söndag 20 januari 2013

Västgötaloppet (längdskidor) 2013

-Nu har jag anmält mig, löd ett mail från Daniel.
-Jag har blivit inbjuden till Västgötaloppet, meddelade Henrik Alm uppifrån Idre. Kommer ner till helgen för att köra det.

Det var alltså bara att hänga på.
Inte låter man frivilligt Daniel få ett så tufft träningspass i benen utan mig, och att träffa Henrik är alltid roligt.
Och så finns ju den där drömmen om en upp-seedning i Vasaloppsleden med i bilden..
Fast det stannar oftast vid en dröm.

Hur som helst, ett par bilar lämnade Gnosjö i ottan på söndagen, starten i Ulricehamn var redan kl 9.
Bilarna innehöll Daniel, Thomas, Henrik, Göran Andersson (Henriks 1:e serviceman) och Isak Nilsson (Henriks 2:e serviceman).

Förutsättningarna var mycket fina. Arrangörerna hade fått till kanon-spår på varvbanan och temperaturen blev inte värre än 8-9 minusgrader.
Ett lite ovanligt seedningslopp, med avsevärt mer diagonalåkning än vanligt i den kuperade terrängen  vid Lassalyckan.

Hur gick det då?

Elit-Henrik gjorde ett kanonlopp. Fick visserligen se sig passerad av tre åkare i en tät spurt, men tog med sig en känsla av styrka och bra skidor från Ulricehamn. Riktigt starkt kört! Tid 1,48.
Roligt för Henrik att prestera när han blev inbjuden till loppet, och dessutom fått hjälp med ett par snabba Atomic-skidor.

Daniel gjorde en stabil insats på de 7 varven. Tyckte visserligen efteråt att han slitit rätt hårt, men klarade det bra eftersom Isak stod vid sidan av spåret och matade honom med energitabletter o diverse annat jox.
Idag behövde Daniel ca 2,30 för att ta sig till målet.

Thomas hade ett märkligt lopp. Efter en kort stund bildades is på sportglasögonen (vilket drabbade många), det var bara att fälla upp dom i pannan istället.
Men effekten blev att mina kontaklinser blev frystorkade i nerförsbackarna, först höger o sedan vänster.
Att köra med syn på ETT öga går väl an, men när jag tappade även den andra linsen blev det riktigt besvärligt.
Med nöd o näppe kunde jag urskilja spåren, mest genom att försöka ta rygg på framförvarande åkare.  Jag har liksom inte sådär jättebra syn utan mina linser, om man säger så.
På nåt sätt lyckades i alla fall blindstyret ta sig runt de två sista varven också, skam den som ger sig.
Tiden slutade trots allt på hyggliga 2,17.

Henrik i tätposition:



Thomas gör ett ryck i slakmotan:



Bild på Daniel publiceras senare.

Värt att nämna är att vi i helgen sett två nya stjärnor tändas på skidhimlen.
Micke Hellström ska göra premiär på Vasaloppet i år. Är nu i full färd med att nöta in stakningsrörelsen, med varv efter varv uppe vid Töllstorp. Att det just nu bara finns vettiga spår runt en fotbollsplan hindrar inte denne kämpe.
Andreas Pettersson syns allt som oftast i samma spår, när får vi se denna lättlärde åkare i Mora..?





tisdag 15 januari 2013

Typisk tisdag


-Ska vi åka skidor idag, frågade direktör Pettersson  på eftermiddagen.
-Ja, om det finns spår nånstans, svarade redaktör Bolmgren, Vi kollar med Turbo-Torgny, han vet allt.

-Hej Turbo-Torgny, finns det spår nånstans?
-Ja, farsan tror han ska kunna ha nåt färdigt i Töllstorp kl sex, svarade Turbo-Torgny.
-Då ses vi vid vallaboden då, du och jag och Daniel.

