Sida vid sida.

På söndagkvällen mötte ett glatt gäng upp vid Vallaboden.
Skidåkarna hade i brist på snö och asfalt kallats till joggning, och denna kväll hade vi sällskap av LGR-gängets bättre löpare.

16.30 fanns ett gäng skidåkare punktligt på plats, och några minuter senare lösgjorde sig löparnas skuggor ur skogen, naturligtvis redan uppvärmda..
Det krävdes en tydlig information att detta INTE var en prestigekamp mella skidåkarnas respektingivande lung-kapacitet, och löparnas lätta och vägvinnande steg.

Tvärtom hade "skönt prat-tempo" angivits i inbjudan.
Och visst... både Mattias och Göran kunde säkert konversera i farten som drogs upp.
Vi andra fick - något tystare - fokusera på själva löpningen.

Men det blev en kul runda!
Eller rättare sagt 3.
Elljusbanans 3,5km-slinga avverkades tre gånger. Tempot varierade, och ibland såg man pigga ben sätta av uppför någon av backarna i god fart.
Mattias och Göran stod som väntat för farthållningen, men flera andra visade också god form.
Bakom de två fantomerna kubbades Bosse, Håkan, Thomas, Johan P, Runum, Nedstedt och damlagets Ann-Britt.
Vi fick titta lite extra var vi sattte fötterna.Regnet i kombination med en skogsmaskins hjulspår gjorde vissa partier lite leriga. Turligt nog hade Andreas skickat ut en varning att vi skulle undvika "500-metersslingan", där annars risk för drunkning fanns..

Ett annat samtalsämne var Daniel P.
Michael och Håkan (båda närboende grannar till Daniel) bekräftade det vi länge misstänkt, att Daniel i sin ensamhet genomför oerhörda mängder fuskträning (se ovan i röda fältet för förklaring).
Vi andra kunde bara nicka och lyssna.
Vid något tillfälle lär han tydligen ha sagt att
-Det är så trist att träna ihop med grabbar som inte fixar 4-minutersfart, jag tränar hellre själv då.

-Mmmm, jaha, jojo, kunde tro det, mmmmm, jaja, hmmmm, hördes kommentarerna bland kvällens deltagare.


I den lilla backen vid fotbollsplanen tog sig plötsligt Bosse åt baklåret och ropade "Neeej.." , en sträckning uppstod när vi accelererade uppför.

Vi får hoppas att den är av lindrig art, så att han inte behöver ansluta till föreningen "Diverse Krämpor och Blessyrer", där många motionärer har medlemskort.
Den kloke Bosse joggade sedan i lugnt tempo det sista varvet, han är ju inte den son viker ner sig i första taget.

Efter målgång frågade Bosse mig om jag (av alla människor..) möjligen hade några tips på hur man hanterar en skada.
-Jodå, sa jag, jag brukar låtsas som dom inte finns. Det hjälper visserligen inte, men på det sättet kan man i alla fall fortsätta träna.
Mot baklårs-sträckning rekommenderar jag dessutom katrinplommon, linfrö och långkalsonger. Det hjälper mot det mesta.

Sedan konstaterade vi att det varit en lyckad förbrödring löpare och skidåkare emellan.
Med rådande väderlek kanske det inte var sista gången..