torsdag 30 augusti 2012

3 hårda grabbar, 2 tuffa träningar.

Onsdag:

Jag, Torgny och Isak samlades vid Gnosjö Kyrka efter jobbet (s.k. after work).
Rullskidpass väntade.
Det låg i luften att det skulle bli hyfsat hårt eftersom ingen sagt att "vi tar väl det lugnt idag"..

Samuel borde varit med, men DNS.

Iväg mot Anderstorp på cykelbanan, men halvvägs vek vi in mot Stjärnehult för att få några (mindre) backar att kämpa med.
Vidare in mot Anderstorp via Tokarpskröken.
Isak höll farten förbi kyrkogården och höger in till rondellen där vi hittar tillbaka till cykelbanan mot Gnosjö.
Kort drickapaus vid rondellen.
-Han är duktig den där Torgny, sa Isak (som borde lära sig att uppföra sig i fint sällskap).

Det blev sedan en härlig åkning de sista 8-9 km hemåt..
Isak höll farten på flacken med sina motorsågsarmar.
När vi närmade oss "stora parkeringen" är det svagt svagt utför, här tryckte Torgny på så att Thomas o Isak fick gå ner i fartställning i suget bakom, härligt!
I Härryds-slakmotan tryckte Thomas på som vanligt, tufft för magmusklerna.

Sista biten in mot Gnosjö hjälptes vi åt och trots den minutlånga drickapausen i rondellen klockade vi 51 minuter, vilket nog är en hygglig tid på  sträckan.

Det var aldrig någon stenhård körning, men vi låg på 80-90% långa bitar, bra nog!



Torsdag:
Stavgång, eller bättre uttryckt "Älghufs" stod på programmet.


Vi tog stavarna med oss och for med bilen till skidbacken Isaberg, Hestra.
Isak hade glömt att byta om (hur glömmer man det..!!?) och fick köra en striptease framför 8 damer i en minibuss på Höganlofts parkering.
- I´m still going string, fick han ur sig.
Kan bara beklaga hans beteende.

Vi bestämde att vi skulle vara "lekledare" var sin omgång, intervallstakning upp till toppen.

Thomas beordrade enminuts-intervaller, där ansträngningen var framåt-uppåt, vilan sakta tillbaka nerför eller på tvärs.
Man hinner ett antal upprepningar  innan man är uppe..
PUH!
Ner igen.

Torgny ställde klockpipet på 15 sek ansträngning, 20 sek vila.  Upp mot toppen igen.
-Vi kan gå lite nu, sa Torgny när det var som värst mitt i backen.
-Vi gör det, sa Isak.
-Kärringar, sa Thomas.
Smärre kolapps framför topphyttan, PUH!!
Men ner igen.

Isak: - Vi kör helt enkelt 4 minuter uppåt så bra vi orkar.
Och det gjorde vi.
Hjärtat slog som Tysons boxnävar, lungorna pumpade och frustade.
PUH !!!!

Kort vila, sedan lufsade vi ner igen i det blöta gräset.
Ett ansträngande men nyttigt pass.
-Det är tufft om man ska vara topp 300 i Vasaloppet, sa Torgny.
-Håll truten, sa Isak o Thomas.

Vid återkomsten till Gnosjö gjordes ett kort besök i GFK-stugan.
Där lyste flitens lampa över Christer Park och Sven Sundqvist som i planeringssyfte satt lutade över en stor karta över Töllstorpsområdet.
Det finns ett namn på såna gubbar.. Eldsjälar.

Fredag:    ????   Blir det kanske en "ALM"  eller en "WICK" ?  (hemliga träningsbenämningar)

söndag 19 augusti 2012

Åsenhögaloppet 2012

Åsenhöga hade som vanligt i Augusti kraftsamlat till en väl organiserad terrängtävling.
Banan var väl preparerad, vätskekontoller bemannade och tidtagningsklockan uppsmörjd.



Rekordmånga löpintresserade mötte upp, och regnmolnen skingrades lagom till eftermiddagen.
Lite kvav luft, men i princip fina förutsättningar inför kraftprovet.


Rikard Claesson fick gälla som favorit, och även om Alexander Öberg mfl hängde med fint i början kunde Rikard dra ifrån efter några kilometer och vinna ohotad. Hade Richard varit mer pressad är väl frågan om inte banrekordet hade varit i fara, nu "nöjde sig" denne snabblöpare med utmärkta 32,55.
LGR-löparna  var överlag nöjda med sina prestationer, resultatlistan kan studeras på
http://loppet.frasteknik.se/Data/Sites/1/pdf/åsenhögaloppet-2012.pdf


Bland deltagarna kan bl a nämnas:

Olof Forsberg med fru Annette, som utkämpade en hård kamp på korta banan. Med ett forcerat krumsprång från Annette besegrades Olof de två sista metrarna.

Anton Holmgren, juniorlöpare som på lätta ben seglade förbi undertecknad med halvannan kilometer kvar. Hur kan man springa i så fladdriga kortbyxor!?

Daniel Sigblad visade att cykelmusklerna fyller funktion även i löpning, fin slutspurt igen!

Isak Nilsson, tävlande för suspekta "Kräftan IF" siktade på att ta rygg på mig, tji fick han! (Men personligt rekord är bra nog.)

Torgny Sundquist är en mycket stark skidåkare och cyklist, och inte dålig på löpning heller! 

Andreas Petersson var trött men mycket nöjd med sitt lopp. En ovanligt offensiv löpning från denne taktiske mästare. Vart tog fotsmärtorna vägen....?

Mattias Petersson, boende "på banan" känner terrängen väl, vilket han visade med fina 42,21.

Sören fick släppa till ett par minuter i år. Lätt skadedrabbad gjorde Sören ändå ett bra lopp.

Håkan Hägg startade som vanligt i ursinnigt tempo, fick lugna sig lite eftersom det visade sig att banan även innehöll uppförsbackar. Bra kämpat!

Mats Svenningsson är alltid i fin form i såväl löpning som skidor. Med Sonakull-gener i kroppen hanterade han den kuperade terrängen mästerligt.

Tryggve G. vet man aldrig var man har. Överraskade återigen med ett strongt lopp.

Anton o Thomas Linder går en intressant framtid till mötes i löparspåren. Vad månde bliva..?

Johan Berkö från Anderstorp fanns på plats i år igen, har sprungit SAMTLIGA Åsenhögalopp.

Damklassen vanns av Linn Lorentzon från Skillingaryd, men hon jagades tappert av bla Monica Hellström, Ann-Britt och Ulrica.

Korta banan vanns av Rasmus Larsson respektive Matilda Linder.
Här kompislöpte även Edvard Bruveris och Hugo Bolmgren på fina 14,03.




Nämnas bör även att LGR-gänget var representerat på "Prinsens Minne" , en relativt krävande halvmara i Halmstad samma dag.
Thomas Nilenfors sprang på ca 1,33,   Daniel Petersson 1,54.

För att inga anklagelser om fuskträning skall inkomma till redaktionen meddelas även att Thomas, Isak och Torgny stakade 18,05 km (Gnosjö-Anderstorp inkl Tokarpssvängen) på rullskidor söndag kväll. Mestadels normaltempo, ett o annat backryck förekom dock.

torsdag 16 augusti 2012

15,2 km i skön sommarkväll


Följande typiska LGR-löpning tisdag kväll:

Kallelse utgick via sms till lämpliga löpare,  "Långa Bondarpsrundan från Rönngatan kl 19.40".
Ett lugnt 5,11-tempo var anbefallt.

Thomas o Kjell Bolmgren mötte upp i tid, så även Håkan Hägg.
Vi inväntade Andreas som duktigt förvarnat sen ankomst.
Michael fanns på plats, men ej ombytt "han var lite trött ikväll" (men rapporterade å andra sidan om fuskträning ihop med Daniel kvälleen innan).
Isak svarade att han vilar sig i form.

Vi satte iväg i ett skönt tempo, skogsvägen upp mot Bondarp.
Kjell visade tidigt att han var dragvillig, men vi höll nere tempot så som bestämt eftersom det dessutom var ganska mycket uppför.

Så vände vi ner mot Töllstorpsjöns norra ände.
Men redan här började Andreas sacka efter.... Vad var det med honom?..Mystiskt..
-Han brukar börja lite defensivt ibland, sa jag lugnande till de andra. Han kommer snart ifatt.

Men inte... Andreas försvann så sakteliga bakom oss. Mystiskt försvunnen bakom krökarna i skogen.

Vi andra stretade på runt bergarundan och Töllstorpsområdet, och tillbaka runt sjön upp mot Bondarp igen.

