tisdag 27 mars 2012

Håkan vs Thomas 1 - 0

Tisdag kväll 18:45.

Thomas föreslog Håkan en s.k. fart-variation runt Bondarp och Bergrundan.

-Nu startar vi lugnt så att vi orkar med några märkbara fartökningar, sa Thomas.
-Jag har bara ett tempo, sa Håkan.

På skogsvägen upp mot Bondarp drog Håkan på rätt bra, därför blev redan första tempohöjningen (i långa backen före Bondarp) ganska kämpig.

-Backen tar 1 minut o 20 sekunder, sa Thomas.
-No problems for me, svarade Håkan. Pigg nog att tala utrikiska.

Förbi Bondarp påpekade Thomas ånyo för Hägg att man borde sänka hastigheten mellan ökningarna, det är liksom hela poängen..
-Jag kan bara ett tempo, sa Håkan.

Förbi vindskyddet vågade Thomas inte längre föreslå någon ökning, det började bli jobbigt.
Håkan ökade.

Upp mot Bergarundan kände Thomas mattheten komma krypande, andningen ville inte riktigt stabilisera sig.
-Vi tar det lite lugnt nu, så vi kan öka mot Bergatoppen, försökte Thomas.
-Jag håller mitt tempo, och ökar utifrån det.., sa Håkan.



Uppe på Bergatoppen flämtade Thomas som en hund.
Håkan såg pigg ut.
-Jag måste nog gå lite, sa Thomas.
-Ja,ja det är ju också en typ av fartvariation, suckade den alerte Håkan.

Thomas försökte återfå flytet och vi lufsade vidare.
Men strax fick jag ge mig igen o gå några steg när vi var på väg ut mot elljusbanan.
-Jag mår inte bra, sa Thomas, vit i ansiktet.
-Det är en fin vårdag idag, sa Håkan och sträckte ut steget.

Thomas frustade och hjärtat bultade när vi rundat fotbollsplanen och kom ut på Fritidsvägen.
-Jag går lite igen, sa Thomas.
-Nej förresten, det gör jag INTE, sa Thomas direkt när han såg att vi precis då mötte Håkans fru och dotter.
-Ingen fara, sa Håkan. Sofia är snäll så du behöver inte skämmas. Hon är van att jag tröttar ut folk.
Hon har förresten lovat att sätta fram TV-fika till mig ikväll. Det gör hon jämt faktiskt. Det har pratats om räkmacka.
-Du har det bra du,sa Thomas. Lena brukar möjligen sticka till mig nån liten skalk som blivit över när barnen - och deras 15-20 kompisar - fått sitt. Och i TV-soffan får jag inte plats längre. Där ligger fullt med djur.
Men jag brukar tjuväta falukorv när hon inte ser mig..!!


Så klarade vi av sista biten hemåt Håkan.
-Jag har verkligen fått kämpa idag, sa Thomas och föll ihop, helt slut.

-En skön avslappnad 12-kilometare sa Håkan. Jag njöt varje steg faktiskt.
Om du vill kan jag maila dig några bra träningstips.

-Jag måste hem o duscha nu, sa Thomas.
-Räkmackan väntar, sa Håkan.

söndag 25 mars 2012

Ett något friskare LGR-gäng

Från helgen meddelas att:

Andreas, Thomas o Håkan sprang den s.k. "Håkan-rundan" på fredagen.
Michael var med ett par km, men fick lite moloken vända hemåt, ont i benet.
Vi andra fortsatte i ganska makligt tempo, men en rejäl slutforcering de sista 2 km gjorde träningen meningsfull.


Lördag:
Rullskidor. En mycket lugn Gnosjö-Anderstorp av Daniel o Thomas.
-Tycker du att jag stakar bra nu? ..frågade Daniel
-Otroligt bra, du kommer att bli riktigt duktig nästa vinter, svarade Thomas.

