fredag 30 december 2011

Naturskönt löp-pass på höjderna.

Harald tog initiativ till ett långpass på fredagen.

Deltagare blev:
Jocke Kallin
Bosse Göransson
Thomas Bolmgren
Harald Hermansson

Bilen parkerades ovanför Marsås, eventuella krämpor redovisades på sedvanligt sätt:
Jocke: -Ni förstår, cykling o löpning är ingen bra kombination. Lårmusklerna är så tunga att släpa runt på..
Bosse: -Mina hälsenor kunde varit bättre, och det var dom också för ett par veckor sen, men nu börjar jag känna av dom igen..
Thomas: -Körde ett tufft intervallpass igår med Andreas, baklåren är spända o lite ömma..
Harald: -Grabbar, lägg av nu, vi kör lugnt o stadigt så ska ni se att det går bra. Men vänta lite, jag måste gå till skogen lite först bara..

Så bar det iväg i ett skönt prat-tempo. Passerade väster om Rudö, vidare mot Göshult och Abborrakull. In i skogen igen, fantastisk vy mot Gnosjöhållet, och kom sedan ut i Norrebo. Upp igen mot Göshult, förbi lilla torpet Rödjan, här blev det några fartökningar i den kuperade terrängen.

Snart närmade vi oss bilens parkeringplats igen, en härlig löprunda!
Vi beräknade sträckan till ca 16 km, ett lagom långpass i perfekt tempo.

Eftersnacket tog vid och vi var överens om att detta borde upprepas snarast möjligt, kanske redan nästa helg om inte snön kommit.
Fyra nöjda gubbar tog plats i Bosses konkurs-SAAB, som dock utan problem fraktade hem oss till respektive bostad där välförtjänt varmdusch väntade.

PS!
Tilläggas kan att Kvarnsund tidigare på dagen ville prova varianten "rullskidor på grus i sol", ett litet äventyr som naturligtvis undertecknad inte var sen att haka på.
Det blev en stabil åkning utan missöden ,trots gruset. Härligt väder!
För intresserade kan nämnas att det inte är några problem från Gnosjö till stora parkeringsplatsen (halvvägs till Anderstorp), därefter blir det dock mera grus vilket gör färden mindre bekväm.

måndag 26 december 2011

En liten annandagslöpning i skymundan

Ett påbud utgick plötsligt halvsex på annandags-kvällen:
"Med kort varsel samlas vi hos Andreas för en LGR-runda klockan 6".

Med så kort förvarning blev det naturligtvis bara de mest entusiastiska som mötte upp.
Göran, Andreas o Thomas B.

Löparbetingelserna var goda, om än lite vind emellanåt.
I gemytligt tempo tog vi oss fram på vår vältrampade slinga , blöt asfalt blänkte i gatljusens sken.

-Tänk vad vi har det bra, vi löpare, sa Göran efter någon kilometer.
-Ja, tänk, sa Andreas.
-I det här sket-tempot ja, sa Thomas.

-Det blåser mer nu, sa Thomas
-Ja, det gör det verkligen, sa Göran.
-Vänta på mig, sa Andreas.

-Nu gör vi ett litet ryck i backen, sa Thomas
-Jag hakar på, sa Göran,
-Vänta på mig, sa Andreas

-Det var här Sofia stod i går o serverade glögg, sa Thomas.
-Gjorde hon? frågade Göran.
-Ja, hon är snäll o söt min hustru, sa Andreas o tittade upp mot stjärnorna.

-Nu drar vi på lite, sa Andreas.
-Gör det då.., sa Thomas efter nån minut.
-Har han dragit på än.., frågade Göran

-Tänk vad fint det är i Gnosjö ändå , sa Göran när vi passerade reningsverket.
-Ja, underbart vackert är det, sa Thomas.
-Jag vill ha glögg, sa Andreas.

-Vad är det du har huvet idag? frågade Thomas
-Min nya mössa, sa Göran
-Är den verkligen ny, sa Andreas



-Är ni med på en illrusning uppför Gåröbacken, frågade Thomas
-Halva, svarade Göran.
-Hon är så snäll... tänkte Andreas och himlade med ögonen.

-Nä, nu gör jag en fartökning, sa Andreas när vi kom uppför backen.
-Varför det, sa Göran
-Det går inte att begripa sig på karln, sa Thomas och suckade.

-Varför går det så fort plötsligt, frustade Thomas
-Andreas har hemlängtan, sa Göran.
-Jag ökar tempot lite till, sa Andreas.

Ja, sådär vackert och poetiskt kan det låta när LGR-medlemmar sammanstrålar under gatlyktornas varma sken.
Ytterligare en träning noterades sedan i löpar-dagböckerna.
Det kändes särskilt bra eftersom vi visste att några andra löparvänner satt o drack coca-cola och åt korv.

söndag 25 december 2011

Årets juldagslöpning stor succé!

Som vanligt samlades LGR-gänget till en 9,7km-runda på juldagens förmiddag.
Vi var ett färgglatt 16-mannagäng som mött upp på Rönngatan, inklusive 2 tjejer!
Vi fick nämligen med oss Maria Carlsson och Linnéa Myrhage, båda boende i Göteborg men med Gnosjöblod i ådrorna.



Ett samlat fält pratade sig igenom Töllstorp och Industriomdådet söderut, och vid Automatsvarvning stod Sofia Pettersson med glögg i bakluckan, trevligt!
En kort paus alltså, men snart var vi iväg igen.

Daniel P hade proklamerat "fri fart" efter glögg-uppehållet, vilket gjorde att fältet nu sprack upp något.
Bolmgren gjorde en illrusning, men var strax ikapphunnen av Henrik Alm.
Dessa båda drog någon kilometer, men strax hördes snabba steg närma sig bakifrån.
Mattias Lundell hade fått upp farten, med Alexander Johansson i släptåg.

Denna kvartett höll ihop en kort sträcka, sedan visade Henrik och Mattias vem som bestämmer..
Naturligtvis hade även Thomas Nilenfors kunnat gå med i ledar-duons fartökning, men han föredrog sällskaplig löpning lite längre bak idag.

I hyggligt, men inte alls snabbt tempo klarades LGR-rundan av.
Alla deltagare genomförde sträckan på ett tjusigt sätt, särskilt vill vi framhålla tjejernas mycket höga nivå.

