Det regnar, men det gör inget!

LGR-gänget trotsar regnvädret och genomför sina träningar med gott humör!

Söndag kväll 18.30:
Ett rejält gäng samlades hemma hos Michael på Rönngatan, en LGR+ väntade.
LGR+ betyder ju LGR plus elljusbanans 3,5 kilometer.
Det blev idag dock bara 3 km på elljusbanan, vi undvek den blötaste delen eftersom risk för drunkning förelåg. Totalt 12,7 km enligt någons GPS-klocka.

Perfekt öppningstempo de första kilometrarna, vi vill ju ogärna splittra fältet (idag 7 gubbar).
Men som vanligt......... efter en tag var det någon som oroligt började höja farten längst fram.
Denne någon hette idag Håkan Hägg.
Skeptiska blickar utbyttes bakom Håkan när han höjde tempot uppe på bron efter Automatsvarvning.

Andreas viskade:    Ta de lugnt grabbar, han håller aldrig ända hem.
Thomas viskade:    Vi går ifatt honom efter Gåröbacken. Jag kommer att gå upp o titta honom i ögonen där, räknar iskallt med att dom är rödsprängda.
Bosse G viskade:   Tack grabbar att jag får vara med, har ingen löparkompis i Åsenhöga som håller min kapacitet. Men han den Hägg längs fram... är han bra eller är det bara ett tjuv-ryck?
Isak N viskade:      Jag är visserligen bara en liten nybörjare, men jag försöker hänga med  Känns bra att ta rygg på Michael, han frustar ju t.o.m. mer än jag.
Aronsson viskade:    Om han håller på i det här tempot så går han väl snart in i väggen..?
Michael viskade:     I hans fall brukar vi kalla det att "gå ner i brunnen".

Analyserna stämde på pricken.
Efter att TB gått upp o tittat lite på Håkan i Gåröbacken började Håkan vika ner sig.
Istället hade taktikern Andreas samlat kraft till en attack.
Gjorde ett ryck framför Furuhall, och fick 20 meter direkt. Thomas placerade sig i kontrollposition strax bakom.
Vid ICA stod det klart att Andreas skulle vara först i mål om inget hände.
Thomas gick solidariskt upp jämsides, och tillsammans höll vi farten förbi Second Hand, Pfingstkyrkan och GT-group (Gnosjö Träförädling).
God forcering in mot målet, men bara en halvminut senare stormade det övriga gänget in.
Där fanns även Håkan, som fick både beröm och kritik för sitt initiativ.
- Det är sånt man får ta, sa han stillsamt, men smet något slokörad hem till Sofia som - som alltid- serverade kanelbullar, saft och äppelpaj till honom där han nu bänkade sig framför sportspegeln.

För övrigt samtalade vi som vanligt en del om vår frände Göran.
-Har någon pratad med honom nyss, frågade Thomas.
-Ja, sa Michael, jag var där nyligen. Då hade jag bl. a. med mig en stor påse Bassetts Vingummin.
Han åt upp halva påsen på stående fot.
-Det låter bra, sa vi andra, vi hoppas innerligt på bättring för Göran.


Söndag eftermiddag 15.05:
Thomas o Isak träffades vid kyrkan på rullskidor.
- Hur lägger vi upp loppet idag, frågade T.
- Vi kör väl hyfsat hårt till Anderstorp, och ökar sedan till hårt på hemvägen, svarade I.
- Så gör vi, sa T.
- Vi måste ju öka träningsdosen nu när vi vet att Torgny är på gång, sa I.
- Det måste vi, sa T.
- Han har visst kört elit-intervaller med Henrik på morgonen, sa I.
- Det var nog jobbigt för honom , sa T.
- Väldigt jobbigt var det nog för honom, sa I.

Och så drog vi iväg.
Parallell-åkning till Anderstorp, kändes relativt lindrigt i den lätta medvinden, men det var blött på cykelbanan vilket gör att hjulen rullar lite långsammare.
Efter vändningen växeldragning mot Gnosjö.
Vi körde på i ett ansträngande tempo, och vinden slet i våra överdragsjackor.
- Tror du Torgny hade hängt med i den här farten, frågade I.
- Ytterst tveksamt , svarade T.
- Han hade säkert bara lagt sig på rulle, cyklist som han är, sa I.
- Så hade han gjort, sa T.
- Men det är ju en hårding, den där Torgny sa I.   5:e bästa total-tid genom tiderna på "En svensk klassiker"
- Hårding var ordet, sa Thomas.  Alltså måste vi vara ännu hårdare!
- Men han har börjat träna med tröghjul nu, sa I.   Då går han väl framåt ganska snabbt..?
- Kan väl hända, sa T. Men våran överväxel, den vi brukar kalla för "sub 4,30" har han inte ännu,sa T.
- Det har du rätt i sa I, och högg stavarna i asfalten så att det hördes ända till Köpmansgatan 12A.


Söndag morgon:
Henrik körde sina s.k. EBK-intervaller från Gnosjö, över Bondarp upp till Åsenhöga.
Den ende morgonpigge i gänget, Torgny,  hakade på, och fick äntligen känna på hur det är att elit-träna.
- Usch då, suckade han , det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Jag som trott att mina egna intervaller var tuffa nog, men detta var ju något helt annat.
Nu fattar jag varför vissa andra gått framåt så mycket på rullskidor. Sån här träning är ju nästan att jämställa med doping, men blir ju rent anfådd i båda lungorna.


Lördag 13.15:
Ett småregnigt lugnt längre rullskidpass, ca 2 timmar under ledning av Henrik.
Det mest minnesvärda från detta pass var att en herre vid namn Daniel Pettersson fanns med i startfältet. Det var roligt att han äntligen börjat prioritera väsentligheter.

.

-