Andreas, Mattias, Daniel, Michael och Patrik lufsade runt i Töllstorp på söndagskvällen.
Några fick ihop 7km, andra 9.
Det var en runda präglad av snörvel, harklingar och ischias-ajajaj, men alla kom i mål välbehållna.

Ungefär samtidigt hade Thomas kallat till rullskidning igen.
Detta hörsammades dock obegripligt dåligt av alla med skidåkar-ambitioner.
Helt allena fick jag sätta av mot Anderstorp.
Svag medvind dit, svag motvind tillbaka.
I min ensamhet kunde jag dock trösta mig med en riktigt hygglig tid.
Sen åkte jag hem o fortsatte att bygga på min nya vallabod.

tisdag 20 mars 2012

Krassligt LGR-gäng

LGR-gängets medlemmar beklagar sig just nu över diverse krassligheter.

Daniel har varit förkyld sedan 1993, det har fortfarande inte släppt.
När jag träffade honom idag på Köket gav han ett ynkligt intryck och saknade helt matlust.
Ett svårt fall, vi får tro att vårsolen snart påskyndar tillfrisknandet.

Thomas insjuknade dramatiskt efter söndagkvällens fina LGR-runda.
Febern har varit uppe på besvärliga 36,9 ,dvs farligt nära vad en ömklig man klarar när han samtidigt har en ensidig nästäppa.
Enligt Lena är det dock (citat) "inte riktigt så farligt som han ger uttryck för".

Michael har besökt massör Söderberg för att komma till rätta med sin ischias-problematik.
När vi andra lider av samma åkomma brukar Michael istället tycka att vi ska inhandla dyra skor och hålfotsinlägg i Michaels sportbutik.
Det är skillnad på ordinationerna..

Håkan är normalt sett stark o stabil karl, men då jag träffade hans hustru nyligen skakade hon på huvudet.
Enligt henne "har Håkan inte varit sig själv sedan i söndags kväll. Han suckar o pratar för sig själv mest hela tiden".
Det låter som om han upprepar "först Thomas, sedan Andreas", "först Thomas, sedan Andreas", "först Thomas, sedan Andreas" gång på gång. Förstår inte vad han mumlar om.

Andreas kommer från och med tisdag att lämna Gnosjö för en längre tids studier.
Detta är mycket sorgesamt. Vi tänker särskilt på Sofia och familjen.
Samtidigt undrar man varför det kastas utbildningspengar efter en gubbe som inte kan räkna ut snitthastigheten för en LGR på 41,06.

Fast det är klart... att tänka sig in i 4,16-tempo kräver kanske att man upplevt det i verkligheten.

Göran tar det fortfarande lugnt av mer befogade orsaker.

onsdag 14 mars 2012

Kort-rapport

Rykte nummer ett:

Det sägs att Rikard Claesson presterat ett fenomenalt mil-lopp i Spanien nyligen.
Stämmer det verkligen att han höll 3,30-tempo på en bana som dessutom inte var helt flack?

Rikard har tränat väldigt hårt på senare tid, så det KAN vara sant.
Här får Linus H, Nilenfors o Mattias nåt att bita i på Göteborgsvarvet (förutsatt att RC håller reda på sitt chip förstås..).


Rykte nummer två:
Det sägs att herrar Bolmgren och Nilsson skulle ha gjort rullskidepremiär onsdag kväll.
Dessutom lär dom visst ha kört relativt hårt med ett par ansträngande back-forceringar.
Det sägs att Isak i början av träningen skulle ha frustat "topp 500" , "topp 500", "topp 500" vid varje utandning, men att han något senare ändrat detta till "topp 1500", " topp 1500", " topp 1500"...

För intresserade kan nämnas att cykelbanan är i fint skick fram till stora parkeringsplatsen.
Där vänder man lämpligen och kör istället dubbla rundor eller något i den stilen.
Undertecknad har idag riktat en skarp attack mot borst-ansvarige i Gislaveds kommun, hoppas på resultat så att hela sträckan snart är farbar.
Annars får vi väl ta fram våra egna kvastar.

