Sören grubblar över sina framgångar..

Sören går från klarhet till klarhet.
Redan vid den berömda näsblods-löpningen i våras anade man att något var på gång.
På göteborgsvarvet blev han näst bäste LGR-are (endast fantom-Bosse före), och vid söndagens träning gick han med lätta fötter med elit-truppen i Töllstorpsbackarna.

Hela 12 löpare mötte upp på Flintgatan.
När någon försiktigt frågade om det blir "en lugn löpning" svarade Daniel:
-Njaaa, vi får se.
11 eller 16km stod på agendan.

Njaaa betydde i själva verket att vi drog iväg i ganska högt tempo upp mot Bondarp.
Fältet var splittrat när vi efter 20 minuter nådde sjöspetsen, och snart utkristalliserades en stark grupp bestående av Sören, Nilenfors och Lundell.
När vi andra 8 vek av mot 11 km så ökade emellertid även Bosse tempot och gick ifatt de 3 lång-löparna så som bara han mäktar med.
Dessa 4 hade sedan en fin kubbning in mot mål, Sören visade som sagt berömvärd kapacitet och matchade Nilenfors in över mållinjen.

Av de som sprang 11 var det en o annan som sprang vilse.
M Hellström försvann i tidigt skede, egentligen vet väl ingen vart han tog vägen..det sägs att han varit synlig i Vinkåsen med flackande blick..
Håkan Hägg har visst kommit hem nu, även han försvann i skogarna nånstans.

Men tillbaka till Sörens grubblerier över den egna förmågan.
Varför är jag så stark just nu , tänker Sören...
-Är det för att jag slutat ta extra Pommes till mina dagliga BigMac..?
-Är det för att jobbet på Swemix är så lindrigt nu med alla sommarjobbare på plats..?
-Kan det möjligen vara att jag äntligen fått stopp på näsblödningarna..?
-Eller är det helt enkelt bara så att jag för stunden är oslagbart bäst..??

Vem vet?