Nu återstod bara de sista 3,5 kilometrarna tillbaka nerför skogsvägen mot Gnosjö.
Kjell gjorde ett par smärre fartökningar, vi andra hakade på.

Så i mål på Rönngatan där Michael tog emot oss med stående ovationer.
Eftersom Andreas bil stod kvar förstod vi att han trots allt inte brutit, så med frågande min inväntade vi honom.

Och så kom han äntligen!

-Men Andreas, vad hände...vart tog du vägen??
-Jag fick ont i foten. Måste skaffa nya ortopediska inlägg.



Så är livet för ett åldrande LGR-gäng.



  
 


söndag 12 augusti 2012

Cykelvasan 2012

Ett par av våra LGR-vänner har infört MTB-cykling som en del av sin motionsvardag.
Själv har jag haft nöjet att få träna ett par gånger med Harald, Bosse, Kallin och P-O Nedstedt.

Dessa fyra, och flera andra från Gnosjöbygden ställde upp i årets Cykelvasa.
Ett MTB-lopp som i stort följer Vasaloppets sträckning, varierande mellan grus- och skogsvägar.



En kort rapport:

P-O och Kallin, gamla storcyklister med landslagsmeriter, gjorde naturligtvis fina lopp.
Den förstnämnde 3,27 , Kallin på 3,39.  Starkt!

Men lika imponerande är det som Harald och Bosse presterade.
Harald visade att träning ger resultat.
När jag frågade om han kommit upp i mer än  130 träningsmil i skogen var hans svar:
- Ja..det räcker nog inte..
Följdaktligen placerade sig Harald riktigt högt i H60-klassen med sina 3,46.
Bosse (H45) strax bakom med fina 3,54.

Enligt Bo var det "väldigt slagigt och gropigt i många av de långa nedförsbackarna", vilket han enligt egen uppgift "inte förberett sig tillräckligt för", även om han cyklat några gånger nerför Trollsebobacken.
- Jag trodde loppet skulle gå mer över myrar, varför jag fokuserat mer på att hantera eventuella omkullkörningar i sumpmarker, sa Bosse.
(Här fick han in en känga till undertecknad, som i en träning i våras orsakade en blöt krasch för Bosse...)

- Dessutom trodde jag ju - efter att ha kört många Vasalopp genom åren - att det skulle vara mycket mer snö. Inte heller här hade jag ju nytta av min specifika farträning, beklagade Bosse stillsamt.



Harald bekräftade att det fanns en del tekniska svårigheter, men som han sa:
-Det gäller att ha tränat på att framhjulet ibland står på tvären i 50 km/h. Den typen av hinder har jag övat många timmar på uppe vid Rudö.

Vem vet, kanske ger dessa herrars framgångar mersmak.
Får vi se ännu fler Gnosjöbor i Sälen nästa Augusti?


Övrig info:
Nästa helg - lördagen den 18:e  kl 15.00 - är det Åsenhögavarvet,   9,1 km terränglöpning.
Alla motionsintresserade uppmanas att bege sig till detta smått trevliga lopp.
Banan är inspekterad av undertecknad och måste anses vara i ovanligt fint skick för att vara i Åsenhöga.





.

torsdag 2 augusti 2012

Swiss Alpine Ultramarathon 2012

Vi hade sett fram emot äventyret länge, jag och Andreas.
För mig väntade 5:e loppet, för Andreas var det premiär.

Förberedelserna på hemmaplan och på semesterresan till Italien hade gått enligt planerna, även om antalet backiga långpass kunde varit betydligt fler.
Framför oss låg en långlopp som i år mätte 79,5km, där vi skulle upp o vända på 2.800 meters höjd.



På fredagsmorgonen lämnade vi semesterhotellet i Naturno, Italien för en kort bilfärd till Davos i Schweiz.
På eftermiddagen sprang barnen "Mini-Swiss Alpine" med goda resultat, och på kvällen - på en lite dramatisk bilfärd -  rekognoserade vi banans första tredjedel.
Andreas var märkligt tyst på middagen efteråt...han hade plötsligt insett hur långt 8 mil är.