Från Elmblad bild-rapporteras 3,8 km snöspår i Ulricehamn.
Själv säger han sig dock "tillbringa större delen av sitt liv på luxuöst och formförstörande hotell", vilket ju onekligen låter lite oroväckande för framtiden.
Den mannen kan man emellertid aldrig riktigt lita på, nedan syns han i ett par av sina typiskt kaxiga uttalanden:


Löpträningen är nu igång hos alla.
Andreas flitig med flera träningar på kort tid, och Mikael/Håkan ser vassa ut på alla distanser under 7 km (möjligen 8..).

Allra mest hoppas vi att Göran skall återfå krafterna, hans eminenta löpsteg är en inspiration för oss alla.

tisdag 6 mars 2012

Vasaloppet 2012.

Vi kan bara gratulera de GFK:are som deltog i årets Vasaloppsresa.
På nedan bild ses vi alla samlade utanför Våmhus bygdegård.
(Allra längst upp till vänster i vit tröja vår hemliga vallaexpert, fru Eva-Lena Ollars-Persson)



Väderförhållandena var nära nog perfekta: Ca 10-12 minusgrader vid starten i Berga by, sakta varmare framåt middagstid.
Svag vind, strålande sol.
Spåren hårda och snabba.

Men vi tar det från början:

Uppresan med bussen gick enligt väl inövad rutin.

Avresa från Gnosjö fredag 07.00. Frukost på Rattugglan, lunch i Malung på Restaurang Grönland (!) och ankomst till Sälen på eftermiddagen.

I mäss-tältet vid startplatsen var allt som vanligt:
Våra nummerlappar hämtades ut, seedning genomfördes.
Bolmgren vågade inte ens gå i närheten av seednings-kontoret, kompisarnas misstänksamma blickar for som projektiler genom luften efter förra årets mycket tveksamma upp-seedning.

Onödiga vallor inköptes, stilfulla skidkläder inhandlades och depåerna av energidrycker fylldes på.
Så långt allt normalt.

Men sedan...
Knappt hade vi kommit fram till förläggningen innan det hände.
Det som inte fick hända.
Daniel skulle testa om undertecknads Madshus-skidor (citat) "var av tillräckligt god kvalité jämfört med hans dyrare Fischer.." och hävde sig med all sin tyngd över min skida.
Skidan reagerade helt normalt, och gav ifrån sig ett sista KRRRRRKKKNNNNAAAAAAAKKKKK.
Alla livräddningsförsök var meningslösa.
Daniels skamsna ansiktsuttryck går inte att med ord beskriva.
-Thomas, jag har knäckt din skida!

Men Bolmgren reagerade blixtsnabbt:
-Daniel, sånt händer, du ville ju bara hjälpa mig, Men nu gäller det att agera!
Framskaffade en bil.
For i ilfart till skidaffären.
Kallade in en expert-kvartett bestående av folk från Madshus, Tokos Nässjökontor, Stadium och Elitåkar-föreningen (d.v.s. Henrik Alm).
Inom 30 minuter var jag tillbaka vid förläggningen med ett par sprillans nya Madshus-skidor.
Uppmätta med ideal-spann,teflonbehandlade och försedda med WorldCup-plattor.
Daniel stod där fortfarande med uppspärrade ögon,gapande mun och handen fastkletad i den trasiga skidans klister.
-Är du redan tillbaka!? Hur gick detta till...?! undrade han.



Lugnet återkom till förläggningen, kvällsmat intogs och alla kröp till sängs.

Alla....?
Nejdå, i valla-garaget stod en övergiven Thomas och vallade sina nya skidor.

I fem timmar.
Det gäller att bita ihop i såna lägen..


Lördag:
Vallatest i Mångsbodarna.
Solen sken.
Hemlighetsfulla miner utbyttes...vem gled bäst..? ..Blir klistervalla bra..?
Ett rävspel värdigt VM i poker.

Mikael, vår i övrigt eminente chaufför, hade i år glömt sin uppgift som korvgubbe.
När vi senare såg påsen vid sidan av förarstolen förstår vi att hans tankar gick åt helt andra livsmedel.
Vi lovar att inte säga något till chefen.

Lördagen fortsatte.
Vallningen finputsades, kraftfulla måltider intogs och psyknings-kriget smattrade i Tores valla-garage:
-Ska du verkligen köra på det dääär klistret? Du kommer inte ens att komma upp för första backen..
-Ni har väl rillat med rätt rillverktyg nu grabbar, det kommer att slå om till blötföre framåt elva enligt Furunäsa farsa. Då måste man ha grövre ränder.
-Använder du FÖRRA årets energidryck! Det är verkligen inte bra för magen. Du har snart skörbjugg om du fortsätter så där.
-Jassååå, du har nya bindningar. Glöm inte att kolla att dom är ordentligt fastskruvade. Den där modellen har alltid velat lossna efter halva loppet...
-Har nån sett min pulverburk!? Jag är säker på att jag ställde den här..VEM HAR SNOTT DEN?? ÄR DET DU RUNUM!!?
-Isak, du måste tänka på att det är nio mil. Du kan inte åka i en reklam-T-shirt från Nordea.
-Ska du åka på DEN burkvallan. Glöm det ! Den är ju för luftfuktighet 80 o högre.
-Ska vi täcka klistret med blå eller grön burk..eller ska vi härma Bosse?
-Vem har lånat min Rode?
-Din !? Det är väl Bengt Holmgrens fru.
-Vad är det Bolmgren o Pettersson håller på med borta i hörnet..? Vågar nån fråga? Dom har ju telefonkontakt med elit-Henrik..jag slår vad om att dom har nåt hemligt tips.

-Jaaa Monika, vi haaar sett din nya fina skidjacka nu. Gå o lägg dig.
-Har nån sett Stenholm..? Näää..han sitter nog o äter Falukorv.
-Borstar du skidorna för hand!? När det finns el-verktyg! (Typisk Bosse-kommentar)

Sedan till sängs vid halv tio. Lätt nervositet hos de flesta.Men det hör till.
Väckarklockan ställd på 03.45. Brrrrrrr..


Söndag. Tävlingsdags !!

Upp i ottan och fram med frukost.
Gröt, bananer, ostmackor, mjölk, energidryck.. allt för att stärka kroppen inför en väldig utmaning.
Packningen var förberedd redan dagen innan så busslastningen gick snabbt, 05.15 var vi iväg mot starten.


Vid startplatsen var allt sig likt.
Skidåkare från hela världen i en enda röra, men ju närmare klockan åtta desto mer ordning i leden.
En sista gemenskap och "lycka till" i bussen, sedan försvinner alla till sina olika startfållor.
Någon GFK:are i första ledet, ett par i andra o tredje, ytterligare fler i de följande. Totalt ett 40-tal. Mäktigt.
Så här såg det ut just innan invationen av 15.000 åkare:



PANG !!
Denna fantastiska upplevelse när 15.000 människor drar i väg från Berga by.
En färgglad larv av skidentusiaster ringlar sig sakta uppför den långa backen och in i skogen.
Solen strålade, snön gnistrade, humöret var på topp. En sagolik skiddag väntade.

Så här lyckades Gnosjö-åkarna:

Främst av alla var återigen Torgny Sundquist.
Trots färre skidmil än tidigare år gjorde Torgny en fenomenal insats.
Genomtränad med cykling, löpning och naturligtvis längdskidor visade Torgny sin kapacitet.
Därtill upplärd av pappa Sven som även han hade bländande teknik på sin storhetstid.
Torgny behövde endast 4 timmar och 33 minuter för att ta sig de nio milen till Mora. Bravo och applåder!!


Bosse var länge Gnosjö-kung, men får sedan ett par år nöja sig med andraplatsen.
Gott nog!
Åsenhögas starke man noterades för rekordfina 4,54 i sitt tjugonde lopp, hans tredje under 5 timmar. Superstarkt!
Bo är god för snabba lopp många år till om han bara tränar ihop med dom som är lite bättre..
Nästa år skall han försöka lära sig åka rullskidor också. Och äta ännu fler bananer.
Då kommer självaste Torgny att få sig en match!
Här ses han med sin nyss erhållna 20-årsmedalj på bröstet:


Det låg i luften att Bolmgren skulle få till en bra tävling.
Han hade närmat sig Bo på tidigare träning och tävlingar,och dagens hårda stavfäste passade denne outtröttlige stakmaskin.
Med 5,01 lyckades han bli 3:a bland klubbens deltagare.
Framför allt slapp han att höra någon sjungande Daniel i Oxberg.
Till Bosse sa han efter loppet att "det enbart är en tidsfråga innan jag slår dig, det är ju bara att titta på utvecklingskurvorna!"
Bosse flinade lite och gick undan eftersom han hade svårt att hålla sig för skratt.
Han visste ju att det krävs Ekhultsvirke i kroppen om man ska gå under 5 timmar..
Det som möjligen skrämde Bosse lite var när Bolmgren i bussen hemåt började prata om att (citat) "tillsammans med Henrik Alm inledda en storsatsning under namnet TEAM EXTRA BANANAS" och samtidigt sadla om till skogshuggare..



Därpå följde smått sensationellt Samuel Ling.
Stort träningsflit, eld i blicken och fin teknik slutade med superstarka 5,11.
Samuel sa efteråt att framgången (citat) " till stor del beror på min förmåga att fokusera på rätt sak"
-Mina vänner blir lätt okoncentrerade av ovidkommande saker. Dessutom har jag egentligen bara väntat på att få visa min kapacitet, att den har funnits där har jag själv känt till rätt länge faktiskt. Typiskt mig att lyckas när det verkligen gäller.
-Om ni minns så körde jag ju t ex ett helt extra varv på träningen i Borås, det är sådant man har med sig en sån här dag.
Visserligen var jag några minuter från prispallen, men att slå dig Bolmgren nästa år ser jag som i stort sett redan klart. Är det nåt mer du vill veta?


Isak Nilsson kom iväg bra och fick syn på Sigbladh redan i första backen.
Dessa två hjälptes sedan åt hela förmiddagen, och kunde sida vid sida ta emot medaljen efter 5,16.
Att dom idag inte rådde på Samuel förklarades enhälligt med att dom (citat) " för en kort stund blev uppehållna i Mångsbodarna av ett gäng blåbärssoppe-flickor som undrade var dom kom ifrån, såna glada pojkar".



Även Stefan Bjällsjö fick snöre runt halsen, 5,18. En klubb-doldis som ständigt presterar!

Ytterligare en överaskande prestation signerades Ulf Runum.
Trots begränsad träningsmängd visade denne kämpe att han alltid är att räkna med. Med 5,22 klarade han som 7:e och sista Gnosjöbo medaljtiden (5,28).
Dubbelt roligt eftersom Ulf förra året drabbades av stavbrott och inte kunde göra sig själv rättvisa. Att hans tå sprack i Hökberg stoppade inte hans framfart. Bravo Halte-Ulf !!

Bakom Runum kom strax Daniel Pettersson in i mål. Tid 5,34.
Diverse fighter i spåret hade gett Daniel en slagskämpes utseende, men om man ska tro hans egna ord så var det bara skarsnön som var boven.
Själv har jag misstankar om en snyting från någon som tröttnad på Daniels sångövningar.
Hur som helst, ytterligare ett homogent lopp av Daniel, en av våra stora entusiaster.
Hur många gånger har jag inte hört honom utbrista: - Ohh, vad det här är roligt!
Daniel, starta nu rullskideträningen i tid så ska du se att det blir fart på dig nästa gång. Och skippa några sångövningar till förmån för stavgång..


