De gamla rävarna är ute ur lyan..

Den gångna veckan har varit händelserik, och vid ett par tillfällen har vi stött på GFK-ikoner i träningsspåren.
Jag menar då gamla rävar som Bosse Göransson och Harald H.
Och när dom beblandar sig med oss vanliga, ja då vet man att dom är i fin form.

Några exempel:
På Fredagen råkade jag stöta på Bosse.
Samtalet gled snart in på träning, och jag meddelade Bo att det skulle bli en LGR-runda direkt efter jobbet.
- Kan man hänga med, frågade Bo.
- Det kan man, svarade jag, glatt överraskad (det hör inte till vanligheterna att Bosse frågar så nuförtiden..). Vi träffas hos Andreas kvart i fem, och det blir en ganska tuff löpning. Jag är nämligen ute efter revansch på Andreas som lyckades visa mig ryggen senast.
- Hur tufft, ville Bosse veta.
- Tja, i varje fall under 4,30-tempo, troligen bättre.
- Så pass, sa Bosse, då tar jag med Ann-Britt också. Hon har tränat med professionell hjälp på senare tid och är i fin form.

Det blev en härlig kubbning. Sekretesslagen förbjuder mig att gå in på personliga resultat, men alla fyra presterade över förväntan. Precis som man kunde tro var Bosse i gott slag efter att nu har varit ute ett antal gånger med både löparskor, rullskidor o cykel.  Här får vi se upp framöver, nu gäller det bara att övertala Bo att Vasalopps-morgonen är årets härligaste gryning..

Söndag eftermiddag:
TB och multikonstnären Isak körde långpass på rullskidor. Zal-Norrebo-Gamlebo-Norrebo-Marieholm-Mjogaryd-runt Flaten- Marieholm-Åsenhöga-Bondarp-Zal.
46 km, ca tre timmar på trögskidor. Ett rejält pass på min ära.
TB var lite passiv i början, klagandes på trötta triceps, men utfärdade också ett flertal varningar till Isak som körde på ganska piggt.
- Du kör lite väl fort Isak, tänk på att vi ska orka tre timmar. Och vi har trögskidor..
- Det är ingen fara, upprepades svaret.

Två och en halv timma förflöt.

Så var det var dags för den mäktiga dubbelstigningen Marieholm-Åsenhöga.
- Du kör lite väl fort Thomas, tänk på att vi ska ända upp till Åsenhöga, och vi har trögarmar,sa Isak.
- Det är ingen fara, hördes en klar stämma 100 meter längre upp i backen.
En fin träning.

Men den ger mig anledning att ånyo ifrågasätta Isaks favoritövning när vi styrketränar.
Det funkar inte att träna med korslagda ben, det blir liksom helt fel när man sen kommer ut på riktiga skidor.

I övrigt kan nämnas att:
-Pådrivaren Elit-Henrik har släpat oss upp- och nerför Isaberg ett antal gånger, det är typ jättejobbigt.
-Sara har satt upp ett litet hus vid rullskidbanan. Logiskt. Hon bor där. Och i Hyltan ibland.
-Måndagsgänget är aktiva, sågs snurra många varv på rullskidbanan. I början på veckan..
-Henrik är ett monster på stakmaskinen.
Jag hade hävdat att 5000 meter på 18,06 - vilket han antydde att han nog kunde.. - var helt omöjligt. Han körde på 18,05.
-Harald kör på bra nu.. ofta synlig på sin MTB, men nu flera gånger även på rullskidor.
Bland annat stötte jag o Isak på honom på vårt långpass. Då var han på väg mot Mjogarydsbacken.
Den backen åker inte vem som helst uppför..

.