Men det dök aldrig upp någon Turbo-Torgny.
Och några spår blev det aldrig, då snötillgången var liten.Inte ens Spårmakar-Svens skicklighet rådde på den märkliga snön runt fotbollsplanerna. Det var kramsnö trots 3 minusgrader..

-Vi kan väl kolla med Åsenhöga, föreslog förre hemvärnschefen R. Eidhall, som tillsammans med bemanningspoolaren Åke Svenningsson nu också anlänt till vallaboden.
-Bra idé, tyckte f.d. charkuteristen, numera kamratstödjare Ingemar Karlsson, som även han satt i ett hörn men en burk Blå Extra i handen och väntade på spår.
-Ring dit, samtyckte hans dotter Hanna, även hon god skidåkare.

-Hej Folke Nilsson i Åsenhöga, telefonerade Bolmgren från sin mobil. Har ni spår däruppe på höjderna?
-Nä, det har ju snöat, påpekade denna kloke man.
-Där också, det var som attan, sa Thomas.
-Men jag ger mig ut med skotern på momangen!! sa förre storlöparen, numera spår- och precisionsfräsare Nilsson.
-Nä, men det är alldeles för mycket begärt, svarade Thomas.
-Inte alls. Allt för sporten!  svarade Folke och for iväg som ett jehu!


När vi 10 minuter senare kom upp till Åsenhöga var spåren mycket riktigt redan körda.
Otroligt!
En effektivare spårningsorganisation än denna kan inte finnas söder om Valdshult.

När vi åkt ett halvt varv kom vi ifatt herrarna tjänsteman T.Cederkrans och  f.d. mipa. emer. , numera reseledare J.Björnell.
-Ni syntes knappt, sa Daniel.
-Nej, det är ju knappt hälften av lamporna som fungerar, konstaterade Björnell.
-Vi får försöka famla oss fram till målet i alla fall, sa Daniel.

Det blev sedan ytterligare ett varv i mörkret, sedan avvek Daniel som har ganska svag mörkersyn.
Då hade å andra sidan elektrikaren , tillika näringsidkare Bo Göransson anlänt. Han ser bra.
Han satt inkrupen i ett el-skåp,  på jakt efter den felande länken i det elektriska systemet.
-Tycker ni det är mörkt, sporde han.
-Lite mörkt var det allt, svarade vi. Fast på vissa gynnsamma ställen kunde man se uppemot två meter.


Nu bar det sig emellertid inte bättre än att en annan framgångsrik skidåkare, snickarmästare G Andersson, hade anslutit till sällskapet efter att även han hade fullbordat ett helt varv på den mörklagda slingan.
-Jag har redan telefonerat till elektricitetskonsult Agne Toftgård, sa Göran.
-Jaha, sa Bo, duger det inte med mig?
-Jodå, det kunde det väl gjort, men just när det gäller arbete i sträng kyla ser jag Agne som mer lämpad, försvarade sig snickarmästare Andersson.

Sålunda kom det sig så denna tisdagskväll att inte mindre än två elektrikare stod på huvudet i elskåpet för att om möjligt reparera det bristfälligt installerade belysningssystemet ovanför Åsenhögas motions-slinga.
Efter en stund satt alla sladdar på plats, och lamporna  tändes igen.
Sakta.
Ty någon mindre bristfällighet återstår nog ändå att lösa. Lamporna behöver ju trekvartr på sig för att accelerera ljusstyrkan från cirka 1 watt till mer åklämplig styrka
Kanske saknas fortfarande någon propp..?


  
Skidåkarna vände hemåt med endast ett fåtal varv i benen.
Det måste dock påpekas att alla inblandade verkligen gjorde sitt bästa, och det fanns inget att invända mot spårkvalitén.
Förutom från Bosse:
"Tycker dom känns tröga", som hans något skeptiska ord löd. Vi andra trodde att det mer berodde på hans Idre-utslitna armar.