Sedan var det dags för vår mäktige veteran Harald att forcera över upploppet.
30 Vasalopps erfarenhet, ständigt inspiratör och rådgivare för de yngre.
Nu gjorde Hermansson sitt 31:a lopp, och fick återigen en framskjuten placering med sina 5,37. Fenomenalt!
Dessutom körde han stafettvasan någon dag tidigare!
Här ser vi Harald med välförtjänt veteran-nummerlapp:


En av årets intressanta debutanter var Markus Sykora.
Här anar vi en grabb av det rätta virket, och med brinnande intresse att lära sig skidåkningens alla knep.
Markus lämnade för några år sedan Berlin och hamnade i Törestorp, som han trodde var ett längskid-centrum.
Nåja, det må vara hur det vill med det, men lärt sig snabbt har han.
Han tillbringade många timmar i vallaboden och lyssnade med vidöppna öron på de mer erfarna åkarna.
Följdaktligen gav detta resultat, 5,49 imponerar.

Pär Hämäläinen viker sällan ner sig. Många rullskidemil i ben o armar hade härdat PH tillräckligt för utmärkta 6,09.

Johan Pettersson har vi knappt sett i träningsspåren denna vinter.
Att då få till 6,16 tyder på karaktär och vilja. Riktigt bra gjort!

Trygve har tränat på två fina arenor.
Dels på den slitsamma elljusbanan i Åsenhöga, dels på hemmaplan (Östersjöns is).
Med en så varierad uppbyggnad kan det ju bara bli bra, 6,17.
Den där "fjärndels grisen" som du ville äta efter loppet ska jag försöka fixa till nästa år istället.


Claes Adolfsson sprider alltid ära åt Gnosjös färger. Denna gång med 6,28.

I mitt matlag detta år ingick en ny bekantskap, Fredrik Hammar.
När man ser till vad han gått igenom de senare åren är hans Vasaloppsåkande närmast en bragd.
Att dessutom genomföra det på 6,38 är superstarkt.

Karl-Johan Magnusson har nu tre Vasalopp i historiken, och det går bara fortare och fortare. 6,41 detta år, vad blir det nästa?

Filip Gunnarsson och Agust Blom startade båda i startled 7.
7,00 respektive 7,07 är riktigt bra för förstagångsåkare!

Mattias Persson har varit i Mora ytterligare ett par gånger. Detta år visade kyrkklockan sjutton minuter över tre när han kom i mål.
Stark jobbat.

Mats Sjöberg stod för en av årets bragder.
I den berömda kurvan strax innan Oxbergskontrollen fick han benen undanslagna av en alltför ivrig medtävlare.
Mats valde att ta hela smällen med axeln, som slogs ur led mot den hårda snön.
Trots detta tvekade inte Mats.
Med nedborrad blick, två muggar blåbärssoppa och ett pannben av stål återupptog han färden mot Mora.
Efter att ha stannat klockan på 7,20 kördes han till lasarettet i Mora fär vård.
Vi såg honom först efter midnatt igen, nu med axeln i rätt läge igen.
Så agerar Gnosjös egen Gunde Svan.


Vem kom därefter? Jo, herr Sigvardsson.
Jonas har i år haft en hemlig träningsbacke, nyasfalterad och lagom brant.
Här grundlade han med rullskidor det som i Vasaloppet slutade med 7,31.
Något säger mig att vi sett början på en stark utvecklingskurva..

Håkan Axelsson har en fin Vasaloppshistorik, men flera Öppna spår och Vasalopp.
Han visade nu att erfarenhet är viktigt och gick med glad min i mål på 7,32.

Tord Nilsson gjorde sin tredje Dala-resa.
Denna gång förbättrades personbästa med över timman till 7,35.
Anmäl dig nu till nästa lopp så är du snart uppe i tät-striden!

Peter Sandgren plockade medtävlare som vi andra plockar lingon.
I Smågan var placeringen 9.837, i mål hade han 1.500 färre gubbar framför. Bra gjort!

Ett liknande lopp genomförde Tauno Kontio. Han körde även 2010, men slutade nu med avsevärt snabbare 7,47!
Denna tid hade även Emil Kronholm som deltog för andra gången, återigen med en fint resultat.

Lasse Stenholm är en av GFK:s stora skidprofiler, Jag delar stuga med denne gentleman, ett nöje!
Tack Lasse för det stora ansvar du tar när det gäller maten, du och Mats serverade kulinariska underverk på löpande band.
Att du sedan spurtade in på 7,59 var pricken över i!


Kjell-Ove Gunnarsson är den där typen som föredrar att åka vartannat år.
Det tycks bara stärka honom. 1000 placeringar plockades längs vägen, tiden 8,07

Härom året lärde jag känna Thomas Cederkrantz på ett träningsläger i Idre.
Då stog han inför sitt första Vasalopp, nu har det blivit ett par till.
I fin stil stakade han sig nu igenom loppet, 8,20 är bra!

Men nu måste vi prata tjejer!
Monica Hellström med väninnan Caroline Wetterberg skulle med Vasaloppet fullborda Klassikern.
Sara Karlsson hade provat på kortare skidlopp, men ville nu testa gränsen..

Och som dom åkte!
I stort sett samtidigt kom dessa starka tjejer till Mora.
Sara först på 8,33, Monica och Caroline arm i arm på 8,39.
Jättefina prestationer!!
Något säger mig att detta inte var sista gången för dessa vätränade flickor.


David Holmberg och Henrik Svensson tillhörde debutanterna.
Det kunde man inte tro när man läser resultatlistan.
8,24 och 8,40 från de bakre leden tyder på vilja och kapacitet.

Bakom dessa ytterligare en av klubbens djärva yngre grabbar, Linus Boberg på 8,58.

Från Gnosjös yttre storskogar dök Lars Kvarnvik och Ingvar Nilsson upp.
Dessa glada herrar har kört ett mycket speciellt träningsupplägg denna vinter.
Lars har härdat sig genom att stänga in sig i ett plåtskåp i skogen, Ingvar har synts köra ett oändligt antal timmar på en kort snöbelagd slinga utanför Ullared.
Båda metoderna ytterst verkningsfulla, 9,20 respektive 10,16.

Mellan dessa båda dynamit-gubbar sprängde sig Thomas Hansson och Håkan Larsson in, 9,21 på båda.

Vi brukar få vänta en liten stund på Arne Greek.
Så icke denna gång.
Knappt hade vi fått på oss kläderna efter duschen förrän Arne forcerade mållinjen med ett illvrål.
10,32 är riktigt bra och en tid som mycket påminner om hans storhetstid som 100-meterslöpare.
Tjusigt Arne!

Nämnas måste att Janne Björnell och Richard Sundquist tyvärr fick bryta.
Janne föll illa mot en isklump redan innan start. Gav loppet en chans men fick stiga av.
Richard hade en dag när kroppen ville mindre än huvudet, och Richard gjorde klokt i att lämna tävlingen.
Välkomna tillbaka nästa år!

Några av våra skidprofiler saknades i år.
Kvarnsund,Kallin,Christer Park, Bengt Larsson, Elmblad och Linus Åkerlund hade meddelat sjukdom eller andra förhinder. Kanske glömmer jag ändå ytterligare någon..?

Hoppas ni finns med 2013!

Till sist:
Det finns en orsak till att denna Vasaloppsresa växer år för år, i år var vi rekordmånga deltagare.
Denna orsak heter Åke.
Åke har själv åkt 29 Vasalopp, han om någon vet vad vi åkare behöver om det ska bli resultat
Med stort hjärta o skarp hjärna lotsar han oss förbi alla hinder så att vi andra kan fokusera på själva skid-åkandet.
Stort tack till dig för allt arbete du lägger ner, och tack till alla deltagare för det goda kamratskapet.