Mobilen ringer.
Redan innan jag svarat såg jag på displayen att det var Andreas.
Eftersom jag anade(visste) hans ärende sköt jag mackan och det just upphällda mjölkglaset åt sidan, och svarade:
-Var och när?
-Om sju minuter, vid Brunte.
-Jag kommer.
(Med andra ord ett helt typisk och effektivt LGR-samtal. Mer än så behövs inte)
Då jag ju själv varit klen sista tiden känns det bra att springa ihop med Andreas, hans häl har ju hindrat snabba löpningar.
Men vad hände idag... I mycket gott tempo drog Andreas iväg, och de första 2 kilometrarna gick verkligen inte sakta.
Duggregnet och den sköna temperaturen gjorde emellertid att även ett smått forcerat tempo kändes skönt.
I mitten-partiet av banan slog vi av lite på tempot och kunde småprata lite om LGR-medlemmarnas olika status.
T: -Jag träffade Håkan idag på köket, han käkade fyra kakor till kaffet...vad ska det bli av honom..?
A: -Michael trodde att han lekte mig mig igår när vi sprang.. i själva verket höll jag igen för att luras lite..
T: -Daniel har visst kört ner sina rullskidor till Gullbranna. Hur tänker han, där är ju alldeles för flackt för effektiv armträning. Han kommer aldrig att närma sig 5 timmar på Vasan den killen.
A: - Det ryktas att Göran ljugit om sin ålder, nån sa att han är 32. Vet du egentligen hur det står till med det där?
T: - Njae, men Birgitta (hans hustru alltså) sa till mig att det nog kan stämma, hon håller det inte alls för otroligt. Sen nämnde hon nögot märkligt om temperatur-märkta klädkorgar också, att Göran skulle ha en uppsättning löpkläder för varje grad Celcius.
A: -Skulle inte förvåna mig..
T: -Tror du förresten att Michael hänger med på Lidingöloppet i år, han har ju revansch att fordra där.
A: -Tveksamt, mycket tveksamt. Det krockar visst med Elmia Jordbruk.
Men sedan fick vi sluta prata, Andreas verkade plötsligt på hugget igen o drev upp tempot till 4,30.
Avslutning i fin stil över fotbollsplanerna och i sista tuffa backen.
Inte alls något topptid, men en hygglig träningstid och en härlig löpning!
Nör vi pustade ut under Brunte-taket växlade vi några ord med hembygds-kämpen Kurt Gabrielsson.
Hembygds-föreningen och kommunens vaktmästare gör verkligen ett kanon-jobb med att hålla Töllstorps-området i fint skick.
Apladalens löpargäng må ha en fin tränings-park, men vi är då verkligen inte sämre lottade i Gnosjö.
Välkomna på studiebesök..
Väl hemkommen kom den sparade mackan till nytta.
Sedan avslutades träningen med en skön dusch, tills jag kom på att benen borde kylas av. (Det lär ju vara nyttigt för slitna ben sägs det).
Vred temperaturen till kallaste läget, riktade duschen mot ryggslutet och stålsatte mig.
Vilket betyder att jag försökte kväva ett 3 minuter långt aaaaaaaaaaiiiiiiiiiiiiiiirrrrrrrrrrggggggggggggggggggghhhhhhhhhiiiiiiaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrroooooooooooooooooooooooooooooooooiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
Det lyckade någorlunda, endast lille Hugo frågade genom dörren om jag mådde bra.
Ja, så där ser en löpares liv ut en bra kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar