söndag 13 januari 2013

IDRE 2013 Träningsläger längdskidor


När vi anmälde oss till den av Janne Björnell arrangerade skidresan till Idre kunde vi inte ana hur kul, gemytlig och givande  resan skulle bli.

Ett gäng skidentusiaster lämnade Gnosjö på onsdagmorgonen den 9:e Januari.
Via frukost i Mariestad och lunch i Moraparken nådde vi fram till förläggningen "Sporthotellet" i Idre vid  femtiden.



Det bör här nämnas att chaufför Björnell bjöd alla i bussen på semlor på uppvägen. Det fanns precis lagom till alla, men av någon outgrundlig anledning fanns ingen kvar när Bolmgren - ödmjuk som han är - skulle ta den sista.
Min blick föll av naturliga skäl på Ulf Runum, som dock nekade och anklagande pekade på Torgny. Han såg dock lika oförstående ut, och pekade skenheligt tillbaka på Ulf.
Med stinna gräddfyllda bukar skyllde dom på varandra, sanningen var säkerligen att dom med berått mod delat den!
Senare under resan utmanade jag den fräcke Runum på duell, rättvisa skulle skipas.
Resultatet talar sitt tydliga språk:



Redan första kvällen åkte vi till längdskidstadion, belägen vid slalomanläggningen uppe på Idre fjäll..
Där möttes vi av drömspår på den 7,5 kilometer långa elljusbanan!
Alldeles lyriska av skidlycka presterades de första träningsvarven.



Därefter tillbaka till hotellet, där vi serverades en utmärkt middag, vilket även gällde alla de andra kvällarna.  Stort tack till Peter och övrig hotellpersonal för er serviceanda och goda mat!
Efteråt följde någon timmas skidprat, varpå det kändes skönt att dra sig tillbaka på rummen och ge kroppen vila inför torsdagen.

Själv hade jag nöjet att dela rum med chaufför Björnell. Enligt Janne "snarkar han aldrig", något som dock inte var hela sanningen. Ganska många mystiska snörvel-ljud fyllde rummet nattetid, fast på det sättet behövde man ju aldrig känna sig ensam i alla fall...
Värre var att han envisades med att serva bussen även nattetid. Han prövade då bland annat att fullgas fungerade.
Det gjorde det..



Torsdagen bjöd på goda förutsättningar, även om det denna dag hade yrt in en del lössnö i vissa spår.
Detta påverkade dock föga vår träningsvilja, och de flesta deltagare fick till många mil.
Vår vän Henrik hade tipsat om det mil-långa spåret runt fjället, en slinga som blev populär under hela träningslägret.
Den varierades med Burusjörundan, och de olika banorna närmare stadion. För oss sörlänningar är det underbart att nån gång få träna skidor med dessa förutsättningar. Att det dessutom finns våffelstugor och restauranger lite här o var gör ju inte saken sämre!


På kvällarna utbröt en kamp om bastun.
De tre näpna flickorna fick emellertid oftast börja, då dom menade att dom inte på några villkor ville överta bastun efter de mer grobian-artade karlarna.



När gubbarna tog över satt alltid Isak längst ner på golvet. Enligt Sara måste vi visa viss förståelse, då han kan vara lite känslig även för värme.

Fredagen blev ytterligare en intensiv träningsdag.
Den  - liksom de övriga dagarna - delades i två delar av en rejäl lunch på världshuset nära skidanläggningen. Som tur var (för vissa) serverades en riklig och god buffé till ett fast pris. Jag vågar påstå att få  personer fått så mycket valuta för pengarna som Torgny. De portioner han dagligen lyckades få i sig tror jag bestämt vägde 3-4 kilo ( i varje fall om man räknar in berget av pannkakor till desserten).
Å andra sidan tycks han göra åt energin, som han åker skidor !!

För övrigt, en grundregel när det gäller kalsonger:
Dessa kan läggas lita var som helst, dock INTE på matbord. Ett flertal matgäster slängde tveksamma blickar efter Runum när han helt ogenerat beslutade använda matbordet som torkplats för sina kalsingar och pannband . Inte helt godkänt..




När det gäller avdelningen hygien måste vi även rapportera lite från Junior-rummet på hotellet.
Här huserade alltså Isak, Samuel och Daniel.
För att bringa lite ordning i förödelsen hade även  Isaks Sara flyttat in hit, men hennes kamp var förgäves.
Enligt Daniel finns ingen luftkonditionerings-anläggning i världen som skulle kunnat ventilera det Samuels mage orsakade.
Isak hade glömt tandborste, inte helt lyckat när dieten mestadels består av lökchips o Coca-cola.

Men tillbaka till verkligheten, fredag eftermiddag:
Med värkande armmuskler bussades vi tillbaka till hotellet och kvällsmat.¨
I samband med middagen fick deltagarna möjlighet att förevisa diverse unika kroppskonster.
Strand överraskade med konsten " krumma underarmar", vilket orsakade jubel i samma klass som Bolmgrens "hak-huvudhammare" och "armögla".
Samuel började plötsligt förbereda något, men vi bad att få slippa uppleva detta trick.

Efter middagen vidtog ett annat sportsligt spektakel, rundpingis!
Sara hade hittat ett bordtennisbord i källaren, detta fick icke stå obrukat.
Nu kan man emellertid diskutera hur sportsliga dessa matcher blev.