Förutom de redan nämnda såg vi idag
Daniel Sigbladh
Michael Holmgren (tillika bastu-värd)
Linus Åkerlund
Andreas Pettersson
Johan Holmgren
Niklas Lundell
Niklas Wickman
Victor Park

Flertalet deltog sedan i bastu-gemenskap hos Mikael.
En härlig start på juldagen.

Välkomna nästa år igen.. !

söndag 11 december 2011

Sida vid sida.

På söndagkvällen mötte ett glatt gäng upp vid Vallaboden.
Skidåkarna hade i brist på snö och asfalt kallats till joggning, och denna kväll hade vi sällskap av LGR-gängets bättre löpare.

16.30 fanns ett gäng skidåkare punktligt på plats, och några minuter senare lösgjorde sig löparnas skuggor ur skogen, naturligtvis redan uppvärmda..
Det krävdes en tydlig information att detta INTE var en prestigekamp mella skidåkarnas respektingivande lung-kapacitet, och löparnas lätta och vägvinnande steg.

Tvärtom hade "skönt prat-tempo" angivits i inbjudan.
Och visst... både Mattias och Göran kunde säkert konversera i farten som drogs upp.
Vi andra fick - något tystare - fokusera på själva löpningen.

Men det blev en kul runda!
Eller rättare sagt 3.
Elljusbanans 3,5km-slinga avverkades tre gånger. Tempot varierade, och ibland såg man pigga ben sätta av uppför någon av backarna i god fart.
Mattias och Göran stod som väntat för farthållningen, men flera andra visade också god form.
Bakom de två fantomerna kubbades Bosse, Håkan, Thomas, Johan P, Runum, Nedstedt och damlagets Ann-Britt.
Vi fick titta lite extra var vi sattte fötterna.Regnet i kombination med en skogsmaskins hjulspår gjorde vissa partier lite leriga. Turligt nog hade Andreas skickat ut en varning att vi skulle undvika "500-metersslingan", där annars risk för drunkning fanns..

Ett annat samtalsämne var Daniel P.
Michael och Håkan (båda närboende grannar till Daniel) bekräftade det vi länge misstänkt, att Daniel i sin ensamhet genomför oerhörda mängder fuskträning (se ovan i röda fältet för förklaring).
Vi andra kunde bara nicka och lyssna.
Vid något tillfälle lär han tydligen ha sagt att
-Det är så trist att träna ihop med grabbar som inte fixar 4-minutersfart, jag tränar hellre själv då.

-Mmmm, jaha, jojo, kunde tro det, mmmmm, jaja, hmmmm, hördes kommentarerna bland kvällens deltagare.


I den lilla backen vid fotbollsplanen tog sig plötsligt Bosse åt baklåret och ropade "Neeej.." , en sträckning uppstod när vi accelererade uppför.

Vi får hoppas att den är av lindrig art, så att han inte behöver ansluta till föreningen "Diverse Krämpor och Blessyrer", där många motionärer har medlemskort.
Den kloke Bosse joggade sedan i lugnt tempo det sista varvet, han är ju inte den son viker ner sig i första taget.

Efter målgång frågade Bosse mig om jag (av alla människor..) möjligen hade några tips på hur man hanterar en skada.
-Jodå, sa jag, jag brukar låtsas som dom inte finns. Det hjälper visserligen inte, men på det sättet kan man i alla fall fortsätta träna.
Mot baklårs-sträckning rekommenderar jag dessutom katrinplommon, linfrö och långkalsonger. Det hjälper mot det mesta.

Sedan konstaterade vi att det varit en lyckad förbrödring löpare och skidåkare emellan.
Med rådande väderlek kanske det inte var sista gången..

torsdag 8 december 2011

Nu är allt väldigt hemligt...så säg inte att jag har sagt nåt...

Följande information om hemlig träning har uppsnappats och på olika omvägar nått mina öron.

-Ett elitgäng bestående av Harald, Kallin, Kvarnsund, Bolmgren, Torgny och Runum bedriver intensiv s.k. Älghufs-träning i Töllstorp.
Detta har skett vid upprepade tillfällen.
Träningen har förstärkts med den ytterst effektiva " ett - två " -metoden, om vilken emellertid inget avslöjas.
Det sägs att Bosse Göransson inte vågade vara med, men han lär visst ha stått bakom en gardin i den närbelägna klubbstugan o tittat..



-En falang från de norra trakterna av kommunen har dragit iväg på träningsläger till Bruksvallarna.
Skidmagister Elmblad och Björnell prövar här två olika metoder, vilka senare kommer att utvärderas.
Elmblad prövar metoden " åk o ät o åk o ät o åk o ät o åk ännu mera". Enligt utsänd spion är han outtröttlig, och ett nytt svenskt rekord i kaloriförbrukning har uppmätts, 18.300 kalorier på 16 timmar !

Det är i sanning en märklig man vi har att göra med.

Björnell, vars ljumskar inte tål Elmblads mängdträning, tror mer på kvalité.
Han har därför myntat följande lilla ramsa:

Ett pass om dagen, det är bra för magen
Kör du mer än så, då blir näsan blå
För en junior, som går sitt första år
Får man ta det varligt, annars blir det farligt



Daniel Pettersson uppvisar ett märkligt lugn.
Ingen ser honom träna, men ett svagt leende kan skymtas när frågan kommer på tal.
Det ryktas att han inrett ett hemligt gym i källaren.
Dessutom är han nu bortrest, troligen på höghöjdsträning.

Löpargänget flinar hånfullt åt skidåkarna.
-Håll ni på¨med den där materialsporten.. när det kommer till våren är ni lååångt efter, hördes dom mumla när dom kutade förbi oss i backen härom kvällen.

Men då vet om inte vilken lung-kapacitet vi skidåkare bygger upp i det tysta. Glöm inte att Sven-Åke Lundbäck har det hittills högsta uppmätta testvärdet..


Nä,
nu hinner jag inte skriva mer.
Löpbandet väntar. Dags för veckans så kallade "Norsk".
Det är tufft det..

torsdag 1 december 2011

Henrik Alm utslagen av småländsk hårdträning. Kallin går framåt.

Information från GFK´s skidsektion:

Henrik Alm har nu återvänt till Idre ifrån sitt träningsläger i Gnosjö.
Det blev en hård sista träning ihop med Kallin, Bolmgren o Bosse G.
20 intervallkörningar i den numera berömda Vinkås-backen.

Här ser vi ett glatt gäng före start:



Samt Henrik efter träningen:


-Nu orkar jag inte med Er mer grabbar! .. var det sista han sa innan han vände kosan norröver.
Men vi ses till jul igen!

Som kuriosa kan nämnas att Henrik körde 20 stenhårda.
Bosse körde 16 hårda, 2 halvhårda och 2 mesiga.
Bolmgren körde 17 hårda, 2 halvhårda och 1 trögskida.



Dessutom har ett stavgångs-pass klarats av.
Deltagare var Linus Åkerlund, Isak Nilsson, Harald H, Kallin och undertecknad.
En mycket trevlig och givande träning i Töllstorp (Hästabacken).
14 upprepningar!

Harald påstår sig efter denna träning vara "bättre tränad än på länge"... det verkar lovande inför vinterns bravader.

Kallin stod för dagens ryck! Vid upprepning nr. 11 drog han plötsligt iväg som en iller uppför backen, vi andra bara gapade.

Bolmgren upprepade frenetiskt:
-Det är de sista 30 metrarna som ger nåt, kom igen! Det är där Daniel brukar krokna!

Juniorerna Isak o Linus såg o lärde.

I sin ensamhet körde samtidigt Kvarnsund rullskidor i Vinkåsen.
Som ett tyst sus hörde vi hans tankar genom skogen:
...Jag ska minsann visa dom att jag fortfarande kan komma ner mot 5 timmar.
...Det är dags för Bosse o Elmblad att få lite motstånd.
...Om Torgny inte blir frisk snart så får även han se upp.
...Bolmgren.. Nää, han håller nog inte hela sträckan , ingen fara. Bara det inte blir spurt-uppgörelse, han är ju snabb som Northug.
...Kallin...nää, han har bara tunga cykelmuskler..

måndag 28 november 2011

Andreas i god löpform. Irriterad rullskidning.

En händelserik träningshelg har passerat.

LÖRDAG:

Andreas o Thomas bestämde sig för en LGR-runda på eftermiddagen, Håkan Hägg anslöt också.
Det låg i luften att Andreas ville vissa framfötterna, därför var även Henrik Alm inkallad som farthållare.

Mycket riktigt..
Redan i hallen därhemma på Hallanäsvägen såg vi hur Andreas liksom bröstade upp sig framför spegeln.
-Idag blir det löpa av grabbar, sa han med kepsen nerdragen i pannan.
Vi joggade ner till startplatsen vid kapellgatan, och så gick startskottet.
Bolmgren stack som en pil, men ångrade sig efter 22 meter.
Efter 700 meter tittade Andreas på mig och sa:
-Skön utgångshastighet vi hittat, eller hur?
-Jodå, det går bra, svarade jag (men tänkte: det går ganska fort..)
Backarna upp mot Rönngatan klarades av i 4,30-tempo.
Fortsatt bra fart upp till Töllstorp och ner förbi sporthallen mot Marieströmsdammen.
Och just där...i den snäva kurvan där man möter dammen sträckte Andreas ut steget lite extra så att farten blev lite obekvämt hög.
-JAG MÅSTE STANNA !!, ropade plötsligt en förtvivlad Hägg och försvann ner i ett dike.
Orsaken dryftar vi fortfarande... Var han slut? Blev han nödig? Var han chockad?
Ingen vet.
Det enda vi vet är att han försvann spårlöst, och dök sedan inte upp förrän senare på kvällen.
Mystiskt.

Men loppet gick vidare.
I backarna upp mot Aut-svarvning parerade Andreas lutningen perfekt.
Lite försiktigare steg, tog lä bakom den breda Bolmgrenska ryggtavlan, en taktisk triumf.
Henrik Alm tittade förundrad på skådespelet, började ana att en bitter slutstrid väntade.
Ovanför backen slog motvinden mot oss med kraft. Den för dagen mindre taktiske Bolmgren gick upp o drog, ett vansinnesdåd i stormen.
Regnet piskade honom i ansiktet, vinden slet i håret, bakom låg Andreas o lurpassade, bara väntade på att sätta in stöten.
Andningen var nu ansträngd hos de båda, men inspirerade av Henriks lätta steg försökte vi upprätthålla farten ner mot Hylténs-muséet.

Och så kom avgörandet!
Precis i uppfarten till Gåröbacken frågade Henrik Alm:
- Jo, du Thomas, har du lust att haka på och vara vattenlangare i Estland i Februari ?
För en kort stund tappade då Bolmgren fokus.
- Ehhh, jag vet inte, ..jag orkar nog inte prata nu..

Och detta hörde den grymme Andreas.
På en hundradels sekund reagerade han instinktivt som ett jaktdjur.
-Thomas är trött. Det är nu eller aldrig.. tänkte han tyst för sig själv.

Med spänstiga kliv drog Andreas uppför backen.
Bolmgren blev svårt chockad och kunde bara flämta:
-Henrik, följ med honom , han är starkast idag. Jag ger mig.
Så försvann de båda i horisonten framför mig.
Först tänkte jag att jag kanske kunde komma ifatt på slutet, men allt hopp var ute.
Vid J:son var avståndet redan 20 meter, vid Gnox 60. Jag blev allt mer apatisk.

När jag passerade svackan nedanför Konstsmide-backen syntes ledarduon i ICA-skyltens sken.
Själv kröp jag uppför backen i skydd av skuggorna.
Enda trösten var att jag inte blivit upphunnen av Håkan Hägg, men han var som sagt mystiskt försvunnen.

Jag stapplade in i mål, och med svag röst gratulerade jag Andreas.
Han såg oförskämt pigg ut.
- Det var nog min bästa löpning på ett helt år, konstaterade han sakligt.
- Men Thomas, nu ska du inte vara alltför bedrövad, du är ju duktig på mycket annat sa Henrik tröstande. Minigolf t.ex.
- Jag åker hem nu, svarade jag uppgivet. Bollibompa börjar snart.
Men innerst inne var jag glad..
Min gode vän Andreas hade äntligen fått besegra mig. Det händer inte så ofta.
Typ vartannat år..

Senare på kvällen kom alltså även Håkan till rätta.
Allt slutade lyckligt.




SÖNDAG:
Rullskide-samling vid kyrkan.
Avfärd mot Anderstorp som vanligt, MEN..
..motvinden nådde nästan stormstyrka, blåsten piskade vid kyrk-sjön.

Det blev en sällan skådad kamp mot naturkrafterna.
Henrik hade - pga den hårda träningen med smålänningar de sista dagarna - fått uppslitna handflator, och kunde därför bara skejta.
Det gick inte så vidare fort, jag höll på att köra sönder hans stavspetsar och bakhjul flera gånger.

