Thomas föreslog Håkan en s.k. fart-variation runt Bondarp och Bergrundan.
-Nu startar vi lugnt så att vi orkar med några märkbara fartökningar, sa Thomas.
-Jag har bara ett tempo, sa Håkan.
På skogsvägen upp mot Bondarp drog Håkan på rätt bra, därför blev redan första tempohöjningen (i långa backen före Bondarp) ganska kämpig.
-Backen tar 1 minut o 20 sekunder, sa Thomas.
-No problems for me, svarade Håkan. Pigg nog att tala utrikiska.
Förbi Bondarp påpekade Thomas ånyo för Hägg att man borde sänka hastigheten mellan ökningarna, det är liksom hela poängen..
-Jag kan bara ett tempo, sa Håkan.
Förbi vindskyddet vågade Thomas inte längre föreslå någon ökning, det började bli jobbigt.
Håkan ökade.
Upp mot Bergarundan kände Thomas mattheten komma krypande, andningen ville inte riktigt stabilisera sig.
-Vi tar det lite lugnt nu, så vi kan öka mot Bergatoppen, försökte Thomas.
-Jag håller mitt tempo, och ökar utifrån det.., sa Håkan.
Uppe på Bergatoppen flämtade Thomas som en hund.
Håkan såg pigg ut.
-Jag måste nog gå lite, sa Thomas.
-Ja,ja det är ju också en typ av fartvariation, suckade den alerte Håkan.
Thomas försökte återfå flytet och vi lufsade vidare.
Men strax fick jag ge mig igen o gå några steg när vi var på väg ut mot elljusbanan.
-Jag mår inte bra, sa Thomas, vit i ansiktet.
-Det är en fin vårdag idag, sa Håkan och sträckte ut steget.
Thomas frustade och hjärtat bultade när vi rundat fotbollsplanen och kom ut på Fritidsvägen.
-Jag går lite igen, sa Thomas.
-Nej förresten, det gör jag INTE, sa Thomas direkt när han såg att vi precis då mötte Håkans fru och dotter.
-Ingen fara, sa Håkan. Sofia är snäll så du behöver inte skämmas. Hon är van att jag tröttar ut folk.
Hon har förresten lovat att sätta fram TV-fika till mig ikväll. Det gör hon jämt faktiskt. Det har pratats om räkmacka.
-Du har det bra du,sa Thomas. Lena brukar möjligen sticka till mig nån liten skalk som blivit över när barnen - och deras 15-20 kompisar - fått sitt. Och i TV-soffan får jag inte plats längre. Där ligger fullt med djur.
Men jag brukar tjuväta falukorv när hon inte ser mig..!!
Så klarade vi av sista biten hemåt Håkan.
-Jag har verkligen fått kämpa idag, sa Thomas och föll ihop, helt slut.
-En skön avslappnad 12-kilometare sa Håkan. Jag njöt varje steg faktiskt.
Om du vill kan jag maila dig några bra träningstips.
-Jag måste hem o duscha nu, sa Thomas.
-Räkmackan väntar, sa Håkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar