onsdag 26 oktober 2011

Tillsammans är vi starka!

Först måste en sak sägas:
Gnosjö FK mönstrar i år 47 skidlöpare i stora Vasaloppet. Dessutom ytterligare ett antal i de övriga loppen.
47 är en anmärkningsvärd siffra för en landsortsklubb, riktigt kul!
Ett tecken på Åkes fina ledarskap när det gäller att organisera resan.

Nu lite info om vad som utspelat sig de senaste dagarna:

På onsdagen i förra veckan Vinkås-intervall som vanligt.
Nåja, som vanligt var det kanske inte, regnet öste ner.
Men detta hindrade oss inte från att borra blicken i asfalten och köra 20 backar i gott tempo.
En blåbärssoppe-kontroll fanns uppdukad och stärkte oss mot vädrets makter.


Fram till söndagen bedrevs sedan s.k. "personlig fuskträning", men på söndagskvällen stod 12 kamrater på startlinjen för Gnosjö-Anderstorp tur och retur.
Social åkning var bestämd, och detta åtlyddes FÖR EN GÅNGS SKULL. Åtminstone nästan.
Efteråt skön bastu med eftersnack.
I bastun spekulerades ivrigt om vad kommande onsdag (alltså idag) skulle innebära. Då var det nämligen planerat för TÄVLING Gnosjö-Anderstorp.
Och inte nog med det, i startfältet skulle då Henrik Alm, vår elitkompis från IDRE SK, finnas med.
Vad skulle han kunna göra för tid på sträckan ...??

Så kom då onsdagen.
Ösregn !!!
Ajajaj. Och vi som så noga planerat för ett riktigt snabbt race.


- Trafikvakter (dvs polismästare H Abrahamsson med söner) fanns utkommenderade för att inte Lars i Hyltan eller Linda A skulle köra över oss. Särskilt Linda betraktas ju i rullskidkretsar som TOTALT LIVSFARLIG.
- Pernilla E var inkallad för att servera sportdryck och ropa heja heja !!
- Hillerstorpsmaffian var på plats för att öka tävlingslusten.
- Torgny hade bytt till 2-hjul för att inte riskera bli 3:a..

Några tjuvstartade!
Upphetsningen på startrakan blev helt enkelt övermäktig för några.

Adrenalinet flödade nu i bäckar ner mot kyrksjön , och PANG, där gick starten.
Henrik for iväg som en oljad blixt, men Bolmgren tog täten för de efterföljande.
Trafikvakterna parerade perfekt när vi efter ett par minuter korsade Hyltan-vägen.
Väl ute på den långa cykelvägen mot Anderstorp såg vi hur Henrik skoningslöst drog ifrån meter för meter, men Torgny och Bolmgren kämpade hårt för att inte bli hopplöst efter.
Strax bakom oss hörde vi Kallin och Isak Nilssons frustande, och ytterligare några meter efter kom de övriga.
Jonas Sigvardsson manade på med ursinniga stridrop, och hans bågnande triceps förvandlade hans stavar till knycklad ståltråd.


Perfekt utposterad efter några kilometer stod Pernilla och skrek på oss. Heja heja heja heja!!


Vid vändpunkter i Anderstorp hade Henrik en klar ledning, men avståndet var inte större än beräknat.
- Orkar du dra ? frågade jag Torgny när vi vände. Och Torgny drog...
Med alla spjällen öppna gjorde vi tillsammans vårt bästa, dels för att inte avståndet till Henrik skulle öka alltför mycket, dels för att hålla de jagande vargarna bakom oss:
Förutom de redan nämnda fanns där ju nämligen Mats Svenningsson, Mats Sjöberg, Runum, Jonas Sigvardsson, Daniel, och Johan P. Alla kämpande till sista blodsdroppen!

Så närmade vi oss Gnosjö och målet.
Henrik kunde ohotad gå i mål på 45,20 vilket är 4 1/2 minut bättre än banrekordet!
Men då ska vi veta att alla tider idag var 2-3 minuter sämre än normalt pga den blöta asfalten.
(Sålunda motsvarar Henriks tid snarare 43 minuter vilket ju är otroligt bra!)


Kampen bakom Henrik fortsatte.
Med någon kilometer kvar fick jag ge upp Torgnys rygg. Han stakade in på ca 50,15 och jag på 51 blankt.


Någon minut bakom kom Kallin och Isak som hjälpt fram varandra till en fin prestation.
Jag var alltför trött för att därefter hålla koll på de exakta placeringarna och tiderna, dessutom lockade återhämtningsdrycken som serverades på ett föredömligt sätt ur vit bagagelucka!

Mats Sjöberg tog mig lite åt sidan för att i största hemlighet visa ett eget utvecklat träningsredskap, något han arbetat med länge i det det tysta.
Det lär vara grymt effektivt för magmusklerna, enda problemet är att han inte ännu inte riktigt kommit på hur han ska få riktig fart på själva gungrörelsen som är en förutsättning för träningens effektivitet.
Men han jobbar på saken hemma på gården:


Senare på kvällen gick mobiltelefonerna varma för att smälta intrycken, en minnesvärd träning!

1 kommentar:

  1. Var Jonas Sigvardson ensam om att försvara Åsenhögas färger denna regniga onsdagskväll?

    SvaraRadera