Det blev många gliringar åkarna emellan, eftersom blåsten gjorde oss alla lite små-irriterade.
-Kan ingen säga till den där junioren från Idre att dra på lite, jag fryser! hördes från en av de bakomvarande.
-Håll truten o åk! sa Bosse.
-Kör på! Vi vill ju hem o bada bastu, sa nån annan.
-Håll truten o åk ! muttrade Bosse.
-Kan ni inte var vara LITE hyggliga mot en en nybörjare, utbrast Nedstedt.
-Håll truten o åk!! vrålade Bolmgren.
-Du ska inte tro att du är nåt, bara för att du är långarmad som Northug, fräste Bosse till Bolmgren.
-Håll truten o åk, hördes tillbaka.
-Vänta på mig! Jag har faktiskt ont i magen! flämtade Kvarnsund, som dagen innan fått för sig att träna styrketräning med ett kylskåp.
-Håll truten o åk, skrek Bosse.
-Ni kör onödigt hårt på träning grabbar, tyckte Henrik (avsevärt mindre irriterad).
-Det gör vi inte alls, sa Bosse, vi ÄR så här bra. SÄRSKILT i motvind o ösregn !!
Vi är nämligen vaaaana vid sånt här skit-väder här i Småland.
Dessutom är det ännu värre uppe i Åsenhöga där jag bor, det är därför jag nästan alltid är bäst! Så håll truten o åk!
Och med dom orden satte Bosse in en grym fartökning.
Det visade sig emellertid bero på att vi just då mötte Ann-Britt. Han vill ALLTID imponera på henne.
-Ja, annars brer hon ju inga smörgåsar till mig, förklarade han senare.


Efter målgång förvandlades irriterad konkurens åter till bästa vänskap, där vi berömde varandra för fina prestationer.

Ja, det var verkligen en händelserik träningshelg.
Det brukar bli så när vi har besök av Henrik..

söndag 20 november 2011

Hur långt åkte Kvarnsund? Isak jämrar sig.

Så var det Söndag eftermiddag igen.
Domsöndagen.
Bara det låter ju respektingivande för dom som inte tränat tillräckligt..

Rullskidegänget samlades som vanligt vid kyrkan, inspirerade av Världscup-premiären som just gått på TV´n.
-Jo, jag missar ju inte gärna stilstudie av Northug, hävde Bolmgren ur sig direkt.
-Jag tycker bättre om Johaug, replikerade Bosse. Hon åker nästan lika snyggt som Ann-Britt.

Liga Pettersson o Wennblom hade redan tjuvstartat, dom kunde vi bara hälsa med ett ljudligt heeejjaa påååå när vi mötte dom vid Stjärnehultsvägen.
Daniel hade äntligen slipat sina stavspetsar, men hade glömt att käka sin obligatoriska Dajm före åkningen och drabbades av blodsockerfall just när han tänkte sätta in stöten, ajajaj.

Även Kvarnsunds bil hade parkerats tidigt.

"Jag åker nog lite längre idag" löd det självsäkra sms:et redan vid lunchtid.

Vi andra följde reglerna och gav oss iväg 15.00.
Bolmgren chock-öppnade, men fick snart sällskap av Bosse och Isak Nilsson.
Vi hade precis passerat krönet vid Härryd när vi mötte en gul väst.
Kvarnsund! Vem annars?
-Jag har redan åkt bra långt, skrek han, men vände givetvis på skidorna och försökte haka på oss.
När vi kom till Anderstorp skulle han bevisa den åkta sträckan med sin avancerade dator-klocka, men det var så mycket siffror stt ingen människa kunde begripa ett skvatt.
-Ska man tro alla dom där siffrorna så har du väl varit i Kalmar o vänt, menade Bosse.
-Nä..men halvvägs till Rydaholm har jag nog varit. Vilket i så fall förklarade Lars svett-drypande tryne.

Efter vändningen drog Bolmgren så att det stod härliga till.
Isak svarade, men vid mer än ett tillfälle hördes ett jämrande näääää, när farthållningen blev ansträngande.

Ekhults-expressen (Bosse) vevade på i tysthet, och ledartrojkan gick över mållinjen ihop.
Efter loppet tittade han mig i ögonen och sa:
-Jag behövde inte anstränga mig alls lika mycket som du Bolmgren , för jag har varit på träningsläger. I Åkulla.

Bolmgren tittade tillbaka på Bosse och påminde försiktigt om att han nu gjort precis som Bosse själv rekommenderat, istället tränat med de bästa ett tag.
Henrik Alm, Torgny ...

Efter denna vänskapliga dialog kunde vi se hur Björnell gick i mål på nytt pers, precis runt timmen.
Linus Åkerlund och Daniel Johansson åkte också riktigt starkt.
Och Ann-Britt är flitig, idag var hon med igen med en fin åkning, tyvärr vet jag inte tiden.

Hillerstorparna syntes inte till idag, välkomna nästa söndag igen.
Elmblad hade meddelat att han inte ville köra i det något blöta väglaget, eftersom han var rädd om sina nya rullskidor.
-Titta så fina dom är, ni förstår väl att jag inte tar ut dom annat än i solsken.
Och så har jag ju byggt dom själv.



I bastun efteråt delgav Kvarnsund oss som vanligt lite GFK-historik.
Bolmgren hade också en del att berätta från sin nu 7-åriga skidkarriär.

De båda juniorerna Isak och Linus lyssnade med stor andakt på utläggningarna.

Förresten, redan nu förvarnas om att nästa söndagsåkning blir tidigt.
Vi vill ju inte konkurrera med julskyltningen, så räkna med start redan vid ett-tiden.
Sms kommer.

söndag 13 november 2011

Hemligt träningsläger avslöjat!

Som vanligt hade ett gäng glada rullskidåkare samlats på söndagseftermiddagen
för Gnosjö-Anderstorp tur o retur.
Vi var inte så många denna gång, orsaken skulle snart visa sig..

Tre par gav sig iväg mot Atorp:
Par 1: Johan H och Johan P
Par 2: Björnell och Tryggve
Par 3: Elmblad och Bolmgren

Med några minuters mellanrum stretade vi på mot Anderstorp i god fart.
Men vad händer... just när jag o Elmblad närmar oss den stora parkeringen (halvvägs till Anderstorp) så möter vi in avstannande bil.
Rutorna vevades ner och på något märkligt sätt lyckades personerna i bilen få ut sina 4 långhalsade huvuden genom fönstren mot vår cykelbana.
Kvarnsund! Harald! Kallin! och Bosse!
- Vi har varit på träningsläger i Åkulla! ..utropade Kvarnsunds gälla stämma.


Jaha.
Man fattar ju ett å annat.
Inte nog med att dom hela året hånat och ifrågasatt min goda prestation vid Åkulla Skimarathon i vintras, nu har dom till och med varit på plats och kontrollmätt banan.
Förmodligen har dom pratat ihop sig med arrangörerna också för att förhindra en liknande framfart nästa gång.
Vilka usla metoder..!

Men räkna med att detta blev tändvätska för mig och Mikael, farten drevs nu upp och på hemvägen mot Gnosjö körde vi så snabbt att asfalten nästan smälte under hjulen.
Elmblad var något konfunderad över att hans nya rullskidor inte tycktes gå fortare än de äldre, medans Bolmgren (knappt hörbart) påpekade att det mer har med triceps att göra.
Efter avslutad träning samlades vi i bastun, där Mikael som vanlig gav ljuplodande redogörelser för laktatvärden, artärströmmar och andra fysiologiska halvsanningar.
Mycket intressant.




Andra notiser:

I efterhand rapporterades att de som deltagit i Åkulla-lägret presterat sammanlagt 47 km på två dagar.
Alltså ungefär samma sträcka som undertecknad klarade av i Åkulla på dryga 2 timmar i februari.
Gäsp...men, men.... det är ju så olika förutsättningar här i världen.

PS!
Vid efterföljande onsdagsträning satt Bolmgren i bagaget på sin bil och ojade sig.
Kvarnsund m fl visade då att träningslägret gett resultat.
Nu var Bolmgren inte alls lika kaxig längre. Han lär sig visst aldrig att lyssna på kroppen.
Han lär visst ha ringt till Anette Seger som gjorde en grundlig undersökning.
Hon lär visst ha konstaterat att "ryggraden inte är helt av", dvs träningen kan fortsätta.

Information om LGR-löparnas äventyr saknas, vänligen rapportera!

Monica och Ann-Britt ledsagades av proffs-instruktör till nya pers Gnosjö-Anderstorp i lördags (1,19)

söndag 6 november 2011

Toppenträning på Isaberg.

Sms-meddelandet löd:
Samling söndag vid foten av Isaberg, stavgång med flås utlovas!



Dagens deltagarlista:
Harald Hermansson
Johan Pettersson
Lars Kvarnsund
Hugo Bolmgren
Thomas Bolmgren
Bo Göransson
Ann-Britt Göransson
Isak Nilsson

Christer Park skulle varit med, men valde egen hemlig träning hemma i Rudö-backarna:



Dagens träningsupplägg:
15 sekunder intensiv stavgång uppför, därefter 15 sekunder sakta tillbakajogg nerför.
15 sekunder snabbt upp, 15 sekunder sakta ner.
Så där går det till att få upp pulsen i maxläge.
Håller man på så där så hinner man ca 20 upprepningar innan man når toppen av berget.

Förutom bultande hjärtan kan följande bilder förmedlas för deltagarna:
Harald: Såg stark ut med sin färska solbränna. Citat - "det här borde vi göra lite oftare grabbar.."
Johan : Fördel av hemmaplan märktes tydligt på det slalomaktiga vägvalet. Skickligt!
Lars : Hans ljusgrå underställströja mörknade succesivt. Men Lars är stark!
Thomas: Hade fullt upp med att ropa JA!! var 15:e sekund. Rösten allt pipigare ju närmare toppen vi kom.
Hugo : Mycket stark insats, hängde med utan problem.
Bosse : Startade mycket imponerande och kraftfullt, senare mjuknade han och vi hörde honom kvida " Det här är faktiskt för jobbigt för mig. Det är synd om mig".
Ann-Britt: Imponerade med att haka på gubbarna. Citat: - "..och så är det ju roligt för Bosse att kunna göra något ihop med mig.."
Isak : Fick starta utan uppvärmning, men fick strax upp pulsen. Ända upp i öronen!

Berget befolkades denna dag även av ett antal mer stillsamma söndags-vandrare.
Med tappade hakor åsåg dom skådespelet när vi flåsande stretade uppför.

Vi hann med 2 omgångar, och nöjda pustade vi ut uppe på toppen.
En givande och rolig träning var slut.

onsdag 26 oktober 2011

Tillsammans är vi starka!

Först måste en sak sägas:
Gnosjö FK mönstrar i år 47 skidlöpare i stora Vasaloppet. Dessutom ytterligare ett antal i de övriga loppen.
47 är en anmärkningsvärd siffra för en landsortsklubb, riktigt kul!
Ett tecken på Åkes fina ledarskap när det gäller att organisera resan.

Nu lite info om vad som utspelat sig de senaste dagarna:

På onsdagen i förra veckan Vinkås-intervall som vanligt.
Nåja, som vanligt var det kanske inte, regnet öste ner.
Men detta hindrade oss inte från att borra blicken i asfalten och köra 20 backar i gott tempo.
En blåbärssoppe-kontroll fanns uppdukad och stärkte oss mot vädrets makter.


Fram till söndagen bedrevs sedan s.k. "personlig fuskträning", men på söndagskvällen stod 12 kamrater på startlinjen för Gnosjö-Anderstorp tur och retur.
Social åkning var bestämd, och detta åtlyddes FÖR EN GÅNGS SKULL. Åtminstone nästan.
Efteråt skön bastu med eftersnack.
I bastun spekulerades ivrigt om vad kommande onsdag (alltså idag) skulle innebära. Då var det nämligen planerat för TÄVLING Gnosjö-Anderstorp.
Och inte nog med det, i startfältet skulle då Henrik Alm, vår elitkompis från IDRE SK, finnas med.
Vad skulle han kunna göra för tid på sträckan ...??

Så kom då onsdagen.
Ösregn !!!
Ajajaj. Och vi som så noga planerat för ett riktigt snabbt race.


- Trafikvakter (dvs polismästare H Abrahamsson med söner) fanns utkommenderade för att inte Lars i Hyltan eller Linda A skulle köra över oss. Särskilt Linda betraktas ju i rullskidkretsar som TOTALT LIVSFARLIG.
- Pernilla E var inkallad för att servera sportdryck och ropa heja heja !!
- Hillerstorpsmaffian var på plats för att öka tävlingslusten.
- Torgny hade bytt till 2-hjul för att inte riskera bli 3:a..

Några tjuvstartade!
Upphetsningen på startrakan blev helt enkelt övermäktig för några.

Adrenalinet flödade nu i bäckar ner mot kyrksjön , och PANG, där gick starten.
Henrik for iväg som en oljad blixt, men Bolmgren tog täten för de efterföljande.
Trafikvakterna parerade perfekt när vi efter ett par minuter korsade Hyltan-vägen.
Väl ute på den långa cykelvägen mot Anderstorp såg vi hur Henrik skoningslöst drog ifrån meter för meter, men Torgny och Bolmgren kämpade hårt för att inte bli hopplöst efter.
Strax bakom oss hörde vi Kallin och Isak Nilssons frustande, och ytterligare några meter efter kom de övriga.
Jonas Sigvardsson manade på med ursinniga stridrop, och hans bågnande triceps förvandlade hans stavar till knycklad ståltråd.


Perfekt utposterad efter några kilometer stod Pernilla och skrek på oss. Heja heja heja heja!!


Vid vändpunkter i Anderstorp hade Henrik en klar ledning, men avståndet var inte större än beräknat.
- Orkar du dra ? frågade jag Torgny när vi vände. Och Torgny drog...
Med alla spjällen öppna gjorde vi tillsammans vårt bästa, dels för att inte avståndet till Henrik skulle öka alltför mycket, dels för att hålla de jagande vargarna bakom oss:
Förutom de redan nämnda fanns där ju nämligen Mats Svenningsson, Mats Sjöberg, Runum, Jonas Sigvardsson, Daniel, och Johan P. Alla kämpande till sista blodsdroppen!

Så närmade vi oss Gnosjö och målet.
Henrik kunde ohotad gå i mål på 45,20 vilket är 4 1/2 minut bättre än banrekordet!
Men då ska vi veta att alla tider idag var 2-3 minuter sämre än normalt pga den blöta asfalten.
(Sålunda motsvarar Henriks tid snarare 43 minuter vilket ju är otroligt bra!)


Kampen bakom Henrik fortsatte.
Med någon kilometer kvar fick jag ge upp Torgnys rygg. Han stakade in på ca 50,15 och jag på 51 blankt.


Någon minut bakom kom Kallin och Isak som hjälpt fram varandra till en fin prestation.
Jag var alltför trött för att därefter hålla koll på de exakta placeringarna och tiderna, dessutom lockade återhämtningsdrycken som serverades på ett föredömligt sätt ur vit bagagelucka!

Mats Sjöberg tog mig lite åt sidan för att i största hemlighet visa ett eget utvecklat träningsredskap, något han arbetat med länge i det det tysta.
Det lär vara grymt effektivt för magmusklerna, enda problemet är att han inte ännu inte riktigt kommit på hur han ska få riktig fart på själva gungrörelsen som är en förutsättning för träningens effektivitet.
Men han jobbar på saken hemma på gården:


Senare på kvällen gick mobiltelefonerna varma för att smälta intrycken, en minnesvärd träning!

söndag 16 oktober 2011

Utmaningen!

Andreas presterade som sagt en fin LGR-löpning i veckan, en utmaning bestämdes redan till fredag-kvällen.
Perfekta förhållanden. Lite kylig och fin krispig luft, precis så där man vill ha det en höstdag.
Själv kände jag mig laddad, men osäker. Har inte sprungit LGR på evigheter nu.

På Rönngatan mötte ett välkomponerat gäng upp (men vi sknade Göran), och vi kom iväg riktigt fint.
Alla visade direkt att man var "på g" denna dag.

Höstlöv och barr under fötterna på cykelbanorna förhöjde löpkänslan, och strax kom en o annan fartökning för att testa kamraterna..
Bolmgren drog upp för "Automatsvarvnings-backen", men Daniel, Hägg o Nilenfors hämtade in vid Kalset-kurvan.
Vid Gårö-backen grupperades emellertid gänget i 3 par.
Håkan o Thomas B fick en liten lucka till Daniel o Nilenfors, som i sin tur såg Holmgren o Mattias strax bakom sig.

Jag tittade lite oroligt på Håkan när han sträckte ut steget framför ICA, men vi hjälptes åt ända in i mål, nytt pers för Håkan med 41,50!!


Strax efter Daniel o TN med 42,20, och några sekunder bakom kom Michael o Mattias.

Det var ett gäng nöjda gubbar som pustade ut på Michaels trappa.
Thomas N och Mattias kan ju mycket snabbare än så, vi tackar dom för fin coachning!


På lördagen sprang sedan AP, TB och TN LGR+ i fint tempo, särskilt slutforceringen var stark.
Jag hörde Nilenfors viska till Andreas... "kom igen , vi ger allt nu på slutet.." när dom jagade mig i ICA-backen!

Söndag:
Stor rullskide-träff vid Kyrkan 1700. Farthållare utsedda enligt sms...

onsdag 12 oktober 2011

Tisdag kväll, diverse träning

Kort rapport från tisdag-kvällen:

Ett helt gäng rullskidåkare mötte upp vid Vinkåsen för backträning.
Hillerstorps stoltheter Kallin och Hermansson fanns med för första gången och
visade att takterna sitter i.
Harald har ju sagt att det nu (efter 30 vasalopp) inte skulle bli några fler, men vi tror det när vi ser det..
På frågan hur han ser på Vasaloppet 2012 svarade Harald:
- Tja, jag gillar ju skidåkning så mycket. Även om jag inte ska åka så kommer jag ju att träna lika mycket i alla fall.
Så då kanske jag lika gärna kan anmäla mig..
Så talar en sann entusiast!

Kvarnsund ser oroväckande stark ut i backen. Men han har tränat flitigt, så det är välförtjänt att han ofta är först upp.
Här ser vi Lars på en vinterbild från Idre.



Just hemkommen från träningen så ringde Andreas.
Han var riktigt nöjd med dagens LGR.
Idag hade han känt sig riktigt stark och fick till ett lopp i 4,32-tempo.
Vi kunde ju ana att något var på gång härom veckan när han startade riktigt snabbt vid en träning. Denna gången höll han ihop det riktigt bra och klockade sig i mål på ca 43,50.
Mannen som aldrig glömmer den magiska dagen då han blev löpare syns här blicka fram mot framtida stordåd..


Vi bestämde bums att jag måste få utmana honom snart! Troligen blir det en LGR direkt efter jobbet fredag.

tisdag 4 oktober 2011

In memoriam: Ingvar Lundberg

Det har meddelats oss att GFK-legenden Ingvar Lundberg har avlidit.

Det finns mycket att berätta om denne idrottsman, men jag nöjer mig idag med ett foto från senaste Lidingö-loppet.
Där deltog alltså Ingvar som vanligt (på den något kortare oldboys-banan).




Annars var ju Marathon Ingvars stora intresse.
Om jag är rätt informerad har Ingvar avverkat ETTHUNDRANIO (109) 42km-lopp..!!
Därutöver ett oräkneligt antal andra tävlingar.

En hälsning på detta sätt till Ingvars familj och släktingar.

söndag 2 oktober 2011

Andreas har fyllt 40! Henrik Alm har fått en dotter!

2 händelser inom LGR-gänget måste särskilt uppmärksammas:

För några veckor sedan fyllde Andreas 40 år, och LGR-gänget förärade honom en löprunda!
Denna ägde rum i fredags runt den välbekanta T8.
En bild säger ju mer än tusen ord, och här kan ni själva hur de grå tinningarnas charm nu nått Andreas, även om han dragit ner sin nya löparmössa ordentligt över öronen.



Vi måste även berätta att vår hedersmedlem Henrik och Lina Alm blivit lyckliga föräldrar till en flicka!
Medans Lina pustade ut efter födseln passade Henrik på att fira med smörgåstårta, en tradition väl så god som cigarr-rökande.


söndag 25 september 2011

Lidingöloppet 2011

Vilken löparhelg!

För de många Gnosjölöpare som samlats i huvudstaden denna helg blev det en
härlig löparfest.
När gardinerna veks åt sidan på lördagsmorgonen mötte en klarblå himmel och frisk höstluft.



Först ute på Lidingön var de av oss som skulle springa 15 km-banan.
Här gjorde Michael Holmgren jättefina 1,11 , en tid som visar att han troligen skulle gjort en god tid även på 30km.



Samma sträcka sprangs även av Annika Åkerlund, Lars Kvarnsund och Elin Hermansson.
Även övriga i familjen Kvarnsund (Marie, Simon ,Sara o Adam)ställde för övrigt upp i olika klasser med goda resultat.




Huvudtävlingens 30 km är en ordentlig utmaning.
Här gäller det att balansera den första halvan så att man har krafter kvar till de mycket krävande sista 15. Alla har ni ju hört talas om Abborrbacken, men det är ju inte precis den enda stigningen..

Gnosjö-favoriten Thomas Nilenfors klarade trycket.
1,06 första 15, nådde sedan målflaggan på utmärktA 2,19. Grattis Thomas !!
Och Thomas var namnet för dagen, undertecknad hade nöjet att stiga upp på silverplats i lokal-tävlingen. Inte så snabbt som Nilenfors, men 2,32 får duga.







Torgny Sundquist hade ett tufft mål; 2,29.
Nu blev det inte fullt så bra, men med 2,37 blev Torgny 3e Gnosjöbo.
Därpå följde Daniel och Andreas Pettersson.



Daniel var bara sekunder från sitt personbästa och var glad o nöjd även om han som han säger " inget hellre önskat än att få slå Bolmgren nån gång ".
Andreas ben rörde sig påtagligt sakta när vi på kvällen spankulerade omkring på Stockholms gator men hade gjort ett kämpa-lopp i nivå med det han brukar.
Andreas visade stort intrese kring banprofilen på 15km-banan och Annika svarade villigt på alla frågor.
Andreas var även påtagligt intresserad av dialektala uttryck från skruvbranchen, något som dock tystades ner å det bestämdaste.

Bra tider gjordes även av Henric Johansson och Richard Sundquist som inte bor i Gnosjö men som var anmälda för GFK.

Jag måste också nämna Daniel Sigbladh.
Just när jag passerade den jobbiga backen 2 km före mål hörde jag någon i publiken vråla "heeeeejjja Daaaanieeel" till en löpare strax bakom mig.
Jag var i den stunden säker på att det var min gode vän Daniel Pettersson som närmade sig, han brukar göra det på slutet..
När jag gått i mål fick jag emellertid veta att det var Roland Sigbladh som manat på sin yngre bror (som alltså också heter Daniel), men för mig blev det en effektiv tändvätska.
Jag fick till en långspurt och kapade på det sättet säkert en minut på sluttiden.
Tack Roland, tänk vad ett hejarop i rätt ögonblick kan betyda.. !!

Monica Hellström hade två mål:
Först o främst att ta sig runt för att inte spoliera jakten på "klassikern".
Men känner man Monica rätt så ville hon också göra en bra tid, och hon var precis så stark som man kunde tro. Utan att förta sig gick hon lätt under tre timmar: 2,53!
Äkta mannen Mikael hade det något tyngre, en upplevelse som han delade med T Linder.
Sin vana trogen kompenserade emellertid Thomas L sin kolhydratförlust med ett ordentligt skrovmål på kvällen




I tio-kilometersloppet hittar vi en stark tjej-trojka.
Ann-Britt, Ingegerd o Solveig visade att Åsenhögas ära nuförtiden bäst försvaras av dess kvinnor, här har deras karlar en del att lära!

I omklädningsrummet stötte vi på GFK´s Grand Old Man Ingvar Lundberg.
Vid respektingivande 83 års ålder fanns Ingvar som vanligt på plats.
Nu för tiden nöjer sig Ingvar med lite kortare distanser än sina 100 Marathonlopp, 4 km klarades av i fin stil.
All heder åt denne löpar-ambassadör.

Det finns fler namn att nämna.
Jag stannar emllertid här med att konstatera att Jonas Sigvardsson gjorde en stark förstahalva,Per Sommehed en helgjuten insats och att Per Simonsson också skall hedras för fina bild-reportage under och efter tävlingen.







PS!
Lite i skymundan åkte Göran o Richard Claesson ner till Ljungby förra helgen för att springa Sunnerboloppets 10 km.
Richard presterade 36,47 och Göran 39,40.
Det var ju ganska bra. Om man säger så........
Framskjutna placeringar för båda två.

lördag 10 september 2011

Våghalsig rullskid-träning. Diverse löpning.

Hej alla motions-vänner!

Några korta nedslag i LGR / GFK - medlemmars vardag:

Daniel har upptagit flitig träning inför Lidingöloppet, flera långpass på kort tid börjar ge resultat.
Ska han blanda sig i striden om bäste Gnosjö-bo i Stockholm..?
I torsdags kväll genomförde han det senaste, i sällskap med flera andra LGRare.
Fast det är klart, Nilenfors lär vi inte rå på. Vad kan han göra ? 2,15? 2,22?
Det är ju hans första lopp på Lidingön, men får han till det så kan det bli riktigt bra.

MH säger att han "bara" ska springa 15 i Stockholm, men varför? Han är ju stark i backlöpning och än finns tid att träna långrundorna som behövs..
Om Andreas, undertecknad m.fl. ger 30-km en chans så borde du vara med o fightas.
Vi kan förbereda traktorn i målområdet..

Andreas har nämnt att Mikael Hellström är en dark horse, verkar ha kört fina långpass sista tiden. Minst lika spännande blir det att följa Monicas framfart i sin jakt på klassikern, hur stor utmaning blir LL för henne?

Andreas steg ser allt piggare ut, kan hans jämna löpning vara nyckeln till framgång?

Bolmgren..njaa..för lite långpass, men jag hoppas ändå på en taktisk triumf där jag får ropa "Hej Daniel" när jag passerar efter 26,5. ...

Kvarnsund: säger att han måste stå över pga skadeproblem. Tycks förfölja honom när LL nöärmar sig, otur !!
Kanske kan övriga familjemedlemmar försvara äran.

Göran kanske åker upp och springer H50 , 15km.
Hur långt från Sverige-eliten är HAN?

Lite om rullskidor:
På fredag-kvällen kallades hela gänget till Vinkåsen för träning.
"Medtag kvast" stod skrivet i sms:et, och det första vi gjorde var att borsta grus o sten från asfalten längs hela backen. 7 ivriga gubbar blev därmed på fem minuter lagom uppvärmda, vilket skulle visa sig behövas.
Det blev en minnesvärd intervallträning:

Vi turades om att "bestämma" hur varje intervall skulle köras och vi fick uppleva många varianter.

Isak Nilsson presenterade sig i gänget med varianten " försök komma ifatt mig"
Daniel envisades med att försöka förbättra "den som ligger sist ska fram"
Johan Holmgren förevisade "par-åkning med backryck"
Kvarnsund lnförde återigen sin specialmetod "lugn start, men stenhårt när jag vrålar".
(Lars hade dessutom vunnit allas respekt genom att uppvisa en egenhändig ihop-sömnad av sina gulsvarta tights, ett imponerande hantverk.)

Dramatiken ökade när Tryggve Gustavsson skulle imponera med "diagonal-åkning för oerfarna".
Endast ett fåtal behärskade denna svåra konst.

Bolmgren körde sin plågsamma " ett - två - växling" , dvs växling mellan hårt o stenhårt.
Alla suckade nu..

Värst blev det emellertid när Bosse G tröttnat på dessa uppslitande uppförsintervaller och istället beodrade "full fart nerför" !!!
De flesta hamnade i gruset nedanför backen.
Bolmgren hade emellertid varit förutseende och lämnat bagage-luckan öppen. Med huvudet före flög han rakt in i Volvon och blev hängande på detta sätt tills goda kamrater kom till undsättning.

På söndag kväll ses vi igen kl. 17.00 för åkning Gn Kyrka till Anderstorp o tillbaka.
Därefter bastu i Hult.
Isak, glöm inte att borsta väg-övergången.

Elmblad (numera åter professionell) har återigen anmält förhinder (skyllande på något om älgar..)(verkar långsökt..), men vi hoppas få höra ditt frustande i tätposition snart igen.
Hillerstorparna är välkomna också!

söndag 4 september 2011

Söndag: Tråddragar-rundan !


På söndagen avgjordes årets upplaga av Tråddragar-rundan.
Töllstorps friluftsområde visade sig från sin bästa sida; Vackert väder, massor av folk i rörelse och ett jättefint arrangemang.

Vid starten hade Skillingaryds Christer Ryman intagit en front-position, och redan efter första backen hade han skaffat sig ett avstånd som sedan drygades ut till en klar seger (tid 29,25).


LGR-gängets Thomas Nilenfors gjorde dock en mycket stark löpning och gick i mål som tvåa, ett par minuter bakom.

Göran Claesson visade återigen att han är i fin form, och även om backig terräng inte är hans favoritunderlag så presterande Göran fina 32,45.
Bolmgren gjorde en godkänd insats (34,21) med Håkan Hansson och Torgny Sundqvist strax bakom.
TB förklarade sin fina avslutnings-kilometer med att han som det hette "känt sig grymt inspirerad efter samtalet med idrotts-profilen Pasi Salonen", som han träffat kvällen innan.

Pasi hade då delgett några av LGR-gängets medlemmar en del hemliga tips om träning, gröt-blandningar och skosnöres-knytning för 40+:are.
Men var det bra eller dåligt....? Vi får vänta o se....

Johan Pettersson har tydligtvis tränat i det tysta. Han gick ut hårt, och även om han fick lugna sig lite så visade stoppuret överraskande 35,22, Bravo!
Hägg, Nordenström och Sigvardsson pustade också ut efter fint genomförda rundor.

Flera av våra lokala löpare saknades av olika anledningar.
Bosse G deltog i arrangörsarbetet, men fick se sin Ann-Britt försvara Gnosjö-Åsenhögas färger i damklassen.

Ann-Britt var påtagligt nöjd med sin framskjutna placering. Efter loppet nämnde hon för mig att hon nu också "hoppades få lite fart på gubben därhemma så att han kommer tillbaka till gammal fin tävlings-form igen".
Ann-Britt berättade också att Bosse på senare tid allt oftare beklagat sig över något som han kallar "Vinkåsa-verk" i överarmarna, och att han "fått allt svårare att prioritera träningen, egen-företagare som han nu blivit".
Vi som känt Bosse längre än Ann-Britt vet dock bättre. Det är bara en tidsfråga innan han står överst på pallen igen, Ekhults-expressen ger sig aldrig!

En av Görans trogna tränings-kompisar är ju Harald Hermansson.
Harald hade i helgen det stora nöjet att åka upp till Dalarna för den traditions-enliga "Veteran-festen", dit dom som åkt sitt 30:e Vasalopp är inbjudna.
Under pompa o ståt fick Harald mottaga ett fint diplom, och vem förtjänar väl det bättre än denne herdersman.
Stort GRATTIS till Harald, som förutom Vasaloppet även genomförde Cykelvasan på sitt jubileumsår.