Lördagen den 28 Juli var det dags.
Kl 05.30 frukost på hotellet i Davos, därefter den korta promenaden ner till Stadion och startplatsen.
Vädret var bra, även om vi anade att det kunde bli lite regn och mullrande längre fram på dagen.
06.30 var familjerna på plats för att uppleva den speciella stämningen innan start.
Helikoptern kretsade över startfältet, den utgör den enda förbindelsen med omvärlden om något skulle hända upp i bergen.
Strax innan start spelas som vanligt "Conquest of paradise" i högtalarna, en perfekt uppladdningslåt.
.
Vi hade lämnat en ryggsäck på ett lastbilsflak. Den skulle köras till foten av berget, om dåligt väder hotade så hade vi packat ner varmare kläder, ett krav från arrangörerna.

Så, med schweizisk precision, startskott kl. 07.00, PANG !

Vi hade bestämt att starta i behärskad fart för att inte riskera någon märkbar trötthet i början.
Andreas agerade farthållare och prickade tempot perfekt.
Vi lunkade på i ett skönt 6-minuterstempo, lite gång i vissa krävande backar för att spara musklerna så mycket som möjligt.
Målsättningen var också att springa hela loppet tillsammans.



Allt flöt på utan incidenter och vi nådde Filisur (30km) efter exakt 3 timmar.
Vi var fortfarande ganska pigga, men det är nu loppet börjar.
Först ett par kilometer grusväg, svagt uppför. Vid Bellaluna övergår den i en asfalterad serpentin-väg, där joggade vi och gick om vartannat.


När vi efter en timma uppför närmade oss Bergün var Thomas lite sliten i benen, men inte värre än att en kort drickapaus hjälpte.
Här tog vi också med oss överdragsjackan från ryggsäcken eftersom det fanns risk för sämre väder  på höjderna.

Klockan var nu drygt 11, dags att fortsätta uppåt, uppåt, uppåt.......
Vid 12-tiden passerade vi den sista bebyggelsen vid Chants, och jag nämde för Andreas att vi nu hade cirka 2 timmars stretande till första toppen.
Hastigheten när vi joggade eller gick var nu relativt låg...
En riktigt brant stigning på en smal stenig stig klarades av, och vid 2-tiden kunde vi äntligen ta de sista stegen uppe vid Keschhütte, ca 2.700 m över havet. Här har ca 51 km avverkats.
En utposterad läkare såg oss i ögonen och konstaterade att vi kunde få fortsätta.



Några muggar vätska, ett par bullar, och så vidare.
Först brant nerför, sedan utplanande förbi en vacker alpsjö, men strax brant uppåt igen mot Sertigpass, 2800 m över havet, högsta punkten var nådd !!
Här  passerade vi också 60km.

Ett par snöfläckar och otaliga fjällbäckar svalkade fötterna, och nu bytte banan karaktär.
Nedför i en timma.
Balansen och fotlederna fick bekänna färg på den tidvis extremt steniga stigen.
Släpper man blicken från marken en tiondels sekund riskerar man omedelbart ett fall mot någon vass sten, inte så kul.
Men vi klarade oss med nöd och näppe och nu började stigen plana ut ner mot en vacker dalgång.
När vi sprang över en liten bra över en av de många fjällbäckarna stannade Andreas upp för en sekund.
Han slängde en blick upp mot bergen som vi övervunnit, kan bara ana vad han tänkte..



Nu hade vi ca 15km kvar.
Mestadels lättsprungen terräng, men benen var ju nu ganska matta, så det gick inte så fort.
Vi sprang en vacker skogsstig in mot Davos, men nu fick vi ovädret över oss.
Skyfall och åskväder gjorde att vi hukade under granarna längs stigen, men just nu brydde vi oss inte så mycket om att vi blev genomblöta, målet hägrade.
Envist joggade vi på stumma ben, en och annan kort gångpaus.

3km kvar..
Vi hörde ljudet från Stadion.
-Vi fixar det!  sa jag till Andreas.
-Tror de verkligen det..?! svarade han, men vi kunde nu båda lufsa på riktigt hyggligt.

Så in genom Davos gator, och fram mot Stadion-anläggningen.
Innanför grindarna hade familjerna trotsat det ruggiga vädret och väntade på oss. Barnen sprang de sista 100 metrarna tillsammans med sina pappor, en härlig upplevelse.
En trött tysk KRÖP över mållinjen framför fötterna på oss, men nu, efter att ha passerat mållinjen på 11 timmar och 25 minuter fick även vi sjunka ihop.


Glada hängde vi medaljen om halsen, och tog emot den åtråvärda t-shirten med ryggtexten "FINISHER K78 2012"

Vi hade klarat det !!