Vasaloppet 2012.

Vi kan bara gratulera de GFK:are som deltog i årets Vasaloppsresa.
På nedan bild ses vi alla samlade utanför Våmhus bygdegård.
(Allra längst upp till vänster i vit tröja vår hemliga vallaexpert, fru Eva-Lena Ollars-Persson)



Väderförhållandena var nära nog perfekta: Ca 10-12 minusgrader vid starten i Berga by, sakta varmare framåt middagstid.
Svag vind, strålande sol.
Spåren hårda och snabba.

Men vi tar det från början:

Uppresan med bussen gick enligt väl inövad rutin.

Avresa från Gnosjö fredag 07.00. Frukost på Rattugglan, lunch i Malung på Restaurang Grönland (!) och ankomst till Sälen på eftermiddagen.

I mäss-tältet vid startplatsen var allt som vanligt:
Våra nummerlappar hämtades ut, seedning genomfördes.
Bolmgren vågade inte ens gå i närheten av seednings-kontoret, kompisarnas misstänksamma blickar for som projektiler genom luften efter förra årets mycket tveksamma upp-seedning.

Onödiga vallor inköptes, stilfulla skidkläder inhandlades och depåerna av energidrycker fylldes på.
Så långt allt normalt.

Men sedan...
Knappt hade vi kommit fram till förläggningen innan det hände.
Det som inte fick hända.
Daniel skulle testa om undertecknads Madshus-skidor (citat) "var av tillräckligt god kvalité jämfört med hans dyrare Fischer.." och hävde sig med all sin tyngd över min skida.
Skidan reagerade helt normalt, och gav ifrån sig ett sista KRRRRRKKKNNNNAAAAAAAKKKKK.
Alla livräddningsförsök var meningslösa.
Daniels skamsna ansiktsuttryck går inte att med ord beskriva.
-Thomas, jag har knäckt din skida!

Men Bolmgren reagerade blixtsnabbt:
-Daniel, sånt händer, du ville ju bara hjälpa mig, Men nu gäller det att agera!
Framskaffade en bil.
For i ilfart till skidaffären.
Kallade in en expert-kvartett bestående av folk från Madshus, Tokos Nässjökontor, Stadium och Elitåkar-föreningen (d.v.s. Henrik Alm).
Inom 30 minuter var jag tillbaka vid förläggningen med ett par sprillans nya Madshus-skidor.
Uppmätta med ideal-spann,teflonbehandlade och försedda med WorldCup-plattor.
Daniel stod där fortfarande med uppspärrade ögon,gapande mun och handen fastkletad i den trasiga skidans klister.
-Är du redan tillbaka!? Hur gick detta till...?! undrade han.



Lugnet återkom till förläggningen, kvällsmat intogs och alla kröp till sängs.

Alla....?
Nejdå, i valla-garaget stod en övergiven Thomas och vallade sina nya skidor.

I fem timmar.
Det gäller att bita ihop i såna lägen..


Lördag:
Vallatest i Mångsbodarna.
Solen sken.
Hemlighetsfulla miner utbyttes...vem gled bäst..? ..Blir klistervalla bra..?
Ett rävspel värdigt VM i poker.

Mikael, vår i övrigt eminente chaufför, hade i år glömt sin uppgift som korvgubbe.
När vi senare såg påsen vid sidan av förarstolen förstår vi att hans tankar gick åt helt andra livsmedel.
Vi lovar att inte säga något till chefen.

Lördagen fortsatte.
Vallningen finputsades, kraftfulla måltider intogs och psyknings-kriget smattrade i Tores valla-garage:
-Ska du verkligen köra på det dääär klistret? Du kommer inte ens att komma upp för första backen..
-Ni har väl rillat med rätt rillverktyg nu grabbar, det kommer att slå om till blötföre framåt elva enligt Furunäsa farsa. Då måste man ha grövre ränder.
-Använder du FÖRRA årets energidryck! Det är verkligen inte bra för magen. Du har snart skörbjugg om du fortsätter så där.
-Jassååå, du har nya bindningar. Glöm inte att kolla att dom är ordentligt fastskruvade. Den där modellen har alltid velat lossna efter halva loppet...
-Har nån sett min pulverburk!? Jag är säker på att jag ställde den här..VEM HAR SNOTT DEN?? ÄR DET DU RUNUM!!?
-Isak, du måste tänka på att det är nio mil. Du kan inte åka i en reklam-T-shirt från Nordea.
-Ska du åka på DEN burkvallan. Glöm det ! Den är ju för luftfuktighet 80 o högre.
-Ska vi täcka klistret med blå eller grön burk..eller ska vi härma Bosse?
-Vem har lånat min Rode?
-Din !? Det är väl Bengt Holmgrens fru.
-Vad är det Bolmgren o Pettersson håller på med borta i hörnet..? Vågar nån fråga? Dom har ju telefonkontakt med elit-Henrik..jag slår vad om att dom har nåt hemligt tips.