Ja, så där kan en skidåkares tisdagskväll bli när det inte riktigt vill sig.
Men trevligt hade vi ändå!
Och det går ju att träna hemma också.
Som Turbo-Torgny.

PS!
Nämnas bör att förre hemvärnschefen R Eidhall och Åke Svenningsson stannade kvar i Töllstorp.
Sven fixade så att dessa flack-åkare fick ett tillfälligt spår på fotbollsplanen.
11 kilometer presterades.




 

söndag 13 januari 2013

IDRE 2013 Träningsläger längdskidor


När vi anmälde oss till den av Janne Björnell arrangerade skidresan till Idre kunde vi inte ana hur kul, gemytlig och givande  resan skulle bli.

Ett gäng skidentusiaster lämnade Gnosjö på onsdagmorgonen den 9:e Januari.
Via frukost i Mariestad och lunch i Moraparken nådde vi fram till förläggningen "Sporthotellet" i Idre vid  femtiden.



Det bör här nämnas att chaufför Björnell bjöd alla i bussen på semlor på uppvägen. Det fanns precis lagom till alla, men av någon outgrundlig anledning fanns ingen kvar när Bolmgren - ödmjuk som han är - skulle ta den sista.
Min blick föll av naturliga skäl på Ulf Runum, som dock nekade och anklagande pekade på Torgny. Han såg dock lika oförstående ut, och pekade skenheligt tillbaka på Ulf.
Med stinna gräddfyllda bukar skyllde dom på varandra, sanningen var säkerligen att dom med berått mod delat den!
Senare under resan utmanade jag den fräcke Runum på duell, rättvisa skulle skipas.
Resultatet talar sitt tydliga språk:



Redan första kvällen åkte vi till längdskidstadion, belägen vid slalomanläggningen uppe på Idre fjäll..
Där möttes vi av drömspår på den 7,5 kilometer långa elljusbanan!
Alldeles lyriska av skidlycka presterades de första träningsvarven.



Därefter tillbaka till hotellet, där vi serverades en utmärkt middag, vilket även gällde alla de andra kvällarna.  Stort tack till Peter och övrig hotellpersonal för er serviceanda och goda mat!
Efteråt följde någon timmas skidprat, varpå det kändes skönt att dra sig tillbaka på rummen och ge kroppen vila inför torsdagen.

Själv hade jag nöjet att dela rum med chaufför Björnell. Enligt Janne "snarkar han aldrig", något som dock inte var hela sanningen. Ganska många mystiska snörvel-ljud fyllde rummet nattetid, fast på det sättet behövde man ju aldrig känna sig ensam i alla fall...
Värre var att han envisades med att serva bussen även nattetid. Han prövade då bland annat att fullgas fungerade.
Det gjorde det..



Torsdagen bjöd på goda förutsättningar, även om det denna dag hade yrt in en del lössnö i vissa spår.
Detta påverkade dock föga vår träningsvilja, och de flesta deltagare fick till många mil.
Vår vän Henrik hade tipsat om det mil-långa spåret runt fjället, en slinga som blev populär under hela träningslägret.
Den varierades med Burusjörundan, och de olika banorna närmare stadion. För oss sörlänningar är det underbart att nån gång få träna skidor med dessa förutsättningar. Att det dessutom finns våffelstugor och restauranger lite här o var gör ju inte saken sämre!


På kvällarna utbröt en kamp om bastun.
De tre näpna flickorna fick emellertid oftast börja, då dom menade att dom inte på några villkor ville överta bastun efter de mer grobian-artade karlarna.



När gubbarna tog över satt alltid Isak längst ner på golvet. Enligt Sara måste vi visa viss förståelse, då han kan vara lite känslig även för värme.

Fredagen blev ytterligare en intensiv träningsdag.
Den  - liksom de övriga dagarna - delades i två delar av en rejäl lunch på världshuset nära skidanläggningen. Som tur var (för vissa) serverades en riklig och god buffé till ett fast pris. Jag vågar påstå att få  personer fått så mycket valuta för pengarna som Torgny. De portioner han dagligen lyckades få i sig tror jag bestämt vägde 3-4 kilo ( i varje fall om man räknar in berget av pannkakor till desserten).
Å andra sidan tycks han göra åt energin, som han åker skidor !!

För övrigt, en grundregel när det gäller kalsonger:
Dessa kan läggas lita var som helst, dock INTE på matbord. Ett flertal matgäster slängde tveksamma blickar efter Runum när han helt ogenerat beslutade använda matbordet som torkplats för sina kalsingar och pannband . Inte helt godkänt..




När det gäller avdelningen hygien måste vi även rapportera lite från Junior-rummet på hotellet.
Här huserade alltså Isak, Samuel och Daniel.
För att bringa lite ordning i förödelsen hade även  Isaks Sara flyttat in hit, men hennes kamp var förgäves.
Enligt Daniel finns ingen luftkonditionerings-anläggning i världen som skulle kunnat ventilera det Samuels mage orsakade.
Isak hade glömt tandborste, inte helt lyckat när dieten mestadels består av lökchips o Coca-cola.

Men tillbaka till verkligheten, fredag eftermiddag:
Med värkande armmuskler bussades vi tillbaka till hotellet och kvällsmat.¨
I samband med middagen fick deltagarna möjlighet att förevisa diverse unika kroppskonster.
Strand överraskade med konsten " krumma underarmar", vilket orsakade jubel i samma klass som Bolmgrens "hak-huvudhammare" och "armögla".
Samuel började plötsligt förbereda något, men vi bad att få slippa uppleva detta trick.

Efter middagen vidtog ett annat sportsligt spektakel, rundpingis!
Sara hade hittat ett bordtennisbord i källaren, detta fick icke stå obrukat.
Nu kan man emellertid diskutera hur sportsliga dessa matcher blev.

Några exempel:
Runum klippte till Bosse över näsan så till den milda grad att glasögonen sprack (det var i alla fall bra nära). Dessutom skrek Runum ut sin ständiga besvikelse så högt att flera deltagare riskerar grava hörselnedsättningar framöver. Usch!
Bosse - som utan tvekan var värst i regeltolkningarna - gjorde onödigt höga upplägg så fort han såg att nästa spelare skulle slå mot Bolmgren. Ett ovanligt ynkligt och osportsligt beteende. Typiskt Ekhultare! Dessutom hade han ett fotarbete i finalerna som närapå fick hela byggnaden att rämna.
Frågan är nu vilken idrottsgren Bosse egentligen borde satsa på. Pingis eller skidor.?
Bilden nedan visar barfota-Tompa och golvstampar-Bosse i full finalaktion.


Bolmgren anklagades för att ha puttat Samuel Ling in i ett stort grönt element. Fel och orättvis anklagelse! Elementet var inte grönt!
Sara, Maria och Ann-Britt hävdade sig mycket bra, även om undanflykterna - typiskt tjejer - haglade så fort en boll gick förlorad.

"Men....." (internt skämt..)

Patrik Strands något krumma armar visade sig komma väl till pass i denna fartfyllda idrott.
Han sågs i ett flertal finaler, varav de flesta dock förlorades mot den för sin ålder extremt snabbe och bollsäkre Bolmgren.
Sam-uel hade som van-ligt en del konst-igheter för sig. Alla hans eg-na slag ack-ompanjerades av ett stilla "huuum-mmm", ett läte som psyk-ade en del mot-ståndare till irr-itationens gräns.
Isak varvade mes-slag med stenhårda smashar, typiskt hans ojämnhet...


Lördagsmorgonen skrämde upp oss med -26 grader.
-Ska det verkligen fungera att åka skidor idag, var frågan vid frukosten.

Våra farhågor kom emellertid på skam, uppkomna på fjället halvannan timma senare visade termometern mer beskedliga minus 9.
Träning kunde genomföras enligt plan.
Visst, på de mer lågt belägna passagerna bet det lite i kinderna, men vi hade bra kläder så alla klarade dagen utan problem.
Vi startade den sista träningsdagen med en gemensam åkning på 2,5-kilometersslingan.
Fotografier från denna sällskaps-runda publiceras senare.
Solen strålade från en klarblå himmel, fjällvärlden visade sig från sin allra vackraste sida.
Dessutom var spåren alldeles nydragna, det var bara att dra igång dagens första pass.

De olika grupperingarna for iväg åt lite olika håll.
Noteras kan att Tapio och Maria är de enda som med gott samvete kan redovisa korrekt antal kilometrar, då dom var de enda som faktiskt inkluderade den lilla stadion-kringlan i sina varvningar.
-Jo, ska jag tillbaka till toppen får man inte fuska med distanserna, sa Tapio.
-Så är det, sa Maria och nickade instämmande.
Just då såg jag Ann-Britt fara förbi i karakteristisk stil, var det hennes tjugonde varv på femman..?

Våra Idre-vänner Lina och Moa Alm hade skickat iväg Henrik till långlopp i Tjeckien och kom därför gärna och åt lunch med oss idag.
Tyvärr uteblev Sara, Isak o Daniel från fredagens lunch, Sara hade bestämt sig för att köra livet ur vännerna, vilket hon oftast lyckades bra med. Huvaligen vad stark hon var i uppförsbackarna!

Janne drog sedan Moa i pulka några kilometer, det var nog en fin tur för lilla tösen.
Ytterligare någon mils träning avslutade sedan eftermiddagen, nu var vi trötta och ville hem!



Det blev en återigen en intensiv timma rundpingis, därefter bastu och ytterligare en utsökt middag.
Vid niotiden på kvällen uppmärksammade vi Torgnys 29-årsdag med kaffe o tårta. Då blev det även körsång så att hotellväggarna bågnade.

Söndag morgon for vi så hemåt, en härlig resa gick mot sitt slut.
Buss-termometern visade -30 grader när vi passerade Särna, men nu fick vi ägna oss åt eftersnack i den fina bussen, så det gjorde inget.

Åke - som för övrigt skidat ett imponerande antal mil under resan -  delgav oss som vanligt små anekdoter från olika skidresor genom åren, alltid roligt och intressant att lyssna till för de yngre.

Vi har fått uppleva underbar skidåkning och mycket fin gemenskap, detta gör vi nog om nästa år igen!

PS!
Vi måste också få med i denna helgrapport att vår Idre-vän Henrik Alm gjorde en kalas-prestation i det internationella långloppet "Jizerska" i Tjeckien på söndagen.
Bland flera tusen startande, varav en stor mängd internationella elitåkare knep Henrik en finfin 52:a plats.  Säkert håller Henrik detta som en av sina bästa prestationer.
Han var bl.a. precis före Erik Wickström, säkert en skön skalp att ta.
Loppet vanns av norrmannen Anders Aukland.


tisdag 8 januari 2013

Treiningstipps


Inspireret av jemförelsen med den store Northug vill jeg komme med nedanstående treiningstipps inför rejsen till Idre:

-Dere må alltid huske att dere skall trene kreftene inn i kroppen, og ikke ut ur den.  

-Att tro att 650 treiningstimmer om åre hjelper den som vill bli noge är som att tro på tomten. De må till mye mer än så.

-Hva ska du bli når du  blr stor?  Det vet jeg ikke, först må jag bli Gnosjö-mester.

-Elghufs er centraaalt for fremgang. Och att etter to timmer öööka hastigheten på sluttet.

I övri tar jeg alltså inget som helst ansvar for föregående inlegg.

Redaktören

måndag 7 januari 2013

Thomas Bolmgren - Sveriges svar på Petter Northug




Det är en stor ära för mig att få göra detta gästinlägg på en sveriges mest respekterade träningsbloggar. Jag har nu under en lång tid gått och burit på något som jag bara måste få dela med mig av. Så här är det. 
 Vi är många som avundas vårt grannland i väst som har skördat en sådan stor skidåkare som Petter Northug. Vissa har inte tänkt på detta men vi har faktiskt vår eget svar på denna fantastiska idrottsman och han heter Thomas Bolmgren. 





Thomas?
Petter?
Det må väl vara så  att de först och främst är näst intill identiska till utseendet men efter närmare granskning har jag fått det känt för mig att de även är otroligt lika i spåret. Här kommer några exempel:


Båda är som starkast när det är lättåkt, ja rent oslagbara. I svag motlut och oavsett stavfäste kommer deras styrka till sin rätt. Dario Cologna och Henrik Alm - där har ni inte en chans!  






En annan sak som Thomas och Petter har gemensamt är deras stenhårda skalle och taktikförmåga. Båda disponerar sina lopp mycket klokt och när det bär av mot spurt har konkurrenterna inte en chans.
Det har även kommit till min kännedom att Thomas gärna pratar om hans styrkor och hur "ingen kan slå mig på  0-100 meter eller upp för Söderbybacken". Hmm...citat direkt hämtat ur Northugs lexikon.


Bolmgren är också mycket stolt över att innehava det svenska rekordet i backintervaller på rullskidor (52st!!). Exakt lika många som i Northugs norska rekord. Starkt!



Jag vill egentligen inte prata om svagheter men efter en helg som denna kan jag inte undgå det. Jag säger bara Alpe Cermis. Jag har förstått att varken Thomas eller Petter är några bergsgetter men visst kan de vara bra på att klättra men har man en hård dag tar krafterna lätt slut i en slalombacke. Tyvärr Thomas och Petter, ni lirar ju inte i samma viktklass som Bosse Göransson och Marcus Hellner. Hellner klättrade som en galning och tog in nästan två minuter på Northug bara på några få kilometer i gårdagens klättring, grymt. Som ni tidigare kanske har läst i denna blogg är Bosse en hejare i slalombackar både när det gäller klättring och utförskörning. Här har ni lite att jobba på grabbar.

Thomas, se nu till att finslipa detta så att ungdomarna inte har en chans att vara före dig in över mållinjen i Mora den första söndagen i mars!


Både Bolmgren och Northug gillar att spexa när de gått i mål.









Avslutar med en liten tävling. Vem är mannen på bilden? 
a. Thomas Bolmgren b. Petter Northug 




/Gellar - Ett troget fan av dessa stora idrottsmän 

söndag 6 januari 2013

På Konstsnö


Inbitna skidåkare letar snö, en bristvara i södra Sverige.
Än mer inbitna skippar t.o.m. spännande Tour de Ski på TV för att slippa trängsel på konstsnöbanorna.

Alltså bar det av idag till Tranemo.
Hermansson, Kallin o Lasse Kvarnsund o jag. (Ni märkte väl att det lät som en julsång..)

Tranemo IF hade just avverkat en skidtävling, så det fanns dubbla spår, om än något lösa eftersom temperaturen låg strax över noll.
Klistervallning funkade någorlunda, även om det inte gick att lita på fästet riktigt.
Harald placerade sig som vanligt först i ledet, och så jagade vi runt ett par mil på den relativt ansträngande banan.

-Vi ser ut ungefär som två Wassberg, tyckte Harald,  när vi med mössorna på sned diagonalade uppför en av de jobbigare backarna sida vid sida.
Sämre liknelse finns ju..

Kallin o Kvarnsund tog någon lite längre drickapaus.
Joakim var - som han själv uttryckte det - "lite seg idag", och eftersom Lars nyligen startat säsongsträningen så bjöd backarna honom fortfarande lite större motstånd.

