onsdag 20 maj 2015

Glädjeämnen och krångel i LGR-gänget


Vi börjar med några positiva saker:
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Lina Alm har nu visat upp sig på rullskidor, det lär visst vara fyra år sen hon stod på sådana senast.
Men det kunde man inte tro, hon åkte som värsta Charlotte Kalla, ingen dålig form där inte..'
Hon utses härmed till ny ledare i tävlingen "Jag tränar mycket men säger inget".
Den leddes  tidigare av Kvarnsund som emellertid nu är förpassad till andraplatsen.

Bosse Göransson dök upp på jobbet häromdagen.
Officiellt var han där för att (som han sa) "det finns väl alltid nåt relä som inte fungerar", men inofficiellt var han där för att träffa mig o förhöra sig om framtida träningsmöjligheter.

Isak har inlett en period av blandad träning, s.k. Combo.
På kort tid har han genomfört distanspass inom såväl rullskidor, bergslöpning och norsk MTB.
Farten på löp-långpasset drevs upp till mäktiga 6,40-tempo, eller om det som han själv utbrast "möjligen gick ännu fortare" (Gäsp..man blir bara trött av att höra honom tjöta..)

Mia Engvall och Andreas Pettersson visade fin löpform runt Ranneborundan (19,3 km) i Måndags kväll.
I ett obevakat ögonblick skaffade sig AP (tillsammans med Henrik) en liten lucka till bakomvarande kollegorna TB och ME.
-Jag tror Bolmgren är trött, hördes AP viska till Henrik efter 13 km. Ökade takten lite och fick alltså en liten lucka.
-Tänk för att jag inte är det, replikerade TB (som hör även den svagaste viskning..), men jag coachar Mia in mot målet, som den gentleman jag är.  Spring ni bara..
Skillnaden blev till slut 37 sekunder.
Mia imponerade, men berättade att hon ofta tränar ihop med Arne Greek, så då förstår man ju att hon går framåt.

Men så har det hänt en del mindre bra incidenter:
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

MTB är en livsfarlig sport.
Det ryktas om både nyckelbensbrott och brutna fingrar senaste veckan.
Det gäller att se upp över stock o sten..

Bolmgren skulle genomföra ett sista fartpass på löpband ihop med Henrik på Tisdagen
På den tjugonde och allra sista intervallen nöp det till i vänster baklår.
Är hans Göteborgsvarv i fara..??
- Ja, säger Bolmgren , det finns en uppenbar risk att jag får avstå. Normalt läker mina skador inom 24 timmar, men sträckningar i baklåren är luriga.
Jag har nu - efter att ha rådgjort med Michael Holmgren - smörjt in hela kroppen med en blandning av Klosterfrau (Gula varianten), Tigerbalsam, Vinäger och Aceton. Det brukar hjälpa mot det mesta även om det svider utav bara attan några timmar.
Vi får nu avvakta å se.


Sara körde ett 4-timmarspass på rullskidor på Onsdagen.
Henrik - som skriver hennes träningsprogram - skulle skrivit 150 minuter, men slant på tangenterna så det blev 250 minuter istället.
Fast vaddå, det gjorde väl inte saken sämre....

Roland Eidhall var nära att få lämna walkover till Göteborgsvarvet (som ju äger rum på Lördag).
När han häromdagen skulle koppla släpkärra till Bolmgrens Volvo så skulle han ta ett lätt skutt över kärrans dragkrokskoppling, men detta resulterade i platt fall.
Det trettio centimeter höga hindret blev Roland övermäktigt.
Osökt kom man att tänka på OS i Montreal 1974, 3000 meter hinder.
Tysken Baumgartl spurtade mot Anders Gärderud, spänningen var olidlig.
På sista häcken föll östtysken pladask och guldet tillföll svensken.
Polacken Malinowski tvåa, östtysken kom på fötter igen och blev trea.
Exakt så såg Eidhalls dramatiska fall ut. Som tur var klarade sig Roland utan allvarligare blessyrer.










  
 


2 kommentarer:

  1. Som vanligt spännande och intressant läsning om vad som händer i skogarna runt Åsenhöga en måndagskväll i Maj. Hittade dock ett sakfel i slutet av krönikan. Polacken Malinowski passerade en liggande Baumgartl efter dennes fall och tog därmed hand om silvermedaljen. Han blev alltså tvåa och inte trea. Kan för övrigt nämna att detta klassiska hinderlopp är ett av mina absoluta bästa idrottsminnen jag har framför TV-apparaten. Blir en liten tår i ögat varje gång det visas på TV igen i olika sammanhang.

    SvaraRadera
  2. HV-Kalle,
    tack för att du uppmärksammade mig på denna obegripliga fadäs.
    Även för mig är detta ett oförglömligt idrottsögonblick, fattar i nte hur jag kunde tänka så fel.. Nu är texten korrigerad.
    Att Roland Eidhalls fall var en kopia av östtyskens stämmer lyckligtvis.

    SvaraRadera