-Jaaa Monika, vi haaar sett din nya fina skidjacka nu. Gå o lägg dig.
-Har nån sett Stenholm..? Näää..han sitter nog o äter Falukorv.
-Borstar du skidorna för hand!? När det finns el-verktyg! (Typisk Bosse-kommentar)

Sedan till sängs vid halv tio. Lätt nervositet hos de flesta.Men det hör till.
Väckarklockan ställd på 03.45. Brrrrrrr..


Söndag. Tävlingsdags !!

Upp i ottan och fram med frukost.
Gröt, bananer, ostmackor, mjölk, energidryck.. allt för att stärka kroppen inför en väldig utmaning.
Packningen var förberedd redan dagen innan så busslastningen gick snabbt, 05.15 var vi iväg mot starten.


Vid startplatsen var allt sig likt.
Skidåkare från hela världen i en enda röra, men ju närmare klockan åtta desto mer ordning i leden.
En sista gemenskap och "lycka till" i bussen, sedan försvinner alla till sina olika startfållor.
Någon GFK:are i första ledet, ett par i andra o tredje, ytterligare fler i de följande. Totalt ett 40-tal. Mäktigt.
Så här såg det ut just innan invationen av 15.000 åkare:



PANG !!
Denna fantastiska upplevelse när 15.000 människor drar i väg från Berga by.
En färgglad larv av skidentusiaster ringlar sig sakta uppför den långa backen och in i skogen.
Solen strålade, snön gnistrade, humöret var på topp. En sagolik skiddag väntade.

Så här lyckades Gnosjö-åkarna:

Främst av alla var återigen Torgny Sundquist.
Trots färre skidmil än tidigare år gjorde Torgny en fenomenal insats.
Genomtränad med cykling, löpning och naturligtvis längdskidor visade Torgny sin kapacitet.
Därtill upplärd av pappa Sven som även han hade bländande teknik på sin storhetstid.
Torgny behövde endast 4 timmar och 33 minuter för att ta sig de nio milen till Mora. Bravo och applåder!!


Bosse var länge Gnosjö-kung, men får sedan ett par år nöja sig med andraplatsen.
Gott nog!
Åsenhögas starke man noterades för rekordfina 4,54 i sitt tjugonde lopp, hans tredje under 5 timmar. Superstarkt!
Bo är god för snabba lopp många år till om han bara tränar ihop med dom som är lite bättre..
Nästa år skall han försöka lära sig åka rullskidor också. Och äta ännu fler bananer.
Då kommer självaste Torgny att få sig en match!
Här ses han med sin nyss erhållna 20-årsmedalj på bröstet:


Det låg i luften att Bolmgren skulle få till en bra tävling.
Han hade närmat sig Bo på tidigare träning och tävlingar,och dagens hårda stavfäste passade denne outtröttlige stakmaskin.
Med 5,01 lyckades han bli 3:a bland klubbens deltagare.
Framför allt slapp han att höra någon sjungande Daniel i Oxberg.
Till Bosse sa han efter loppet att "det enbart är en tidsfråga innan jag slår dig, det är ju bara att titta på utvecklingskurvorna!"
Bosse flinade lite och gick undan eftersom han hade svårt att hålla sig för skratt.
Han visste ju att det krävs Ekhultsvirke i kroppen om man ska gå under 5 timmar..
Det som möjligen skrämde Bosse lite var när Bolmgren i bussen hemåt började prata om att (citat) "tillsammans med Henrik Alm inledda en storsatsning under namnet TEAM EXTRA BANANAS" och samtidigt sadla om till skogshuggare..



Därpå följde smått sensationellt Samuel Ling.
Stort träningsflit, eld i blicken och fin teknik slutade med superstarka 5,11.
Samuel sa efteråt att framgången (citat) " till stor del beror på min förmåga att fokusera på rätt sak"
-Mina vänner blir lätt okoncentrerade av ovidkommande saker. Dessutom har jag egentligen bara väntat på att få visa min kapacitet, att den har funnits där har jag själv känt till rätt länge faktiskt. Typiskt mig att lyckas när det verkligen gäller.
-Om ni minns så körde jag ju t ex ett helt extra varv på träningen i Borås, det är sådant man har med sig en sån här dag.
Visserligen var jag några minuter från prispallen, men att slå dig Bolmgren nästa år ser jag som i stort sett redan klart. Är det nåt mer du vill veta?