Alla kände sig nöjda med dagens träning, och det blev ett trevligt eftersnack i duschen, där vidare planer smiddes inför den kommande veckan.
- Om vissa andra ska till Idre, så får vi väl köra desto hårdare på hemmaplan, menade Harald.
-Så får det bli, instämde Lars o Kallin.

Andra (som t ex Isak o Sara, Åkerlund o Torgny) hade sökt sig mot Jönköpingstrakten (Hallbystugan eller IKHP´s anläggning).
Isak:
-Ja, normalt sett är jag ju en positiv natur, men att åka till Jönköping visade ju sig emellertid vara en totalmiss.
Hade ju bestämt mig för en stenhård träning, men tji fick jag.
Här var ju fullt med barnungar, pensionärer och annat löst folk som verkligen borde hålla sig hemma när vi Vasaloppsåkare är ute o tränar!   Jag menar, det är ju inte meningen att vi som KAN åka skidor, och dessutom har betalat en dryg spåravgift ska behöva åka slalom mellan blåbären. Pga detta fick jag ju nu bara till 15 kilometer mot tänkta 60.
Har för övrigt aldrig sett så sladdriga spår!
Och detta ska vara länets residensstad..!!? Får noga ringa honne, den där landshövdingskan, Milou Ankartand, eller vad det är hon heter.
Får jag inte till bättre träning än det här så kan ju till o med Åkerlund vara ett hot på sikt.
Ja PÅ SIKT alltså, inte nu.
Usch, så jätteirriterad jag är. Faktiskt!


Henrik Alm placerade sig riktigt bra på Kläpparännet.
-Ja, jag var väldigt nöjd med stakningen idag, sa Henrik.
Tyvärr hade jag dåligt glid trots ovallade skidor, måste analysera detta ordentligt.  Vet inte om Moas skrik kan ha orsakat sprickbildning i belaget, men nåt konstigt är det.
Hur som helst, uppför och i stakningen var jag riktigt stark, ett skönt kvitto på att det finns kapacitet när allt stämmer.
Dessutom vann jag flera placeringar med en urstark spurt, det kände fint!










 
 

tisdag 1 januari 2013

Sylvesterloppet 2012


Några tappra LGR-medlemmar styrde kosan mot Anderstorp på nyårsafton.
Vädret kunde varit mer gästvänligt, men vi slapp halka och det var inga problem att genomföra löpningen.


Thomas gick - som så ofta -  ut lite för hårt.
3,40 på första kilometern straffar sig om man inte har en toppdag.
När min "gamle" Anderstorpsbekante Roger Karlsson gick upp jämsides efter ett par-tre kilometer kunde jag inte riktigt haka på, benen började redan kännas lite tunga..
Stretade emellertid på så gott jag förmådde upp mot Törås-kvarteren och vattentornet.
De sista kilometrarna funkade någorlunda, inte minst tack vare Christer Parks idoga hejande!
Sluttiden blev 43,24.
-Det är ju halvannan minut från mitt pers, men ser man till höstens träningsdos var inget annat att vänta, kommenterade bloggredaktören.

Christer Park hade för övrigt både son och dotter i startfältet.
Idag var Linnea starkast, bra sprungit!

Andreas P var LGR-gängets andra representant idag.
Han genomförde ett stabilt lopp, och agerade bland annat farthållare år dam-segrarinnan, som han på sitt sedvanligt sportsliga sätt lät passera på slutet, heder åt en sådan gentleman!
Andreas spurtade in på 46,57, snyggt jobbat!
-Jo, det var okey, sa Andreas. Betänker man att jag säkert loosade ett par minuter på att under loppet konversera den snabbaste tjejen, så var det faktiskt inte så pjåkigt.
Hon var lite förundrad över att jag för dagen valt halvlånga tights, så vi hamnade i en liten diskussion om det där.