Några exempel:
Runum klippte till Bosse över näsan så till den milda grad att glasögonen sprack (det var i alla fall bra nära). Dessutom skrek Runum ut sin ständiga besvikelse så högt att flera deltagare riskerar grava hörselnedsättningar framöver. Usch!
Bosse - som utan tvekan var värst i regeltolkningarna - gjorde onödigt höga upplägg så fort han såg att nästa spelare skulle slå mot Bolmgren. Ett ovanligt ynkligt och osportsligt beteende. Typiskt Ekhultare! Dessutom hade han ett fotarbete i finalerna som närapå fick hela byggnaden att rämna.
Frågan är nu vilken idrottsgren Bosse egentligen borde satsa på. Pingis eller skidor.?
Bilden nedan visar barfota-Tompa och golvstampar-Bosse i full finalaktion.


Bolmgren anklagades för att ha puttat Samuel Ling in i ett stort grönt element. Fel och orättvis anklagelse! Elementet var inte grönt!
Sara, Maria och Ann-Britt hävdade sig mycket bra, även om undanflykterna - typiskt tjejer - haglade så fort en boll gick förlorad.

"Men....." (internt skämt..)

Patrik Strands något krumma armar visade sig komma väl till pass i denna fartfyllda idrott.
Han sågs i ett flertal finaler, varav de flesta dock förlorades mot den för sin ålder extremt snabbe och bollsäkre Bolmgren.
Sam-uel hade som van-ligt en del konst-igheter för sig. Alla hans eg-na slag ack-ompanjerades av ett stilla "huuum-mmm", ett läte som psyk-ade en del mot-ståndare till irr-itationens gräns.
Isak varvade mes-slag med stenhårda smashar, typiskt hans ojämnhet...


Lördagsmorgonen skrämde upp oss med -26 grader.
-Ska det verkligen fungera att åka skidor idag, var frågan vid frukosten.

Våra farhågor kom emellertid på skam, uppkomna på fjället halvannan timma senare visade termometern mer beskedliga minus 9.
Träning kunde genomföras enligt plan.
Visst, på de mer lågt belägna passagerna bet det lite i kinderna, men vi hade bra kläder så alla klarade dagen utan problem.
Vi startade den sista träningsdagen med en gemensam åkning på 2,5-kilometersslingan.
Fotografier från denna sällskaps-runda publiceras senare.
Solen strålade från en klarblå himmel, fjällvärlden visade sig från sin allra vackraste sida.
Dessutom var spåren alldeles nydragna, det var bara att dra igång dagens första pass.

De olika grupperingarna for iväg åt lite olika håll.
Noteras kan att Tapio och Maria är de enda som med gott samvete kan redovisa korrekt antal kilometrar, då dom var de enda som faktiskt inkluderade den lilla stadion-kringlan i sina varvningar.
-Jo, ska jag tillbaka till toppen får man inte fuska med distanserna, sa Tapio.
-Så är det, sa Maria och nickade instämmande.
Just då såg jag Ann-Britt fara förbi i karakteristisk stil, var det hennes tjugonde varv på femman..?

Våra Idre-vänner Lina och Moa Alm hade skickat iväg Henrik till långlopp i Tjeckien och kom därför gärna och åt lunch med oss idag.
Tyvärr uteblev Sara, Isak o Daniel från fredagens lunch, Sara hade bestämt sig för att köra livet ur vännerna, vilket hon oftast lyckades bra med. Huvaligen vad stark hon var i uppförsbackarna!

Janne drog sedan Moa i pulka några kilometer, det var nog en fin tur för lilla tösen.
Ytterligare någon mils träning avslutade sedan eftermiddagen, nu var vi trötta och ville hem!



Det blev en återigen en intensiv timma rundpingis, därefter bastu och ytterligare en utsökt middag.
Vid niotiden på kvällen uppmärksammade vi Torgnys 29-årsdag med kaffe o tårta. Då blev det även körsång så att hotellväggarna bågnade.

Söndag morgon for vi så hemåt, en härlig resa gick mot sitt slut.
Buss-termometern visade -30 grader när vi passerade Särna, men nu fick vi ägna oss åt eftersnack i den fina bussen, så det gjorde inget.

Åke - som för övrigt skidat ett imponerande antal mil under resan -  delgav oss som vanligt små anekdoter från olika skidresor genom åren, alltid roligt och intressant att lyssna till för de yngre.

Vi har fått uppleva underbar skidåkning och mycket fin gemenskap, detta gör vi nog om nästa år igen!

PS!
Vi måste också få med i denna helgrapport att vår Idre-vän Henrik Alm gjorde en kalas-prestation i det internationella långloppet "Jizerska" i Tjeckien på söndagen.
Bland flera tusen startande, varav en stor mängd internationella elitåkare knep Henrik en finfin 52:a plats.  Säkert håller Henrik detta som en av sina bästa prestationer.
Han var bl.a. precis före Erik Wickström, säkert en skön skalp att ta.
Loppet vanns av norrmannen Anders Aukland.


3 kommentarer:

  1. Verkar ha varit en trevlig resa. Men hade ni inga skidtävlingar inom gruppen? Var det i så fall rutin eller ungdomlig entusiasm som segrade?

    SvaraRadera
  2. De yngre var nog mest entusiastiska och tömde sina sista krafter på fjället.
    Därav att Bo och Thomas i stort sett segrade i alla rundpingis-omgångar på kvällen (Se bild ovan).

    Redaktören.

    SvaraRadera
  3. Vilken helg! En skön blandning av ungdomlig entusiasm, rutinerade vasalöpare, GFKare, AOKare och Maråsare.
    Tack Janne för en proffsigt arrangerad resa!
    Ses i Mora!

    SvaraRadera