Isak Nilsson kom iväg bra och fick syn på Sigbladh redan i första backen.
Dessa två hjälptes sedan åt hela förmiddagen, och kunde sida vid sida ta emot medaljen efter 5,16.
Att dom idag inte rådde på Samuel förklarades enhälligt med att dom (citat) " för en kort stund blev uppehållna i Mångsbodarna av ett gäng blåbärssoppe-flickor som undrade var dom kom ifrån, såna glada pojkar".



Även Stefan Bjällsjö fick snöre runt halsen, 5,18. En klubb-doldis som ständigt presterar!

Ytterligare en överaskande prestation signerades Ulf Runum.
Trots begränsad träningsmängd visade denne kämpe att han alltid är att räkna med. Med 5,22 klarade han som 7:e och sista Gnosjöbo medaljtiden (5,28).
Dubbelt roligt eftersom Ulf förra året drabbades av stavbrott och inte kunde göra sig själv rättvisa. Att hans tå sprack i Hökberg stoppade inte hans framfart. Bravo Halte-Ulf !!

Bakom Runum kom strax Daniel Pettersson in i mål. Tid 5,34.
Diverse fighter i spåret hade gett Daniel en slagskämpes utseende, men om man ska tro hans egna ord så var det bara skarsnön som var boven.
Själv har jag misstankar om en snyting från någon som tröttnad på Daniels sångövningar.
Hur som helst, ytterligare ett homogent lopp av Daniel, en av våra stora entusiaster.
Hur många gånger har jag inte hört honom utbrista: - Ohh, vad det här är roligt!
Daniel, starta nu rullskideträningen i tid så ska du se att det blir fart på dig nästa gång. Och skippa några sångövningar till förmån för stavgång..


Sedan var det dags för vår mäktige veteran Harald att forcera över upploppet.
30 Vasalopps erfarenhet, ständigt inspiratör och rådgivare för de yngre.
Nu gjorde Hermansson sitt 31:a lopp, och fick återigen en framskjuten placering med sina 5,37. Fenomenalt!
Dessutom körde han stafettvasan någon dag tidigare!
Här ser vi Harald med välförtjänt veteran-nummerlapp:


En av årets intressanta debutanter var Markus Sykora.
Här anar vi en grabb av det rätta virket, och med brinnande intresse att lära sig skidåkningens alla knep.
Markus lämnade för några år sedan Berlin och hamnade i Törestorp, som han trodde var ett längskid-centrum.
Nåja, det må vara hur det vill med det, men lärt sig snabbt har han.
Han tillbringade många timmar i vallaboden och lyssnade med vidöppna öron på de mer erfarna åkarna.
Följdaktligen gav detta resultat, 5,49 imponerar.

Pär Hämäläinen viker sällan ner sig. Många rullskidemil i ben o armar hade härdat PH tillräckligt för utmärkta 6,09.

Johan Pettersson har vi knappt sett i träningsspåren denna vinter.
Att då få till 6,16 tyder på karaktär och vilja. Riktigt bra gjort!

Trygve har tränat på två fina arenor.
Dels på den slitsamma elljusbanan i Åsenhöga, dels på hemmaplan (Östersjöns is).
Med en så varierad uppbyggnad kan det ju bara bli bra, 6,17.
Den där "fjärndels grisen" som du ville äta efter loppet ska jag försöka fixa till nästa år istället.


Claes Adolfsson sprider alltid ära åt Gnosjös färger. Denna gång med 6,28.

I mitt matlag detta år ingick en ny bekantskap, Fredrik Hammar.
När man ser till vad han gått igenom de senare åren är hans Vasaloppsåkande närmast en bragd.
Att dessutom genomföra det på 6,38 är superstarkt.

Karl-Johan Magnusson har nu tre Vasalopp i historiken, och det går bara fortare och fortare. 6,41 detta år, vad blir det nästa?

Filip Gunnarsson och Agust Blom startade båda i startled 7.
7,00 respektive 7,07 är riktigt bra för förstagångsåkare!

Mattias Persson har varit i Mora ytterligare ett par gånger. Detta år visade kyrkklockan sjutton minuter över tre när han kom i mål.
Stark jobbat.

Mats Sjöberg stod för en av årets bragder.
I den berömda kurvan strax innan Oxbergskontrollen fick han benen undanslagna av en alltför ivrig medtävlare.
Mats valde att ta hela smällen med axeln, som slogs ur led mot den hårda snön.
Trots detta tvekade inte Mats.
Med nedborrad blick, två muggar blåbärssoppa och ett pannben av stål återupptog han färden mot Mora.
Efter att ha stannat klockan på 7,20 kördes han till lasarettet i Mora fär vård.
Vi såg honom först efter midnatt igen, nu med axeln i rätt läge igen.
Så agerar Gnosjös egen Gunde Svan.


