Detta blev en mycket innehållsrik träningshelg!
På fredag-eftermiddagen lite lätt stak- och styrketräning på hemmaplan.
Detta var en förberedelse för lördagen och söndagen, då Henrik Alm skulle dimpa ner i Åsenhöga med sin Lina.
Henrik Alm.... vi pratar alltså om en av Sveriges bättre längdskidåkare, vinnare av Svenska Långlopps-cupen 2010 mm mm. Dessutom vinnare av senaste Åsenhöga-loppet!
Men jag kunde tidigt konstatera att denne för övrigt mästerlige åkare har en del att lära när det gäller tränings-metodik:
Lördag fm 09.15:
Intervall-träning var påkallat, och vi började med lätt uppvärmning förbi Hyltan.
När vi närmade oss Häryd prövade vi först några korta accelerationer som förberedelse. Redan där såg man ju ett misstag...man blev ju liksom småtrött innan det ens börjat!
Sedan lite vila innan det var dags för första intervallen, 30 sekunder maxtempo.
30 sekunder!! Det är ju alldeles för kort tid, det här blir en enkel martch..
Så 90 sekunders vila..
Därefter max igen, en minut..ja nu började det väl likna nåt.
Ödmjukt höll jag mig STRAX BAKOM, hörde hans ansträngda andhämtning och ville ju inte knäcka honom så tidigt.
90 sek vila..
Klockan piper igen, nu TVÅ minuters max..men hallå..nu börjar det nästan bli jobbigt.
Varför förlänger han intervalltiden på detta sätt? Kan aldrig vara nyttigt för armarna, man blir ju jättetrött!!
90 sek vila..
Max igen! Nu tre minuter.
Och här ytterligare ett misstag. Istället för att ta rygg på mig så liksom försvinner han i horisonten. Jag fattar ingenting, det är ju jättejobbigt för honom att ta vinden hela tiden. Kan aldrig vara rätt. Mina armar börjar nu lika spaghetti, det är väl STARK man ska bli av träning,eller..?
90 sek vila..
Nu kör vi 4 minuter! ..ropar den rakryggade Henrik. Min rygg hade däremot nu en mer makaron-liknande form.
Henrik for iväg i full fart,sanden sprutade efter hans hjul.
Men på så grusig asfalt kan det INTE vara hälsosamt att dra på så snabbt. Riskfyllt och oförsiktigt kallar jag det! Själv sänkte jag nu farten lite, vilket inte på något sätt skulle uppfattas som trötthet..mer som UTMATTNING.
90 sek vila..
Och då råkar Henrik säga att "han tycker att han borde ha dragit ifrån mig tydligare, ÄVEN OM HAN KÖR PÅ TRÖGRULLANDE SKIDOR!"
Fattades bara det...denne i övrigt oklanderlige gentleman ligger alltså och kör livet ur mig , för att sedan tala om att hans skidor är avsevärt mer trögrullande än mina.
Och varför..varför..välja tröga när det finns lättare som mina, förklara det den som kan. Men det är väl något hemligt kan jag tro..Men pga mjölksyra upp över öronen var jag relativt trögfattad nu.
90 sek vila..
Och så gick intervallerna stegvis neråt åt andra hållet. Tre minuter max.. och så vidare ner till 30 sekunder. Henrik låg ständigt steget för mig. Verkade ha bättre krafter av någon anledning. Fusk-tränar han där uppe i Idre..?
Men ett bra tips..BYT HJUL! Då skulle du bli riktigt snabb.
Själv var jag också trött. JÄTTETRÖTT. JÄTTEJÄTTETRÖTT.
Trots att mina hjul rullade lättare. Fattar ingenting.
Sedan hem.
Ingen hemma, så det var bara att fixa en egen lunch.
2 burkar Bong köttsoppa, ingen spädning.
Fortfarande hungrig.
5 mackor med leverpastej och en tallrik fil.
En flaska svagdricka (1,5 L)och 3 äpplen.
Sov som en stock 50 minuter.
Duschade (vilket jag borde gjort FÖRE maten)
Samma dag 14.00:
Långlopp med Henrik. Han hade lovat mig lugnt prat-tempo.
Henrik pratade mer än jag.
33km.
Blod-blåsor i händerna, värk i vänster axel.Det här är en härlig sport.
Söndag 10.15:
Henrik dök upp hemma och körde ett STENTUFFT intervall-pass på mitt löpband.
Jag provade lite medan han pausade, insåg att han var något starkare än jag...
Barnen stod i trappan o gapade. Om det var åt sin pappas kråk-akrobatik på löpbandet eller om det var åt Henriks tempoökningar blev jag aldrig klok på.
Söndag 15.00:
Rullskid-gänget samlades vid kyrkan. 8 deltagare.
Fina förutsättningar. Sol o nästan vindstilla.
Men vi hade bara hunnit över vägen vid Hyltan när eländet (fartökningen alltså) började. Och vem var den skyldige? Elmblad naturligtvis.
Ingen hänsyn togs till undertecknads möra kropp. Farten drevs obönhörligen upp
mot Anderstorp, och efter vändningen blev det riktigt tufft.
Längst fram nu Henrik (han med de tröga hjulen om ni minns..), därefter Elmblad som klängde sig fast som en igel.
Kvarnsund, Bolmgren och Bosse försökte följa, men fick ge ledar-duon en liten lucka.
Trots envist kämpande nådde Henrik Gnosjö först, tätt följd av Elmblad.
Halvminuten bakom kom de tre andra instormande, och strax därpå Daniel, Hermansson och Kallin.
Dagen avslutades med bastu, där vi som vanligt diskuterade hur bra vi kunde blivit om vi bara fått rejäl träning i unga år.
Gamle tränaren Elmblad snackade i en halvtimme om kapillärkrafter och blodtryck, men det lät inte särskilt trovärdigt. Då bytte han samtalsämne och skrämde upp oss alla med hemliga valla-recept.
Typ Hulån-blandningen, som citat: "ser för eländig ut men funkar i före där det både är is och pulvrig snö samtidigt" ...jo jo..
Bosse orsakade skratt-kramper när han utbrast att han " MINSANN FORTFARANDE VÄNTADE PÅ SITT STORA GENOMBROTT".
Kvarnsund fick en flaska Trocadero-läsk, och med den som napp satt han någorlunda tyst.
Daniel svettades o drömde om sin Cross-trainer.
Bolmgren stirrade utmattad ner på sina blodiga nävar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar