Triathlon (för vissa)

Söndagen blev en minnesvärd träningsdag.

1.
Vi (dvs Harald H, Thomas B, Torgny S och Bosse G) träffades i Hillerstorp för en träning med MTB-cyklarna. 
Harald har en enastående förmåga att hitta grus- och skogsvägar som både är natursköna och backiga.
Jag kommer att föreslå honom som kommunguide för turister vid lämpligt tillfälle.
Om nu någon turist hänger med i hans tempo förstås...

Vi betade av ca 45 kilometer norr om Hillerstorp och besökte många trevliga små byar utmed vägarna, t ex Ålaryd, Vipparp, Mässeberg och andra metropoler.
Vissa partier var rejält backiga, och där fick lårmusklerna och lungorna bekänna färg.
Torgny visade naturligtvis att han är en god cyklist, men vi andra var inte långt efter.
Att undertecknad utvecklas som cyklist skall jag tacka Dagh Olsson på Finnvedens Bil för.
Han lyckades nämligen "fel-leverera"en ovanligt tjusig cykelhållare till min bil, och detta måste naturligtvis användas!
En härlig cykling i ett ljuvligt höstlandskap!

2.
Rullskidegänget körde vår nya favoritrunda "runt Hären" senare på dagen. Sträckan Kalset-Anderstorp bjuder på nyasfalterad väg, perfekt underlag för rullskidorna. Där hittar vi också några trevliga backar där vi får jobba lite extra.
Kommentarer:
Björnell visade att han har fått igång stakningen riktigt bra.
Bosse verkade uthållig och syntes ofta längst fram.
Torgny hade valt trögskidor, men hävdade sig ändå fint större delen av loppet. Starkt!
Bolmgren verkade på alerten och gjorde ett par kraftfulla ryck.

3.
På kvällen ringde Bosse till Thomas och tyckte att vi skulle fullborda en "triathlon" denna dag.
Cykling och skidåkning var ju avklarat, det som fattades var en löprunda.
Sagt o gjort..
Vi träffades hemma hos Bosse (som vid min ankomst var strängt upptagen med köks-sysslor).
- Jasså, här står du o slaktar, frågade jag Bosse som var röd av älgablod långt upp på armarna.
-Ja, men nu är det klart, sa han, samtidigt som han hastade ner i källaren med en sista påse vilt för infrysning till framtida behov.
- Visst har jag en duktig karl, hördes Ann-Britt inifrån TV-soffan. (Hon hade för övrigt rullskidat tidigare på dagen. Som den ekumen hon är hade hon naturligtvis valt sträckan Gnosjö Kyrka till Åsenhöga Kyrka).

Vi älgade iväg på den dunkla elljusbanan.
(Det kan vara bra att veta att det elektriska arbetet med ban-belysningen i Åsenhöga är så utfört att det tar ca 40 minuter från det att man tryckt på knappen tills dess att man ser sina egna fötter. Månne finns det i Åsenhöga någon utbildad yrkesman som kan göra något åt detta..??)
Så här såg det ut:

-Hur många varv kör vi, frågade Thomas.
-Jag orkar bara två, sa Bosse. Det var tufft o slakta den sege älgen.
Eftersom Bo antydde viss trötthet ökade naturligtvis Bolmgren tempot något.
-Man ser inte var man sätter fötterna, sa Bolmgren.
-Det gör jag aldrig i alla fall, sa Bosse.

Det blev två relativt intensiva varv, dessutom hade vi 67 km i  benen sedan tidigare på dagen.
Vi ryckte stenhårt i sista backen, Bolmgren fick dessutom träna hinderlöpning över en nedfallen björk.

-Tror du Henrik Alm kör tre pass ibland, frågade Bosse.
-Två är nog det mesta, sa Thomas.
-Då borde vi närma oss hans nivå, grinade Bo
-Det borde vi, sa Thomas.


På Gnosjös dunkla gator bedrevs samtidigt en mängd fuskträningar:
-Andreas sprang en hård runda i sin ensamhet.
-Samuel o Isak har inte ens berättat hur dom tränat, men vi vet ju alla att dom är fuskisarna nr.1.
-Runum och Torgny körde stavgång i Hästabacken. Det sägs att någon hört Runum väsa: "Jag ska minsann visa dom...."   "Jag SKA ifatt ungtupparna, och FÖRBI".


En sak till:
En nybörjare har tagit sina första skär med rullskidorna.
Per Gabrielsson...
Fast när man såg hans balans och fullt godkända teknik trodde man inte att det var premiär med denna svårbemästrade utrustning.
Med god kraft och klar talang stakade vi halvvägs till Anderstorp o tillbaka.
Här får vi se upp om något år..


Det var den helgen det..










,