Vem kom därefter? Jo, herr Sigvardsson.
Jonas har i år haft en hemlig träningsbacke, nyasfalterad och lagom brant.
Här grundlade han med rullskidor det som i Vasaloppet slutade med 7,31.
Något säger mig att vi sett början på en stark utvecklingskurva..

Håkan Axelsson har en fin Vasaloppshistorik, men flera Öppna spår och Vasalopp.
Han visade nu att erfarenhet är viktigt och gick med glad min i mål på 7,32.

Tord Nilsson gjorde sin tredje Dala-resa.
Denna gång förbättrades personbästa med över timman till 7,35.
Anmäl dig nu till nästa lopp så är du snart uppe i tät-striden!

Peter Sandgren plockade medtävlare som vi andra plockar lingon.
I Smågan var placeringen 9.837, i mål hade han 1.500 färre gubbar framför. Bra gjort!

Ett liknande lopp genomförde Tauno Kontio. Han körde även 2010, men slutade nu med avsevärt snabbare 7,47!
Denna tid hade även Emil Kronholm som deltog för andra gången, återigen med en fint resultat.

Lasse Stenholm är en av GFK:s stora skidprofiler, Jag delar stuga med denne gentleman, ett nöje!
Tack Lasse för det stora ansvar du tar när det gäller maten, du och Mats serverade kulinariska underverk på löpande band.
Att du sedan spurtade in på 7,59 var pricken över i!


Kjell-Ove Gunnarsson är den där typen som föredrar att åka vartannat år.
Det tycks bara stärka honom. 1000 placeringar plockades längs vägen, tiden 8,07

Härom året lärde jag känna Thomas Cederkrantz på ett träningsläger i Idre.
Då stog han inför sitt första Vasalopp, nu har det blivit ett par till.
I fin stil stakade han sig nu igenom loppet, 8,20 är bra!

Men nu måste vi prata tjejer!
Monica Hellström med väninnan Caroline Wetterberg skulle med Vasaloppet fullborda Klassikern.
Sara Karlsson hade provat på kortare skidlopp, men ville nu testa gränsen..

Och som dom åkte!
I stort sett samtidigt kom dessa starka tjejer till Mora.
Sara först på 8,33, Monica och Caroline arm i arm på 8,39.
Jättefina prestationer!!
Något säger mig att detta inte var sista gången för dessa vätränade flickor.


David Holmberg och Henrik Svensson tillhörde debutanterna.
Det kunde man inte tro när man läser resultatlistan.
8,24 och 8,40 från de bakre leden tyder på vilja och kapacitet.

Bakom dessa ytterligare en av klubbens djärva yngre grabbar, Linus Boberg på 8,58.

Från Gnosjös yttre storskogar dök Lars Kvarnvik och Ingvar Nilsson upp.
Dessa glada herrar har kört ett mycket speciellt träningsupplägg denna vinter.
Lars har härdat sig genom att stänga in sig i ett plåtskåp i skogen, Ingvar har synts köra ett oändligt antal timmar på en kort snöbelagd slinga utanför Ullared.
Båda metoderna ytterst verkningsfulla, 9,20 respektive 10,16.

Mellan dessa båda dynamit-gubbar sprängde sig Thomas Hansson och Håkan Larsson in, 9,21 på båda.

Vi brukar få vänta en liten stund på Arne Greek.
Så icke denna gång.
Knappt hade vi fått på oss kläderna efter duschen förrän Arne forcerade mållinjen med ett illvrål.
10,32 är riktigt bra och en tid som mycket påminner om hans storhetstid som 100-meterslöpare.
Tjusigt Arne!

Nämnas måste att Janne Björnell och Richard Sundquist tyvärr fick bryta.
Janne föll illa mot en isklump redan innan start. Gav loppet en chans men fick stiga av.
Richard hade en dag när kroppen ville mindre än huvudet, och Richard gjorde klokt i att lämna tävlingen.
Välkomna tillbaka nästa år!

Några av våra skidprofiler saknades i år.
Kvarnsund,Kallin,Christer Park, Bengt Larsson, Elmblad och Linus Åkerlund hade meddelat sjukdom eller andra förhinder. Kanske glömmer jag ändå ytterligare någon..?

Hoppas ni finns med 2013!

Till sist:
Det finns en orsak till att denna Vasaloppsresa växer år för år, i år var vi rekordmånga deltagare.
Denna orsak heter Åke.
Åke har själv åkt 29 Vasalopp, han om någon vet vad vi åkare behöver om det ska bli resultat
Med stort hjärta o skarp hjärna lotsar han oss förbi alla hinder så att vi andra kan fokusera på själva skid-åkandet.
Stort tack till dig för allt arbete du lägger ner, och tack till alla deltagare för det goda kamratskapet.