tisdag 3 augusti 2010

En blodig kamp mot målet, summering Swiss Alpine 2010





Swiss Alpine 2010 blev tuffare än jag tänkt mig..
Min envisa skada i höger ben gjorde sig kraftigt påmind redan vid 15 km, och då är det lite långt att ha 65 kilometer kvar.
Jag lyckades hur som helst linka fram till kontrollen i Filisur vid 30km, och där fick jag smärt-stillande och massage. Tyvätt rann klockan iväg för mig i detta skede av loppet, dels fick jag gå en längre sträcka och det tog lite tid i läkar-tältet.
Efter Filisur kommer man sedan till den mäktiga uppförsbacken (d.v.s. 4 timmar lång..),och eftersom man går stora delar av denna sträcka så kunde benen återhämta sig lite.
Jag vill passa på att tacka o hälsa till Jonas Wängberg som påminde mig om möjligheten till läkarhjälp, du hann ifatt mig vid precis rätt tillfälle..!

Men vedermödorna var inte slut denna ansträngande dag.
Uppe på 2.600 meters höjd lyckades jag ramla i värsta stenröset med en blodig armbåge som resultat. Ett kort tag låg jag bara alldeles stilla och trodde jag brutit armen, men snart kunde jag samla ihop mig och lufsa vidare.
Armbågen bandagerades prydligt av rödakors-personalen som fanns vid nästa kontroll "Scarletta-pass". Jag hade tur som inte slog mig värre.

Slut-tiden inget att skriva hem om (över 11 timmar), men jag var väldigt glad att jag undvek att bryta jubileums-loppet. Vid målet väntade familjen, och Annie och Hugo ledsagade pappa de sista 200 metrarna.
Mitt tredje Swiss Alpine var äntligen fullbordat.

När jag ramlade var kanske koncentrationen frestad av den brännande solen, och på natten efter loppet vaknade jag i frossa o mådde inte alls bra.
Lena fick kyla ner mig med kalla handdukar, och tack vare denna insats blev det sedan möjligt att börja hemresan dagen efter.
Nu ska det bli otroligt kul att försöka få till ett mer harmoniskt lopp nästa år!

I år var jag inte ensam medaljör i familjen!
Hugo och Annie ställde upp i fredagens barn-lopp på Davos stadion.
Likt herr-segraren Jonas Buud slog vår 7-årige Hugo sina knän blodiga vid ett fall i den trånga startkurvan. Kämpade sig emellertid in i loppet och gick i mål på en otroligt fin 12:e plats av 79 startande! Tiden 02:16 på den 500m långa banan.
Annie drabbades tyvärr av akut magknip och fick avbryta 1500-metersloppet, kämpade dock väl så länge det gick. Bättre lycka nästa gång!

Vid starten på lördags-morgonen hade jag glädjen att stå ihop med segraren Jonas Buud från IFK Mora, och för några sekunder låg vi lika i loppet..
Vid målet stog han återigen som överlägsen segrare. 15 minuter före tvåan och mer än 5 timmar före mig!
Vad den mannen är gjord av för virke går inte att begripa. Enligt mig är han en av Sveriges absolut främsta idrottsmän.
Det han utför i bergen i Schweiz är en bragd av stora mått, nu segrare för fjärde gången i rad. Att få benen att fungera i denna terräng är inte enkelt, det kräver både styrka, mod och smidighet.
Personligen behöver jag säkert träna mer på alla dessa tre saker.... :)

I Falkenberg genomförde några andra LGRare ett stadslopp över 10km.
Göran manifesterade återigen sin kalasform med tiden 38,47.
Daniel dryga 44 minuter.
Lars Axelsson och Håkan Hansson lär också ha funnits med ,men har ej deras tider.

Nämnas kan också att undertecknad, Andreas och Kvarnsund körde en s.k. powerwalk på tisdagen..tanken var främst att gå bort lite träningsverk ur mina Swiss-ben, men det utvecklades till en intensiv kamp mot dirktör Östling som var utkommen på promenad runt Töllstorps-sjön. Stor respekt för paret Östlings tempo!

Nästa äventyr lär väl bli Åsenhöga-loppet, åtminstone för dom som anser sig ha friska ben!

1 kommentar: