På vägen hem från årets Vasaloppsresa berättade både Åke Pettersson och Christer Park gamla minnen från tidigare år, och då särskilt hur dom minns sina första Vasalopp från 70- och 80-talen.
Vädret spelar ju stor roll när färden från Berga by till Mora ska genomföras, och deras berättelser innehöll både 42-gradig kyla och smältvatten runt fotknölarna.
Det senare gällde för 2015 års lopp!
Ett 40-tal GFK:are hade på sedvanligt sätt stigit på bussen på fredagsmorgonen.
Färden gick över Mariestad (med frukost på Rattugglan) och Malung (där vi lunchar, företrädesvis på restaurang Grönland) och vid tretiden når vi nummerlappstältet i Sälen.
I år blev det lite smågnabb i bussen eftersom några lyckades "prata upp sig" ett startled, inte oviktigt i det gigantiska startfältet som ni alla sett på TV.
Nåväl, vi var alla på gott humör och även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att prata upp mig (eller...?) så hade vi snart förlåtit svartfötternas snedtramp.
Fredag kväll inkvartering hos Tore o Gullan, därefter matlagning efter bästa förmåga.
I min egen stuga har det varit exakt samma maträtter elva år i rad:
Fredag kväll: Fläskfilé-gryta
Lördag lunch: Klibbeklabb (jaså...känner ni inte den maträtten... prata med Lasse Stenholm, hans kropp är byggd av den blandningen..)
Lördag kväll: Korv Stroganoff
Om någon tycker detta låter kaloririkt så kan jag bekräfta att det stämmer!
Bland nybörjarna (läs Nydén) antyddes att variation kanske inte vore fel, men sådana åsikter bestraffades omedelbart med hot om kölhalning, man ändrar inte på lillstugans rutiner ostraffat.
På tal om Lasse Stenholm; I år var ett par av klubbens starkaste åkare tvungna att avstå tävling pga diverse blessyrer, men vi ser dom säkert i spåret nästa vinter igen.
Förutom Harald (till vänster) och Lasse (till höger) saknades t ex Torgny, en grabb som nästan säkert slagit sig in bland de 7-8 bästa GFK:arna även i år...
Lördagens förmiddag ägnas åt besök i Mångsbodarna där vi testar vallor, äter våfflor och inleder det psykologiska kriget som sedan fortgår hela dagen.
Roland Eidhall passade på att göra en saltomortal med illa sargat bakhuvud som följd, allt slutade dock lyckligt efter läkarbesök på hospitalet i Sälen.
Läkaren sa att det inte gick att sy fler stygn i Rolands spräckta bakhuvud, det såg redan ut som en provkarta från Everlyns sybehörsaffär.
- Roland, varför ser ditt bakhuvud ut på detta märkliga sätt, frågade doktorn.
- Jag har levt hårt, sa Roland med stolthet i rösten. Fem hjärnskakningar, denna senaste ej räknad.
- Jaha, är det boxning eller nåt du har ägnat dig åt?
- Nej, för fasen, Opel Kadett -71:a, trimmad till max, svarade Roland utan att vika undan med blicken en tum.
Det om det.
Vallningsarbetet fortsatte på eftermiddagen, det var klister som gällde, även om det för första gången (halvt på allvar) diskuterades om man skulle orka staka utan fästvalla.
Vem blir först med det i GFK.....?
De mer oerfarna sneglade på dom som hunnit skaffa sig mer erfarenhet av vallningens svåra konst, och dessa äldre lade - i bokstavlig mening - ut dimridåer för att inte avslöja årens surt förvärvade erfarenheter.
Till slut trodde alla nybörjare att dom vallat på samma sätt som gammelrävarna, fniss, fniss...!
Söndag:
Revelj klockan 03.45.
Tappra försök att få i sig mackor, gröt och allehanda stadigheter.
Tävlingskläder på, chip o nummerlapp stadigt knutna och så iväg med bussen till startplatsen.
Där väntade ett mindre slagfält med 15.000 kringirrande tävlande som alla undrade hur dagen skulle bli i det milda vädret.
Lerigt, vattnigt, blåsigt... förhållandena verkade inte bra.
Men på nåt sätt hittade alla sina respektive startfållor,och 08.00 small startskottet!
Vår elitåkare Henrik Alm kom iväg fint uppför backen, men redan efter Smågan bestämde sig Henrik för att ta bussen till Mora. En envis förkylning hade gjort sig påmind igen och han ville inte riskera sin hälsa. Besviken på att kroppen inte ville vara med denna gång fick Henrik avbryta loppet.
Henrik fick senare sällskap av ytterligare några klubbmedlemmar som av olika anledningar fick bryta; Filip Wärnelöv kämpade bra men fick problem med en krånglande mage, Fredrik Nilssons armar krampade illa, och Arne Greek fick se ett rep komma ivägen för sin annars hisnande framfart.
Bättre lycka nästa gång till er alla!
Nu fick alltså Bolmgren ta över ledartröjan!
Med beslutsam stakning for han fram över myrarna, enligt många påminde han om Northug.
Emellertid hade han valt de mindre trugorna. Detta blev till hans nackdel i början av loppet och vid Risberg hann danskarna, förlåt, Isak i Hyltan, ifatt honom.
-Staka! hördes Isak plötsligt ropa bakom Bolmgren.
-Tjöta! svarade Bolmgren trumpet och släppte sedan Isak förbi sig.
Strax bakom tampades Kallin och Kvarnsund, och likt Isak satte Kallin in en stöt i Risbergsbacken, lämnade en illa grinande Kvarnsund bakom sig och inledde en frenetisk kamp på ledarduon.
Där framme hade nu Bolmgren återfått krafterna, hämtat in Isaks försprång och till slut knäckt honom i det tuffa partiet runt Evertsberg.
Spänningen vreds nu upp ytterligare ett snäpp, hur ska det gå, hur ska det gå...!!??
Kallin hämtade in på en tröttkörd Isak.
Innan Oxberg var han ifatt honom och kunde konstatera att Hyltanexpressens krut var alltför blött idag.
Kallin stegade upp för de tunga Oxbergsbackarna, nu hade han Bolmgren i sikte.
Dom anlände till vätskekontrollen på samma sekund.
-Står du här! utbrast Bolmgren.
Vi såg varandra i ögonen, iskalla blickar möttes. Två muggar blåbärssoppa var, och så iväg igen.
- Vi hjälps väl åt att dra, sa Kallin.
- Absolut, svarade TB. Nu gäller det att vi skapar ett betryggande avstånd till Isak och Kvarnsund.
Axel vid axel for vi ner för backen. Hökberg nästa.
Bakom hade Kvarnsund ökat farten och närmade sig Isak, meter för meter plockades in.
Nu kom Kvarnsunds många mil i Tranemo till sin rätt.
Hur skulle detta drama sluta?
Tätduon rusade under tiden förbi Hökberg. Bolmgren kände att Kallin var något kvickare i uppförsbackarna, för varje liten knatt fick Joakim någon halvmeter, och avståndet växte sekund för sekund.
Vid Eldris var Joakim utom sikte för den kämpande Bolmgren vars stakning trots allt fortfarande förde honom stadigt framåt.
Bakom hade Kvarnsund nu fått korn på Nilsson.
Väl ifatt honom lämnades ingen nåd.
In mot Mora och upploppet var slaget avgjort.
Publiken skrek som galningar, kyrkklockorna ringde, Sigvardssons husvagn skakade, flaggorna smattrade.
Kallin blev klubbmästare och forcerade in på 5,30 (plac 666)!
I samma sekund stretade Bolmgren upp för den sista backen och tog kurvan in på målrakan.
I mål på 5,32 och placering 699!
En kort andningspaus följde för publiken.
Men snart hördes gnissel från Kvarnsunds sammanbitna tänder. Med kraftfull spurt avslutades hans dagsverke efter 5,41 (plac 940).
Här har vi segersoffan efter loppet, tre nöjda grabbar!
En sliten Isak strax därpå, 5,43 (plac 987).
Men en särskild eloge till Isak som i år kämpat i motvind och inte fått till samma mängd träning som normalt, bra jobbat!
Och det fanns fler som gjorde stordåd:
Sara Karlsson gjorde sitt livs bästa Vasalopp, och den här gången precis så bra som vi trott o hoppats på.
Trots ett flertal incidenter med både fall och stavkrångel gjorde hon en heroisk insats.
Känseln i fötterna hade hon förlorat redan i Evertsberg, men inget stoppar Sara.
Blev 31:a svenska tjej (58:a totalt i damklassen) och klarade av de 90 kilometrarna på 6,16. Imponerande !!
Sara har tränat hårt, gjort en rad fina tävlingsresultat och var naturligtvis klart snabbast av GFK-tjejerna, men riktigt bra prestationer såg vi även från de övriga:
Systrarna Skörde kom till Mora efter 9,04 (Sofia), respektive 11,21 (Elin). Snyggt jobbat!
Linnéa Park är alltid stabil, i år 9,35.
Petra Svenningsson fixade 11,00 från tionde led, bravo!
Åter till herrarna:
Bakom den främsta kvartetten hittar vi i tur o ordning:
Ulf Runum, i år vältränad (tid 6,12) och med ett eget vallatips. Räckte till plats 1835.
Samuel Ling 6,28 (plac 2323) (Samuel gjorde i år ett relaxat lopp, hann med en del annat under loppet)
Daniel Petersson 6,28 (plac 2336)
Samuel Elmersson har påbrå när det gäller skidor. Jag såg honom träna och är inte överraskad att denne förstagångsåkare "i fäders spår" presterade 6,37 (plac 2662). Men det är riktigt bra gjort!
Så följde
Viktor Park 6,47 Nybörjare som imponerar, Gnosjös egen Johan Olsson.
Peter Andersson 6,54 Starkt lopp!
Johan Lindow 7,03 Johan hade en del anmärkningar på hur man lagt bansträckningen, men åkte bra .
Johan Pettersson 7,06 Johan P lyckades i år inte helt med vallningen, men å andra sidan har han ju kvar klister till nästa år också..
Christer Park 7,14 Still going strong!
Daniel Svansson 7,27
Thomas Ljungberg 7,29
Mattias Persson 7,33
Linus Andersson 7,44
Petter Gustavsson 7,44
Jonas Sigvardsson 7,52 Den ende med privat träningsanläggning i Mora, nästa år blir han livsfarlig.
Claes Adolfsson 8,10
Magnus Carlsson 8,11
Thomas Hansson 8,23
Erik Svenningsson 9,00 Gnosjös egen Juha Mieto, dessutom kan han laga klibbeklabb.
Mikael Svensson 9,29
Alfred Park 9,32 Till nästa år jagar han ikapp brorsan, kraftfull åkare.
Benjamin Lindahl 9,35 Märkligt nog exakt samma tid som Linnéa Park..
Lars Kvarnvik 10,25 Som ni märkte blev det ett litet hopp i tiderna här vilket gjorde Lars lite småsur. Fast annars är det en mycket skojig man i sina bästa år.
Jerry Haapaniemi 10,47
Ingvar Nilsson 10,48
Robert Nydén 10,52 Det är värt att nämna att denna man är svensk mästare i bilstereo, vilket dock har väldigt lite med skidåkning att göra..
Åke Sveningsson 11,39 Knäckte kompisen Roland på upploppet och var därmed 15 minuter före.
Johan Park 11,51
Roland Eidhall 11,54
Betänk alltså dock att Roland genomförde loppet med spräckt skalle och lindrig hjärnskakning, det gör INTE vem som helst!
Sågs irra omkring på upploppsrakan, hade han bara följt den rakt fram hade han varit mål på 11,38.
Här ses en fikasugen, men ännu något vimsig Roland peka finger åt Arne Greek, med Åke som road åskådare.
t
Summa summarum kan vi konstatera att inte mindre än fyra GFK-kare i år gick in bland de 1000 främsta, därmed direktkvalificerade till led två nästa år.
Vi ser en ny yngre generation ta mer o mer plats i resultatlistan, lovande inför framtiden.
Till sist:
I 40 ( !! ) år har vår eminente reseledare Åke Pettersson tagit ansvar för en Vasaloppshelg som alltid fungerat perfekt.
Åke har ett genuint intresse för skidåkning, och är en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna. Dessutom har han under åren genomfört en mängd fina Vasalopp, krönta av sitt 30:e här om året.
Nu tackar veteranen Åke för sig, och vi kan bara lyfta på hatten för det organisatoriska arbete du utfört under alla dessa år.
Väl inarbetade rutiner finns nu för inkvartering och annat, låt oss hoppas att vi kan få en värdig efterträdare som tar över Åkes roll.
Tack, tusen tack Åke, och vi hoppas verkligen du finns med i bussen även kommande år.
Åke framför bygdegården i Våmhus, där vi inkvarteras efter loppet.
Förnämlig service där!
Nu ser vi fram mot vår och sommar, det lär väl inte dröja länge innan rullskidorna smörjs upp!
PS!
Personligen vill jag tacka följande personer som gjorde mitt eget resultat möjligt:
Tore -för att jag i hemlighet fick låna din bil för de sista vallatesterna på lördagen
Henrik -för att du guidade mig till den där affären i Italien som hade så många olika kemiska preparat.
Pölder -för den där nyutvecklade stenslipningen som jag fick testa, ojojoj...
Jonas L -för surf-vallning gång på gång på gång, inte konstigt att Kalla anlitar dig.
Luigi - för tidtagningen i Italien, skönt att det går att diskutera saker o ting.
Gustav - postumt, för skivstången
Andreas- för timmarna på löpbandet, minns du maxningen 10 minuter..
Mika - för poplåten Boum Boum Boum, den har vi spelat sönder i träningsgruvan
Maria Sagana - för poplåten Sha la la -"-
Ebba Grön - för låten 800 grader. -"-
MSP . för låten If you tolerate this -"-
JS Bach -för Goldbergvariationerna, det är dom som gjort skillnad
Lena o barnen - för att ni låter mig träna nån gång varje vecka.
Kvarnsund - för att du utgjorde hotet som fick mig att göra mitt bästa
Isak, Samuel, Sara, Julia - för sällskapet i träningsgruvan
Mor o Far - för lite extra snöskottning, det stärkte armarna.
Mina bröder - för ständiga jämförelser av resultat, inspirerande!
Kalle - för Guldkaviar, den gör skillnad
Team Etixx - för samarbetet i Italien
Alla skidvänner, - som varit med på resor och träningar, så kul vi har haft det!
Alla spårarbetare i Gnosjö, Åsenhöga, Anderstorp o Tranemo - så skickliga ni är.
Craft - för närmast outslitliga sportkalsonger
Kulltorp, Åsenhöga och Hagelstorp - för att det är så många backar dit.
Victor - för att du överfört en del grundläggande fysiologisk kunskap.
Elmblad - för alla hemliga tips, särskilt om hur man kör stenhårt utan att anstränga sig. Mycket intressant!
Olof - för att jag alltid fått ledigt.
Anställda på Swemix - för att ni står ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar