Sven hade dragit finfina spår i nysnön.
Daniel hade kallat skidgänget till kollektiv träning.
Varv 1 (7+2km): Daniel drog truppen så till den milda grad att han tappade andan.
Alla andra undrade vad i hela friden han höll på med.
Något svar fick vi aldrig. Han kunde inte prata.
Varv 2 (7+2km): Bosse drog truppen. Först i lite mer normalt tempo, men sen började hans armar att veva allt intensivare.
"Jag måste åka så här fort, annars får jag inget fäste", var det enda Bosse sa.
Fältet spräcktes upp lite, men vi väntade broderligt in varandra vid varvningen.
Varv 3 (7+2km): Isak Nilsson drog truppen. Inledningsvis i någorlunda normalt tempo, men efterhand ökade han farten.
Bosse hakade på, Bolmgren o Torgny likaså, övrigas pannlampor strax efter.
När ett par kilometer återstod lade Isak in överväxlen.
Bolmgren vek ner sig, skyllde som vanligt på att kontaktlinserna frusit.
Isak, Bosse o Torgny först i mål, TB 100meter efter.
Övriga i mål inom någon minut.
"Jag har inte tränat på 8 dagar, sa Isak, det var så kul att ta i lite"
Samuel drabbades av blodsockerfall.
Den fortfarande halvblinde Bolmgren fick bära honom in till cafeterian där ett par druvsockertabletter och hallonhjärtan fick liv i honom igen. Tack cafeterian!!
Detta var en av de tuffare skidträningar vi genomfört, perfekt !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar