonger.
Nu var ju inga damer närvarande så det fick bli så.
Förresten var Linas mamma Elisabeth inom en kort stund, men fick brått ut igen. Jag förstår henne.

Samtalet gällde mycket att Henrik ville veta lite om vilka målsättningar jag hade inför sommaren och hösten, så han ställde några frågor:

Thomas, hur ser du på kommande säsong, vad har du för mål egentligen?
-Ja, först vill jag säga en sak: Annie har skaffat häst!  Jag vet inte riktigt vilken inverkan detta har på mitt privatliv (läs: möjlighet att träna), förhoppningsvis inte alltför mycket. Gnäääääggg!!

Okey.. då vet jag det, men om vi börjar med löpning, vad har du för mål?
- Mycket enkelt att svara på!
-Jag vill aldrig bli sist i Måndagsgängets träningar, den dan ICA-Peter kutar ifrån mig ska jag bli hovslagare istället. 
-Jag vill springa Göteborgsvarvet med Andreas och andra GFK-vänner, det är kul o lajbans. Helst på liknande tid som senaste åren, dvs slå AP med bred marginal. Räknar iskallt med att vara närmare Linus Hultegård också, tror han har nått sin topp nu.
Sen är det så att Per o Åsa Gabrielsson har spanat in ett nytt trevligt hotell i Gbg, det vill man ju inte missa.
Utsikten är enligt dom "heeeeelt fantaaastisk". Dessutom ville dom hemskanes gärna nån gång bli omnämnda på min blogg, så nu fick jag tillfälle till det.  Ska bli kul att prova det hotellet, det ser ju onekligen väldigt fint ut.




                  
Men Thomas, tillbaka till målsättningarna nu, vad tänker du mer?
- Jo, jag vill ju gärna springa Lidingöloppet också. Det där är ju ett lopp för dom RIKTIGA löparna. Förra året fegade t ex Jonas Sigvardsson ur i sista stund, rädd för att tappa ansiktet...
Han blir nog farlig i år, men det vore kul att tampas med honom där. Problemet är bara att jag är rädd att han inte klarar att hålla sig skadefri. Han har ju yttrat att han "utan problem kan gå ner mot 2,20", men han snackar mycket grabben.
Själv är jag ju som alltid mer ödmjuk och skulle aldrig fnissa i det tysta när han eller andra sticker ut hakan på det där sättet.

Okey Thomas, några fler löp-lopp på gång?
- Tja vi får se, det blir kanske några internationella storlopp. Jag har visserligen i dagsläget bara ett inbokat, men där räknar jag med att prestera på topp. Kommer att ha sällskap av en tre-fyra andra från hembygden där också.

Låter ju jättespännande Thomas, men skidåkningen då? Blir det stakning på blanka skidor även nästa år?
- Vilken fråga..  bensprätt tillhör det förgångna, det vet väl du om någon.

Ok, TB, då vet jag hur vi ska lägga upp träningen närmaste månaderna. Tack för ett bra samtal.
- Tack själv Henrik.

 
                             


   

tisdag 7 mars 2017

Vasaloppet 2017 The Story

Allt började som vanligt.
På Fredagen den 3:e Mars kl. 05.30 mötte 50-talet morgonpigga GFK-åkare upp vid klubbstugan.
Mikael Larsson - vår eminente chaufför - hade tankat bussen, denna gång inhyrd från Ivar Svensson.

Vägen gick förbi Rattugglan utanför Mariestad där frukost inmundigades.
För vissa en enkel ostfralla, för andra falukorvsportioner som kunde räcka till två Vasalopp..

Bussen åkte vidare.
Passerande Enåsa församling tog plötsligt Christer Park till orda, nu vankades det skrönor av sällan hört slag.
Christer har god kännedom om området och kunde berätta skräckinjagande historier om hur det spökade.
I den ena kyrkan tändes tornljusen av sig själva, vid en annan kyrka vandrade en gammal spökdam omkring med en gris i famnen.
Vi var alldeles gripna av Christers fabuleringar, vågar man röra sig i dom trakterna framöver...?
När vi hämtat oss var det dags för lunch på Grönland.
Ja, med detta menas restaurang Grönland i Malung, allt enligt känd rutin.
Därtill kompletterande proviantering i Coop-butiken för några, samkväm på järnvägscaféet för andra.

Kort färd vidare till Berga by där nummerlappar uthämtades.



Sara hade lyckats hamna i 2a startled, vete tjyven hur det gått till, men hon hade väl pratat ihop sig med några andra "Bibs" som var på gott humör den dagen....


Det är väl ungefär vad vi hann på Fredagen.
Dagen slutade med matlagning i våra övernattningsstugor hos Tore, Gullan, Tommy och allt vad dom heter.
Trevligt värre har vi i alla fall, särskilt på Fredagen då nervositeten ännu inte tagit överhanden.

Lördag:
Vi vaknade till ymnigt snöfall.
Nu var det inte lika muntert längre. Fallande nysnö är ju det värsta en skidåkare vet, det är närapå omöjligt att få fäste om temperaturen ligger runt nollan och snön faller.
Bolmgren gäspade emellertid och sporde:
- Jassååå, ni tänker åka med fäste ni.. ? Nä, sånt där klabb har jag slutat med. Låt det snöa så mycket det vill, här ser ni grabben som litar på överkroppsstyrkan. Benen sparar jag till löparsäsongen.
Isak o Sara tittade förvånat på TB..  om den ....... (rimmar på stubben)  kan åka ovallat, ja då måste vi väl klara det också..?

Glidtester i Mångsbodarna stod nu på programmet.
Vissa for iväg mot Risberg, andra mot Smågan.
Andra sökte skydd i våffelstugan där dalkullorna serverade allt möjligt som inte hittas på Viktväktarnas meny. Mums Filibabba!


Sedan följde en sista komplettering av vallor, stavar, choklad, apelsiner och öronproppar.

Eftermiddag och kväll ägnas åt framför allt åt vallning och andra förberedelser för den stora utmaningen som väntar.
Det är ett märkligt skådespel som äger rum i Tores garage:
Flour-ångan ligger tät som dimman vid Lützen när Daniel Peterssons strykjärn far fram över skidorna.
Daniel hade för övrigt köpt upp 80 % av alla valla som fanns i Mora kommun.



Erik Sveningsson briljerar med kemiska uträkningar som ingen begriper, inte han själv heller.

Christer Park smyger in i ett hörn med sina, Linnéas och Johans skidor.
Försöker man få något vettigt ut honom vad han vallar med så kommer ett mumlande - och oftast obegripligt - svar som inte gör någon klokare.
Det kan till exempel låta så här:
-Vad väljer du för valla i år Christer?
-Joho, det ska jag säga er pojkar, att 1987, då var det ett konstigt år, då vallade vi o norrmännen med Lotrec, och vi hade bergfäste trots att det både regnade o var tjugo grader kallt i Evertsberg. Nu finns ju inte den vallan längre o den hade säkert inte fungerat idag i alla fall.  Har ni sett som det snöar? Det blir nog en jävra resa imorgon, men jag hoppas turista ner på 6-7 timmar.
Pajken är också i fin form o Linnéa är inte dålig hon heller. Nähä, nu får jag lägga på ett par lager av den här nya Rodeburken utan ettikett, vad den nu heter, den ska visst fungera bra sägs det, jag har diskuterat med Furunäsa farsa. Jag köpte sista burken i Alingsås och den räcker inte till alla hur gärna jag än vill. Och jag har mycket att sköta ikväll förresten, jag ska både hinna steka fläskpannkaka och beställa en resa till Svalbard så ni får klara er bäst ni kan. Men prata med Petersson om glidet, han kan allt utom att valla.



Mat igen.
Många kalorier, stora portioner.
Nattsömn.
Öronpropparna kommer till användning, GFK´s medlemmar utgör en veritabel provkarta på snarkningsljud.

Mikael Larsson bodde i min stuga i år igen; Han snarkade lagom.
Värre var att han började äta chokladkaka 02.45.
Det prasslade på ett sätt som Apotekets öronproppar inte är förberedda för.

Söndag 03.45:
Vasaloppsmorgon.
Klockan ringer.
Allt måste nu vara förberett.
Kläder i olika väskor, nummerlapp o chip ligger framlagda.
Vi ser till att alla i stugan kommer till medvetande och försöker tvinga i oss gröt o smörgåsar.
Harald knäpper händerna och ber en sista bön att allt ska gå bra även denna gång, flest Vasalopp av alla GFK:are på årets resa..

04.45 Avresa med bussen till Berga by och startområdet.
06.30 öppnar portarna till respektive startfält.   I GFK finns de flesta nivåer representerade, allt från Henrik Alm i elitledet till de något långsammare i led 10.
Det är det fina med GFK´s resa, här finns plats för alla, ingen värderas högre än den andre.
Mycket trevligt.
Tillbaka till bussen, en sista smörgås, kanske en kopp kaffe.
Vi önskar varandra "Lycka till !!" och så går alla till respektive startled vid halvåtta-tiden.

Överdragskläder av, plastpåsen försvinner med lastbil till målet.
Startskott!!
Pang!!

15.000 skidentusiaster ger sig iväg på färden:
Startsträckan vid Berga by, en kilometer snabb stakning.
En lång, lång, trång, trång uppförsbacke till myrarna.
Pust o stön.
Belöningen blir härlig skidåkning över myrarna.

Efter 11 kilometer; Smågan och första drickan.
Flack åkning till Mångsbodarna.
Här känner vi igen oss sedan gårdagen, men inte tid för några våfflor idag, inte.
Nerför, men snart den krävande slakmotan till Risberg.
Kilometerskylten hånar: "60 km" kvar..
Men vi fixade den backen också. Även om den tog lite på krafterna.

Tuff o kuperad terräng till Evertsberg, en av loppets hårdaste passager.
Många småbackar äter på armar o ben.
Men nu är vi halvvägs, bra jobbat.
"45" Puh..

Nerför rejält till Vasslan, lätt en bit, men så kommer Lundbäcksbackarna upp mot Oxberg.
Man är trött nu. Alla är trötta.  Riktigt trötta.
Det tystnar i leden.
Tankarna riktas inåt, nu gäller det att pannbenet vinner över musklerna.
Jag borde druckit mer i Evertsberg..

Men stretar vidare mot Hökberg som nås efter ytterligare en långsträckt - om än inte så brant - backe.
Vätska. Tack! HIT MED EN MUGG TILL,  FORT !! TACK !!!

Snabb - hisnande snabb - utförslöpa.  Ett par kilometer rinner undan i ett huj.
Eldris nästa.
Kaffe.
Tack gode Gud för Eldris o kaffe.

Nu ska vi väl fixa det, bara några småbackar kvar, mest lätt åkning.
Om man vore pigg alltså..
Sista biten in mot mål, kilometerskyltarna blir smalare, äntligen ensiffriga.
"4"  
"3"   
"2".
Känner mig stark nu, märkligt med de där ensiffriga skyltarna.

Hemusområdet och Moraparken i sikte.
Man vill komma i mål. Snart!
Och så ser man Mora kyrkas spira ovanför trädkronorna.
Många fäller en tår av glädje.
Speaker-rösten, då vet man att man är nära.

Kilometerskylten signalerar " 1 " .
Nu vet man att man tar sig i mål.
Känslan är så såå skön.
En sista kraftansträngning, ett par små backar innan upploppet, kanske mäter man krafterna mot någon de sista hundra metrarna.
Speakerrösten i högtalarna:
"Och så har vi nummer 8828, Lars Stenholm från Gnosjö på ingång"

Folket längs upploppet ropar och applåderar.
Och så får man sträcka händerna i luften och andas ut.
Man slänger en snabb blick på målportalen.
"I fäders spår för framtids segrar".
I den stunden bryr man sig föga om segraren är en Norrman, en svensk eller nån annan.
Men man undrar hur det gick för Henrik, hur gick det för mina kamrater, fick Britta Norgren äntligen vinna, hur har jag lyckats själv?

Buss mot dusch o torra kläder.
I bussen växlar man några ord med någon man inte känner.
-Hur gick det för dig?

Man huttrar o fryser lite lagom.
Varmt, välförtjänt strilande vatten.
Jag gjorde det.
Igen.
På morgonen före loppet förstår man inte varför man håller på med det här.
Efter loppet har man alla svar.

Efter målgång - den drar ju ut på tiden eftersom vi är olika snabba till målet - träffas vi nånstans för eftersnack.
En efter en droppar in, de flesta med en nöjd min.
Resultat jämförs till höger o vänster.
Mobilerna och Vasaloppets förnämliga resultatrapportering har blivit ett kul verktyg, det finns många sätt att värdera egna och andras prestationer.
Man jämför sig med klubbmedlemmarna, mot andra i hemtrakterna, mot andra i samma åldersklass osv osv.

GFK`s prispall 2017:

1.Henrik Alm 
Plats  82                tid  4,16    
Vår egen elitåkare presterade på topp! Bilden nedan från årets träningsläger i Dolomiterna.

2.Isak Nilsson
Plats  329               tid 4,41    
Precis så bra som vi hoppades på, även om några illvilliga Burserydare snuvade honom på lite av innehållet i glädjebägaren..

3.Thomas Bolmgren
Placering 1162    tid   5,18    
Klamrade sig fast på GFK-pallen igen, hur gör han??
Precis som på bilden sitter han ju mest o tittar istället för att träna.

                                                        
 

 


Därefter följde
Johan Lindow, lysande förbättring i år        5,26
Viktor Park      alltid stark                           5,27
Sara Karlsson  vår hårt satsande tjejstjärna 5,34

Joakim Kallin                                               5,35
Samuel Elmersson                                        5,41
Emanuel Elmersson                                      5,45

Daniel Sjöholm                                            5,48
Victor Erwing                                               5,48
Daniel Petersson                                           5,54

Tobias Arvidsson                                          6,01
Peter Andersson                                            6,02
Harald Hermansson                                      6,05

Johan Petersson                                             6,06
Erik Sveningsson                                           6,13
Petter Gustavsson                                          6,13

Listan fortsätter, men jag stannar efter de 18 främsta, kolla in Vasaloppets websida för alla övriga resultat.

Nej, förresten, alla våra duktiga tjejer ska lyftas fram i ljuset:
Förutom Sara räknar vi in ytterligare 7 snabba skidåkerskor:

Sofia Skörde            7,38
Ellen Gottfridsson    8,20
Linnéa Park              8,33
Elin Hermansson      8,46
Evelina Olofsson      9,05
Tina Molin               9,22
Matilda Stenholm   10,57


Samling vid bussen igen och kort färd till i Våmhus där vi äter och sover efter loppet.
Sover ja.. det är inte svårt att få alla i säng.
Kropparna är nu trötta, men mätta och nöjda.
Vid tio- halvelvatiden är det ganska tyst, bara snarkningarna stör friden i den fina bygdegården.
Så vaknar vi på Måndagsmorgonen och blir serverade en rejäl och god frukost, helt i linje med gårdagens förnämliga middag i stora salen.

Diplomhämtning i Mora.
Glädjen över avklarad bedrift märks tydligt så här dagen efter, här ser vi Tina, Linnéa och Elin i ett gemensamt glädjeskutt.


Det är så viktigt och roligt  att de gamla Vasaloppsrävarna fortfarande deltar på resan.
Harald och Christer har tillsammans 68 Vasalopp.
68....   smält den siffran en stund.



Så bar det av hemåt Småland igen.
Snö - som vi saknat hela vintern - mötte oss när vi närmade oss Gnosjö.
Men nu lägger de flesta av oss skidorna på hyllan för denna säsongen.

Vi ses snart igen.
På rullskidor, på löparstigarna eller vid någon stakmaskin.

Tack för i år, alla skidkompisar !













lördag 4 mars 2017

Nattvasan 2017


Mörkt










































































































Pannlampa skymtar förbi


























Mörkt


















Bra gjort av Lina o Jonas

















Gonatt